Snart semester och jag ska cykla minst 1 300 000 meter på en vecka!

Måndag den 26 juni, 11 dagar kvar till avtramp…

IMG_4378
Guli

Mätaren står nu på över 4 000 km.
Jag har alltså cyklat 400 mil under våren 2017, oj?
Under vecka 28 ska jag ska cykla minst 1 300 000 meter, vilket låter mer än 1300 km eller ännu mer än 130 mil!
Så 130 mil låter ju inte så långt ändå! Toppenbra för det ska jag ju snart cykla :-)

Jag fick min gula cykel sista veckan i mars och åkte nästan direkt på en veckas semester på Mallorca där vårt mål var att komma igång med cyklingen och det gjorde vi verkligen då vi kom upp i ca 60 mil. En bra början på cykelåret och jag tycker verkligen om min cykel, jättemycket. Den har tagit mig många mil men jag har emellanåt fått kämpa och slita riktigt hårt för att orka, både med kroppen och pannbenet (mestadels pannbenet).

Nu börjar det i alla fall närma sig Paris på riktigt.
Vi har bara 5 träningar kvar i vår kalender, varav en av dem är en prolog genom Karlstad där vi samlas vid Löfbergsskrapan i Inre hamn och minglar farväl med såväl sponsorer, bekanta och nära o kära, ja alla som vill ”vinka av oss” :-)

Torsdagen den 6 juli kl. 18,45 är alla som vill välkomna att ge oss ett ”lycka till på vägen”, vid Löfbergs Lila i Inre hamn.

Välkomna!

19424112_1901793563414064_9064402671946013703_n
Vår maskot Rynke


Göteborg den 8 juli

Lördag den 8 juli åker vi till Göteborg för ännu en prolog tillsammans med Team Rynkeby Göteborg och Team Rynkeby Sjuhärad, Prologen startar vid Hoppets hus sen cyklar vi genom Göteborg till Sjömagasinet för vidare avfärd mot Kiel. Vi kommer att göra vårt bästa för att göra de sjuka barnen glada genom vår närvaro om än bara för en liten stund. Vi kommer i samband med avfärden från sjukhuset att släppa upp heliumballonger i deras ära.

Färdväg för prologen i Göteborg
14.00-16.00 Hoppets Hus, Barncancerfonden Västra, Hagevägen 2, Sävedalen
Sahlgrensa Universitetssjukhuset, Östra Sjukhuset, Drottning Silvias Barnsjukhus.

16.00-18.00 Avvinkning med fika vid Sjömagasinet, Adolfs Edelsvärdsgata 5, Göteborg

18238728_10155522385733968_4478375318428542468_o
Team Värmland in action. Foto: Erik Nygren

 

Köp gärna ett paket disktrasor för en hundring så hjälper du teamet hela vägen ner till Paris.

18194855_1693556110660157_7930964295337204348_n
100

 

PS. Vill du bidra med en liten peng eller stor peng till teamet eller direkt till Barncancerfonden så hör av dig till mig så berättar jag hur du lättast gör det. DS.

Himmelska natten!

Kön till McDonalds är milslång, klockan börjar närma sig 19.00, – skit, hinner jag? Det måste gå, en natt utan mat funkar ju inte…

Det är fredag den 16 juni och jag är på väg till Yxningens camping ett par mil söder om Norrköping, klockan 20.00 går starten för Kolmården Adventures nattäventyr, Den Himmelska Natten. Arrangör är Henrik Vuorinen, mångårig Rejlare och multisportare med en diger meritlista, nattens program består av 35 km paddling, 15 km traillöpning och 60 km mountainbike. Går allt som det ska så påbörjas cyklingen strax efter gryningen. Yxningen ligger nästan spegelblank och solen skiner när vi ger oss iväg. Det kan bli en himmelsk natt!

IMG_2345

Alla paddlar i snabba multisportkajaker och det är märks direkt att jag inte har paddlat tillräckligt mycket. Så fort de andra trycker på tappar jag balansen och tappar fart, jag känner mig som bambi på hal is, det är med stor lättnad vi kommer till första stoppet. Nu väntar en kort traillöpning upp på en bergstopp för att reka nästa paddelsträcka. Ner i kajaken igen och jag försöker följa de andras tempo, 2:a sträckan går skapligt, jag hinner tänka att nu vänder det. En lite längre löpning väntar och det går i ett lugnt skönt tempo. Det börjar mörkna och vi skyndar oss att få i oss lite mat samt riggar pannlamporna innan vi beger oss iväg på tredje sträckan. Det är nu det börjar på riktigt, jag försöker hänga på men det går inte, balansen är borta, det börjar värka i kroppen, motvind. De andra väntar snällt in mig i det tilltagande mörkret. Sista biten in till nästa stopp är en pärs och jag skakar av köld när jag kommer i land. Snabbt av med det blöta och stoppa i så mycket energi som möjligt. – Vi springer om 2 minuter hör jag någon säga. Tankarna fladdrar, var är pannlampan, måste kissa…Löpningen är lite längre denna gång och alla är nedkylda efter paddlingen. Pannlamporna strålar i mörkret, och lyser upp stigen vi springer på. Tempot är förvåningsvärt lugnt, det flyter på och den härliga löpkänslan kommer sakta tillbaka tillsammans med värmen. Vi är tillbaka alldeles för fort. Nu återstår en sista paddlingssträcka tillbaka till Yxningens camping, det börjar ljusna och vi håller tidschemat skapligt. Jag försöker få till paddlingen men jag är för ovan, för trött. De andra paddlar på, väntar in, paddlar på osv, tacksamt men man vill ju vara bättre. Känslan av att äntligen komma i land tror jag ni förstår. skönt. När jag kommer bort till växlingsområdet får jag en varm kopp kaffe i handen! Bästa koppen ever. Jag är oerhört tacksam för det pep som jag fått av de andra under vägen. Av med paddelgrejorna och snabbt byte till cykel, äta och dricka. Det ljusnar och är fantastiskt!

Vi ska cykla runt sjön vi just paddlat på, det börjar på en asfaltsväg, bra rull och jag lägger mig i täten. Jag är inte alls trött, vi småspratar medan vi passar fantastiska vyer, små gårdar, rådjur och vildsvin. Färden går omväxlande på stig, grusväg och delar av östgötaleden. Jag njuter av sällskapet och av terrängen runt omkring. Vi stannar till efter ca halva vägen och studerar några tranor som har landat på en åker, lite dimma gör det John Bauer likt, klockan är 4 på morgonen. Vi stannar ytterligare några gånger innan vi efter ca 60 km är tillbaka vid utgångspunkten efter ca 11 timmar.

Tack för en fantastisk tur!

8 veckor kvar till Ironman!

 

19 dagar kvar till avtramp!

Nedräkning med 19 dagar kvar till avtramp.

I helgen stundade Vätternrundan och jag fick förmånen att ”skicka iväg” både min käreste och delar av teamet från Motala tidig lördagmorgon.
Starten gick 05,56 och solen försökte i morgonstund bränna sig igenom diset. Jag får erkänna att om jag någonsin ska cykla runt Vättern så måste i år, med över 300 mil i benen ha varit absolut bästa tillfället. Jag hade sedan tidigare tackat nej, eller helt enkelt inte anmält mig till Vätternrundan med tanke på att jag hela tiden känt att det måste väl räcka att jag ska träna järnet för att cykla till Paris!? Ja, just det,  jag ska ju cykla till Paris….om 19 dagar!
Just där och då när jag stod med gruppen och kände pirret vid målfållan så kände jag under en mikrosekund att det hade varit en häftig upplevelse att åka med. Men jag stod kvar.
Gruppens prestation var beundransvärd men tyvärr var det några som kraschade och fick föras med ambulans till sjukhuset för omplåstring. Under omständigheterna gick ändå allt bra.

IMG_4751
Team Rynkeby och några andra duktiga cyklister är samlade inför Vätternrundan 2017
IMG_4835
Stolt över deras prestation på 8,54 :-)
IMG_4838
Mat och vila inför hemfärden.

Helgen innan körde vi Ahlselltrampet i samband med vår söndagsträning, som alltid är långdistans.
Det var en tur och returtripp som gick på Klarälvsbanan mellan Karlstad och Hagfors. En väldigt snäll och okuperad bana vilket var enormt skönt med tanke på alla kuperade vägar vi kört tidigare under våren.
Sol, vind och regn sammanfattar dagens väderprognos.
Regn är något som hör till när vi är ute på våra långturer och jag har alltid med mig ”regnkappan” i bakfickan!
När jag kom hem och fick av mig alla plaskvåta kläder fick jag en aha-upplevelse om varför man helst har hängselbyxor på sig när man cyklar. Jag hade inte hängselbyxor och jag kan inte exakt lova vad det var som hade parkerat som en ”kaka” i ”blöjbyxan”?

En trevlig tur, trots blötan.

IMG_4733
Paus i Hagfors och sen vände vi tillbaks mot Karlstad igen.
IMG_4738
Mot Karlstad!
IMG_4731
Vi var sammanlagt 50-60 cyklister.

Den här helgen avslutades med en lugn cykeltur till Värmskog ”dagen efter Vätternrundan”.
Där tog vi en fika och hade det skönt i solen innan vi cyklade hem igen!

IMG_4846
Värmskogs café 11 mil tur och retur.

 

 

Trampa, drick, överlev!

Gummihandskarna på när det var dags för Teamläger nummer två!

Innan träningslägret i Sunne körde vi vår vanliga torsdagsträning. Det blev en 6 mila-tur i solskenet. Vi fick en trevlig överraskning av en sponsor halvvägs in på turen. Vår teamkapten hojtade till att vi skulle svänga in vänster vid OK macken i Grums, där fick vi till vår förtjusning både kaffe och nybakta bullar, lyxigt värre!
Vi körde senare vidare mot Karlstad och passade ännu en gång på att ”tjuvåka” på den nya E18 sträckan, som ännu inte är invigd. Vi gasade (trampade) på och körde så fort vi orkade på den nylagda asfalten, helt utan någon som helst trafik, vilken härlig känsla!

Teamläger nummer två bjöd på både regn och långcykling. Vi började dock lite blygsamt på fredag eftermiddag med en tur på 57 km i vackert solsken och den känslan försökte jag ta med mig resten av helgen när regnet var ett faktum.

Lördag morgon, frukost 07.00, ombytta och klara kl. 07.45, avfärd kl. 08.00  – 21 mil
Diskhandskar, regnkläder och hjälmen på. Vi cyklade mot Torsby, Gräsmark mot riksgränsen och regnet gjorde oss sällskap till och från mest hela vägen. Lätt jämnblött helt enkelt.

IMG_4697 IMG_4696

Vid riksgränsen stannade vi och tog lite foton och jag satte mig på cykeln och började trampa då jag fick en känsla av att jag hoppat upp på fel cykel och jag sa till de som låg bakom; jag tror att jag fått fel cykel?
Kommentaren tillbaka var ungefär ”nu är hon ute och cyklar igen”… Samtidigt la jag märke till att mitt framhjul såg annorlunda ut? Jag hade fått pyspunka!
Servicebilen anropades av teamkapten, ett hjul med ett nypumpat däck levererades och byttes ut mot mitt eget som var trasigt och vi hoppade upp på cyklarna och körde snabbt ikapp klungan som under tiden trampat i sakta mak i väntan på att få ordet ”kontakt” innan farten får öka. Ingen hade lagt märke till att jag fått punka, eller att jag varit frånvarande 5 minuter. Bra eller dåligt men sammanfattar att det var väldigt effektivt hjulbyte och superbra att ha med en servicebil med diverse nödvändiga don.

IMG_4665
Spegelvänt vid Riksgränsen
IMG_4666
På cykeln Norge-Sverige över dagen
IMG_4673
Innan pyspunkan
IMG_4661
Snabbpaus vid vattenbrynet

 

IMG_4655
21 mil

Vi fortsatte vårt tramp mot Kongsvinger och det gick sammanfattat riktigt bra de första 10-15 milen sen började något hända i kroppen, både mina krafter och viljan att trampa försvann helt. Mina ben fortsatte tack och lov ofrivilligt att trampa. Jag fick jobbigt med andningen och det knöt sig i halsen på mig. Jag bet ihop och kunde inte skilja regnet från snor eller tårar.
Efter ca 10 timmars cykling varvat med mellanmål-lunch- och kisspauser anlände vi tillbaka till Selma SPA i Sunne och jag ville aldrig sätta mig på cykeln igen.
Kvällens aktivitet där vi skulle skriva något om oss själva gjorde sig inte rätta. Det jag skrivit kändes så otroligt långt ifrån hur jag känt tidigare samma dag. Jag hade skrivit att ”jag känner mig lycklig och försöker ta vara på varje dag”. Samma dag hade jag känt mig så otroligt ledsen och oförmögen att ens kunna föra fram en cykel och lyckan hade just då känts helt utom räckhåll…Men jag insåg snabbt att frånsett min känsla under 21 mils cykling så är jag lycklig, jag försöker verkligen ta vara på varje dag och vad den har att erbjuda, lappen stämde helt och hållet!
Att jag inte orkade har inget med min lycka att göra :-)

IMG_4663

 

Söndag morgon, frukost 07.00, ombytta och klara kl. 07.45, avfärd kl. 08.00  –  11 mil.
Humöret på topp hos de flesta av oss och en liten oro över vad som skulle komma att ske efter ca 7 mil. Vi skulle klättra Tossebergsklätten 26% lutning på brantaste punkten.
Med sina 343 meter i höjd bjuder dess topp på en fantastisk utsikt över Fryken. Berget ligger i Sunne kommun, strax norr om Stöpafors. En 2 kilometers smal och väldigt brant och slingrande väg, leder upp till en restaurang och ett utsiktstorn. Här kan man äta nävgröt och fläsk och samtidigt blicka ut över det vackra landskapet om man önskar.
Jag orkade inte hela vägen upp och gjorde en tapper ansats i sista backen men fick snabbt dra ut fötterna ur tramporna då det brände till i mina ben och jag kände att jag var körd. Delar av teamet och servicegänget stod och applåderade och hejade när jag och någon mer kom knatandes uppför backkrönet. Huvudet var sänkt, jag var arg på mina dumma ben som inte orkade, jag ville cykla heeeela vägen upp men lyckades inte utan fick gå sista biten…
Senare fick vi lite mat i magen och firade vår etapp med bubblande cider och allt kändes oroväckande bra igen :-)

IMG_4667 IMG_4669 IMG_4672

Cykelturen nerför var mycket roligare. Jag släppte på bromsen så mycket jag orkade och njöt av farten som backen bjöd på, tjoho vad skoj! En gång till!
Det får isåfall bli en annan gång, för man måste ju åka upp för att få åka ner…

 

Idag är det 30 dagar kvar till avtramp!