Aktiv ferie?

Det nærmer seg sommer og mange av oss har allerede ferieplanene klare; Late dager, god mat og drikke, familie og gode venner, sene kvelder, sol, bading, kos, hygge og mye, mye mer. Det er nødvendig med ferie og jeg håper at alle dere lesere klarer å koble av og kose dere i ferien. For noen av oss har ferieperioden en tendens til å bli preget av mindre bevegelse og mer stillesitting enn vanlig. For andre kan det være motsatt. Du er kanskje en av dem som benytter ferien til å være mer aktiv enn vanlig? Når ferien kommer er du overlykkelig og glad fordi du endelig kan ta deg tid til å trene! Kanskje har du planlagt en ferie som innebærer fjellvandring, padling i kajakk, sykling eller annen aktivitet? Uansett hva du velger å bruke ferien din til så håper jeg at du får det fint!

Skulle du være en av dem som ennå ikke har særlig planer for ferien kan jeg komme med et par tips til deg. En kollega av oss kom med anbefalinger til aktiv ferie; sportscamp! Er du en sports entusiast som liker å være aktiv kan dette være noe for deg. Fysisk aktivitet om dagen og sosialt samvær på kvelden. Kom alene eller reis sammen med venner.

Linkene under er to eksempler på sportscamper, det finnes mange flere.

http://www.oure.dk/sommerkurser/specialkurser (Danmark)

http://www.clublasanta.dk/ (Lanzarote)

Er jeg litt sent ute med dette innlegget kan det muligens være noe å vurdere til neste års ferie :)

For deg som allerede har ferieplanene klappet og klare har jeg også et tips på lur. Dette er et tips til en gøyal treningsøkt som kan utføres hvor som helst og når som helst. Tipset velger jeg å kalle «kortstokktrim». Alt du trenger til denne økten er en kortstokk og godt mot. Målet med treningsøkten er å jobbe seg gjennom en helt kortstokk.

 

Jeg testet ut kortstokktrim sist gang jeg var på hyttetur. Deltakerne ble rimelig slitne!
Jeg testet ut kortstokktrim sist gang jeg var på hyttetur. Deltakerne ble rimelig slitne!

 

«Kortstokktrim» fungerer følgende:

Du velger deg 5 forskjellige øvelser. F.eks: squat, situps, armhevning, utfall, burpies. Hvert merke (hjerter, spar, kløver, ruter) og jokeren er en øvelse. En økt kan se slik ut:

Hjerter = Squat

Kløver = Armhevning

Spar = Sit ups

Ruter =Burpies

Joker = Utfall

Du trekker et og et kort. Antall øyne som kortet viser er antall repetisjoner du skal ta på det aktuelle kortet. Alle billedkort er 10. Trekker jeg f.eks en kløver 5 betyr det at jeg skal ta 5 stk armhevninger, trekker jeg en ruter konge betyr det at jeg skal ta 10 stk. burpies. Så er det bare å trekke i vei og jobbe deg gjennom hele kortstokken. Lykke til!

Ønsker dere med dette en riktig god sommer!

\Stine

 

 

 

Snabbaste kvinnan runt Vättern cyklar för Rejlers

Rejlers Cycling Team nådde sitt stora mål att cykla in under 8 timmar när Vätternrundan avgjordes i helgen som gick. I laget cyklade även loppets snabbaste kvinna. Nedan följer en rapport från rundan.

  • Laget knep en delad 237-plats av 19329 som gick i mål.
  • Lagets peloton kom in på 7h 45 min.
  • Lagets medeltid blev 7h 52 min.
  • Loppets medeltid var 12h 02 min.
  • Lagets majoritet gjorde loppets 297,3 km med en snitthastighet på 38,7 km/h.
  • Laget fick in ca 40 medlemmar av 56 startande under måltiden 8h (måste vara ett rekord i VR-sammanhang).
  • Laget har den snabbaste kvinnan runt sjön; Cecilia Erling Widegren.
  • Laget är fantastiskt!!!
Cecilia Erling Widegren - snabbaste kvinnan runt Vättern!
Cecilia Erling Widegren – snabbaste kvinnan runt Vättern!

Med en gnutta distans är det med lite rädsla i kroppen jag skriver det här. Vad händer nu? Ska jag inte sitta och planera och klura på hur vi bygger vidare på våra gemensamma träningar/tävlingar? Med erfarenhet kommer dock vishet. Förra året hade jag samma känsla vid denna tid på året, och nu sitter jag här igen. Resan hit har varit underbar. Så många känslor som svallat fram och tillbaka. Och nu är det gjort, med bravur dessutom. 7h 45 min tog det för oss att cykla runt Vättern. Gratulerar Rejlers Cycling Team!

Men, tillbaka ett par steg nu. Till veckan innan närmare bestämt. Här kommer en liten insikt i vad som hänt i ledargruppen.

Jag (Christer) hade djupa veck i pannan efter min haltande insats på Siljan Runt veckan innan. Kroppen svarade inte alls som många märkte av, och något drastisk behövde göras. På söndagen späkte jag därmed min kropp med 3h+ solodistans på bara vatten. Sedan sömn, sömn, sömn. Och på onsdagen en urladdning med Le Peloton för att trigga benen att fatta att vila är inte nåt som står på schemat nu. Under tiden tillämpande jag lite avhållsamhet från ledarchattgruppen. Det vibrerade och plingade mest hela tiden med olika bud och givar på genomförandet. Det jag memorerade mest är något Danne skrev som fick mig att skratta, han liknade ambivalensen kring motorbyten, motorsammanslagningar, tidsschema, depåstoppstider vid deltagarnas val om ramväska eller inte. Bara något annan proportion. Efter det kom nästa skratt, tror det var Robin som tog upp ämnet hinken. Det beskrevs stark oro om depåhinken matchade cykeln eller inte. Hmm, som sagt, det här med att cykla är inte enkelt…

Ett par hundra meddelanden senare fanns planen som var baserad på erfarenheter från genrepet, Siljan runt och medlemmars inlägg i gruppen. Som Jönssonligans Charles-Ingvar, David (Christer anm.), skulle sagt: – Jag har en plan! Denna pdf:ades och lades ut.

Ett par dagar senare dags för färd till Motala och exekvera planen. Allt flöt på bra. Undertecknad tillsammans med Micael Bennet, Micke Andersson och Gunnar Larsson packade ihop oss och åkte. Under färden får jag lite svårtydliga meddelanden från David. Han var bekymrad över cykelvägar efter starten och mumlade något om ett växelöra. Nu är David nervös tänkte jag, och försökte agera nallebjörn och lugna ner. Vad som inte var känt vid tillfället var att Tomas Backteman troligt vred planeten Tellus ur led med cyklar, ej helt fastsatta, på bilens tak då han trampade för hårt på gaspedalen ca 13 minuter från Stockholm på E4:an. Resultat blev att Davids Cervelo stannade kvar ungefär vid Trosaavfarten medan bilen fortsatte mot Motala. Skräck! Uppskattningsvis ett par hundra samtal, en inkopplad budfirma och ett par deciliter adrenalin senare var en Crescent EXA var på väg söderut och RS4:an på väg norrut för upphämtning. Bekymmer löst.

Väl inkvarterade i Motala var det dags för nummerlappsmontering på tröja och cykel. Aero, tänkte jag och delade med mig via bild i gruppen. Har jag en cykel som är vindtunnelutvecklad och kladdar på en nummerlapp stor som ett segel hade jag fått utvecklingsingenjörerna att slita sitt hår likt matadoren i Disneys Tjuren Ferdinand. Undveks med andra ord.

Morgonen började harmoniskt med frukost #1. Den försvann lika fort som en chipsskål blir tömd under fredagsmyset. Efter det hinkinlämning följt av radiomeck i servicebilen och lite tjo o tjim med övriga som var på plats. Bytte ett par ledarord med Robin och vi var rörande överens om dagens plan som vi gick igenom en sista gång. Fokus, lugn och peppning längs vägen var på schemat. Oj vilken bra känsla jag hade i kroppen!

Tillbaka i till boendet och frukost #2. Den blev stor märkte jag då tröjan stramade lite extra med alla gels, bars och radio i bakfickan. Tänkte att jag får dra in magen lite extra under genomgången i parken. Väl vid parken i Motala för genomgången var Peter Rejlers högra hand, Mats Lindeberg, på plats. Jättekul!

Rejlers Cycling Team samlat inför start i Motala.
Rejlers Cycling Team samlat inför start i Motala.

Genomgången klar, och dags att bemanna startfållorna. Dagen till ära fick vi sällskap runt sjön av 2 Crescentcyklister, Freddy Johansson och Magnus Bäckstedt. Tanken slog mig då, hur agerar man auktoritärt samtidigt som man är star-struck? Tänk om herrarna halvhjular… Nu i efterhand känner jag mig som en ärthjärna som fått dessa tankar innanför hjälmen. Bättre cyklister finns inte!

Nåväl, loppet startade och direkt kom ett bekymmer, Lasse G’s kedja hoppade. Magnus Bäckstedt tog direkt ansvar och hjälpte, vi fick ihop klungan fint efter det. Vi värmer upp, rytmen är bra, alla är fokuserade. Vinden var sida-mot söderut, och då vi vänder västerut rakt emot oss. Farten är hög söderut. Riktigt hög. Gruppen låg långt före tidsschema relativt tidigt och nervositet över den klassiska ”slakten” ner till Jönköping infann sig. Gruppen lugnades ner en smula för att hålla ihop det hela. Med tanke på vind var planen att ligga på, eller nära på, totala tidsschemat söderut, och sedan jobba fram en buffert på Vätterns västsida. Gränna och Jönköping gick fint, bilglest vilket vi cyklister tackar alla i lokalbefolkningen för. Genom Gränna fick vi höra folk jubla då den Vätternrundans paveavsnitt övervanns. Efter Gränna en bekvämlighetspaus planerad till 90 sekunder. Den tog 2 minuter. Efter pausen var grupperna lite ihopmixade, men genom positivt agerande från alla reddes trasslet snabbt ut.

Nu, genom Jönköping och uppför slakmotorna mot Bankeryd och ett annalkande möte med VR-subcyklistens allra bästa vän, sin hink! TVÅ MINUUUUUTER OCH TRETTTIO SEKUUUUUUUNDER vrålade jag så Rejlersflaggorna höll på att välta, då vi gick in i depån. Alla fipplade för fullt. 3 minuter senare var det fortfarande väldigt få som hade gränslat sin cykel. Mekaniskt bekymmer haltade oss. Beslut om att få klungan att röra på sig togs. Bekymret ordnade sig och vi är ute på vägen igen. Snitthastigheten var nu låg och vi hade bränt viktig depåtid. Jag räknade och bedömde… Det hade gått 5 minuter av vår planerade totala depåtid på 6 min 30 sek. Vi låg efter tidsschemat med 9 minuter (snittfarten sjönk mot Bankeryd då vi cyklade rakt mot vinden). Tidsschemat var beräknat på 7:50… Med andra ord var vi i detta läge på 7:59-tid. Kyla tänkte jag, kyla… ”vinden är med oss nu, vi hämtar hem” tvingar jag mig att tänka, dock med vetskapen om att tidigare satsningar ALDRIG lyckats med att ”hämta hem” alltför stora tapp av tid med en majoritet av klungan kvar. Upphämtningar betyder alltid stort tapp av medlemmar.

Rejlers Cycling Team i depå 1.
Rejlers Cycling Team i depå 1.

Klungan ökade på tempot med kraft och snittet började krypa uppåt. Detta i par med snittpuls och mjölksyrakoncentrationen i benen hos alla. Skoningslöst trampades det på och i motsatt koncentration till mjölksyran kvarstod antalet cyklister i rotationen. Då snittet hade krupit upp till att ge oss tid till en andra langning bestod rotationen av endast 10-12 åkare. Ledaragerande behövdes.

Situationssammanfattning som snurrade i mitt huvud; ca 7 minuter före tidsschemat (fantastisk upphämtning!) men endast fåtal cyklister i rotation, desto fler i cafevagn. Marschfart kring 43-45, med avvikelser för terrängen. Efter genrepscykling och Siljan runt är bedömningen att gruppen har en ”medlemströskel” i rotationen runt 42km/h. Beslut om att sänka hastigheten, vilket genomfördes med uppmaning att hålla 40-42. Efter ca 4 minuter började fler och fler leta sig tillbaka, och lite senare var laget ca 30-35 starka man upp i rotation igen! En sådan fantastisk känsla att se alla ”ge allt de kan för laget” är ett sådant lyft för arbetshästarna framme i spets.

Gruppen närmar sig Karlsborg, tempo och besättning i rotationen är stabil om än något decimerad sedan tidigare. För info så öppnas bron varje hel timme. Vi passerade med någon minuts marginal från den planerade 18:00-öppningen. Höll detta tyst för mig själv för att inte röra till det och orsaka onödig stress och oro. Men så skönt, att det klaffade.

Innan Karlsborg radioförhandlades det om pauslängd i sista depå med tanke på tidsschema och kommande backar och mer teknisk cykling sista biten hem. Vi låg före schemat så bedömning var att ge gruppen de utlovade 2:30.

Depån nås. Rejlersflaggorna som vajade var ännu vackrare i denna depå. Än en gång vrålade jag för full hals, TVÅÅÅ MINUTTTER O TREEETTTIO SEKUNDER! Efter att ha halsat en 50cl ”nappflaska” med vatten och bytt de tomma flaskorna och lite tid hade gått, nu med munnen full med hembakad peanubutter-jelly sandwich, var det dags att annonsera 30 sekunder till avfärd vilket jag gjorde med kraft. Tror vår servicekvinna Therese fick halva mackan i ansiktet då detta annonserades. Ursäkta för det. (not. vår eminenta langningspersonal hade känt på era flaskor i hinkarna och fyllt de som var tomma, och delat ut en treat, tack! Såvida inte någon hade tappat en sådan i min hink… TACK!)

Depåstoppet var en symfoni denna gång, alla var alerta och depåstoppet avklarades på 01:58. Nu ”endast” ca 87 km kvar, och det såg bra ut! Gruppen klättrar upp mot Askersund, där VR-organisationen informerat oss ledare dagen innan om trånga vägar och avspärrningar som kräver uppmärksamhet. (not. VR-organisationen har ingen juridisk möjlighet att spärra av, detta gör Trafikverket. Och, Trafikverket spärrar av för att separera biltrafik från cyklister, inte för att styra cyklister, därav de ”livsfarliga” konerna.) Fokus genom partierna är då att hålla sin position rakt bakom framförvarande cyklist och lita på att denne gör kloka spårval. Exekvering vart galant, allt säkert och snyggt, nu hade vi även vinden i ryggen på väg ”hem” till Motala.

Hemlängtan är en stark drivkraft vilket visade sig. Vips vart det mer eller mindre full bemanning i rotationen, 30+ igen, och i närheten av 50km hem. Nu trummas det på rejält och jag börjar glappa information om att detta kommer gå vägen. Inte för tydligt då det kan signalera avslappning, och sämre fokus. Oj, vad alla jobbar, lagtempot funkar smidigt, vi trampar och trampar. Ja, de flesta trampar utan avbrott, dock inte David. Bästa sätt att beskriva Davids orala läten är att likna dem vid en missnöjd åsnas. Han verkar krampa tänkte jag då och ger honom en saltpåse som han får skölja ner med min egenblandade sportdryck som jag uppfattar att han tycker smakar huggorm. Fy faan hör jag honom säga, men faktum är att med lite hjälp från Freddy så biter sig David fast. Perfekt.

Efter avtag mot Medevi med mindre vägar tog vi ner farten något för att safe:a hem. Vi hade tiden på vår sida och vill gå in utan incidenter och för att få med så många som möjligt in under den respektabla gränsen 8 h, det vill säga sub8. Laget defilerar in med David, Thomas, Magnus B, och Freddy i spets på ett mycket snyggt sätt.

Vilket race, vilket resultat, vilket team, VI GJORDE DET!!!

Stort tack till er alla, ni har gjort min resa fram hit fantastisk! Även stort tack till alla andra ledare, organisatörer, inspiratörer och fixare.

Det episka lidandet är över… för detta år!

Siljan Runt sista provet inför Vättern

I lördags deltog Rejlers Cycling Team i Siljan runt, det sista stora loppet innan Vätternrundan som cyklas till helgen.

Siljan runt 2015

Vilket upplägg den 5:e juni var för Siljan runt 2015! Solen sken på vägen till Dalarna, medvind… Kan liknas vid en stämningsfull sonat ackompanjerad av bedårande natur och väder. Men något lurade ett par kilometer ovanför oss…

Kalla fakta!

  • Rejlers Cycling Teams peloton placerade sig på plats 29-45 av alla deltagare.
  • Snitthastigheten landade på ca 39,5 km/h vilket gav en sluttid på 4 h 5 min.
  • Vi snuddade sub4, men vad gör det en regnig dag som denna.

Dagen startade med sedvanliga frukostladdningen följt av ambivalens kring kläder. Regnjacka eller inte, långa fingrar på handskarna, eller inte… Ett par våndor senare samlades ‪Rejlers Cycling Team vid startfållan på Sollerön. Det fanns stämning och förväntan. Informationsgivningen vart kryddad med en sång i födelsedagsinspirationens tecken. När den administrativa delen av arrangemanget var avklarat var det dags att cykla lite. Att runda 2 sjöar stod på menyn. Orsasjön och Siljan.

Loppet börjar med en bra utförskörning mot Mora, ganska svåruppvärmt. Vi hittade våra positioner bra, vi blir bättre och bättre på detta. Efter Mora börjar den första startnervositeten sopas bort och motorbyte genomförs, vi ligger på en OK snitthastighet som är i höjd med vårt mål. Vi klättrar lite över då terrängen erbjuder god fart. Fram till bekvämlighetsstoppet efter 94 minuter låg dock snitthastigheten på ca 39,3 km/h och ledarskapet börjar fundera hur vi ska nå vårt mål med sub4 som innebär ett totalsnitt på 40 km/h. Analysen är att då vi snart kommer ut på Riksväg 70 ner mot Rättvik är det lättcyklat vilket kommer att höja snittet. Fortsätta med kommunicerad marschfart och 2 motorer är budet.

Dock kommer inte den planerade snittökningen utan vi ligger kvar på 39,3. Något måste göras, är kontentan. Enligt plan slår vi ihop motorerna till en stor, och manar att hålla den kommunicerade marschfarten på 42-44 km/h. Det kämpas på hårt i leden, alla kämpar och frustar. Och då, ganska olägligt, öppnar sig skyarna. Regn, regn, regn. Registrerade temperaturen i Christers GPS flappar mellan 6 och 7 grader. Brrr. Motorn decimeras. Niels som för dagen tog stort ansvar i cafet märker att han få fler och fler passagerare. Dock verkade alla inte ha löst biljett hela vägen tillbaka till Sollerön i denna vagn. Det vill säga att vi får dropp på personal.

Kriget fortsätter i vätan. De tappra som är kvar kommer in i en fantastisk rytm. Motståndet som bjuds på är mycket hårt och då vi når Leksand har snittet sjunkit till 38,7.
Detta efter att ha besökt Tällberg med lite höjdkurvor och teknisk cykling. Målbilden med att klara sub4 är i denna stund lika dimmig som de flestas glasögon. Men, då händer något… Efter Leksand får vi favör av dagens vind, och det känns som om klungan hamnat i en sorts ”bikers high”-rytm. Rotation, hastighet, placering faller på plats. Det går snabbt trots vätan. I klungan känns en väldigt god stämning, vi litar på varandra, vi ligger disciplinerat rakt bakom på hjul, det rycks inte. Ett jämnt harmoniskt lagtempo. Allt detta visar sig då snittfarten stadigt börjar klättra. 38,9. 39,0. 39,2. Det rullar på, snittet ökar. I radion hörs ”det finns en chans, kom igen nu, ge er inte!!! Vi passerar en skylt som säger Sollerön 19 km. Nu är det nära. Blicken på GPS:en säger att vi maschar i 43-45 stora bitar. Lite sluggermatematik säger att 19 km kvar och denna fart ger ca 25-30 minuters cykling kvar.

Då klungan slutligen svänger av mot Sollerön är snittet 39,6 km/h. En fantastisk upphämtning! Efter avtaget och ut på broarna där det är exponerat känns det som vi möter en lastbil. En väldigt elak motvind samtidigt som upploppshornen i pannan växte fram. Klungan splittras upp och lite oreda uppstår. Återsamling och tighta led är uppmaningen. Den nu väldigt samkörda klungan kommer snabbt tillbaka och den sista biten in till Sollerön avverkas snyggt och säkert.

Väl i mål tjoas och tjimmas det efter ett fantastiskt lopp. Vilket jobb vi alla gjorde! STARKT! Sluttiden blev 4 h 5 min-ish med snittfart på 39,5 km/h. Alldeles glimrande!

 

Vad hände egentligen då?
Jo, den första delen av loppet, det vill säga fram till bekvämlighetspausen gick för långsamt för sub4. Vi hade ingen buffert på tid. Det vi behöver vara alerta på är även att nyttja terrängen avsevärt bättre, detta utför. Det är här vi vinner oerhört mycket på att trampa på offensivt, men kontrollerat. Naturligtvis är det svårt att få upp en stor klunga smidigt i hög hastighet. Men, om det ska lyckas handlar detta om än större mental närvaro, och, än mer disciplin att hålla positioner i leden.

För klungans del beträffande snitthastighet lyckades vi med en så kallad ”negativ halva”, dvs. andra halvan av loppet (Rättvik – Sollerön) med högre snittfart än Sollerön – Rättvik.
Orsaken till detta är naturligtvis flera (väderaspekter exempelvis), och det är något som ledargruppen kommer diskutera för att lägga upp detaljerad taktik inför ”examen”, Vätternrundan.
Som kuriosa, Leksand – Målgång på Sollerön var snittfarten 41,4 km/h.

Dagen avslutades med en traditionsenlig och fantastisk afterbike hos Crippa. Tack för allt förarbete Crippa med personal! Som grädde på moset fick vi en rekorderlig kulturkvart (trekvart?) av vår alldeles egen kulturminister Tomas Sandell.

Tack för en alldeles fantastisk Siljan Runt 2015!

Är du jordad?

Nu vill jag inte att du går och stoppar fingrarna i ett eluttag utan låt mig berätta om jordning först..

Att vara i kontakt med jorden är något som ingår i vårt mänskliga grundläggande behov. Det ger energi, näring och hjälper kroppen att hålla sig i balans. Jordning i sin enklaste form är att gå eller stå barfota på marken. Så, hur ser dina dagar ut? Tänker du på att dagligen jorda dig, eller går det långa perioder då du inte alls har kontakt? Några fördelar med jordning är..

Energimässig balans. Genom kontakt med jorden så blir vi en del av en energikrets där flödet balanserar oss. Jordning ger din kropp energi och kraft för att upprätthålla hälsan och hantera den stress vi är utsatta för. Tyvärr isolerar vårt samhälle och klädsel i princip fullständigt från detta. Kombinera det med känslan från solens energi så har du mycket av livets kärna.

Sensoriska intryck. För att våra kroppar ska utvecklas och vara livskraftiga så behöver vi sensoriska intryck på många sätt och så även genom fötterna. Vi behöver kunna känna ojämnheter och markens olika texturer. Skor packar in foten så att vi tappar möjligheten till det, nästan helt eller delvis beroende på sko. En sko klämmer också ihop foten och hindrar dess naturliga rörelse på olika sätt.

Bakterier. Oavsett om man gillar eller ogillar tanken på bakterier så lever vi i symbios med dem. De är nödvändiga för vår överlevnad. Det sägs att i din mage finns lika mycket bakterier i vikt som din hjärna väger. Det finns mer bakteriellt DNA i magen än totalt mänskligt DNA i hela kroppen. Vi behöver dem och de behöver oss. Vi behöver ha kontakt med organismer som lever i naturen. De finns på huden och är en del av vår existens.

 

Så vad är det jag egentligen vill säga? Gå ut och var barfota så mycket det bara går! Det finns egentligen ingen övre gräns för hur mycket. Passa på särskilt när det är varmare klimat. Vi som bor i nordligare klimat bör utnyttja det för att vara starka när vintern kommer. Om det är kallt ute, stå still på samma plats. Marken värms upp under dig. Det som räknas är om du går på naturlig mark. Det mesta som människan har byggt kommer att isolera dig. Du kommer älska det!

Och för all del, använd hela kroppen!

Det finns olika tillbehör som kan vara till stor nytta. Jordade lakan att ha i sängen, mattor att ha under fötter t.ex. på kontoret. Länkarna nedan berättar om den typen av tillbehör.

PS. Titta gärna på filmen Grounded (finns på youtube). Ett annat tips är boken Earthing.

Årets första swimrun-tävling slutförd!

Vi var 3 Rejlerslag med på startlinjen i Utö Swimrun 2015. Vilket är riktigt bra med tanke på att det är max 250 lag med i tävlingen.

Det var ca 7-9 grader i vattnet och rejält blåsigt med stora vågor på vissa av simsträckorna denna soliga söndag, vilket syns på några av bilderna nedan. Tävlingen bestod av 16 löpsträckor på ca 35 km och 15 simningar på ca 4,3 km. Loppets totallängd blev ca 39 km i bitvis riktigt tuff terräng.

Ulf Thelin och jag kom i mål på 5 tim och 25 min som räckte till en totalplacering 60 av 190 startande lag. Det finns en del att förbättra i vår träning inför kommande tävlingar, men vi tog i alla fall hem Rejlerskampen, alltid något att glädjas åt. Anders Fälldin och Fred Gabrielson från Gävlekontoret kom i mål på 5 tim och 50 min. John Norling med lagkompis bröt tyvärr tävlingen.

Detta är mitt sista blogginlägg så jag lämnar härmed över stafettpinnen till någon annan som är sugen på att skriva om sina äventyr, stora som små. Jag har nu flera roliga tävlingar att se fram emot denna sommar, närmast är det Stockholm swimrun den 13/6, ÅEC (Åre Extreme Challenge) den 27/6, några öppna klasser i orientering under O-ringen i Borås under v. 30 samt Saltarö Ultimate den 8/8. Sen får vi se hur det blir med ÖtillÖ i september.

Ha nu en riktigt bra sommar!

Mvh Christian Pettersson

utoSwimrun_2 utoSwimrun_3 utoSwimrun_4 utoSwimrun_5

utoSwimrun_6
Ulf Thelin, Michael Lemmel (grundare av Swimrun och bloggare här på Hälsobloggen) och Christian Pettersson.

Foto: Erik Westberg

Rejlers Cycling Team distriktsmästare i Falkenloppet!

Rejlers Cycling Team kan nu titulera sig officiell distriktsmästare i Falkenloppet. Stefan Ljungberg i Rejlers Cycling Team kör för nybildade Stockholm Cykelklubb, här är hans race report för loppet som innebär lagets första besök överst på en prispall.

 

Pre race

Andra tävlingen för Stockholm CK, vår nystartade klubb, och mig själv inom bara två dagar. Cyklat hårt den senaste veckan och lite osäker på hur den förra tävlingen för bara 38 timmar sedan skulle sitta i.

För er som tycker att jag är bra på att cykla så kan jag säga att jag i så fall är oslagbar på att äta godis. Läser man alla rön så är det ju typ det man ska göra innan tävling. Här gällde det att inte hålla igen. 250 gram ostbågar, 3 snickers, 100 gram mörk choklad, två kexchoklad, två big size chocolate chip cookies, lite smågodis och en stor bakelse borde räcka som påfyllning i alla fall.

Efter en 6:e plats på Arlanda test track för bara två dagar sedan med ett riktigt dåligt sistavarv var revanschlusten stor. 7 varv skulle avklaras med en total distans av 7 mil. En bra längd då man inte behöver äta så mycket under loppet.

 

Race

Starten går och nu börjar jag ju känna igen lite folk. Alltid bra att veta vilka som är de starkaste åkarna i fältet. Planen var att inte ödsla en massa kraft på att jaga utbrytningar i början för de brukar sällan hålla, vi skulle ju ändå åka 7 mil. Men att på sista varvet ligga i topp för att inte riskera att bli inlåst vilket även verkar hända de bästa åkarna.

Går iväg en utbrytning på tre personer (tror jag) men jag och övriga klungan känner oss rätt lugna. Vet hur hårt man får ta i på tre man för att köra ifrån hela klungan. Jättebra tänker jag, dessa cyklister lär inte ta mig i en spurt i alla fall.

På tredje varvet är klungan ifatt och jag har väl tagit någon förning men inte jobbat allt för hårt. Går rätt så lugnt förutom några backar och igångdrag i de tre 90 graders-svängar varje varv innehåller. Bakrakan är varvets roligaste parti med fin asfalt och enorm medvind. Sitter och småtrampar och ser att hastighetsmätaren står på 58 km/h. En häftig upplevelse som förstärks av vinet från alla kolfiberhjul.

Klockan ljuder och vi påbörjar sista varvet. Nu gäller det att hålla sig högt upp i fältet. Märker tydligt att det fightas mer om platserna nu och får för mig att en kille försöker låsa upp med avsikt efter det att bara 2/3 återstår av det sista varvet samtidigt som en kille från Valhall sticker iväg.

Då det bara är en kille och det finns stora team som är med så är jag inte så orolig men nu har jag lyckats positionera mig så att jag inte kan bli stängd. Resonerar att det är bättre att ta lite mer vind. Då sticker en kille jag känner igen från prispallen senast som kör för Team Canyon. Stefan Lindskog tror jag han heter och han ska vara en duktig tempoåkare. Förstår att det nu är allvar och vi har väl ca 5 km kvar till mål.

Väntar lite för att se om det är någon som tänker rycka ifatt för att få ett hjul att åka på men inte. Så jag beslutar att köra ifatt själv och trycker på. Blir förvånad av att ingen går med även om fartökningen är rejäl. Fattar de inte hur starka vi kan vara tillsammans tänker jag. Några har fattat inser jag. Kanske var de stängda innan, för när jag kollar bakåt kommer några som lyckas bryta sig loss från klungan.

Lindskog och jag turas om att dra och vi är snart ifatt den ensamma utbrytaren från Valhall. De som ansluter är några till från Valhall, Erik G som vann senast och Juha som är Fredrikshofs spurtmonster samt, som jag uppfattar det, en kille från Vallentuna.

Skönt att vi blev ett gäng, nu kommer klungan aldrig komma ifatt oss, om vi bara hjälps åt. Märks tydligt att många har bränt mycket krut för att köra ifatt och skapa utbrytningen. Blir passivt och jag har tagit allt för många förningar. Även Lindskog gör ett bra jobb, Vallentunakillen går fram och tar en bra förning och även Erik vilket skapar ett betryggande avstånd till den jagande klungan.

Nu är vi alla säkra på att vinnaren sitter i utbrytargruppen. Vem ska det bli?

Första gången vi ser en kille från Valhall högst upp är i den sista långa uppförsbacken som avslutas med en kort nedför innan målgången. Det blir dock bara ett ryck och sedan kliver han åt sidan. Då jag tagit hans hjul finner jag mig nu längst fram i backen och alla på ett pärlband bakom mig.

Det blåser en hård motvind, när jag vänder mig ser jag att klungan fortfarande är på betryggande avstånd. Svårt att veta hur hårt vi går när adrenalinet börjar kännas i allt högre grad då vi närmar oss målgång. Kollar på wattmätaren. Den visar 500 watt vilket är helt ok, det kan jag åka på i 4 min och fortfarande ha krafter till en spurt.

Ingen vill gå. Jag känner att det finns massor av kraft i benen. Kom bara så ska jag visa er tänker jag för mig själv. Då sista biten är nerför och jag är tyngsta föraren i fältet så blir jag svårslagen. Erik G, teamåkaren från Specialized concept store, som ligger bakom mig drar igång spurten och kommer upp jämsides med mig när det är 200 meter kvar.

Han kommer upp så han är något hjul framför mig innan jag fått upp farten. Känner att det är dynamit i benen och när jag trycker på känner jag direkt att jag är den starkare av oss två

Växlar en gång, trampar. Växlar två ggr och trampar.

Står i bocken precis som jag lärt mig. Det går ju bra det här.

Uppskattar att jag vinner med nästan cykellängd tillgodo men svårt veta exakt. Bakom Erik som kör in som tvåa kommer Juha från Fredrikshof.

 

Post race

Känns ju nästan lite overkligt att få vinna men det är verkligen något jag kan vänja mig vid. Den första tanken är att jag måste berätta detta för David Schwieler, den enorma eldsjälen som driver Rejlers Cycling Team och vår nystartade klubb Stockholm CK tillsammans med Thomas Backteman.

Hör nästan hur David hoppar av glädje på andra sidan SMS:et. Han delar nyheten på vår FB-sida och alla grattar och gläds tillsammans med mig. Energin som finns i Stockholm CK och Rejlers Cycling Team är enorm. Glädjen åt andras framgångar är så äkta och energin som åkarna där bjuder på är något som alla borde få uppleva.

Nu hem till familjen och ta vara på resten av helgen. På tisdag är det ju dags igen. Då är det Markimloppet där vi mäter oss med dagens gladiatorer på cykel, från elitåkare till motionär.

 

/Er nyblivna Distriktsmästare