What is the sport sled-dog

Här kommer några rader från våra finländska kollegor som ägnat sig åt sled-dog.

Sled-dog sport splits into two seasons depending on time of the year: winter (on snow season) and autumn (off snow season). Off snow season includes canicross (running), bikejoring (biking) and dog scooter (sled on wheels). About the winter sport later as we get some show on the ground.

–          Running with the dog – canicross brings sled-dog sport near to every dog owner regardless on dog’s type and breed. Even the smallest dogs run faster than their owners so the human rules the pace. Dog is tied from its harness to runners waist (there are used many different kind of belts) with elastic rope.

–          Biking with the dog – bikejoring is faster than canicross. Dog is tied from its harness to bike, which is often mountain bike. Dog is pulling in front of the bike and the bikers are doing their best to keep up the speed. Depending on the breed and bikers physical condition speed can rise up to over 40km/h average speed staying above 35km/h.

–          Dog scooter reminds traditional sled-dog sport, but on wheels. There can be harnessed dogs from one up to 8 dogs (in pairs). In small teams can be used modern two-wheeled scooter (perhaps most used brand is Finnish design Kickbike) when in bigger teams must be used 4-wheeled.

 

Mitä valjakkourheiluun kuuluu

Valjakkourheilu jakautuu kesä- ja talvilajeihin. Sulanmaan aikaan lajeina ovat juoksu, pyöräily ja kärryluokka. Talvilajeista lisää sitten kun lumi on maassa.

–          Koirajuoksu ‘canicross’ tuo valjakkourheilun kaikkien koirarotujen ja harrastajien ulottuville. Koira kiinnitetään valjaistaan joustavalla vetonarulla juoksijan vyötäisille. Koirakko etenee radalla pääasiassa sitä vauhtia mitä juoksija jaksaa ylläpitää. Koirajuoksuun soveltuvat kaikki koirarodut.

–          Koirapyöräily on koirajuoksuun verrattuna huomattavasti vauhdikkaampi laji. Koira kiinnitetään valjaistaan joustavalla vetonarulla pyörään, joka mielellään on maastopyörä. Koira vetää pyörän edellä ja pyöräilijä auttaa koiraa polkemalla vauhtia. Koiran rodusta ja polkijan kunnosta riippuen nopeus voi nousta jopa yli 40 km/h keskinopeuden ollessa noin 35 km/h.

–          Kärryajo mukailee valjakkoajoa ja sitä voi harrastaa 1-koiran, 2-koiran sekä 4-koiran, 6-koiran ja 8-koiran valjakolla. Ohjaaja ajaa kaksipyöräistä skootteri/potkulauta-tyyppistä pyörää, jota vetää yksi tai kaksi koiraa. 4-6-8-valjakon koirat valjastetaan joko peräkkäin tai pareittain. Neljän koiran luokassa kärry voi olla joko kolme- tai neljäpyöräinen. Kuuden ja kahdeksan koiran luokassa kärryssä pitää olla kilpailusäännösten mukaan neljä pyörää.

Photo: Stefan Vehkoja

 

Hamsterhjulet snurrar!

Sommaren är över, hösten är inte längre på intåg och snart är det jul (!?). Iaf enligt IKEA som tog fram pyntet redan förra månaden. Terminen rullar minst sagt på, och jag har lite svårt att ens komma ihåg vilken dag det är!  Det är lite blåsigt och lite grått men fantastiskt träningsväder! Överallt är underlaget mjukt och bra för löpning, man blir inte överhettad efter ett pass ute och det regnigaste dagarna går det att träna inomhus med gott samvete. Dessutom är bastun äntligen lockande igen :)

Förra veckan besökte jag mina kollegor i Uppsala och var med på Fredriks Lunch-jogg. Blev några kilometer runt stadsparken och sedan intervallen på åsen. Vädret var strålande, underlaget mjuk sällskapet hur trevligt som helst :) Blev även ett cirkelträningspass på stockholmskontorets gym igår med energiknippen Anita! Åtta stationer slussades vi runt på och träningsvärken är påtaglig idag!

IMG_0914

Vi kom, vi kämpade och fick väldigt ont i benen

I måndags tog vi oss an trappan. Mina ben börjar efter några dagar återigen bli användbara, verkar som om de andra på Örebrokontoret haft samma upplevelse.

Så här gick det till. Vi hade två lag från Örebro med två deltagare i varje lag. Varje person sprang alltså 5 varv var. Peter sprang själv = 10 varv.

Resultatet blev att Peter sprang på 1 tim och 12 min. Mycket bra då den snabbaste någonsin sprungit på 1.02. Det bästa laget från Örebro sprang på 1 tim 14 min. Inte långt efter.

Publik fanns på plats i form av medarbetare och en del familjemedlemmar. Det bjöds på kaffe och bullar medan vi andra kämpade på.

Tack Peter och Lisa Rejler för att ni kom till kontoret och hälsade på och tack Peter för att du antog utmaningen i trappan.

Det går även att läsa mer om trappan och våra bravader här:
http://besegrattrappan.se/2013/10/21/peter-rejler-och-medarbetare-i-trappan/

 

petertrappa
Peter Rejler på väg till trappan.

Utmaningen antagen!

På måndag är det dags för Örebro att få besök av Peter och Lisa Rejler, som är på sin turné och delar ut fina tävlingscyklar till kontoren på Rejlers. Samtidigt tyckte vi i Örebro att Peter skulle få sig en liten utmaning. Vi bjöd därför in honom att delta i  ”Besegra trappan”.

Besegra trappan består av en slinga på drygt 1 km, där ca 200 meter av distansen består av 427 trappsteg. Totalt ska denna slinga springas/gå 10 varv för att man ska kunna se sig ha besegrat trappan.

Då vi vet att Peter är i bra fysisk form, ville vi naturligtvis testa detta och beslöt oss för att utmana honom. Han antog utmaningen!

Men vi i Örebro får ett litet handikapp, som vi tror är välbehövligt. Örebro tävlar med 2 personer i lag medan Peter får köra solo. Kan tyckas orättvist , men om det ska bli någon tävling behöver vi nog ha det så.

Nästa vecka kommer resultatet av tävlingen. Vi i Örebro ligger i hårdträning just nu:)

Här kan du läsa mer om trappan: www.besegrattrappan.se

Till ära av ÖTILLÖ

Hittade detta helt lysande initiativ på vårt intranät. Kollegorna Jesper och Jenny i Luleå gjorde sitt eget ÖTILLÖ samtidigt som den stora tävlingen gick av stapeln i september. Även om vattnets temperatur säkerligen sjunkit sedan dess kan man inte annat än applådera initiativet.

/Rebecka

Till ära av ÖTILLÖ

Idag går tävlingen ÖTILLÖ av stapeln, där Rejlers inte bara är huvudsponsorer utan även har medarbetare som deltar.

Dagen till ära så bestämde vi på Luleåkontoret att göra en liten twist på vår nyinförda lunchträningstradition, Måndagslöpning.

Twisten var att: Ungefär mitt på löpsträckan springa ut längs en pir, simma längsmed en badstrand till den pir som finns på motstående sida. En sträcka på cirka 200 meter, för att sedan fortsätta löpningen tillbaka till kontoret.

Undertecknad och Jenny Nordström avverkade således en total sträcka på 4,5 km varav cirka 200 meter simning.

Övriga deltagare i Måndagslöpningen genomförde samma sträcka men utan vattenmoment.

/Jesper Berglund (den 2 september då vattentemperaturen var cirka 14-16 grader)

Älgjakt i Dalaskogarna

Fick en fantastik bild och text skickad till mig av min kollega Carl Aura som varit ute på älgjakt. Ett härligt sätt att må bra på. Läs och njut!

/Johanna

Vi är ett jaktlag med 13 medlemmar i södra Dalarna. Under jaktmötet på söndagen får vi veta av jaktledaren att detta år är det 6 älgar på licensen, 1 ko, 2 tjurar varav en stor och 3 kalvar. Lottning av pass görs inför måndagens stora premiär, en utav årets mest efterlängtade dagar.

På måndagen sitter jag vid en mosse som sträcker sig ut till Bastmorasjön. Ett bra pass enligt mig och mycket riktigt dröjer det inte länge innan hunden tar upp längre in i skogen och det börjar gå åt mitt håll. Ett skall hörs på andra sidan den bevuxna mossen,  det knakar till ett par gånger i skogen, nu är det nära. Jag höjer bösspipan i den riktning jag hör ljudet, beredd att sätta den till axeln om det kommer fram en lovlig älg.

Jag ser en skymt av djuret men det är risigt och det går fort, älgen viker av och går intill sjökanten bakom oss utom skotthåll. I siluett mot den dimmiga vattenspegeln ser jag att det är en pinntjur som gått ut med jämthunden Turbo efter sig.  Senare under förmiddagen lyckas laget skjuta en liten tjur och en kviga så vi samlas vid i byn för att ta reda på älgarna.

Att vi nu skjutit två vuxna och ingen kalv innebär att vi helst av allt ska skjuta en kalv som nästa älg för att ha en bra balans i avskjutningen. Jaktledaren tar till orda och meddelar att inget skott ska avlossas på älg som inte är riktigt kapital = 12 taggar och uppåt. Anledningen till detta är att en sådan älg får man inte på kornet ofta om ens någonsin i sitt jägarliv och att då inte få trycka av vore lite tungt för var man.

Andra såten fortlöper utan älg och vi samlas igen för lottning av pass till tisdagens jakt. Jag drar ett kort ur högen, nummer två.  Det innebär att jag är andre man att välja pass. Ett generalpass blir taget innan jag får välja men jag får det pass som heter Pellhålet.

Tisdagmorgon kliver vi ur bilen 06.50 för att hinna vara på pass 07.30. Vi tar oss upp på ett hygge för att runda in mot passkedjan utanför området vi ska jaga på. Passet ligger i granskogen med bra sikt åt alla håll och gott om skjutgator. Jag har min sambo Sabina med mig på passet i dag. Hundföraren Larsa ropar i radion att han nu går in i ett ungskogsbestånd ovanför vårt pass där det brukar kunna stå mycket älg. Vi har precis rätt vind idag säger jag till Sabina, de kan mycket väl komma ner hit om hunden tar upp inne i ungskogen.

Efter en halvtimme hörs hundskall snett framför oss och det låter som att det är på väg åt rätt håll. Ett par knak hörs innan en fin fyrtaggare kommer löpandes. Jag försöker få den att stanna med ett kort rop men ingen reaktion, tjuren går vidare upp mot nästa passare och ut ur såten med hunden efter sig.

Det var spännande säger Sabina glatt men tyst. Ja det var det verkligen svarar jag viskande.

Då plötsligt säger passaren som just såg fyr-taggaren att den kommer tillbaka i samma spår ner mot oss. Det var konstigt tänker jag, vi har helt fel vind för det men det är roligt att se älg så vi var beredda. Det karakteristiska braket från kvistar som bryts under 300-kg älg hörs åter igen. Älgen kommer löpandes genom skog i rätt bra fart då vi upptäcket att det inte är samma älg. Jag slänger upp kikaren för att räkna taggarna, en, två, tre, fan för mycket träd i vägen. Jag ropar för att försöka få stopp på den, ingen reaktion, provar igen, samma resultat. Den är på väg upp mot hörnet av granskogen där den första älgen klev fram, nu har jag bra en skjutgata kvar och jag tycker mig se åtminstone fem taggar på hornet å mitt håll.

Jag gör ett sista försök att låta som en älg. Älgen stannar upp. Jag har hårkorset i bogen och räknar till fem taggar på hitsidan. Jag kan inte se hur många på den andra men jag räknar med att det kan finnas ett par till på den.  Jag hinner tänka allt detta på de få sekunder han stannar till. Precis när jag låter skottet gå vrider den om som om den visste att nu är det fara å färde vilket gör att mitt skott träffar för högt i ett taggutskott ovanför ryggraden. Detta medför att den går i backen med en gång men den är inte dödligt skadad. Jag laddar om och ser att älgen reser sig upp igen för att ta sig iväg. Nu är den på väg rakt bort ifrån mig vilket gör att skottvinkeln är ytterst dålig, jag skjuter mot nacken för att försöka få träff på en vital del men älgen försvinner in i skogen.

Nu är adrenalinnivån på max. Jag ropar i radion att jag skjutit på en stor tjur och att den markerade bra på första skottet. Jag trodde själv att det tagit i bogen och att den låg några meter in i skogen. Jag går fram för att se om jag kan se var den ligger men kan inte se någonting där den borde ligga och börjar bli misstänksam. Larsa ropar på radion och frågar om älgen verkligen ligger ner. Jag tar snabbt radion och ropar att nej det gör den inte. En sekund, två sekunder, ett skott hörs åt de håll där älgen försvann. Larsas röst på radion, nu ligger den ner.

Fotot är något missvisande då det egentligen är Larsas älg eftersom han sköt det direkt dödande skottet, vilket visade sig senare vid slakteriet.  Men även om det kan vara lite surt att lämna över ”min” 10-taggare så var det tur att det blev som det blev och vi kunde undvika ett eftersök.

/Carl Aura

Nominera, nominera, nominera, nominera

Om du inte gjorde det än så är det hög tid. Hög tid att nominera din chef om han eller hon arbetar bra med hälsofrågor på din arbetsplats. I mars delas priset årets hälsobefrämjande chef ut av tidningen Chef och oss på Rejlers och vi vill gärna ha många bra kandidater att välja bland.

Hur tänker då juryn? Syftet med priset är att belöna en chef som genom att demonstrera ett inspirerande förhållningssätt till träning och skapa förutsättningar för hälsoförbättringar har bidragit till att öka medarbetarnas och därigenom verksamhetens välbefinnande och prestationer. Inte så svårt eller hur?

Du har till den 26 oktober på dig att nominera. Det gör du här: https://www.surveymonkey.com/s/halsobeframjande
Du kan även läsa mer här: http://chef.se/chefgalan/

På bilden ser du glada vinnare från i våras. Bland andra vår egen styrelseordförande Peter Rejler som står andra från vänster.

I gott sällskap

Igår delades Svenska Designpriset ut på Moderna Museet i Stockholm. Vi vann inte. Det gjorde inte heller ABBA The museum eller Avicii. Det där man ibland lite käckt säger till de som förlorar ”det viktiga är ju att kämpa och ha kul” kändes faktiskt helt rätt just igår. Och vi var ju i gott sällskap!

För visst har vi kämpat. Inte för att vinna priser men för att skapa en profil och en kommunikation som passar Rejlers. Ett koncept fullt av energi, vilja och glöd. Det vi valt att kalla energized engineering.

Och visst har vi haft kul. Speciellt roligt är det när glada kollegor hör av sig och tycker att det arbete vi gör tillsammans med reklambyrån Berntzon Bylund skapar stolthet och underlättar i kontakten med omvärlden.

Så slutligen. Ni som inte tror på att det är lika ”viktigt att kämpa och ha kul” och bara fortsatt att läsa detta inlägg för att få veta vem som vann i vår kategori så kan jag berätta att det var SVT. De vann för det profileringsjobb som gjordes i samband med Eurovision Song Contest i Malmö. Den färgglada fjärilen som sågs av 170 miljoner människor flög in på första platser. Det är bara att lyfta på hatten och säga grattis!

www.designpriset.se

 

Drottning bland kungar

Leendet på mina läppar kan inte försvinna, trots att det snart gått ett dygn. Igår fick jag glädjen att träffa en ny fantastisk, inspirerande och rolig människa.

Ett gemensamt kundevent för våra divisioner i Karlstad hade ordnats och inbjuden som föredragshållare var drottningen bland kungar själv: Tina Thörner.

Får erkänna att jag inte riktigt hade koll på hennes karriär innan mötet, visste att hon hållit på med rally och varit med i Lets Dance, men inte så mycket mer (trodde faktiskt att det var hon som var förare).

Men efter kvällen var jag väl medveten om hennes storhet  inom rally och imponerad av den vilja , energi  och det driv som hon besitter och, som hon hävdar, finns inom oss alla  bara rätt metoder används för att plocka fram det.

Hennes föredrag för kvällen innefattade det mesta. Från ”slumpen” av att börja med rally, tankarna kring valet av förare, vikten av att kramas till den situation hon befinner sig i idag.

Och visst måste jag lyfta fram en av hennes pågående insattser lite extra. Hon jobbar nämligen med Örebro Hockeys mentala träning. Örebro Hockey som innan säsongen var tippade sist i tabellen, men som idag ligger på 3:eplats!! De har lyckats prestera på en nivå som den stora skaran nog aldrig hade förväntat sig. Så visst kan man ju inte annat än fundera på HUR stor betydelse hennes mentala träning med laget faktiskt haft?

För mig blev Tina en ny idol och jag har till och med lovat, trots väldigt svagt hockeyintresse, att jag ska ta mig ner till ishockeyhallen för att heja fram ÖIK!

Tack Andreas Ottosson för den fina bilden!

Kruka på huvudet gör steget snabbt

Jag och ett tiotal kollegor fick många bra löptips idag på lunchen av Christian. Hållning som en kvinna som bär tungt på huvudet, ägg i händerna och en halvöppen mun var några av godbitarna. Ett och annat hoppsasteg och några höga knän smög sig också in under turen i skogen. Sedan var det bara att rusa på!

Väldigt jobbigt, nyttigt och inte minst roligt.

 

stockholm2

 

stockholm12