Målet – och vägen dit

Under en föreläsning med ultralöperskan Frida Södermark för något år sedan tipsade hon om att skriva upp sina mål så att man alltid ser dom, ex på badrumsspegeln. Jag är ingen spegelmänniska, men min kontorsdörr är av glas,  den är perfekt!

På den står 4 st saker, skrivna med svart spritpenna, som jag ser varje dag.

  • Familjen (självklart nr 1)
  • 27% (ett jobbmål)
  • IM 11:43 (mitt mål på Ironman Kalmar 2017)
  • VL 5:20 (Mitt mål på Vasaloppet 2018)

Dessa mål blir man påmind om varje dag, och när de dessutom står på en offentlig plats blir allt så mycket mer påtagligt. Man gör därför lite extra för att nå målen. Man kör det där extra passet istället för att följa med kollegorna på lunch. Prioriteringen av målen varierar, men just nu gäller bara ett mål…IM 11:43!

Det är nu mindre än en vecka kvar till Ironman i Kalmar! Hur har träningen gått då? Jo, tack ganska bra…

Att kombinera jobb, familj och träning är en ytterst avancerad konstform där många förirrar sig in på återvändsgator eller går vilse i cyberrymden, de flesta hittar rätt men inte alla… Nyckeln kan vara att förankra din träning och ditt mål med dina anhöriga innan du drar igång, (jag brukar missa lite här, men det kompenseras av att jag har en fantastisk fru-:)…) Steg 2 är ladda ner ett lämpligt träningsprogram för det mål du har satt upp, det brukar gå att hitta på nätet. Steg 3 är att sätta din egen träningsplan. Därefter reviderar du planen och sedan reviderar du den igen och igen. Kvar blir förhoppningsvis ett träningsproram som är realistiskt att följa utan att känna dig pressad från alla möjliga håll. Titta sedan på dina mål, är de rimliga? OM inte så måste de revideras. I mitt fall är det tveksamt att nå 11:43 på IM med den träningsmängd jag kan lägga ner. Men mitt grundmål är att ta mig runt och det ska gå! (har jag en bra dag hoppas jag fortfarande på under 12 timmar)

För att få ihop min träningsmängd har transportträning varit min räddning. Jag cyklade från Norrköping till regionens sommarfest i Jönköping, Norrköping – Jönköping är ca 17 mil. Perfekt Ironmanträning! Cykla till badplatsen, glasskiosken etc medan familjen tar bilen…och spring hem. Lunchträning är också fantastiskt. Man får ta de tillfällen som bjuds och se till att det är hög kvalite på de pass man kör. Jag har haft riktigt bra träningsveckor med upp till 20 timmars träning, men också veckor då jag inte har haft lust att träna alls. Jag har då valt att lyssna på min kropp och inte tränat alls tills jag har känt suget. Långa pass varierat med korta intervallpass. Kvalitet före kvantitet…Rätt eller fel, det visar sig på lördag. Då får vi se om målet på dörren blir verklighet…

Nu kör vi!

 

Sen packade vi in cyklarna och tog semester på riktigt!

Efterfesten

Söndagen den 16 juli – sovmorgon

Vi packade alla gamla cykelkläder och tillbehör i väskor, vi packade in cyklarna i bubbelplast och packade sen in allt som skulle åka hem i lastbilarna. Det var dags för hemfärd till Sverige både för cyklar och en del av teamet.
När vi var klara med packningen så var det ett gemensamt ”hejdå” till alla kompisar i teamet då våra vägar hem var bokade på var och ens önskemål och bekostnad. Några fyllde upp och åkte hem i servicebilarna samma dag, några hade familj som kommit för att resa vidare tillsammans i Europa och några stannade kvar i Paris ett tag till.

IMG_5175 IMG_5173 IMG_5181

Vi var några av dem som stannade i Paris. Vi hade även bokat in oss och var kvar på samma hotell i samma hotellrum som vi bokat genom Team Rynkeby och hade det riktigt avkopplande och skönt dagarna som kom.
Vi strosade runt i Paris och stannade till vid små mysiga restauranger och caféer och bara njöt livet ”efter cykelturen”.  Det var varma härliga kvällar med mycket god mat och dryck.

IMG_5235
Att orka slappa…härligt!
IMG_5231
Många poliser vid sevärdheterna ( vi sitter och fikar med polisbevakning :) )
Fika!
Fika!
Vanliga turister
Vanliga turister

God mat och sevärdheter

IMG_5245 IMG_5250 IMG_5258

IMG_5263IMG_5221IMG_5222IMG_5228

 

Hemresan

Jag känner sedan flera år tillbaka en obekväm känsla i kroppen inför och under flygresor och har länge lagt vikt vid att vänja mig av från min ovilja att flyga genom att läsa diverse inlägg och böcker för att inte behöva lägga så mycket energi på det vid mina resor. Det hjälper till viss mån men jag är ändå inte sugen på att flyga, tyvärr. Hoppas det blir bättre med åren?

Lektyr

Boktipset

Dagen innan hemresa blev fokus än mer på just hemresan ( den hade varit i fokus och tagit energi från och till under hela cykelresan och även innan cykelresan…).
Onsdag morgon kom. Taxin kom, flyget flög och landade lugnt och fint (efter ett par, för mig,  jobbiga timmar) .
Jag tackade vänligen flygvärd och pilot för skjutsen men ville av så snart som möjligt.

Släpp ut mig, tack!

IMG_5288 IMG_5289

Cykelturen till Paris – Del 2

Här kommer min korta version om resan ner till Paris. Jag hoppas den är lagom informativ och inte för krånglig att förstå utan att ni kan få lite av känslan hur cykelresan var i helhet.
Till, Paris, till Paris  🚴💨 🚴🏽💨

Meklådan istället för sminklådan – Priceless

IMG_5079
Bakluckan
Servicebilen med alla "meklådor" och extradäck
Det var full trafik vid servicebilen varje morgon där varje deltagare hade plats för sin egen ”meklåda” och dess innehåll för dagen
Min "meklåda" nr.15 där jag hade alla nödprovianter och ombyten på varje etapp -Ovärderligt!
Inne i servicebilen där  lådorna för var och en av deltagarna hade sin plats. Min ”meklåda” hade nr.15. Där packade jag om alla nödprovianter och ombyten som behövdes inför varje etapp. Utan den hade jag inte klarat mig -Ovärderligt!

 

Tyskland
Kiel –Seevetal

Första dagen gick som på räls och det var vackra vyer likt Skånes slätter genom den tyska landsbygden.
Det var bara glädje och förväntan om en härlig cykelvecka som hägrade. Våra rutter var upplagda med ca 5 milaetapper där varje stopp bjöd på något gott från vårat serviceteam. Tyvärr började inte vår resa med en efterlängtad kopp kaffe med gómacka. Vi möttes av vårt serviceteam vid första stoppet där de kunde meddela att lastbilen, som åkt broarna ner genom Danmark, gått sönder under natten på resan ner i Tyskland. För er som vet så är mycket söndagsstängt i Tyskland. Men serviceteamet hade i med sig godis, ”sportbars”, frukt, kokta ägg ( som de bett att få koka någonstans efter vägen?) och vatten så vi klarade oss.

RUTTBILD
Måndag den 10 juli Kiel – Seevetal
TR%20VARM%20170709-Kiel-Seevetal-5
Samling på Kiel-kajen.
Kiel-Seevetal
Nu rullar vi iväg mot Seevetal

 

Solen skiner mellan träden och cykeln rullar på!
Solen skiner mellan träden och cykeln rullar på!

Vi kunde bara hoppas önska att bilen fixades till vårt lunchstopp 5-6 mil bort… Det hände inte. Vi bestämde oss därför vid det tänkta lunchstoppet att pumpa i oss så mycket vatten, sportdrycker ”sportbars”, godis och diverse uppiggande geléer för att fixa hela vägen till dagens mål Seevetal.
Det gjorde vi.

TR%20VARM%20170709-Kiel-Seevetal-100
Samling efter ankomsten i Seevetal.

Seevetal Visbek
Vi bjöds på en hel del regn på sträckan Seevetal-Visbek, men fick avsluta dagen med solsken vid ankomst till Visbek  ☀ Det var hårt regn emellanåt och även om dag 4 var den stora regndagen så var också denhär dagen väldigt blöt från och till.  Jag ”bet i styret”, kämpade på och kunde även passa på att njuta mellan skurarna och vi fick avsluta med sol 🚴 När dagen var slut var även våra cyklar det. Vi fick göra en rejäl rengöring av cyklarna då kedjor och annat hade fått sig en rejäl omgång sand och grus under dagen som gått.
Det kändes bra och jag kunde bara känna glädje att ännu en dag var avklarad  💜

Samling inför avfärd
Samling inför avfärd
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-5
Fulladdad för de första 5 milen :-D
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-41
Ett blött depåstopp
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-42
Lite avsköljning
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-45
Regnkappa till lilla gosenallen
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-51
Lunchrast under tak – Lyxigt!

 

SOL i sinnet
”Regn på vägen men SOL i sinnet”
IMG_5034
Sol vid ankomst till Visbek
Städning av cykel var välbehövligt den här dagen
Städning av cykel var välbehövligt den här dagen då vi plaskat genom grus och sand utefter vägarna

Middagen

IMG_5038
Hotellet hade fixat en ”Team Rynkebymeny”.
IMG_5035
Kolla in den fantasifulla menyn som hotellägaren själv skapat. Kan vara bra att ha i åtanke när man använder google translate :-)


Visbek –Bocholt

Delmål 3 avklarat. Dagen trampade vi oss igenom ca 19 mil. Vi hade motvind stor del av dagen så det kändes som det dubbla och mot slutet fick vi även cykla en stund i ösregn vilket aldrig uppskattas. I övrigt kände jag mig fortfarande vid gott mod och såg fram mot morgondagen då vi enligt plan skulle rulla in i Holland.
Morgondagens väderprognos lovade 25 mm regn  😮 Men det fick vänta till att bli morgondagens bekymmer, nu var vi i mål för dagen!

TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-33
MC-Micke aka ”Roadrunner” stretchar bakom klungan
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-20
Det var många skumpiga vägar och en del var värre än de andra och värre blev det ju längre söderut vi kom
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-36
Någon får en hjälpande hand för att orka hela vägen
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-61
En kisspaus
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-62
De flesta kisspauser hölls vid majsfält då de erbjöd finfina ”damrum” med lagom privacy
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-98
Dags att sätta på regnkappan!
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-14
Trampa, trampa..
"Oh jag har blommor i min hjälm.."
”Oh jag har blommor i min hjälm..”


Holland

Bocholt – Valkenburg
Framme i Holland – dag 4  🚴
Första känslan av ”vad gör jag här” infann sig på morgonen då jag blickade ut från hotellfönstret och det ösregnade. Jag förstod att prognosen som var lovad med minimum av 25mm regn stämde och vi fick även höra att regnet låg som en täckmantel hela över hela dagsrutten. På med alla regnkläder och ”tejpa igen” där det eventuells skulle regna in. Det visade sig att det spelade ingen roll hur mycket man försökte skydda sig och det kändes onödigt att byta om vid stoppen för regnet var lika mycket på insidan. Det blev en väldigt lång dag. Det blev flera punkteringar pga regnet då småstenar har förmågan att på något sätt rulla runt och lägga sig som vassa taggar uppåt (har jag fått förklarat för mig). Däckbyte är dock inte något större problem då vi har både cykeltekniker i cykelteamet och en servicebil som är preparerad med färdiga hjul att ”switcha om” till. Det som hände är att vi fick åka i ca 15 km/hr under däckbytet vilket var jobbigt när det var kallt och regnigt och punkteringarna löste av varandra så värmen aldrig orkade sig kvar i kroppen och man längtade efter att få ta i och kämpa sig varm. Det fick vi också.
Dagens etapp var en tur med regn, regn, lite mer regn och till och från spöregn, men med en solig avslutning ☀️ och etappen avslutades med en lång sugande backe som heter Cauberg, känd för att ingå i Amstel Gold Race cykellopp. Det var förmodligen en bra genomkörare inför Mur de Huy som skulle köras dagen efter?

Denhär outfiten hade passat bra för dagen
Denhär outfiten hade passat bra för dagen

 

IMG_5059
Pustar ut uppe på Cauberg där solen sken och regnet var ett minne blott

 

Belgien  –  Flandern 
Valkenburg – Dinant
Det var en hård dag med många branta backar och jag såg knappt en enda rak väg efter att vi kom in i Belgien. Vi fixade även med att klättrade upp på Mur de Huy även om jag fick klättra till fots sista 25 metrarna…Det kändes som jag skulle välta och gå bakåt därför gjorde jag så  🚴 👊🏻.
Torsdagens sträcka var ca 17 mil lång och laget avslutde etappen i Dinant. Vi åt middag på klostret där munkarna bryggt den goda drycken Leffe. Klostret låg på promenadavstånd och kvällen i Dinant var varm och skön.
Morgondagen, fredag innebar att det bara var två cykeldagar kvar tills vi skulle nå slutdestinationen Paris.

Morgonens bestyr runt servicebilarna
Morgonens bestyr runt servicebilarna i Valkenburg innan avtramp mot Dinant
Vi besökte en amerikansk krigskyrkogård, Margraten med 8 300 vita kors upprättade till minne av de soldater som förlorat sina liv i kriget. Korsen står i raka linjer hur du än tittar på dem.
Vi besökte en amerikansk krigskyrkogård, Margraten med 8 300 vita kors upprättade till minne av de soldater som förlorat sina liv i kriget. Korsen står i raka linjer hur du än tittar på dem.
IMG_5071
Det var en mäktig syn men vi blev vänligt upplysta att lämna platsen då det inte var tillåtet att ta med cyklar in på kyrkogården.
IMG_5084
Fikapaus vid en flod
IMG_5083
Lite fix med en punka
Trampa, trampa överlev!
Trampa, trampa överlev!
IMG_5086
Mållinjen efter klättringen upp på Mur de Huy
IMG_5101
Uppe på toppen av Mur de Huy
IMG_5103
Jag och en skylt gällande lutningen
Leffes place
Leffes place

Frankrike
Dinant – Soissons (via Champagne)
Vaknade och ville inte cykla mer. Nu ville jag vara framme och vid frukosten skojades det om hur långt vi hade kvar, jag orkade inte lyssna och jag blev överaskad av migsjälv och min svaghet nu då vi snart var framme? Det var ju ändå bara två dagar kvar. Det som var  jobbigt var att det var 22 mil denhär dagen och morgondagen skulle vi trampa 14 mil innan vi nådde Paris. Jag kände att jag inte skulle orka och var otröstlig. Det gick över, jag började trampa, jag la mig längst bak med några övriga som hade det jobbigt pga olika orsaker och efter en timme var jag med i matchen igen.
Dagens tramp var mest ”trampa, trampa, överlev”. Det var backigare än det varit tidigare och mot slutet av dagen hade vi en kraftig motvind som gjorde att det sög på krafterna men jag var inte jättetrött ändå. Det var inte kroppen som var trött, det var huvudet. Till Soissons kom vi i alla fall.
Jag längtade efter lördagsmorgonen, efter Paris och ville gå till sängs och somna så snabbt som möjligt!

Morgonen som jag helst vill glömma
Morgonen i Dinant som jag helst vill glömma
IMG_5112
En lunchpaus

Soissons – PARIS!

Äntligen, nu är dagen här. Dagen som vi ska trampa in i Paris! Vi måste bara trampa 14 mil innan vi anländer till parken där alla teamen med familjer och vänner ska samlas. PGA olika terrorhot och eventuella attacker fick inte Team Rynkeby tillåtelse att köra en gemensam prolog uppför Champs Elysees vidare till Eiffeltornet och samlingen blev istället i en park någon kilometer söder om Eiffeltornet.
Första delen av etappen är det väldigt dålig väg då vi åker genom en nationalpark där de inte satsat på att fixa till vägen utan vill även låta den gå till naturen?
Vi åker senare de sista milen utmed Canal de Ourgu – Det är en cykelväg med betongläggning vilket gör att det inte blir mindre skumpigt som vi hoppats utan vi ”skuttar på” och jag har ingen koll på var och när vi ska vara framme.
Helt plötsligt åker vi in i en folksamling utefter cykelvägen där det står fullt med glada människor och klappar händerna, vinkar med nordiska flaggor och ropar heja, heja! Vi är framme på Place de la Fontaine aux Lions.
Känslan där och då är så otrolig och tårarna fulla med glädje bara överöser mina kinder. JAG ÄR I MÅL!!

När vi firat klart tog vi cyklarna och cyklade upp för Champs Elysses för att runda Triumphbågen men vi kom inte ända fram pga flera av deltagarna var utmattade och hade slut på vatten. Vi fick därför nöja oss med att svänga av straxt innan och köra direkt till Eiffeltornet där vi avslutade vår cykeltur med lite bilder innan vi åkte vidare till hotellet.

IMG_5111
En av många vägar påväg till Paris
IMG_5110
Damrummet skymtas bakom mig
IMG_5105
Snabbpaus
Lite firande av att vi är framme i Paris
Lite firande av att vi är framme i Paris

 

IMG_5160
Yes, we I did it!
IMG_5353
Känslan är enorm

 

Ansökan för 2018 är fortfarande öppen för dig som blivit sugen :)

http://www.team-rynkeby.se/team-rynkeby/ansok-om-deltagande.aspx

 

Foto Erik Nygren

 

Cykelturen till Paris – Del 1

Karlstad –  Kiel

8 juli 2017 – Cykla till Paris, på riktigt!
Jag vaknar tidig lördagmorgon den 8 juli 2017 och vill inte åka! Jag sväljer och sväljer men tårarna vill inte hålla tillbaka och så fortsätter det ända till jag är halvvägs till Göteborg, då släpper det och jag börjar känna lusten till att fullfölja det jag sedan länge påbörjat, men ångesten kommer att återkomma, jag vet bara inte när…
Jag pratar under resan med mitt tågsällskap, Anna och säger slutligen att jag som tycker det är tråkigt att bädda sängen, längtar av hela mitt hjärta att få göra det igen.  Hon småler och instämmer på min längtan och det blev där och då en trygghet som var med mig under hela resan då mitt mantra ”Trampa, trampa överlev” hade fått mental tillökning – Tanken att få bädda min egen säng!?

IMG_5348
En bild som fanns med mig under resan, längtan att få bädda sängen..?


Karlstad – Göteborg
Vi samlades  vid centralstationen i Karlstad. Ja, det är sant, vi började vår cykeltur på SJ-tåget till Göteborg och det kan diskuteras om det varit bättre att cykla? Men denhär gången höll SJ i alla fall tiden så argumentet får vila från min sida :)

Vi körde en prolog genom Göteborg tillsammans med team Göteborg och team Sjuhärad. Jag laddade med mycket kläder då jag tänkte en lugn cykeltur på Avenyn genom ”platta” Göteborg. Ack så fel det blev då tempot var högt och Göteborg på vissa ställen likaså. Kämpigast var den branta backen upp mot Partille där vi senare käkade en gemensam lunch på Partille Golfbana. Sen var det bara nerför, nästan. Avenyn bjöd på ett par vurpor bland annat orsakat av de spåriga vägarna som inte var snälla mot våra smala cykelhjul men tack och lov blev det bara cykel-eksem och ingen större kroppsskada vid de separata olyckorna.

På gång nerför Avenyn
På gång nerför Avenyn


Hoppets Hus och Drottning Silvias barnsjukhus
Vårt mål med Göteborgsprologen var att besöka Hoppets Hus och Drottnings Silvias barnsjukhus och efter lunch begav vi oss dit. Hoppets Hus är ett hus för familjer med barn som vårdas på sjukhuset.
Vid Drottnings Silvias barnsjukhus samlades vi och släppte upp ballonger som en symbol för barnens hopp i deras kamp mot cancern. De barn som var pigga nog att komma ut var med ute på gårdsplanen. Det var en jobbig men väldigt meningsfull stund där vi fick en bild av verkligheten, som den ser ut för de sjuka barnen, att ta med oss på vår resa ner till Paris.
De här barnen har inget val. Den bilden kom att hjälpa mig i de stunder jag kände mental trötthet, att inte ge upp.

Hoppets Hus, Göteborg
Hoppets Hus, Göteborg
Påväg från Hoppets Hus till Drottning Silvias barnsjukhus
Påväg från Hoppets Hus till Drottning Silvias barnsjukhus
Vi släpper ballongerna utanför sjukhuset där barn och familjer samlats
Vi släpper ballongerna utanför sjukhuset där barn och familjer samlats
En av våra cyklister pratar med mamman till en sjuk flicka som sitter bredvid i en rullstol. De bestämmer att hålla kontakt under resan.


Inte bara en båtresa
Kielbåten hade jag gärna bytt ut mot cykeltur genom Danmark men det var bara att bita ihop och försöka genomstå mina hjärnspöken natten över havet. Det gungade på rejält vid middagen och man hörde både fnitter och ”oj vad det gungar”, som jag tolkar som ”nu är det illa”. För att försäkra mig om att det inte var något ovanligt med ”sjögunget” tog jag kontakt med informationsdisken där jag blev lugnad av en äldre dam bakom disken, som såg ut att veta vad hon pratade om, att det ”skulle lugna sig om ett par timmar”.
Jag tog hennes ord med mig in i vår fönsterklädda hytt och vaggades utmattad av dagen till sömns och vaknade tidig morgon till ett spegelblankt solbelyst hav. Jag klarade det!

IMG_5012
Morgonbild från båtens matsal
IMG_5324
Cyklarna hade egen sovplats på bildäck


Kiel

På plats i Kiel och redo att fortsätta trampa mot Paris
Här har vi kört av båten i Kiel och står redo att fortsätta trampa mot Paris