Fuck Cancer!

Under 2018 kommer jag att köra de fyra klassikerloppen för att stötta insamlingen av pengar till Barncancerfonden och Alfons-kamp-mot-cancer!!! Målet är att genomföra alla lopp på en totaltid under 20 timmar. För varje påbörjad minut under 20 timmar skänks 10:-, jag hoppas att så många som möjligt hakar på, även Rejlers (Peter -:), och antar utmaningen om att skänka motsvarande summa till Alfons insamling!

Vasaloppet är ju redan avklarat med tiden 6:06. Nu är det dags för Vätternrundan tillsammans med ett helt gäng från Ride of Hope, måltid <9h. Därefter följer Vansbro (50 min) och senare i höst Lidingöloppet (2:30h).

Till Vätternrundan har jag prioriterat all annan förberedande träning än cykling, så vi får se om de sista veckornas landsvägscykelträning räcker till för att hålla farten över 300km. Vi kommer att köra i klunga, så det ska nog gå bra… Det här med att cykla i klunga har jag precis upptäckt. Det är fantastiskt roligt och trevligt, speciellt om man kör långsam 2-par så man kan prata lite, sk belgisk klunga ger ju en helt annan känsla av fart, där rotationen sker kontinuerligt med korta förningar, men då är det svårare att kommunicera. Riktigt kul… i alla fall så länge man hänger med…

Njut av sommaren!

En ultimat kolmårdenupplevelse

Nja, jag tänker inte ge er tips på hur ett djurparksbesök bäst ska gå till (Wildfire är iofs värt ett besök-:)), men vill ni läsa om en helt fantastisk heldag i kanske Sveriges vackraste natur så är det bara att fortsätta.

Ultimata Kolmården är en av Sveriges tuffaste solotävlingar inom multisport, där tävlingsmomenten består av 25 km paddling på vackra insjöar (+ 6km lyft och löpning), 56 km MTB till största delen på trailspår och det hela avslutas med 12 km orientering där kontrollerna sitter högst upp på någon av Kolmårdens toppar. Man kan grovt räkna med att varje delmoment tar ca 3 h och som enskilda sträckor är detta långt nog, nu slår man ihop dessa till en och samma tävling. Som grädde på moset finns ingen service utefter banan, allt inkl vätska får man ta med sig.

Som alla tävlingar av detta slag så förberedelserna a och o. Det blev mycket prat med de träningskamrater som kört tävlingen tidigare. Uppladdning med Vitargos Carboloader som vanligt. Inköp gjordes av chokladbollar, mackor, bullar, bananer, sportdryck, resorb, bars, geler och ett par av Enervits lättdruckna koffeingeler. Cykel, kajak och löparväst laddades med allt som kunde tänkas behövas under loppet.

Starten gick kl 06.00 och inleddes med en ‘sprint’ på 4 km från växlingsområdet till de för dagen utlagda kajakerna. De första sjöarna, Näknen, Vekmangeln och Svängbågen har flera av er sett då de ligger precis utmed väg 56 mellan Norrköping och Katrineholm. Över dessa sjöar går paddlingen också ganska bra, man är pigg och det är väldigt vackert. Paddlingen bryts av små lyft med chans at sträcka lite på sig. Efter ca halva Svängbågen börjar orken tryta och i samband med det så tappas också paddeltekniken bort. I mitt fall renderar det till att jag blir ompaddlad av flera andra tävlande, jag försöker att lägga mig bakom och hänga på men det är lönlöst. Det långa lyftet, som kommer efter Svängbågen, är på ca 1,5 km och går via små stigar till Glottersjöarna. Inga problem tänker du, men med en 6m lång kajak på axeln blir det en utmaning. 7 km paddling och 3h45min senare lämnas kajakerna vid strandkanten, jag kollar på min vätskeblåsa och ser att jag bara fått i mig 0,5 ltr vätska under paddlingen, vilket gör mig bekymrad.

MTB sträckan börjar brutalt upp till Kolmårdens högsta topp, därefter på börjas en mycket teknisk cykling som slingrar sig på stigar upp mot en oas för Norrköpingsbor, Sörsjön. Mindre sträckningar med grusväg känns som rena autobahn och man kan passa på att dricka och äta. Från Sörsjön följer man Östgötaleden mot Mela och vidare bort mot Älgsjöarna, det mesta går på fin single track genom underbar kolmårdsnatur. Före man kommer till Älgsjön passeras kontrollpunkt 6, Kolmårdens tak, Utsikten är häpnadsväckande!

Sista milen tillbaka mot växlingsområdet går på grusväg och man har nu chansen att få i sig dricka och mat innan löpningen. Problemet är bara att vattnet tog slut en bra bit före älgsjöarna…Jag har nu varit ute i 7h50min.

Innan löpningen gör jag två viktiga saker, jag sköljer bort allt salt från kroppen för att inte få skav under löpningen samt dricker 0,5 l Resorb. Jag intalar mig att löpningen bara är 16-17km så det kommer gå fort! Efter första kontrollen revideras den tanken till att detta kommer gå långsamt…Jag har aldrig varit med om en sådan jobbig löpning. Efter 4:e kontrollen får jag kontakt med löparen framför, det ger en hel del extra energi. Vid kontroll 9 var jag i fatt, men där kom också krampen…Insida lår på båda benen samtidigt…Jag står och håller mig i en liten tall och väntar på att det ska gå över. Vi är fortfarande ihop vid kontroll 12, sista kontrollen tappar jag bort min konkurrent och jag går i mål på 10h54min, nästan 2h efter segraren. Priset: En flaska Pommac och en fantastisk naturupplevelse i ett av Sveriges vackraste naturområden!

Varför gör man då detta? Det handlar för mig om att testa gränser, men mest av allt visa att förberder man sig så kan man genomföra det mesta, oavsett om det är ekonomiska mål i jobbet eller fysiska tidsmål. Vet man hur man ska göra, så finns stora möjligheter att också klara det!

Nu pågår mina förberedelser för Vätternrundan, planen är att köra under 9h. Med rätt förberedelser så ska det gå!

Lycka till!

Lista – Den mest intelligenta idrotten

Alla har nog läst en och annan lista ang vilken idrottare som är uthålligast, starkast eller vigast. Eller jämförelser såsom: Vilken idrott är tuffast Rugby, Aussie Rules eller Amerikansk fotboll? Vem är uthålligast av en F1-förare och en enduroförare?  Det finns listor och det finns listor, men har du någon gång funderat på vilken den mest intelligenta idrotten är? Nu kan du i alla fall sluta undra, här kommer den ultimata topp 5 listan… (ni som tror att brädspel eller e-sport kommer högt på denna lista kommer att bli besvikna. Jag kan inte klassa dessa som idrotter, ännu…)

På plats 5! – Lagsport!

Nu drar jag alla lagsporter över en kam, det behövs visserligen en stor spelförståelse och spelintelligens för att lyckas, men du blir hela tiden coachad och rättad om du skulle hamna fel, så det blir inte mer än en 5:e plats.

Plats 4! – Squash

Ni som har provat vet hur snabbt det går och hur snabbt man måste fatta sina beslut. Kampen om mittens rike är stentuff!

Plats 3! – Multisport

Kräver en helt annan form av uthållighet och förmåga att fatta kloka beslut under enorm press, När ska man sova, äta, vila för att komma först i mål, flera dagar senare.

Plats 2! – Segling

Kanske lite otippat, men den som varit ute och tävlat i en enmansjolle vet vilken fördel det är om man kan läsa väder och vind, samtidigt som man kämpar för att hålla hög fart hela tiden. Vilken sida går bäst var finns det mest vind, ska jag bevaka eller följa. Den smartaste vinner!

Plats 1! – Orientering

Ärligt talat så är första platsen helt ohotad! Finns det någon sport med så mycket ingenjörer? Att springa i fullfart i obanad terräng samtidigt som du läser och förstår en 1:15000 dels karta, som grädde på moset ska du välja vilken väg som går snabbast…Respekt!

Med andra ord – Dags att ge sig ut i skogen!

Lev!

//Jonas

 

 

Vasaloppet 2018

Årets Vasalopp var helt klart bland det jobbigaste jag gjort, fysiskt men fram för allt psykiskt….

Rapporterna från de kollegor som körde Öppet Spår på söndagen vittnade om kärva spår, köldskador och tider långt över det normala. Än värre var det med kölden under måndagen då temperaturen kröp en bit under -30 vid Tännäng. Nattvasan följde jag med spänning då jag hade flera kamrater och kollegor som körde loppet, att åka skate i 9 mil är jobbigare än att åka klassiskt, i alla fall om du inte är riktigt van. Jag är sjukt imponerad av alla er som körde dessa lopp.

Framåt Vasaloppet blev det betydligt varmare men fortfarande kallgrader hela vägen mot Mora. Min tanke före loppet var att köra utan fäste, men det var ingen ide med de kärva spår som det skulle bli. Om Johan Olsson går med fäste så borde nog jag också göra det… Kall, stabil temperatur =Lättvallat före alltså! Jag gjorde som jag brukar och la på glid och sedan fäste, där jag började med grundvax och sedan ett par lager grönt toppat med ett par lager blått. Men vänta lite…grundvax!… när det är kalla torra spår, dessutom nysnö…

Jag gjorde en riktigt bra backe, som vanligt går det bäst ute till höger efter det att startsträckan gjordes om, låg på plats 1260 i Smågan efter 46 min. Kändes helt ok. På vägen mot Mångsbodarna började jag känna att en del hade bättre glid än vad jag hade men ändå kunde jag ligga och hålla min plats i kön. Mot Risberg! Ungefär här tappade jag allt vad glid hette och fick kämpa för varje meter, Blev hela tiden omåkt av andra löpare, kunde inte hålla min plats i kön, upp på tå, Kämpa! Vad fasen händer! Alla kör ju om mig! Kom till slut in mot Evertsberg strax över 3 timmar, men började bli riktigt mör i kroppen och framförallt i armbågarna. Surt! Mitt mål var ju att komma in runt 5:30, det var ju kört, men en bit under 6 tänkte jag att kunde klara…

När man är mitt uppe i något och man tar ett staktag åt gången, man maler på och går in i sig själv så är det extremt svårt att tänka stort. I efterhand borde jag ha kopplat att det dåliga glidet berodde på fästavallan, jag borde ha insett mitt ”nybörjarmisstag” att lägga på ett grundvax i botten. Jag skulle ha stannat och bett servicekillarna att skrapa bort allt vad fäste hette. Men där och då körde jag bara, kämpade och slet. kontrollerna averkades en efter en. Först när jag närmade mig mål, och det fanns en del blanka spår i  nerförsbackarna, insåg jag att mitt glid var bättre än många andras, men så fort spåret bestod av torr, kall snö igen så tog det tvärstopp. Jag tog det lugnt in mot mål, att gå under 6 h var inte aktuellt längre och det spelade ingen roll. Jag släntrade in på 6:06:50, precis topp 2000.

Ibland gör man bort sig och det är bara att bita i det sura äpplet och komma igen. Jag hade inte tänkt att köra Vasaloppet 2019, men nu måste jag nog revanschera mig (igen).

Stort grattis till alla er som genomförde loppet!

….Nu laddar vi om, nästa helg är det Birkebeinerrennet i Norge! Revansch?

//Jonas

Årets bästa vecka på G?

…jag tänker naturligtvis på Vasaloppsveckan!

Det är ett fantastiskt arrangemang där allt flyter på och är extremt väl organiserat. Stor eloge till alla som jobbar med arrangemanget! De senaste åren har vi bott vid Transtrands kyrka, vilket är nära till start, och det har fungerat klockrent. Man åker över till start vid 04:30 och ställer sig i den långa kön in till startfållorna (som för övrigt blir längre och längre för varje år), sedan vid typ 05:45 kan man gå tillbaka till bilen och sova någon timme till innan det är dags att få i sig lite mat och ladda upp för start. Det är en härlig puls och stämning som råder över hela startfältet.

Mina tips till en bra Vasa är:

Kör seedningslopp! Då hamnar du där andra åker lika fort så det är bara att hänga på när tåget går.

Bestäm valla i god tid, det är aldrig bra att stå i mässtältet vid nrlappsutdelningen och panikköpa valla som man tror sig behöva samma kväll, det blir dyrt och ofta fel. En basglidvalla som fungerar i alla fören är Swix Marathon, stark rekommendation! Till i år har jag dock snöat in mig på Racewax vallor och kommer att testa dessa i år, lite billigare men lika bra som de stora märkena. En bra rill är också en nödvändig investering för att få riktigt bra glid, jag kör på Skigos rill, den har funkat bra för mig. Fästet kommer att bli en valla från Guruwax. Jämtländska Guruwax är stort i Norge men har aldrig slagit igenom på hemmaplan. Deras Gurumix är välkänd och grymt bra i rätt före. Oavsett vad ni väljer så kör på märken som ni är trygga med, det är dumt att testa på tävlingsdagen…eller varför inte lämna in era skidor.

Uppladdningen är viktig, jag kör Vitargos Carboloader dagarna före racet tillsammans med mycket mat och vatten. En bra frukost i bilen bestående av keso, mackor, sportdryck och Enervits Carbogel samt en Redbull före start (jag vet, kanske inte politiskt korrekt med Redbull men det är min ritual och det funkar för mig). Jag har också med ett par stycken av Enervits koffeingel i en väska för att fylla på under loppet. Vid varje vätskekontroll kör jag sportdryck och lite vatten, senare i loppet toppar jag med buljong och kaffe. Glöm inte att packa ner ett par cola och chips i omklädningsväskan. Det är grymt gott efteråt!

Mitt mål är att gå under 5:25 i år och en placering runt 1500, men med tanke på att träningsmängden varit minimal pga sjukdom så kommer det bli svårt. Nu kör vi sista träningsrycket uppe i Åre sedan startar vi uppladdningen.

I startlistan finns 7 st Rejlare som kör Vasaloppet, ytterligare sju kör Öppet spår, en i Tjejvasan, ett lag i Stafettvasan och 2 lag i Nattvasan. Lycka till alla Rejlare!

PS 2019 kör jag och Henrik Vuorinen Nordenskiöldsloppet, det ska bli kul med en riktig skidutmaning!

Lev!

/Jonas

Orsa 2018

Har ni sett någon som går lite konstigt under veckan? Liksom staplar sig fram? Då kan nog hen ha varit med på Rejlers skidevent i Orsa. För fjärde året i rad intog ca 150 Rejlare Orsa Grönklitt för att delta i årets Grönklittsstafett, 5 sträckor mellan 5-14 km som fördelas inom laget. Rejlers utgör merparten av stafetten med sina 30 lag och det gör detta till en riktig Rejlersfest, som avslutas med gemensam middag i toppstugan på lördagkvällen. Det som gör det så fantastiskt är att lagen består av allt ifrån erfarna rävar som vår koncern-VD Peter Rejler till nybörjare från Malmökontoret som aldrig har stått på skidor. Stämningen är fantastisk och alla hejar på alla. Jag är mest imponerad av alla de som aldrig har stått på ett par skidor, det är precis detta som eventet handlar om, att våga och att avdramatisera och att ha en riktigt härlig weekend tillsammans.

Om man ska vara ärlig så vi i mitt lag (Norrköping) nog lite för nördiga för att alla ska våga hänga med, något vi måste jobba med…Vi började helgen med ett tufft skatepass i Falun på vägen upp till Orsa, När vi kom upp var alla övriga i team Norrköping/Linköping på plats och kvällen ägnades åt vallning, planering och åt lagindelning. Prognosen för helgen visade på kallt före och nysnön som kom på torsdagen gjorde spåren otroligt kärva (dvs skidorna gled väldigt dåligt). Efter en hel dags skidåkning på fredagen (ca 6 mil) var det härligt att se så många Rejlare på kvällens lagmöte, en del ser man väldigt sällan och stämningen var på topp. Nu visade det sig också att finnarna inte hade fått med sig sitt bagage på flyget, skidor och kläder var tydligen kvar i Helsingfors…Jag har själv varit med om det en gång och det är inte roligt. Lördagens stafett utan finnarna blev också precis vad jag hade trott före loppet. Karlstad, Stockholm och Norrköping tog pallplatserna i nämnd ordning, där fighten på sista sträckans 9km om andra platsen (mellan Mats Lindeberg, Stockholm och Magnus Idman, Norrköping) var enormt spännande! Magnus gick ut med 30 sekunders försprång, ett försprång som Mats hade ätit upp vid varvningen och väntan på att de skulle gå i mål var en nagelbitare. Magnus fick till slut ge sig och 2:a platsen gick till Stockholm. Hade det finländska laget fått med sig sin packning från flyget hade troligtvis vi haft en fight mellan Karlstad och Finland om guldet, synd att vi inte fick uppleva det..

Totalt fick jag ihop 12 mils skidåkning, vilket tyvärr var en bit ifrån målet på 15 mil, men det kanske går nästa år. Nästa år hoppas jag att också Region Väst får ihop 1-2 lag, det borde finnas underlag i en stad där man kan åka skidor året runt. Ni var saknade…Jag ska därför utmana er lite: Om ni kommer med 2 fulla lag från Göteborg så lovar jag att köra alla 5 sträckorna själv nästa år. -:)

TACK PETER FÖR ATT DU GÖR DETTA MÖJLIGT!

 

 

2 dagar till Orsa

Fantastiskt vad tiden går långsamt ibland, men nu är det bara två dagar kvar till Rejlers längdskidträff i Orsa Grönklitt. Vi blir ca 150st Rejlare som åker till Orsa och som är med i Grönklittstafetten, äran om att bli bästa Rejlerslag är den stora utmaningen. Man vet aldrig vilka kontor som har lyckats i sin rekrytering. -:). Som alltid tror jag det kommer att stå mellan Karlstad, Stockholm och Finland, med Norrköping som bubblare (förra året knep vi bronsplatsen). Men tävlingen är faktiskt en bisak, att få resa iväg och bo tillsammans med sina kollegor skapar en härlig gemenskap, en gemenskap som bygger hela Rejlers. Sedan är det ju inte fel att få snacka valla med andra skidnördar också.

I år verkar snötillgången vara enormt bra uppe i Orsa och alla spår är öppna. Vi tänkte ha som mål att köra 15 mil under dessa tre dagar vi är uppe. Det blir tufft men det kan gå…

Hoppas att du har en bra dag och att du ser fram emot ditt äventyr.

Lev

//Jonas

 

EFAC5B7D-

Från prisutdelning från förra året, från vänster Peter Rejler (VD), Benny Thorstensson, Magnus Idman och Nina Andersson från lag Norrköping. (Henrik Vuorinen och Jonas Vikund saknas, de var ute och körde Orsa Nattmarathon…)

 

Babbens sil!

December går mot sitt slut och för vissa av oss är julstressen påtaglig. Allt ska ju hinnas med innan man tar lite ledigt. Jag var på en föreläsning med Babben Larsson för inte så länge sedan och i ärlighetens namn trodde jag nog inte att hon skulle kunna ge mig något bra hälsotips, men där hade jag helt fel. Hon presenterade en enkel prioriteringsformel i tre steg, den så kallade ”Silen”

  1. Har jag Tid?
  2. Påverkar det mitt jobb negativt?
  3. Är det Kul?

Allt ska leda till att vi ska ta kommando över oss själva och vår egen verklighet. Lyckas vi kommer vi att göra mindre, men vi kommer ha fokus på att göra rätt saker. Vi skapar oss ett hälsosammare liv! Så nästa gång du känner att du inte riktigt hänger med, testa Babbens sil!  

Men glöm inte bort att rannsaka er själva ibland, det ska vara dina rätta saker. Du bestämmer över dig!

Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

PS Vill också tipsa om en intressant artikel skriver av Fredrik Montgomery gällande löpning och ledarskap.>

https://www.linkedin.com/pulse/s%C3%A5-h%C3%A4nger-l%C3%B6pning-och-ledarskap-ihop-fredrik-montgomery

Ironman – Race report

Gud vad tiden går fort, snart jul och påsk och midsommar sedan augusti och Ironman för er som vågar…Här kommer i alla fall fortsättningen på Ironman Kalmar pre race report!

Meningen med detta inlägg har hela tiden varit att visa att man inte behöver vara superelit för att genomföra ett långlopp. Balansen mellan familjen, jobbet och träningen måste finnas. Ett mindre antal kvalitetspass och bra förberedelser räcker väldigt långt! Testa själv, lycka till!


…jag vaknar 05.30 på lördag morgon, tom före väckarklockan ringer…, och jag känner mig förvånansvärd utvilad och väldigt lugn. Som om jag vore en karateutövare utför jag mina frukostmoment likt en väl inövad kata, äter gröt med banan och russin och ett helt gäng med mackor. Jag vet precis hur dagen ska se ut och allt går enligt en väl repeterad plan. På pricken 06.00 tar jag på våtdräkten och en jacka, tar min ombytespåse i näven och promenerar ner till start. Kollar till cykeln, pumpar däck, vätska fylls på och ser till att bullpåsen sitter kvar-:). Det är inte ens kö till toaletten. Starten sker 10 min från växlingsområdet, nere vid hamnen. Det råder febril aktivitet när jag kommer dit, men ändå en av de lugnare starter jag varit med om. Startordningen är sådan att först ger sig eliten iväg och 5 min efter får vi andra ge oss iväg. Alla står som packade sillar i olika startgrupper indelade i förväntade simtider. Man seedar sig själv vilket verkar fungera ganska bra, jag ställer mig precis före vid 1:20 skylten vilket är ett lågt satt mål, går det bra borde jag simma under 1:10, men jag tänker att det är skönare att simma förbi andra än tvärtom. Vattnet är lugnt och ca 18-19 grader, vinden ligger på från land vilket iofs innebär motvind på Öland men för simmomentet är det perfekt. 06.50 drar nationalsången igång. 06.55 spelas Kentas klassiker ”Just idag är jag stark…” Jag sjunger med ”jag har väntat så länge på just denna dag…”

Plötsligt går starten och vi börjar sakta röra oss ner mot startrampen. Jag kommer i vattnet på höger sida och försöker komma igång att crawla, men det går dåligt. Min Plan att ligga långt ut på kanten för att få fritt simutrymme spricker och jag hamnar i mitten av fältet med armar och ben överallt. Vattnet kokar, jag blir översimmad och undersimmad, får andnöd och börjar simma (hund)bröstsim för att få tillbaka både ork och lust. Faan, 50m och jag känner för att bryta…jag söker mig ut mot kanten och hittar äntligen lite fritt vatten, nu kommer jag igång med crawlet igen och får upp farten, nu släpper det lite och jag får in en bra rytm. Fokus! Andas ut inte in! Första bojen rundas, andra bojen. 2 km går fort, för fort, vid 3 km börjar tröttheten komma i axlarna och jag orkar inte trycka på ordentligt längre, sista biten går långsamt och väl på land är det en skön känsla att ha simningen avklarad.

Växlingen till cykel tar tid, allt är vått och klibbigt, kläderna fastnar och jag sliter och drar, vill att kläderna ska sitta perfekt för att inte få onödiga skav. Kommer ihåg att smörja in mig med ringblomssalva innan jag sticker ut till cykeln. När jag väl cyklar ut från området är klockan 08:36! Tog simningen så lång tid? Skit samma, nu cyklar jag med ‘lätta’ ben över Ölandsbron med vinden i ryggen. Det känns som det går ruskigt fort när vi svänger höger efter bron ner mot Ölands södra spets. Motvinden börjar öka, men det påverkar mig inte så mycket, jag känner mig väldigt stark. Känslan är bra när man rullar förbi tyskar och ryssar på lyxtempocyklar. Nu ligger jag klart över min tänkta snitthastighet (30 km/h). Hela vägen ner mot Ölands södra spets är det förvånandsvärt mycket folk ute och hejar. Servicen längs banan är exemplarisk, vätskelangning var 20 km, bara att äta och dricka så mycket det går. Vid vändningen tillbaka mot Ölandsbron passerara man rakt över Alvaret, där tar vinden i och hela fältet trycks ihop. Regelverket är rigoröst kring vilka avständ man får ha under cyklingen för att man inte ska kunna ligga på rulle. Domarna har fullt upp att varna medtävlare som ligger för nära varandra. In mot Kalmar står folk i tredubbla led och hejar, när man kommer man in i och rundar rondellen innan sista loopen är läktare uppbyggda med folk som bara skriker! Grymt! Man blir stark! Jag trycker på ut ur Kalmar, men känner ganska snart att inte knäna kommer att hålla om jag drar på, får växla ner istället för att inte riskera något de sista 5 milen. Försöker ligga i tempoställning så mycket det går nu. Lätta ben, lätta ben, lätta ben hela vägen in mot växlingen för att övergången till löpningen ska gå lätt.

Nu börjar folkfesten, längs hela löparbanan är det fullt med folk!  Jag drar en flaska Resorb Sport innan jag ger mig iväg på löpningen, det första jag får se när jag börjar springa är min familj som åkt ner för att heja. Ståpäls! Fortsätter genom Kalmar centrum med hur mycket folk som helst runt banan. Även på löpningen är servicen grymt bra, varannan km finns vätska, bullar, gel och chips. Jag tar ett kort stopp vid varje ställe för att inte missa att få i mig energi. Tittar till på klockan och ser att jag ligger på 5 min/km efter 4 km. På tok för fort, jag drar ner något på farten och ligger stadigt på 5,20, km efter km avverkas. Jag applåderar åt folk som hejar för att sedan få tiofalt tillbaka. Jag springer förbi kollegor på Rejlers som är nere och hejar. På andra varvet börjar jag tappa farten men publiken och vänner som hejar ger mig ny energi. På något sätt lyckas jag komma upp i tempo  igen. In på tredje varvet och käner för första gången att jag kommer att klara det och om inget händer på en bra tid! Fortsätter enligt plan med korta stopp vid varje depå. Jag tar mycket cola, saltgurka och vatten. Kommer in mot sista biten in mot mål, stannar och börjar gå mot mål. Applåderar publiken, arrangemanget och staden. Tar mig sakta mot mål, kramar mina barn och njuter av varje sekund.

En resa är slut, om jag känner mig själv rätt så börjar strax en ny resa…

Resultatet då:

Sim: 1:21:42  Cykel: 5:47:32  Löp: 4:02:41  Totalt: 11:26:20

Ironman 2017
Ironman 2017

Lycka till med er resa, var än den må gå!

En liten förändring för en stor sak

Nu var det längesedan jag uppdaterade något här på bloggen.

Idag är det första November. November som för mig nästan är mer känt som Movember.
Månaden då man kan göra en liten förändring i sitt eget liv. En liten förändring som betyder något stort.
Denna månaden tänker jag odla mustasch för att visa att jag bryr mig om mäns hälsa.
Min pappa fick för några år sedan diagnosen prostatacancer. Idag är han friskförklarad, men får gå på återbesök årligen.
Som nära anhörig är detta otroligt jobbigt. Jag ser hur jobbigt det är för min far, hur orolig han är varje gång det är dags för återbesök.
Jag känner själv hur det knyts en liten klump i magen varje gång det är dags.
Bland annat tack vare all insamling för bland annat det min pappa blev drabbad av, kunde man tidigt upptäcka det och göra något åt det… i hans fall.
Därför är jag med och stödjer denna sak. För mig är en mustasch en månad är en liten insats för alla män ute i landet/världen som drabbas av dessa hemska sjukdomar.

Jag har även startat ett Team på en välgörenhetshemsida, där alla insamlade pengar går till bland annat forskning kring mäns hälsa.

Var gärna med och stöd mig och mina/dina kollegor runt i landet. Var med och gör en liten förändring i ditt utseende eller kanske bidra med en liten slant till en god sak?
Grow a Mo, save a Bro.

Eller som en känd man sa: ”A small step for me, a giant step for man kind”.

På länkarna nedan finns både min personliga och Teamets sidor.

https://mobro.co/jeppebjornstrom

https://moteam.co/rejlers-mo-team

// Jesper