Sedan september månad 2016, har jag tillsammans med Team Rynkeby Värmland 2017, samlat in pengar till barn och familjer som drabbats av cancer. Vi har anordnat flera större evenemang, haft insamlingar av olika slag och vi har jobbat hårt för att få in sponsorer som genom sina bidrag hjälpt oss att slå insamlingsrekordet från förra året.
Förra året samlade Team Rynkeby Sverige in 18,9 miljoner kronor, pengar som oavkortat gick till Barncancerfonden.
2017 övervann vi summan:
”Team Rynkeby Sverige 2017 donerar 26,7 miljoner SEK till förmån för kampen mot barncancer – och slår därmed historiskt rekord och blir Barncancerfondens största enskilda bidragsgivare.”
Sista ”bössräkningen”
I början av augusti hade vi, ett för mig och mina lagkamrater i Team Rynkeby Värmland 2017´s, sista event där vi tillsammans räknade ihop summan av gamla mynt som vi samlat in i stora bössor ute på sex större ICA-butiker senaste halvåret. Det blev totalt 70 000 SEK!!
En av de större bössorna som en kille i teamet snickrat ihop som inbringat en stor summa pengar.1,2, 3… pengar som går direkt till Barncancerfonden!Många bäckar små… Ni känner säkert igen bössan som stått i fikarummet under året.
Nu har jag stängt ett kapitel i mitt liv som varit en otrolig upplevelse och som jag också vill rekommendera andra att göra. Finns viljan finns kraften. Jag trodde aldrig jag skulle gilla att cykla på en racercykel, men ack så fel jag hade. Det har varit jättekul att få lära sig köra i klunga och allt vad det innebär.
Om du inte vill vara med i projektet så finns det andra vägar att göra skillnad både för digsjälv och för andra.
Jag måste bara få säga att jag fortfarande har lite svårt att förstå att jag faktiskt cyklat till Paris….Men det var bara det lilla i det stora hela!
Cykelvasan 2017
Till sist vill jag dela med mig av en skön känsla jag fick då jag för 4 året i rad körde Cykelvasan och kunde kapa tiden med ca 20 minuter trots stop i de flesta kontroller där jag bland annat åt bullar, drack blåbärssoppa och blev intervjuad av SVT i ett lagom förvirrat tillstånd. De lämnade tyvärr mina kommentarer om min resa med Team Rynkeby 2017 utanför klippet. De vill såklart göra bra och rolig TV och det bjuder jag på och hoppas verkligen att de ringer mig när jag får en riktig roll Tills dess kommer jag att behålla mitt ”dagjobb” som jag dessutom trivs alldeles utmärkt med.
En minut av tiden på mitt 4:e Cykelvasalopp stals av SVT :-)
”Gör vad du vill med livet innan livet gör som det vill med dig!”
Vi packade alla gamla cykelkläder och tillbehör i väskor, vi packade in cyklarna i bubbelplast och packade sen in allt som skulle åka hem i lastbilarna. Det var dags för hemfärd till Sverige både för cyklar och en del av teamet.
När vi var klara med packningen så var det ett gemensamt ”hejdå” till alla kompisar i teamet då våra vägar hem var bokade på var och ens önskemål och bekostnad. Några fyllde upp och åkte hem i servicebilarna samma dag, några hade familj som kommit för att resa vidare tillsammans i Europa och några stannade kvar i Paris ett tag till.
Vi var några av dem som stannade i Paris. Vi hade även bokat in oss och var kvar på samma hotell i samma hotellrum som vi bokat genom Team Rynkeby och hade det riktigt avkopplande och skönt dagarna som kom.
Vi strosade runt i Paris och stannade till vid små mysiga restauranger och caféer och bara njöt livet ”efter cykelturen”. Det var varma härliga kvällar med mycket god mat och dryck.
Att orka slappa…härligt!Många poliser vid sevärdheterna ( vi sitter och fikar med polisbevakning )Fika!Vanliga turister
God mat och sevärdheter
Hemresan
Jag känner sedan flera år tillbaka en obekväm känsla i kroppen inför och under flygresor och har länge lagt vikt vid att vänja mig av från min ovilja att flyga genom att läsa diverse inlägg och böcker för att inte behöva lägga så mycket energi på det vid mina resor. Det hjälper till viss mån men jag är ändå inte sugen på att flyga, tyvärr. Hoppas det blir bättre med åren?
Boktipset
Dagen innan hemresa blev fokus än mer på just hemresan ( den hade varit i fokus och tagit energi från och till under hela cykelresan och även innan cykelresan…).
Onsdag morgon kom. Taxin kom, flyget flög och landade lugnt och fint (efter ett par, för mig, jobbiga timmar) .
Jag tackade vänligen flygvärd och pilot för skjutsen men ville av så snart som möjligt.
Här kommer min korta version om resan ner till Paris. Jag hoppas den är lagom informativ och inte för krånglig att förstå utan att ni kan få lite av känslan hur cykelresan var i helhet.
Till, Paris, till Paris 🚴💨 🚴🏽💨
Meklådan istället för sminklådan – Priceless
BakluckanDet var full trafik vid servicebilen varje morgon där varje deltagare hade plats för sin egen ”meklåda” och dess innehåll för dagenInne i servicebilen där lådorna för var och en av deltagarna hade sin plats. Min ”meklåda” hade nr.15. Där packade jag om alla nödprovianter och ombyten som behövdes inför varje etapp. Utan den hade jag inte klarat mig -Ovärderligt!
Tyskland Kiel –Seevetal
Första dagen gick som på räls och det var vackra vyer likt Skånes slätter genom den tyska landsbygden.
Det var bara glädje och förväntan om en härlig cykelvecka som hägrade. Våra rutter var upplagda med ca 5 milaetapper där varje stopp bjöd på något gott från vårat serviceteam. Tyvärr började inte vår resa med en efterlängtad kopp kaffe med gómacka. Vi möttes av vårt serviceteam vid första stoppet där de kunde meddela att lastbilen, som åkt broarna ner genom Danmark, gått sönder under natten på resan ner i Tyskland. För er som vet så är mycket söndagsstängt i Tyskland. Men serviceteamet hade i med sig godis, ”sportbars”, frukt, kokta ägg ( som de bett att få koka någonstans efter vägen?) och vatten så vi klarade oss.
Måndag den 10 juli Kiel – SeevetalSamling på Kiel-kajen.Nu rullar vi iväg mot Seevetal
Solen skiner mellan träden och cykeln rullar på!
Vi kunde bara hoppas önska att bilen fixades till vårt lunchstopp 5-6 mil bort… Det hände inte. Vi bestämde oss därför vid det tänkta lunchstoppet att pumpa i oss så mycket vatten, sportdrycker ”sportbars”, godis och diverse uppiggande geléer för att fixa hela vägen till dagens mål Seevetal.
Det gjorde vi.
Samling efter ankomsten i Seevetal.
Seevetal Visbek
Vi bjöds på en hel del regn på sträckan Seevetal-Visbek, men fick avsluta dagen med solsken vid ankomst till Visbek ☀ Det var hårt regn emellanåt och även om dag 4 var den stora regndagen så var också denhär dagen väldigt blöt från och till. Jag ”bet i styret”, kämpade på och kunde även passa på att njuta mellan skurarna och vi fick avsluta med sol 🚴 När dagen var slut var även våra cyklar det. Vi fick göra en rejäl rengöring av cyklarna då kedjor och annat hade fått sig en rejäl omgång sand och grus under dagen som gått.
Det kändes bra och jag kunde bara känna glädje att ännu en dag var avklarad 💜
Samling inför avfärdFulladdad för de första 5 milen :-DEtt blött depåstoppLite avsköljningRegnkappa till lilla gosenallenLunchrast under tak – Lyxigt!
”Regn på vägen men SOL i sinnet”Sol vid ankomst till VisbekStädning av cykel var välbehövligt den här dagen då vi plaskat genom grus och sand utefter vägarna
Middagen
Hotellet hade fixat en ”Team Rynkebymeny”.Kolla in den fantasifulla menyn som hotellägaren själv skapat. Kan vara bra att ha i åtanke när man använder google translate :-)
Visbek –Bocholt
Delmål 3 avklarat. Dagen trampade vi oss igenom ca 19 mil. Vi hade motvind stor del av dagen så det kändes som det dubbla och mot slutet fick vi även cykla en stund i ösregn vilket aldrig uppskattas. I övrigt kände jag mig fortfarande vid gott mod och såg fram mot morgondagen då vi enligt plan skulle rulla in i Holland.
Morgondagens väderprognos lovade 25 mm regn 😮 Men det fick vänta till att bli morgondagens bekymmer, nu var vi i mål för dagen!
MC-Micke aka ”Roadrunner” stretchar bakom klunganDet var många skumpiga vägar och en del var värre än de andra och värre blev det ju längre söderut vi komNågon får en hjälpande hand för att orka hela vägenEn kisspausDe flesta kisspauser hölls vid majsfält då de erbjöd finfina ”damrum” med lagom privacyDags att sätta på regnkappan!Trampa, trampa..”Oh jag har blommor i min hjälm..”
Holland
Bocholt – Valkenburg
Framme i Holland – dag 4 🚴
Första känslan av ”vad gör jag här” infann sig på morgonen då jag blickade ut från hotellfönstret och det ösregnade. Jag förstod att prognosen som var lovad med minimum av 25mm regn stämde och vi fick även höra att regnet låg som en täckmantel hela över hela dagsrutten. På med alla regnkläder och ”tejpa igen” där det eventuells skulle regna in. Det visade sig att det spelade ingen roll hur mycket man försökte skydda sig och det kändes onödigt att byta om vid stoppen för regnet var lika mycket på insidan. Det blev en väldigt lång dag. Det blev flera punkteringar pga regnet då småstenar har förmågan att på något sätt rulla runt och lägga sig som vassa taggar uppåt (har jag fått förklarat för mig). Däckbyte är dock inte något större problem då vi har både cykeltekniker i cykelteamet och en servicebil som är preparerad med färdiga hjul att ”switcha om” till. Det som hände är att vi fick åka i ca 15 km/hr under däckbytet vilket var jobbigt när det var kallt och regnigt och punkteringarna löste av varandra så värmen aldrig orkade sig kvar i kroppen och man längtade efter att få ta i och kämpa sig varm. Det fick vi också.
Dagens etapp var en tur med regn, regn, lite mer regn och till och från spöregn, men med en solig avslutning ☀️ och etappen avslutades med en lång sugande backe som heter Cauberg, känd för att ingå i Amstel Gold Race cykellopp. Det var förmodligen en bra genomkörare inför Mur de Huy som skulle köras dagen efter?
Denhär outfiten hade passat bra för dagen
Pustar ut uppe på Cauberg där solen sken och regnet var ett minne blott
Belgien – Flandern Valkenburg – Dinant
Det var en hård dag med många branta backar och jag såg knappt en enda rak väg efter att vi kom in i Belgien. Vi fixade även med att klättrade upp på Mur de Huy även om jag fick klättra till fots sista 25 metrarna…Det kändes som jag skulle välta och gå bakåt därför gjorde jag så 🚴 👊🏻.
Torsdagens sträcka var ca 17 mil lång och laget avslutde etappen i Dinant. Vi åt middag på klostret där munkarna bryggt den goda drycken Leffe. Klostret låg på promenadavstånd och kvällen i Dinant var varm och skön.
Morgondagen, fredag innebar att det bara var två cykeldagar kvar tills vi skulle nå slutdestinationen Paris.
Morgonens bestyr runt servicebilarna i Valkenburg innan avtramp mot DinantVi besökte en amerikansk krigskyrkogård, Margraten med 8 300 vita kors upprättade till minne av de soldater som förlorat sina liv i kriget. Korsen står i raka linjer hur du än tittar på dem.Det var en mäktig syn men vi blev vänligt upplysta att lämna platsen då det inte var tillåtet att ta med cyklar in på kyrkogården.Fikapaus vid en flodLite fix med en punkaTrampa, trampa överlev!Mållinjen efter klättringen upp på Mur de HuyUppe på toppen av Mur de HuyJag och en skylt gällande lutningenLeffes place
Frankrike Dinant – Soissons (via Champagne) Vaknade och ville inte cykla mer. Nu ville jag vara framme och vid frukosten skojades det om hur långt vi hade kvar, jag orkade inte lyssna och jag blev överaskad av migsjälv och min svaghet nu då vi snart var framme? Det var ju ändå bara två dagar kvar. Det som var jobbigt var att det var 22 mil denhär dagen och morgondagen skulle vi trampa 14 mil innan vi nådde Paris. Jag kände att jag inte skulle orka och var otröstlig. Det gick över, jag började trampa, jag la mig längst bak med några övriga som hade det jobbigt pga olika orsaker och efter en timme var jag med i matchen igen.
Dagens tramp var mest ”trampa, trampa, överlev”. Det var backigare än det varit tidigare och mot slutet av dagen hade vi en kraftig motvind som gjorde att det sög på krafterna men jag var inte jättetrött ändå. Det var inte kroppen som var trött, det var huvudet. Till Soissons kom vi i alla fall.
Jag längtade efter lördagsmorgonen, efter Paris och ville gå till sängs och somna så snabbt som möjligt!
Morgonen i Dinant som jag helst vill glömmaEn lunchpaus
Soissons – PARIS!
Äntligen, nu är dagen här. Dagen som vi ska trampa in i Paris! Vi måste bara trampa 14 mil innan vi anländer till parken där alla teamen med familjer och vänner ska samlas. PGA olika terrorhot och eventuella attacker fick inte Team Rynkeby tillåtelse att köra en gemensam prolog uppför Champs Elysees vidare till Eiffeltornet och samlingen blev istället i en park någon kilometer söder om Eiffeltornet.
Första delen av etappen är det väldigt dålig väg då vi åker genom en nationalpark där de inte satsat på att fixa till vägen utan vill även låta den gå till naturen?
Vi åker senare de sista milen utmed Canal de Ourgu – Det är en cykelväg med betongläggning vilket gör att det inte blir mindre skumpigt som vi hoppats utan vi ”skuttar på” och jag har ingen koll på var och när vi ska vara framme.
Helt plötsligt åker vi in i en folksamling utefter cykelvägen där det står fullt med glada människor och klappar händerna, vinkar med nordiska flaggor och ropar heja, heja! Vi är framme på Place de la Fontaine aux Lions.
Känslan där och då är så otrolig och tårarna fulla med glädje bara överöser mina kinder. JAG ÄR I MÅL!!
När vi firat klart tog vi cyklarna och cyklade upp för Champs Elysses för att runda Triumphbågen men vi kom inte ända fram pga flera av deltagarna var utmattade och hade slut på vatten. Vi fick därför nöja oss med att svänga av straxt innan och köra direkt till Eiffeltornet där vi avslutade vår cykeltur med lite bilder innan vi åkte vidare till hotellet.
En av många vägar påväg till ParisDamrummet skymtas bakom migSnabbpausLite firande av att vi är framme i Paris
Yes, we I did it!Känslan är enorm
Ansökan för 2018 är fortfarande öppen för dig som blivit sugen
8 juli 2017 – Cykla till Paris, på riktigt! Jag vaknar tidig lördagmorgon den 8 juli 2017 och vill inte åka! Jag sväljer och sväljer men tårarna vill inte hålla tillbaka och så fortsätter det ända till jag är halvvägs till Göteborg, då släpper det och jag börjar känna lusten till att fullfölja det jag sedan länge påbörjat, men ångesten kommer att återkomma, jag vet bara inte när…
Jag pratar under resan med mitt tågsällskap, Anna och säger slutligen att jag som tycker det är tråkigt att bädda sängen, längtar av hela mitt hjärta att få göra det igen. Hon småler och instämmer på min längtan och det blev där och då en trygghet som var med mig under hela resan då mitt mantra ”Trampa, trampa överlev” hade fått mental tillökning – Tanken att få bädda min egen säng!?
En bild som fanns med mig under resan, längtan att få bädda sängen..?
Karlstad – Göteborg Vi samlades vid centralstationen i Karlstad. Ja, det är sant, vi började vår cykeltur på SJ-tåget till Göteborg och det kan diskuteras om det varit bättre att cykla? Men denhär gången höll SJ i alla fall tiden så argumentet får vila från min sida
Vi körde en prolog genom Göteborg tillsammans med team Göteborg och team Sjuhärad. Jag laddade med mycket kläder då jag tänkte en lugn cykeltur på Avenyn genom ”platta” Göteborg. Ack så fel det blev då tempot var högt och Göteborg på vissa ställen likaså. Kämpigast var den branta backen upp mot Partille där vi senare käkade en gemensam lunch på Partille Golfbana. Sen var det bara nerför, nästan. Avenyn bjöd på ett par vurpor bland annat orsakat av de spåriga vägarna som inte var snälla mot våra smala cykelhjul men tack och lov blev det bara cykel-eksem och ingen större kroppsskada vid de separata olyckorna.
På gång nerför Avenyn
Hoppets Hus och Drottning Silvias barnsjukhus Vårt mål med Göteborgsprologen var att besöka Hoppets Hus och Drottnings Silvias barnsjukhus och efter lunch begav vi oss dit. Hoppets Hus är ett hus för familjer med barn som vårdas på sjukhuset.
Vid Drottnings Silvias barnsjukhus samlades vi och släppte upp ballonger som en symbol för barnens hopp i deras kamp mot cancern. De barn som var pigga nog att komma ut var med ute på gårdsplanen. Det var en jobbig men väldigt meningsfull stund där vi fick en bild av verkligheten, som den ser ut för de sjuka barnen, att ta med oss på vår resa ner till Paris.
De här barnen har inget val. Den bilden kom att hjälpa mig i de stunder jag kände mental trötthet, att inte ge upp.
Hoppets Hus, GöteborgPåväg från Hoppets Hus till Drottning Silvias barnsjukhusVi släpper ballongerna utanför sjukhuset där barn och familjer samlatsEn av våra cyklister pratar med mamman till en sjuk flicka som sitter bredvid i en rullstol. De bestämmer att hålla kontakt under resan.
Inte bara en båtresa Kielbåten hade jag gärna bytt ut mot cykeltur genom Danmark men det var bara att bita ihop och försöka genomstå mina hjärnspöken natten över havet. Det gungade på rejält vid middagen och man hörde både fnitter och ”oj vad det gungar”, som jag tolkar som ”nu är det illa”. För att försäkra mig om att det inte var något ovanligt med ”sjögunget” tog jag kontakt med informationsdisken där jag blev lugnad av en äldre dam bakom disken, som såg ut att veta vad hon pratade om, att det ”skulle lugna sig om ett par timmar”.
Jag tog hennes ord med mig in i vår fönsterklädda hytt och vaggades utmattad av dagen till sömns och vaknade tidig morgon till ett spegelblankt solbelyst hav. Jag klarade det!
Morgonbild från båtens matsalCyklarna hade egen sovplats på bildäck
Kiel
Här har vi kört av båten i Kiel och står redo att fortsätta trampa mot Paris
Meklådan och jag är färdigpackad (tror jag..) och nu är jag så väl förberedd som jag kan bli för det här även om det just nu känns otroligt nervöst.
Jag lovar att jag kommer att trampa och ta i allt jag förmår, nu gör vi det här hela vägen till Paris!
Följ oss gärna via live-tracker
Vårt körschema är klart och för den som vill kan följa oss eller något annat av teamen på en ”livetracker”.
Klicka på nedan länk och välj – 31 = TR Värmland
Ikväll körde vi sista tisdagsträningen i välförtjänt strålande solsken. Vi stannade till vid Mörudden för en liten glasspaus där en av teammedlemmarna även passade på att ta ett kyligt klädsim.
Innan vi trampade iväg stannade vi till vid Autowåx i Karlstad där vi mottog servicebilarna från bilfirman som är vänliga att sponsra oss med fordon på resan till Paris. Nu är det bara packningen av väskor, packning av bilar och prologen i Inre hamn kvar innan lördag då vi åker på riktigt.
Prologen i Inre hamn är på torsdag ca kl. 18.30-19-30.
Autowåx Karlstad Foto: Erik Nygren
I väntan på avfärd mot Hammarö.
Cykeln är nyservad med uppfräschning och nya bromsklossar, direkt från cykelaffären idag.
Vårt körschema är klart och för den som vill kan följa oss eller något annat av teamen på en ”livetracker”.
Klicka på nedan länk och välj att se 31 = TR Värmland
Tråkigt nog har vi blivit påverkade av det kritiska som händer runt om i Europa och fick i dagarna följande meddelande från Team Rynkebys HQ: ”Because of the critical situation regarding terror-threat in Europe – and Paris – the authorities in Paris has informed us, that we this year unfortunately will not be allowed to arrive in central Paris with family and friends. And we will not be allowed the usual ”parade tour” through Paris”
Det är tråkigt men det är en promille jämfört med resan som vi ska göra och har gjort under senaste 10 månaderna.
Rutten är klar och vi önskar sol, medvind utan regn så trippen blir så härlig som den bara kan bli då vi trampar oss igenom Tyskland, Belgien och Frankrike på 7 dagar. Samlingen i Paris kommer ske på annat håll än via Champs Elysees upp mot Triumpbågen.
Jag har fått i uppgift att ha en liten kort informationsstund om rutten Dinant- Soissons innan avfärd dag 6 den 14 juli, och försöker nu hitta några gósaker om sträckan. Jag vet att den går igenom Champagnedistriktet vilket är nog så spännande.
Hörde förresten på nyheterna att det är croissantkris i Frankrike!?
Otur, jag som tänkt äta croissant och dricka champagne när jag kommer fram, kanske får nöja mig med nutella och sniglar..
Sista söndagsturen
Idag gjorde vi vår sista söndagstur dvs veckoträningens långtur tillsammans. Det kändes lite konstigt och inte alls så befriande som jag tidigare föreställt mig? Att det är sista gången jag behöver gå upp med tuppen på söndagarna framöver, skum känsla…
Vi hade iallafall en härlig tur på ca 13 mil via Grums, Liljedal och ett stop för en glass och lite foton vid Borgviks kvarn. Till historian hör att en viss del järn som Eiffeltornet är byggt av kommer från Borgviks bruk. Från 1627 till 1924 producerade man järn i Borgvik. Som mest producerades 4 000 ton per år.
Inget regn på hela cykelturen! Det var nog en av de mer sällsynta turerna då regnet lyste med sin frånvaro men vi fick istället en rejäl dos motvind som inte heller är något att ropa hej för. Nej tacka vet jag medvind och nedförsbacke!
Borgviks kvarn
Rutten till Paris
Tyskland
Kiel –Seevetal
Seevetal Visbek
Belgien
Visbek –Bocholt
Bocholt – Valkenburg
Flandern
Valkenburg – Dinant
Frankrike
Dinant – Soissons (via Champagne)
Soissons – PARIS
Vår resa startar på lördag den 8 juli från Karlstad och avslutas den 15 juli i Paris. Följ oss även på FB Team-Rynkeby-Värmland och på Instagram som kommer att uppdateras dagligen
Jag är otroligt glad att Rejlers Sverige AB är ett av de företag som är guldsponsor till Team Rynkeby Värmland och på så sätt stöttar Team Rynkebys arbete med insamling till barncancerfonden.
Även om jag på senaste tiden bara fokuserat på att berätta om mina känslor inför cykelresan till Paris och om träningen som krävts under det här året så är det utan tvekan insamlingen till barncancerfonden som är vårt absolut viktigaste mål med det här projektet. Att samla in pengar till forskningen för den hemska sjukdom som drabbar så otroligt många familjer.
Känslan av att ha stödet från företaget Rejlers och alla kollegor i arbetet vi gör är enorm, TACK!
Mätaren står nu på över 4 000 km.
Jag har alltså cyklat 400 mil under våren 2017, oj?
Under vecka 28 ska jag ska cykla minst 1 300 000 meter, vilket låter mer än 1300 km eller ännu mer än 130 mil!
Så 130 mil låter ju inte så långt ändå! Toppenbra för det ska jag ju snart cykla
Jag fick min gula cykel sista veckan i mars och åkte nästan direkt på en veckas semester på Mallorca där vårt mål var att komma igång med cyklingen och det gjorde vi verkligen då vi kom upp i ca 60 mil. En bra början på cykelåret och jag tycker verkligen om min cykel, jättemycket. Den har tagit mig många mil men jag har emellanåt fått kämpa och slita riktigt hårt för att orka, både med kroppen och pannbenet (mestadels pannbenet).
Nu börjar det i alla fall närma sig Paris på riktigt.
Vi har bara 5 träningar kvar i vår kalender, varav en av dem är en prolog genom Karlstad där vi samlas vid Löfbergsskrapan i Inre hamn och minglar farväl med såväl sponsorer, bekanta och nära o kära, ja alla som vill ”vinka av oss”
Torsdagen den 6 juli kl. 18,45 är alla som vill välkomna att ge oss ett ”lycka till på vägen”, vid Löfbergs Lila i Inre hamn.
Välkomna!
Vår maskot Rynke
Göteborg den 8 juli
Lördag den 8 juli åker vi till Göteborg för ännu en prolog tillsammans med Team Rynkeby Göteborg och Team Rynkeby Sjuhärad, Prologen startar vid Hoppets hus sen cyklar vi genom Göteborg till Sjömagasinet för vidare avfärd mot Kiel. Vi kommer att göra vårt bästa för att göra de sjuka barnen glada genom vår närvaro om än bara för en liten stund. Vi kommer i samband med avfärden från sjukhuset att släppa upp heliumballonger i deras ära.
Färdväg för prologen i Göteborg 14.00-16.00 Hoppets Hus, Barncancerfonden Västra, Hagevägen 2, Sävedalen
Sahlgrensa Universitetssjukhuset, Östra Sjukhuset, Drottning Silvias Barnsjukhus.
16.00-18.00 Avvinkning med fika vid Sjömagasinet, Adolfs Edelsvärdsgata 5, Göteborg
Team Värmland in action. Foto: Erik Nygren
Köp gärna ett paket disktrasor för en hundring så hjälper du teamet hela vägen ner till Paris.
100
PS. Vill du bidra med en liten peng eller stor peng till teamet eller direkt till Barncancerfonden så hör av dig till mig så berättar jag hur du lättast gör det. DS.
I helgen stundade Vätternrundan och jag fick förmånen att ”skicka iväg” både min käreste och delar av teamet från Motala tidig lördagmorgon.
Starten gick 05,56 och solen försökte i morgonstund bränna sig igenom diset. Jag får erkänna att om jag någonsin ska cykla runt Vättern så måste i år, med över 300 mil i benen ha varit absolut bästa tillfället. Jag hade sedan tidigare tackat nej, eller helt enkelt inte anmält mig till Vätternrundan med tanke på att jag hela tiden känt att det måste väl räcka att jag ska träna järnet för att cykla till Paris!? Ja, just det, jag ska ju cykla till Paris….om 19 dagar!
Just där och då när jag stod med gruppen och kände pirret vid målfållan så kände jag under en mikrosekund att det hade varit en häftig upplevelse att åka med. Men jag stod kvar.
Gruppens prestation var beundransvärd men tyvärr var det några som kraschade och fick föras med ambulans till sjukhuset för omplåstring. Under omständigheterna gick ändå allt bra.
Team Rynkeby och några andra duktiga cyklister är samlade inför Vätternrundan 2017Stolt över deras prestation på 8,54 :-)Mat och vila inför hemfärden.
Helgen innan körde vi Ahlselltrampet i samband med vår söndagsträning, som alltid är långdistans.
Det var en tur och returtripp som gick på Klarälvsbanan mellan Karlstad och Hagfors. En väldigt snäll och okuperad bana vilket var enormt skönt med tanke på alla kuperade vägar vi kört tidigare under våren.
Sol, vind och regn sammanfattar dagens väderprognos.
Regn är något som hör till när vi är ute på våra långturer och jag har alltid med mig ”regnkappan” i bakfickan!
När jag kom hem och fick av mig alla plaskvåta kläder fick jag en aha-upplevelse om varför man helst har hängselbyxor på sig när man cyklar. Jag hade inte hängselbyxor och jag kan inte exakt lova vad det var som hade parkerat som en ”kaka” i ”blöjbyxan”?
En trevlig tur, trots blötan.
Paus i Hagfors och sen vände vi tillbaks mot Karlstad igen.Mot Karlstad!Vi var sammanlagt 50-60 cyklister.
Den här helgen avslutades med en lugn cykeltur till Värmskog ”dagen efter Vätternrundan”.
Där tog vi en fika och hade det skönt i solen innan vi cyklade hem igen!
Tills dess kommer jag att behålla mitt ”dagjobb” som jag dessutom trivs alldeles utmärkt med.
31 = TR Värmland
