Nordenskiöldsloppet 2019

Vilka fantastiska prestationer alla Rejlare gjorde under Vasaloppsveckan. Som brukligt var det fantastiskt skidföre dagarna före loppet, men när väl starten gick i Berga by så var det ett av de tuffaste Vasaloppen som körts i modern tid. Jag hade definitivt ingen bra dag, med avtrampad truga, rethosta och dåligt glid under skidorna. Men det var ett bra träningspass inför Nordenskiöldsloppet 30 mars…

Det är faktiskt bara en knapp vecka kvar till Sveriges ultraskidlopp i Jokkmokk och i vanliga fall borde man bli lite nervig nu. Kläder, mat, valla, stavar, resa och boende, man vill att allt ska fungera, det är trots allt 22 mil skidåkning man ställs inför. (Ni kan föresten läsa på mer om loppets historia här.)

Tyvärr har jag lyckats att förstöra min uppladdning totalt genom att vara sjuk till och från sedan slutet av januari och absolut inte fått till den träning som jag hoppats på. En trolig orsak är nog att jag har börjat träna för tidigt efter den första influensan i mitten av februari för att man var ivrig att lyckas på Vasan. (och den gick ju inget vidare i alla fall.) Direkt efter målgång i Vasaloppet kom nästa smäll med en evig hosta som har legat kvar i kroppen sedan dess. Om man summerar träningsmängden efter Vasaloppet så har jag endast fått ihop 6 mil på tre veckor! Så från att ha ett tidsmål runt 15-17h på Nordenskiöldloppet, beroende på föret, har jag fått rikta in mig på att ‘bara’ ta mig runt de 22 milen.

Nu i helgen skulle jag ut på en sista lång testrunda för att se hur kroppen svarade på en ökad belastning, men efter 1 mil gick staven sönder så det fick bli byte till MTB istället och ett betydligt kortare, men hårdare, pass. Nu blir det spännande att se hur man mår imorgon.

Håll tummarna, så ses vi om ett par dagar!

//Jonas

 

Här och nu! 2.0

Har ni också svårt att vara ”Här och nu”? Jag tycker att det allt oftare händer att tankar vandrar iväg när man ska vara fokuserad på annat. Det sägs att träning ska vara bra för att hjälpa hjärnan att fokusera på rätt sak. Mitt mål är därför att få in korta löppass på lunchen, vi får se om det hjälper. Tips mottages tacksamt…

I samma anda hittade jag 10 tips (på engelska) som kanske kan hjälpa oss dödliga på vägen.

  1. Life is short. The truth is none of us knows how long we have on this earth, and spending too much of it in a bad situation will only make you miserable and regretful. If you’re in this situation, take a step today — no matter how small — toward a better situation.
  2. Social networks matter. You might think that networking events are dull, that it’s boring to chat with coworkers around the watercooler, or that you’re simply a born introvert, but study after study confirms that social networks are vital to our success. In fact, the most successful people tend to have the broadest and most diverse social networks. The more time and effort you put into nurturing your social networks, the more successful you are likely to be.
  3. Sacrificing your health for success or wealth isn’t worth it. Many driven, successful people have a hard time creating work/life balance and can end up burning out or developing serious health problems from stress and overwork. The truth is, it’s much easier to stay healthy than to heal from a problem or disease — and no amount of success or money can replace your health. Don’t take your health for granted and take steps to mitigate stress that could cause problems later.
  4. None of the best moments of your life will take place looking at a screen. In our connected world, it’s tempting to let all the little screens we have access to dictate our lives. But you’ll never reach the end of your life wishing you’d spent more time checking email on your phone. Disconnect regularly and experience real life.
  5. Never stop learning. With the rate at which technologies are changing today, if you decide that you are “done” learning, you will be left behind within a matter of years, if not sooner. The idea that you can’t teach an old dog new tricks is blatantly false, and you will never wake up and regret having invested in your mind by learning something new.
  6. Diversify. Hand in hand with learning, if you stick to only doing what you know, or what you are good at, you may quickly find that you’re only good at one thing. We need to be agile, nimble, and interested in many different things. Otherwise, you could get stuck in a job or career you don’t love, or that goes with the times. Think of the taxi driver threatened by Uber or the customer service person replaced by a chatbot.
  7. You can go fast alone, but you can go farther together. In other words, teamwork makes the dream work. Many people claim they don’t like to work in teams, but the ability to work well in teams is vital if you want to succeed. The idea of the solo auteur is a myth; every big idea needs a team to make it happen.
  8. Worrying doesn’t achieve anything. The antidote to fear and anxiety is action and hustle. If you’re wasting time because you’re afraid to pursue an idea, speak up, or are worried what others will think of you, you won’t achieve your goals. If you push through the worry and the fear, however, and take action, you’ll almost always find that you were worried about nothing.
  9. Failure is not an end. If you give up when you fail, you’ll never learn anything. Instead, look at failure as an opportunity, as the beginning of a new journey. If you do, you’re much more likely to try again and succeed at something else.
  10. Happiness is a journey, not a destination. So many people put off their happiness; they think, “I’ll be happy when I get that job, when I lose that weight, when I’m in a relationship, when I’m out of a relationship…” and so on. But we can choose to be happy. Happiness is a habit and a choice. No matter what your situation, if you can approach it with an attitude of happiness, you will be more successful.

Slutligen…Vasaloppsveckan är nu i full gång och vi har redan sett fina resultat av flera Rejlare. Stort Grattis till alla er som har åkt och lycka till till oss som ska köra på söndag! Förra året vallade jag bort mig totalt, så för att undvika detta i år igen så kommer jag att köra utan fästvalla. Det kommer nog inte att gå snabbare, men jag hoppas i alla fall kunna glida med alla andra på myrarna…och Vasaloppet är ju bara ett träningspass inför Nordenskiöldsloppet i slutet av mars.

Vi hörs av!

//Jonas

 

Orsa 2019!

Texten kommer att uppdateras…

Rejlers årliga företagsevent är nu tillända. Det var 175 rejlare som var på plats i Orsa vilket låter som ett nytt deltagarrekord!!! Detta är ett unikt sätt att skapa den berömda Rejlersandan, som är väl värt att bevara (även om vi saknade Peter och Viktor detta år).

I Norrköpingsstugan har det åkts stjärtlapp, lagats finmiddag, vallats, bastat, applicerats ansiktsmask, sjungits och ljugit.

Vad gäller resultaten från stafetten så tippade jag inte så galet, det var precis de lag jag hade tippat som 1,2 och 3:a som gjorde upp om medaljplatserna…

Slutsegrare: NORRKÖPING!! före Finland och Karlstad.

Segrande laget blogg

Orsa – Here we come!

Äntligen har det gått ett helt år!

Om en vecka dra halva Norrköpingskontoret till Orsa Grönklitt och Rejlers skidstafett. Det ska bli kul att träffa alla trevliga Rejlare från de andra kontoren runt om i landet. Nu återstår ett teknikträningspass och en vallakväll innan det blir gemensam färd mot det snötäckta Dalarna. Man kan väl säga att en del av oss går in för träningen och andra tar det mer lugnt. Det viktigaste är i alla fall planerat…maten!

Jag brukar alltid ge ett tips på Rejlers stafetten, i år tror jag så här…

  1. Karlstad
  2. Finland 1
  3. Norrköping
  4. Stockholm
  5. Norge 1

Linnea stakar 2

 

OBS! Träning pågår!

Håll till höger…

2019 – nu kör vi igen!

Efter en tids uppehåll i bloggandet så tänkte jag dra igång igen, ett nytt år ger nya förutsättningar och nya utmaningar.

Hösten var alldeles för kämpig med mycket jobb, dåligt med sömn, skador och sjukdomar som har löst av varandra. Man kan säga att det har saknats kontinuitet i träningen, vilket har satt sina spår på humöret och energin. Ett stort förlåt till alla er som drabbats. Men nu vänder vi trenden genom att gå in i en fas med 1-2 st lugna långpass på 2-4h i sk prat tempo varvat med 2-3 st pass med långa intervaller på exempelvis 5 x 6 min per vecka. På det lägger vi sedan 2 st 30-min pass med maxstyrkeövningar. Ett vinnande koncept för hållbar träning… Hoppas jag.

Vintern/vårens stora mål kommer att vara Nordenskiöldsloppet i Jokkmokk den 30 mars, 22 mil på skidor i ett svep. Jag har lite svårt att ta in sträckan ännu, men tankarna har i alla fall börjat snurra lite…hur gör man med resa, boende, kläder, valla, skidor, mat etc. Just nu är det många frågor, men få svar. Jag kommer skriva mer om förberedelserna här under vintern. Om någon har kört loppet och har lite tips så får ni mer än gärna höra av er!

Rejlers stafett i Orsa Grönklitt i slutet av januari är klar tvåa på listan över vinterns roliga aktiviteter. Bättre ställe för att skapa en bra sammanhållning för man leta efter…och i år ska vi (Lag Norrköping) vinna!

Leta nu upp ett konstsnöspår i närheten och kör ett par varv.

Gott Nytt 2019!

 

9000 kronor till Barncancerfonden

18:39

Så lyder totaltiden för de fyra klassikerloppen, jag uppnådde därmed mitt mål att gå under 20h och blev en superklassiker.

Men viktigast av allt! Tiden, 81 minuter under 20h, innebär att 810:- per person (som vill) skänks till  Barncancerfonden. Hittills har det bidragits med över 9000:-! Stort tack till alla som har skänkt en slant. Tillsammans besegrar vi cancern!

Lidingöloppet då…nja det blev ett riktigt skit lopp, med både knä- och magproblem. Redan efter 12km fick jag dra ner på tempot rejält. Här ser man vad bra förberedelser innebär, jag har inte alls tränat så mycket löpning som man behöver göra för att kunna prestera bra på ett sånt här tufft lopp. Jag bommade mitt eget tidsmål med 15 min, men just nu spelar det ingen roll…

medaljer2018

Nu går jag in i en lång träningsperiod som kommer att kulminera med Nordenskiöldsloppet i slutet av mars 2019. Men något ska vi väl kunna hitta på under tiden…

Lev!

//Jonas

 

 

 

 

 

När varje minut räknas

För er som har läst tidigare inlägg så kanske ni minns att jag stöttar en insamling till Barncancerfonden under namnet: Alfons kamp mot cancer! Alfons mål är att samla ihop 100 000:- till Barncancerfonden och det vill vi ju gärna hjälpa honom med.

Min stöttning går ut på att köra de fyra klassikerloppen på maximalt 20 timmar, för varje minut jag är snabbare än 20 timmar skänker jag 10:-, och jag hoppas att DU hänger på.

Status inför sista loppet (Lidingöloppet) är följande:

  • Vasaloppet: 6:06
  • Vätternrundan: 8:51
  • Vansbrosimmet: 0:57

Totalt: :15:54

Jag har alltså 4:06 på mig för att klara mitt huvudmål, men jag vill ju självklart se till så att Alfons får in så mycket pengar som möjligt!

Alfons insamlingAlfons

 

Para Endurance Race – report

För mer info se Para Endurance Race hemsida eller Facebook.

Dag -1: Uppladdningen

Normalt sätt påbörjas min uppladdning ca 3 dagar före ett race, nu var jag iväg på konferens under dessa dagar och det är inte att rekommendera, det blir sena kvällar, fel mat och en och annan dryck. Men jobb är jobb och det är bara att anpassa sig. Dessutom är det riktigt kul att träffa alla Rejlerskollegor runt om i Norden.  Jag försökte dock ta det lugnt och sov ut lite extra på fredagsmorgonen dagen före racet. En och annan Carboloader från Vitargo slank också ner för att fylla på kolhydratförrådet. Vi skulle fylla våra ryggsäckar med 20-25kg utrustning, men jag får alltid lite ångest när jag ska bestämma vilken utrustning som ska med? Vi hade köpt in ett stort förråd av chokladbollar, bullar och bars, det borde räcka…

JV vid FJS 2018 lågDetta race var ju en lagtävling. Mitt lag bestod, förutom av mig själv, av en barndomskamrat, Pontus Johnsson. Vi har tränat mycket tillsammans och känner varandra bra. Det var med stor tillförsikt vi kom fram till samlingsplatsen i Karlsborg vid det legendariska fallskärmsjägarlägret.

Kl 19.00 var det uppställning och information, snacka om lumpen Flashbacks. Vi delades in i två gäng där det ena skulle fastställa morgondagens startordning genom att springa 1 km och sedan få tag på ett så högt spaderkort som möjligt. Vi andra skulle få en regelgenomgång och viss obligatorisk materiel.

Dag 0: Start vid Karamossen

Reveljen gick 06:30 för att hinna fixa den sista packningen. 08:30 var det åter uppställning, denna gång inför bussfärden till startplatsen vid Karamossen. När FJS går den riktiga örnmarschen luftlandsätts soldaterna med 32 kg packning. Vi busslandsätts med 20 kg, men vi kommer att utföra fler moment under vägen tillbaka till Karlsborg. Totalt skulle vi varit 50 par som startade men några avhopp gjorde att vi var ca 40 som startade. Reglerna var enkla, Vi skulle ta oss hela sträckningen på drygt 70 km på under 24h. Inga hjälpmedel är tillåtna. Våra telefoner låg väl inpackade i svarta igentejpade hundbajspåsar för att omöjliggöra fusk. Vi hade tagit ett gemensamt beslut om att gå i lätta hikingskor, inte optimalt för en vandring med tung packning, men det skulle minimera risken för skoskav. Solen strålade från en klarblå himmel utan att det var för varmt, med andra ord ett perfekt race väder.

Inför start

Vi gick ut som 7:e lag, alltså 7 min efter redan från start…första kartan innehöll en enkel orientering med två kontroller som skulle tas enskilt, därefter skulle vi sammanstråla vid delmålet ett par kilometer bort. Vid min kontroll nr 2 fanns en ny karta med en extra kontroll inritad, om vi båda tog våra extra kontroller så fick vi 20 min avdrag på totaltiden. Jag chansade och tog min extra och hoppades att min parkamrat tänkte som jag. Väl vid första delmålet var vi första lag där, 1 min senare dyker min parkamrat upp, Vi leder alltså hela tävlingen! Under ca 5h följer vi kraftledningsgatan ner mot byn Åsebol, under tiden tas fler kontroller och moment utförs med glatt humör. Vi äter och dricker konstant för att hålla energidepåerna fyllda. Vi ser inga andra lag bakom oss och inser att det vi går på bra. Många andra lag kör klassiska 50/10 dvs gå 50 min och vila i 10. Vi väljer istället att bara pausa vid själva kontrollpunkterna. Tyngden i packningen känns inte, vi känner oss starka. Vid Åsebol står en delgation av Sjukvårdsmomentgamla fallskärmsjägare. Nu ska vi få utföra ett klassiskt sjukvårdsmoment. Jag ska bära min kamrat över en 400m lång sträcka på mindre än 200 sekunder. Utan att tänka slänger jag upp min parkamrat i ett brandmannagrepp och börjar springa, gå, springa, gå, springa, springa…När vi är klara ligger jag på marken helt utslagen,  Jag hör diffusa applåder och kan knappt ta in att vi gjorde det på 199 sekunder!

Sista delen av dagsträckan bestod av en enkel orientering, men den undermåliga kartan (viket var meningen) gjorde det hela mycket svårare. Efter 7h och ca 2,5 mil kom vi till slut ner mot kontroll 7, vid rastplatsen i Hallerud, där det visade sig att en obligatorisk vila på 2h skulle ske innan vi fick gå vidare. Efter att ett moment i form av en rapport hade skrivits kunde vi äta riktig mat, byta strumpor och försöka sova några minuter. Medan tiden gick blev vi mer och mer förvånade över att inga andra lag hade dykt upp. Det tog ca 1,5h innan lag 2 kom fram. Vi kände för första gången att vi hade en reell vinst chans.

Dag +1: Mot mål

Efter vilan börjar det att skymma, pannlamporna kom på och vi inser snabbt att vår ledning är stor men skör! Minsta lilla orienteringsmisstag och de 1,5h vi leder med försvinner fort. För att kunna maxa farten fördelar vi om vikten lite, jag som är större bär nu 28 kg och fötterna börjar genast ta stryk på de hårda vägarna. Vi tar oss nu nästan rakt söderut förbi Edet i riktning mot militär flygfältet vid Flugebyn. Vi gör några riktigt bra sträckor och får indikationer på att vi har utökat vår ledning upp mot 2h. Nu blir vi övermodiga! Vi har en enkel sträcka framför oss och vi går på fort, för fort, vi missar en stig och en sjö? och fortsätter som ett ostoppbart godståg rakt söderut. När vi kommer till en fyrvägskorsning inser vi att vi inte vet var vi är. Vi hittar inte platsen på kartan, som för övrigt saknar kartskala. Vi fortsätter söderut och kommer till slut fram till en kyrkogård. Vi är nu säkra på att vi är utanför kartan, men var… Vi försöker rekapitulera hur vi gått och inser att vi skulle tagit av österut vid korsningen. Vi har tappat en dryg timme på misstaget och kommer molokna till kontrollen vid flygfältet. Momentet som vi nu tar oss an består av att meddela oss med hjälp av semafortecken. Har vi något fel blir det tidstillägg på en timme. Vi har nu varit igång i 16h och hjärnan är inte riktigt med. Efter rättning visr det sig att vi har ett ynka litet fel och tävlingen känns helt öppen igen. Samtidigt som vi går därifrån kommer nästa lag in till kontrollen. De är bara 30 min efter oss!

Nu ökar vi takten ytterligare. 5km ner till nästa kontroll, som visar sig vara slutet på vandringen med ryggsäck.  Vi har gått ca 62 km och har nu en dryg mil kvar till mål. Resterande del kan göras med endast skrivmateriel, första förband och telefon. Vi ritar en karta som leder oss 5km till nästa kontroll. En stadsorientering på en karta från 1977! Inget stämmer, tiden rinner iväg och vi orkar bara ta 3 av 4 kontroller.  Vi får ytterligare 20 min tidstillägg och Pontus är övertygad om att vi är sist i tävlingen…Vid den sista kontrollen tror vi dessutom  att vi är framme, att vi är i mål, men det visar sig vara 3,5 km kvar…Pannben! Vi tar verkligen ut de sista krafterna på vägarna in mot Karlsborgs fästning. Det värker i varenda muskel och blåsorna på fötterna gör att stegen blir kortare och kortare. Vi går och springer om vartannat, pushar verkligen varandra. Efter att ha varit ute i 19h och avverkat 75km gick vi i mål som första lag kl 05:30. Men skulle det räcka till vinst?Målgång 2018

JA!

 

Prisutdelning

Stå eller sitta?

Jag är rastlös!

Jag lider verkligen av att inte ha något att göra, att bara sitta still och vara tyst fungerar helt enkelt inte för mig. Det finns väl fördelar med att vara aktiv och social men också en del nackdelar. Det kan ju vara en orsak till att jag ofta är lite sen till saker och ting. Det är ju så att om jag skulle vara ute i god tid, då skulle ett oönskat tidsglapp uppstå… Med åren har jag blivit bättre på att just vara tyst och faktiskt så är jag oftare i tid nu än för ett par år sedan (även om mina kollegor och vänner troligtvis inte håller med…).

Under en långresa hamnade jag i en väntsal inför en båtresa. I väntsalar finns oftast inget att göra för den som är rastlös, det är några bänkar att sitta på och inte så mycket mer…, efter någon minut börjar jag se mig omkring för att hitta något att stilla sinnet med och i ett hörn hittade jag ett par små, kraftigt religiösa, tidskrifter i ett hörn. Till min förvåning innehåller de en mycket intressant artikel om nyttan med att stå eller sitta på jobbet. Det finns ju mycket forskning inom området och de flesta vet redan att om man sitter för mycket på jobbet så är risken förhöjd att utveckla hjärtproblem och diabetes mm, men vanligare är de enklare formerna av viktuppgång, muskelvärk och stelhet i nacke, skuldror och ländrygg. Artikeln visade på flera positiva forskningsresultat som hörde ihop med att stå på jobbet:

  • Ökad blodcirkulation
  • Förbättrad hållning
  • Ökad muskelstyrka i benen
  • Ökad förbränning (motsvarande ett 10 km lopp i veckan)
  • Ökad produktivitet för att man är mer fokuserad

Vad väntar vi på, det är ju bara att ställa sig upp, eller… men studien visar också att det inte finns några forskningsresultat som kan bevisa att du får en bättre hälsa av att stå under långtid. Däremot finns det studier som visar på att ju mer man står på jobbet desto mer slappar man hemma. Det verkar alltså som att man kompenserar sitt energiuttag på jobbet genom att vara mindre aktiv hemma! Slutsatsen som dras i artikeln är inte alls överaskande: Nyckeln till en bra arbetsmiljö är att variera sin position med jämna mellanrum. Daglig fysisk aktivitet är fortsatt en vital del för att skapa en god hälsa.

Tips! Om ni vill börja stå på jobbet, så rekommenderar studien att börja försiktigt. 10-15 min/timme för att sedan öka gradvis till 30min/timme. Använd fotriktiga skor, stretcha, ta en promenad ibland och drick vatten. Hitta din balans mellan att stå och sitta, Skapa DIN balans i livet och Skapa GODA RUTINER! Lycka till!

…Om ett par dagar är det dags för den första Para Endurance Race baserat på Fallskärmsjägarnas örnmarsch. Det blir som vanligt en uppladdning med Vitargos Carboloader, sedan är det bara att köra. Men mer om det i nästa inlägg.

Life is motion!

En liten pojkdröm går i uppfyllelse

När jag var 15 år ville jag bli fallskärmsjägare!

Jag var nog lite besatt av det under en period, läste mycket om vad som krävdes och om den beryktade Örnmarschen. Men en halvdöv, färgblind ung man är inte mycket till fallskärmsjägarmaterial, och tyvärr blev mönstringen precis så som jag trodde, till och med värre. Jag fick frisedel! En del tycker nog att det var jackpot, men inte jag. Jag överklagade frisedeln och bifogade en massa läkarundersökningar som var till min fördel. Den militär staben tyckte nog att jag var lite jobbig, men efter en tid i ovisshet kom så beskedet att jag blivit antagen som vaktsoldat på I4 i Linköping. Nåja, inte riktigt fallskärmsjägare men ändå…

Två veckor in i vaktutbildningen blev jag förflyttad till kompanibefälsutbildningen på dåvarande IB4 och muckade som Fänrik efter 15 månaders värnplikt. Jag tror att det är relativt unikt att ha gjort den klassresan inom det militära. Under utbildningen var vi på besök på fallskärmsjägarskolan i Karlsborg. Där ‘riktiga’ soldater utbildades som en av våra kaptener uttryckte det, Kapten Vuorinen som han hette var djupt begeistrad i dessa supersoldater. Jag kollade redan då upp om man i alla fall kunde få gå Örnmarschen, som är fallskärmsjägarnas slutprov, men det gick naturligtvis inte. Jag fick hålla tillgodo med Karolinermarschen istället. Sedan dess har Örnmarschen varit lite av en nagel i ögat. Men nu är det dags att ta tag i saken…

15 september 2018 kommer jag och en kamrat att vara med i Para Endurance Race. Ett 24 timmarslopp som helt och hållet bygger på Örnmarschen. Exakt samma sträckning, samma packning och liknande delmoment. Vi har igen möjlighet att gå med vapen, men det kommer bli jobbigt ändå. Just nu pågår förberedelserna inför loppet med utrustningsval och mycket träning i att gå långt och bära tungt. Det har visat sig att det är en helt annan sak än att tävla i löpning, skidor eller cykel, och framför allt är träningen svår att få till då det tar mycket tid i anspråk att gå. Återigen är det upp till bevis, har jag viljan, styrkan och modet…

Ha en fortsatt trevlig sommar, så går jag vidare!