Rejlers sprang Bellman

Jag fick ett trevligt mail från Kalle Kammonen i Älvsjö som sände mig en härlig bild från årets Bellmanstafett! Två lag sprang stafetten den 21 augusti och första laget kom in på 2 h och 3 min och det andra på 2h och 19 min, bra jobbat!

Bellmanstafetten är en mycket festlig tävling med bana på Norra Djurgården i Stockholm. I varje lag ingår fyra löpare och laget kan vara anmälda till herr, dam eller mixklass. Efter att alla sprungit ett varv på den fem kilometer långa banan är det dags för en skön picknick :)

Nästa år hoppas vi på att ännu fler Rejlers lag kommer till start och kanske en inofficiell tävling mellan kontoren? 😉

bellman

Självförsvarskurs på Stockholmskontoret

Här kommer info från Erik Gunnarsson som drog ihop lite Rejlare till en givande självförsvarskurs i Sthlm :)

”Kursen delades in till tre olika tillfällen där första tillfället handlade mestardels om grundtekniker. Raka slag, raka sparkar och vändningar på mark. Instruktören, Daniel, pratade även om vad man ska tänka på i den fasta situationen.

Mesta slående var dock hur farligt en kniv kan vara. En av deltagarna fick en knivatrapp i handen, där det målats med en röd penna på eggen. En annan deltagare fick ett vitt klädesplagg på sig. Personen med kniv skulle sedan under 15 sekunder försöka komma åt den andra med kniven. Efter 15 sekunder kunde många röde märken ses på det vita klädesplagget. Kontentan av uppvisningen var att bara försöka ta sig bort från en person beväpnad med kniv.

Även om jag själv tränar en hel del kampidrott i organisationen som utförde utbildningen så tränas det sällan på detta sättet. Själv kommer jag dra nytta av kursen på ett sådant vis att undvika denna typen av fasta situationer, då det är oerhört svårt att försvara sig mot en bestämd förövare.

Det kommer bli två tillfällen till under denna självförsvarsutbildningen men det kommer fler tillfällen om det önskas. Självförsvar är färskvara och behöver uppdateras någon gång om året.”

//Erik Gunnarsson

Nu är den slutliga timmen nära

På måndag, den 1 september är det dags för ÖTILLÖ.

Detta är den nionde upplagan av ÖTILLÖ som går mellan Sandhamn och Utö. Totalt är det 65 km terränglöpning i våtdräkt och 10 km simning mellan och över 26 öar. På startlinjen har vi 120 lag från totalt 22 nationer med två lag från Rejlers!

Vem kommer klara sig bäst? ÖTILLÖ räven Christian Pettersson och Ulf Thelin eller Peter Rejler tillsammans med John Norling.

Under sommaren har vi haft två kvaltävlingar, en på Utö i maj och en i Schweiz i juli. Totalt har vi haft 253 lag som har tävlat i dessa två tävlingar. Vi har producerat TV för internationell distribution i över 50 länder och vi har gjort en stor satsning på webbaserad direktsändning. Kulmen nås nu under ÖTILLÖ!

Följ tävlingen i direktsändning från kl 05:45 tom 20:15 den 1 september på www.otillo.se/live

Vem vinner Rejlierskampen?

Stort tack för stöd!

Michael Lemmel/ Tävlingsledare ÖTILLÖ

Färg satte fart på löparna

Fick en hälsning från kollegorna i Göteborg. I helgen sprang de loppet Color Me Rad. 5 kilometer med färgkanoner och färggranater längs vägen. Mycket folk och härlig energi gör att mina kollegor kommer tillbaka nästa år.

Jeanette Roos, Emmy Malmlöf, Kerstin Allered, Marlene Rydgren, Patrik Andersson, Charlie Krönström, Martin Radesjö, Victor Henriksson och Robert Ahlgren stod på startlinjen och tog sig i mål.

Loppet går även på andra orter runt om i landet.
Läs mer på: http://colormerad.se/

colormerad1colormerad3

 

Träningspass inför ÖTILLÖ

I fredags fick jag till ett riktigt bra träningspass med lagkompisen Ulf Thelin samt Peter Rejler. Vi sågs hemma hos mig på Värmdö och körde ett 4-timmars träningspass med tävlingsutrustning. Vi fick dock avstå från våtdräkterna då det var 27 grader varmt.

Vi sprang ca 21km samt simmade 4km. Allt kändes bra förutom att det blev väldigt varmt mitt på dagen. Nu är det knappt 3 veckor kvar till årets stora utmaning ÖTILLÖ, så vi tränar på hårt de närmsta två veckorna för att sedan ta det lite lugnare sista veckan innan tävling.

Parkerar cykeln vid bilen

Så var det dags att ta fram cykeln igen och trampa iväg till jobbet. Igår såg jag att det kommit upp nya cykelställ i form av bilar vid spårvagnen där jag bor. Där en bil vanligtvis kan stå parkerad får nu mängder av cyklar plats. Kul och fint på något sätt.

På Arkitektur- och designscentrum visas just nu utställningen Cykel som är öppen till den 5 oktober.

Så här skriver de:

Cykel är en utställning om ett av våra mest älskade designobjekt – som passion, modeaccessoar, livsstil, transportmedel, ikoniskt objekt och som en möjlig del av vår framtida samhällsplanering. I utställningen Cykel får allt plats. Här kan du läsa mer: http://www.arkdes.se/articles/cykel–2

Jag ska definitiv cykla dit.

Ångestloppet

I helgen gick årets swimrun tävling i Ånga av stapeln , strax utanför Nyköping. På lördagen gick ångaloppet sprint (14 km) och igår gick Ångaloppet original (22 km). Vädret var underbart, terrängen tät och vattnet varmt. Jag har aldrig haft så mkt ångest inför ett lopp. Kände för att hoppa av in i det sista. Eller byta till sprintdistansen.

Förra vintern såg jag en föreläsning om olika personlighetstyper där en typ var personer som mer gärna sätter upp mål som de är säkra på att de når utan problem (om inget oförutsett händer). Insåg att jag tillhörde den kategorin. Så jag bestämde mig för att anmäla mig till ett lopp som låg utanför min ‘klara av gräns’. Ångesten innan start var sjuk, mådde illa och kände gång på gång efter om jag inte kunde hitta på ngt symptom som gjorde att jag borde kliva åt sidan. Men som tur var fanns min lagkamrat Malin där och tog mig tillbaka till verkligheten och bankade in att det finns bara en möjlighet; Att vi skulle i mål inom spärrtiderna. Och det gjorde vi! Känner mig sjukt stolt att ha sprungit 20 km terräng och simmat 2 km och lyckoruset efteråt finns fortfarande kvar idag trots att kroppen värker oerhört.

Oklart om jag kan erkänna att jag faktiskt klarat en utmaning som låg utanför min gräns eftersom att jag aldrig klarat av det utan Malins hjälp. Hade tom vida planer i mitt huvud (efter ca 6 km av oppet) på hur jag skulle vägra springa en meter till efter att vi passerat mål första gången (loppet går i en åtta). Men något förändrades efter ca 9 km och när halvtid kom så kändes det jättetufft men ”bra” och viljan att ta mig i mål kom av sig själv.

Även om jag inte på detta lopp hade fixat det själv så tror jag iaf att jag flyttat fram min mentala spärr för hur mycket jag tror mig klarar av och jag inser mer och mer vikten av att ha träningskompisar som kan ta stötta en. Kanske kan jag inte ge tillbaka lika mycket till Malin som hon gav mig igår men det finns kanske någon annan som jag i min tur kan peppa och förhoppningsvis blir det jämt någonstans iaf.

karta.ångaloppet