Para Endurance Race 2019

För andra året i rad var Pontus Johnsson och jag på väg till Karlsborg för 2019års upplaga av Para Endurance Race. På vägen reflekterade vi mycket kring förra årets race då enbart en femtedel kom i mål. Vi var övertygade om att arrangörerna skulle förenkla delar av banan för att få fler att nå målet och det skulle inte gynna oss. Lite negativa tankar alltså då vi gärna ville försvara segern från 2018.

Träningen inför loppet hade störts av en MTB-krasch och det var först en månad innan loppet som jag fick belasta axeln. Istället hade vi kört på bra med orientering och paradoxalt nog en del MTB. Vi hann faktiskt bara med tre kortare marschpass med full vikt. För att kompensera avsaknad av träning planerade vi bättre inför loppet, ryggsäckarna tex var redan packade och låg klara bak i bilen. 2018 fick vi använda sten och viktskivor för att komma över de obligatoriska 40 kg/lag som ska bäras, i år hade vi fyllt på mer med dryck och mat.  Många verkar gör misstaget beräkna vikten separat och inte som ett lag, då bär man kanske +50 kg på laget istället för +40kg. Här kan man nog tjäna några kilo på att tänka smart.

Vi använde samma typ av kläder som föregående år, mest för att det är kläder vi trivs i, men också för att vi har hittat kläder som torkar fort när det blir blött. Vi kör också med ullstrumpor som vi vet håller hela vägen till Hallerud (vilan) utan byte. Vår plan var att inte stoppa för ex strumpbyten annat än då vi måste och utnyttja den obligatoriska vilan i Hallerud till att skifta alla kläder… Både Pontus och jag kör med låga skor under hela racet, utan någon form av membran, det finns fördelar och nackdelar med låga, lätta skor. För oss funkar det bra, vi vet att det kommer att bli blött och då är det bättre att vätan kan ta sig ut ur skorna. Är ni inte vana vid att springa/gå med låga skor i terräng så vill vi absolut inte rekommendera låga skor före Hallerud. Efter Hallerud är det mest grusväg så då funkar ett par väldämpade löparskor bra,  men före dess går man i en blöt och stökig terräng under kraftledningsgatan.

Tävlingen

Arrangemanget är riktigt, riktigt bra! Man har lyckats hitta en fantastisk mix av det militära och det civila. Det blir riktigt bra! Att använda sig av fallskärmsjägarveteraner är ett riktigt lyckokast som verkligen förhöjer tävlingen. I år valde man att arrangerar både gemensam middag, frukost före loppet och lunch efter vilket var ett trevligt inslag (även om frukosten hade en hel del att önska….Var fasen var gröten!)

08:30 bussades alla 63 startande lag från Fallskärmsjägarlägret i Karlsborg ut mot Karamossen där starten skulle gå. I år lät man lagen gå iväg i omgångar om 13 lag var 10 min och vi startade i den tredje vågen. Vid start gjorde man allt för att virra bort oss då man, med flit, angav fel startpunkt på kartan. Pontus och jag såg direkt att man skickade iväg lagen åt fel håll. Trots att vi visste att det var fel håll gick även vi, som en ankfamilj, med de andra lagen i någon minut…Fantastiskt hur hjärnan fungerar… När vi kom ut i rätt riktning märkte vi att de flesta lag hade haft större problem än oss. Stärkta av detta började vi plocka lag för lag och redan efter någon timmes vandring var det inte många lag före oss. Den första halvan av tävlingen är tuff och går rakt under en kraftledningsgata med få alternativa vägval. Pontus gick först och hittade bra stråk som möjliggjorde en hög fart. Vi följde en markerade linje på kartan och kom snart fram mot den första kontrollen. Till vår förvåning var vi nu jämsides med första lag. Nu kände vi verkligen att vi var på gång! Vid kontrollen fick vi en kombinerad minnes- och räkneövning  som vi klarade av hyffsat och gick ut från kontrollen som andra lag.

Nu startade en intressant del av banan, 8 km blöt, kuperad kraftledningsgata. Pontus tog tät igen och tuggade på, vi såg inte till det första laget (det visade sig att de hade gått fel) och vi höll bakomvarande lag på avstånd. pontusKraftledningsgatan sög musten ur oss, det var blöt myrmark och halt. Nu höll skovalet på att straffa oss, Pontus fick en lindring stukning i ett stenigt parti, men inte värre än att vi kunde gå vidare som första lagJV Efter kraftledningsgatan fick vi ytterligare ett moment att klara av innan vi påbörjade grusvägsvandringen den sista milen in mot Hallerud. På grusvägen stannade plötsligt en mötande bil och ut stiger ingen mindre än löparlegendaren Rune Larsson! Gammal fallskärmsjägare och funktionär på tävlingen. Han ville ut och ta en bild på det första laget!                                                                        Strax före Hallerud stod funktionären Patrik vid en kontroll. Han gav oss en ”frivillig” utmaning. ”Slå ner en spik på 5 slag så får ni 20 min avdrag på er tävlingstid, men misslyckas ni får ni lägga till 20 min!” Klart vi kör! Jag drog till allt vad jag kunde och missade spiken…3 gånger! Bara att bita ihop och öka farten, vi hade 20 minuter att ta igen. In mot Hallerud var vi i alla fall 13 min före lag 2 (Kaffesnack).

1 timmes obligatorisk vila går väldigt fort, vi han knappt byta kläder och få i oss mat innan det var dags att gå vidare på kartan. KartprovNu gick banan identiskt med föregående års race. Vi gnuggade på och tog kontroll efter kontroll medan dagen förvandlades till natt. Km efter km västgötsk grusväg lämnade vi bakom oss. Vi kände oss ständigt jagade av laget bakom, vilket var en bra krydda för att fortsätta vara fokuserade på uppgiften. Vi körde mantrat ”Klaga inte, Kämpa!” om och om igen.VägDet sista momentet före Flugebyn var en poängorientering där man fick acdrag på tävlingstiden ju fler kontroller man tog. Här gällde det at tänka till då man kunde hoppa över kontroller för att kanske spara tid. Vi valde att ta alla kontroller då det kändes rätt och vi var pigga. Laget bakom var mer taktiska och hoppade över flera av kontrollerna för att inte tappa fart. Det innebar naturligtvis att de gick om oss på vägen ner mot Flugebyn och var nu tio minuter före oss.

Vi kom nu äntligen ner mot den punkt där vi skulle lägga av oss ryggsäckarna och påbörja linjeorienteringen, den sista etappen före mål. En enkel orientering om man är pigg, men efter 60 km snabbmarsch så blir varje moment svår…         Vi började springa med ben som kändes som stockar och kom ifatt det första laget efter ett par kilometer. Det absolut sista momentet startade lagen samtidigt, orientering på en karta från 1987?. Nu gjorde vi vår enda miss pga brister i vår interna komunikation och bommade därför några minuter till den första kontrollen. Framme vid sista kontrollen var vi åter ett par minuter efter det ledande laget. Nu var det bara att pressa på de sista 3 km in mot Karlsborgs fästning.

Åter var vi starkare i löpningen och kunde trycka oss förbi den sista biten mot mål (lag 2 fick kramp). Vi vann tillslut med en mariginal på 27 min efter 14h och 37min. Vi var även det lag som hade tjänat ihop mest minus tid under tävlingen, 158 min. Första året kan ha varit tur, men andra året var vi helt enkelt bäst.

prisutdelning

Hårda fakta:

  • Uppladdning: Vitargo Carboloader och helt vanlig mat.
  • Energi: Sportdryck, Svartvinbärsaft, Resorb, GT tabletter, Snickers, Bars, Färdiga mackor, Drickyoghurt. gel, U Intend, Red Bull, Gifflar och godis
  • Antal stopp under racet: 4 (3 före Hallerud och 1 efter)
  • Antal felorienteringar/felvägval: 4  (vid start, in till Hallerud?, CP1 efter Hallerud, CP1 Norra skogen)
  • Avverkad distans: 71 km
  • Tid inkl 1 h stopp: 14 timmar 37 minuter
  • Tävlingstid: 11 timmar och 57 minuter

Efter målgång

Vi ses i Karlsborg nästa år!

//Jonas

 

 

 

 

Vasatrippeln

Under sommaren har flera Rejlare gjort fantastiska resultat. Henrik i Luleå var bara någon sekund efter segraren på cykelvasan. Putte i Kalmar kvalade in till Ironmantävlingen på Hawaii. Christian i Norrköping cyklade till Paris. mfl Imponerande och inspirerande insatser av er alla! Själv är jag på väg till Karlsborg för årets upplaga av Para Endurance Race! Nu till dagens ämne…

Att genomföra en Vasatrippel innebär att man kör de tre olika vasaloppen under ett kalenderår dvs Vasaloppet på skidor, Cykelvasan på MTB och Ultravasan till fots. Sträckningen är Sälen till Mora oavsett disciplin. Vi har fått förmånen att följa Ola Oppås från Norrköping under 2019. 2019 var definitivt inte det lättaste året för denna utmaning. Ola klarade av bedriften med en total tid av 21 timmar och 38 minuter, placering 57! Grattis Ola!

OlaO_TV

 

OlaOVasaloppet19

Vasaloppet: Vädret var fantastiskt dagen före loppet för att slå om helt till söndagen. Loppet blev slitigt med tider som var betydligt högre än normalt. Ola startade relativt långt ner i fältet och fick slita för att komma förbi de framförvarande åkarna.

I mål på en tid av: 6:52

 

 

OlaO_CV

 

Cykelvasan: Under fredagens öppetspår var vädret riktigt bra, men under lördagen kom regnet och det blev ett tufft lopp från start till mål. Ola startade även nu sent i fältet och hade regn från start till mål.

Tid: 3:58

 

 

OlaO_UV

 

Ultravasan: Vädret var ganska bra ur ett löp perspektiv. Men i slutet kom regnet även här. Det klart tuffaste loppet.

Tid 10:47

O-ringen 2019

Världens största orienteringstävling, O-ringen, lockar årligen 20 000 orienterare till någon skog runt om i Sverige. Denna gång gick tävlingen i Kolmårdsskogarna med centralort Norrköping, hemmaplan alltså. Då jag är medlem i en av arrangörsföreningarna fick jag, bland annat, på min lott att vara med och arrangera sprinttävlingen för elitlöparna. Det var en upplevelse utöver det vanliga att se världseliten göra upp i Norrköpings vackra industrilandskap. Som arrangör är man heller i inte med och tävlar i O-ringen då de flesta banor går i, för oss arrangörer, känd terräng. Men mellan funktionärspassen han jag med att skugga några av klubbens duktiga ungdomar på flera av tävlingsdagarna samt testa två egna dagsetapper varav en MTB-etapp. Att springa i skogen tillsammans med så många andra löpare är något som inte riktigt kan beskrivas utan måste upplevas. Jag är glad att jag tog tillfället i akt.

ringen 1 klipp ringen 4 klipp

 

 

 

 

 

Vi håller också på att planera för en ”liten” Halvklassiker på en dag. Vi har testcyklat 150km slingan och den ser bra ut. Om allt går i lås så bjuder vi in till eventet i vår. Det kan bli en bra träningsdag inför IM 2020.

150k klipp

Imorgon kör jag AIM Challenge, tyvärr är jag inte alls färdig med rehabträningen, men det får gå ändå. Det är en fantastiskt rolig tävling…

//Jonas

 

 

 

Planering pågår…

När man är skadad så finns mycket tid för eftertanke, planering av kommande äventyr och nätshopping! Det har redan blivit ett par nya skatepjäxor (Salomon S/Lab), kanske det äntligen kan bli Nattvasan nästa år…och ett par nya orienteringsskor med riktiga dubb (VJ Integrator). Så nu är jag redo för den fantastiska vinterträningen. -:)

Rehabträningen går faktiskt bra, jag gör mina övningar och axeln blir faktiskt bättre och bättre. rehabIdag fuskade jag till och med genom att springa milen, det gillade nog inte min sjukgymnast och inte heller min axel efter sisådär 5km. Men ”guud va schööönt det va´” (Ska uttalas på riktig östgötska).

Inom två veckor hoppas jag att jag kan vara tillbaka på cykeln igen. Då har jag en månads intensiv träning till AimChallenge i Lindvallen framför mig. Därefter är det ytterligare en månad till Para Endurance Race (Se tidigare blogginlägg).

Slutligen måste jag ju bara säga att inbjudan till Ironman 2020 var fantastiskt rolig överaskning. Det går ju inte att tacka nej till…Alla till Kalmar!

Tack Rejlers!

//Jonas

Vad hände?

Efter att ha återhämtat mig från Nordenskiöldsloppet och de förkylningar som kom som ett brev på posten, så kom jag igång bra med cykelträning och paddelträning inför Ultimata Kolmården (se inlägg från 2018). Jag testade också att köra Kolmårdsbiken vilken är ett mycket fint MTB-lopp med en något oväntad naturupplevelse…

orre

Kolmårdsbiken 2019

 

Veckan före Ultimata Kolmården var formen ganska god. Jag skulle ”bara testa” lite vägval på lunchen när olyckan var framme. På toppen av Kolmårdens högsta punkt går stigen ner mot Ågelsjön, stigen innehåller ett par mindre dropp innan man kommer ner till ett cykellyft upp genom en smal klyfta. Första droppet gick perfekt, hittade linjen ner mot dropp nr 2, en stock som låg tvärsöver stigen. Timingen vid droppet blev denna gång totalt fel och det tog tvärstopp. Jag flög inte framåt utan rakt ner i backen! Landade hårt på axel, nacke och sidan av huvudet, som tur var missade jag de stora stenarna och träden. När jag kom på benen kunde jag krasst konstatera att axeln inte riktigt satt där den skulle…

Någonstans mindes jag en väns ord om att försöka åtgärda en luxerad axel direkt efter händelsen (när muskeln stelnar så är det svårt att få tillbaka axeln i rätt läge). Jag provade att trycka axeln utåt med min friska arm samtidigt som jag roterade armen bakåt. Det krasade, men kändes bättre. En gång till. Det krasade igen och nu såg det ut som axeln var på rätt ställe igen. Jag roterade en tredje gång men nu gjorde det så sjukt ont att det fick vara. Att ta sig ut från skogen och tillbaka till bilen igen var en resa i sig. Efter att ha fått hjälp med cykeln upp på biltaket körde jag till akuten, på väg in började stelheten komma i nacke och rygg. Jag kände mig rejält mörbultad. på sjukhuset konstaterades, axelluxation och en nyckelbensfraktur vid bröstbenet. Dock var inget trasigt i nacke och rygg. Hjälmen hade gjort sitt jobb, jag vågar inte tänka på hur det skulle gått annars.

axel 1 axel 2

 

 

 

 

 

 

Prognosen är 4-6 veckors vila för att ge nyckelbenet en chans att läka och därefter rehab i upp till 4 månader.

4 augusti är det AimChallenge i Lindvallen, jag ska vara tillbaka då.

Vi ses!

Nordenskiöldsloppet – en sen race report

Jokkmokk 29 mars!

Jag och Ola Oppås (en hängiven multisportare och kollega från Rejlers Norrköpingskontor) reste upp till Jokkmokk via bil/flyg/bil på fredag morgon, dagen före loppet. Allt på resan flöt på fantastiskt bra, inga köer genom Stockholm, inga förseningar och inget förlorat bagage.  Vi hämtade ut våra startpåsar och åkte sedan för att lämna in skidorna på vallning hos Christer Majbäck på SkiGo.

Väderprognosen såg ut att hålla i sig, en temperatur runt nollan och klart väder. Det som ställde till det var vinden! En hård motvind på ca 17 m/s under de första 100 km till vändpunkten. Hoppet stod till medvinden efter vändpunkten, men det gällde att ligga på dit, för det skulle mojna framåt natten.

Kvällen före start infann sig den bekanta Vasaloppskänslan, man packar klädpåsar, kollar utrustning, läser väderprognosen om och om igen trots att man har stenkoll. Till slut lägger man sig och försöker vila/sova, medan den normala dygnsrytmen säger att man borde vara vaken ett par timmar till. Det blir någon slags sömnlös slummer tills klockan ringer 03:45. Strax innan vi somnade sa Ola att vi hade tre mål, Att ta oss i mål! Att ta medalj! Att bara åka skidor på lördagen!

Jokkmokk 30 mars!

Efter en snabb frukost gick vi ner till vallaboden och hämtade ut våra nyvallade skidor. Jag fick mina utlämnade av Christer Majbäck himself, det tolkade jag som ett gott omen. 04:45 steg vi på bussen som skulle ta oss de 2 milen till starten i Purkijaur. Vi försökte båda få i oss lite mer mat under bussturen, men det gick trögt. Vilket i sig är ett bra tecken. Kroppen var så fulladdad med kolhydrater att den helt enkelt inte tog emot mer.

Start

Ola med startnr 244 och jag med 277 vid starten i Purkijaur. Dåliga spår redan här…

 

 

Vi hamnade ganska långt fram i startledet och hade bara ett tiotal meter fram till eliten. På pricken 06:00 gick startskottet och alla 450 åkare gav sig iväg på en lång tur som för vissa skulle hålla på i mer än 28 timmar! Jag och Ola låg ganska långt framme under hela första milen och försökte hitta bra ryggar som kunde ta lite av motvinden. Vinden hade tyvärr gjort så att det inte gick att stå i spåren och JV 1åka, bäst glid var det helt klart mellan spåren, vissa delar hade vinden lagt igen hela spårbredden och man fick pulsa fram. Jag hade fantastiska skidor fram till vändpunkten och kunde enkelt glida med. Under en kort period drog jag en klunga, där bland annat forna  storåkare som Mattias Svahn ingick. Kul!

Kontrollerna ligger med ca 10 km mellanrum, och det var ett bra delmål. Börjar man tänka på hela sträckningen så blir det mental tungt. En kontroll i taget alltså! Vi tog det väldigt lugnt vid kontrollerna, stannade och åt av det som erbjöds i form av ostmackor, bullar, energigel, sportdryck, soppa och buljong mm. Att hela tiden få i sig energi är extremt viktigt då för lite energi bland annat leder till att man börjar frysa. Börjar man äta för sent så är det…just det….för sent!

Vackraste delen på loppet var strax innan man kom fram mot vändpunkten, de stora fjällen tornade upp sig som en majestätisk fond framför oss. Vackert!Ola

Någonstans runt 6mil börjad min ena glasögonlins att imma igen, mycket irriterande, jag fick inte bort det hur mycket jag än putsade. Efter 10 mil bytte jag glasögon bara för att inse att det var något med ögat som inte stämde. Jag blev något orolig, men körde vidare. I slutet av loppet kunde jag inte använda vänster ögat alls, i kombination med mörkret var det riktigt jobbigt då jag inte såg ojämnheter i spåren. (Jag fick tillbaka synen efter någon dag, det visade sig vid kontroll vara en mild form av snöblindhet)

Jag hade egentligen bara en mental dipp under loppet och det var mellan 14-16 mil, jag började frysa rejält och innan jag kom till min klädpåse, där jag kunde ta på mig varmt och torrt, tappade jag ryggen på Ola, han kom sedan i mål ca 45 min före mig. Jag skulle ha bytt till torrt redan vid vändpunkten, ett dåligt beslut.

Det var vid markeringen 3 mil kvar då jag insåg att det var 100% klart att jag skulle klara av loppet. Jag skulle dessutom klara av alla våra tre delmål! Resan in mot Jokkmokk försökte jag därför inte stressa igenom, jag tog det lugnt! Njöt av att ha genomfört en sådan utmaning.

JV mål 2Pressen har varit ganska stor till detta lopp, man är hela tiden rädd för att inte bli sjuk, (vilket jag blev) och jag har hela tiden varit tvungen att balanserat på gränsen för vad som har varit hälsosamt. Men det har det varit värt!

Tack alla Rejlare för allt stöd!

Dagen efter

 

Nordenskiöldsloppet 2019

Vilka fantastiska prestationer alla Rejlare gjorde under Vasaloppsveckan. Som brukligt var det fantastiskt skidföre dagarna före loppet, men när väl starten gick i Berga by så var det ett av de tuffaste Vasaloppen som körts i modern tid. Jag hade definitivt ingen bra dag, med avtrampad truga, rethosta och dåligt glid under skidorna. Men det var ett bra träningspass inför Nordenskiöldsloppet 30 mars…

Det är faktiskt bara en knapp vecka kvar till Sveriges ultraskidlopp i Jokkmokk och i vanliga fall borde man bli lite nervig nu. Kläder, mat, valla, stavar, resa och boende, man vill att allt ska fungera, det är trots allt 22 mil skidåkning man ställs inför. (Ni kan föresten läsa på mer om loppets historia här.)

Tyvärr har jag lyckats att förstöra min uppladdning totalt genom att vara sjuk till och från sedan slutet av januari och absolut inte fått till den träning som jag hoppats på. En trolig orsak är nog att jag har börjat träna för tidigt efter den första influensan i mitten av februari för att man var ivrig att lyckas på Vasan. (och den gick ju inget vidare i alla fall.) Direkt efter målgång i Vasaloppet kom nästa smäll med en evig hosta som har legat kvar i kroppen sedan dess. Om man summerar träningsmängden efter Vasaloppet så har jag endast fått ihop 6 mil på tre veckor! Så från att ha ett tidsmål runt 15-17h på Nordenskiöldloppet, beroende på föret, har jag fått rikta in mig på att ‘bara’ ta mig runt de 22 milen.

Nu i helgen skulle jag ut på en sista lång testrunda för att se hur kroppen svarade på en ökad belastning, men efter 1 mil gick staven sönder så det fick bli byte till MTB istället och ett betydligt kortare, men hårdare, pass. Nu blir det spännande att se hur man mår imorgon.

Uppladdning

 

Håll tummarna, så ses vi om ett par dagar! PS uppladdning pågår.

//Jonas

 

Här och nu! 2.0

Har ni också svårt att vara ”Här och nu”? Jag tycker att det allt oftare händer att tankar vandrar iväg när man ska vara fokuserad på annat. Det sägs att träning ska vara bra för att hjälpa hjärnan att fokusera på rätt sak. Mitt mål är därför att få in korta löppass på lunchen, vi får se om det hjälper. Tips mottages tacksamt…

I samma anda hittade jag 10 tips (på engelska) som kanske kan hjälpa oss dödliga på vägen.

  1. Life is short. The truth is none of us knows how long we have on this earth, and spending too much of it in a bad situation will only make you miserable and regretful. If you’re in this situation, take a step today — no matter how small — toward a better situation.
  2. Social networks matter. You might think that networking events are dull, that it’s boring to chat with coworkers around the watercooler, or that you’re simply a born introvert, but study after study confirms that social networks are vital to our success. In fact, the most successful people tend to have the broadest and most diverse social networks. The more time and effort you put into nurturing your social networks, the more successful you are likely to be.
  3. Sacrificing your health for success or wealth isn’t worth it. Many driven, successful people have a hard time creating work/life balance and can end up burning out or developing serious health problems from stress and overwork. The truth is, it’s much easier to stay healthy than to heal from a problem or disease — and no amount of success or money can replace your health. Don’t take your health for granted and take steps to mitigate stress that could cause problems later.
  4. None of the best moments of your life will take place looking at a screen. In our connected world, it’s tempting to let all the little screens we have access to dictate our lives. But you’ll never reach the end of your life wishing you’d spent more time checking email on your phone. Disconnect regularly and experience real life.
  5. Never stop learning. With the rate at which technologies are changing today, if you decide that you are “done” learning, you will be left behind within a matter of years, if not sooner. The idea that you can’t teach an old dog new tricks is blatantly false, and you will never wake up and regret having invested in your mind by learning something new.
  6. Diversify. Hand in hand with learning, if you stick to only doing what you know, or what you are good at, you may quickly find that you’re only good at one thing. We need to be agile, nimble, and interested in many different things. Otherwise, you could get stuck in a job or career you don’t love, or that goes with the times. Think of the taxi driver threatened by Uber or the customer service person replaced by a chatbot.
  7. You can go fast alone, but you can go farther together. In other words, teamwork makes the dream work. Many people claim they don’t like to work in teams, but the ability to work well in teams is vital if you want to succeed. The idea of the solo auteur is a myth; every big idea needs a team to make it happen.
  8. Worrying doesn’t achieve anything. The antidote to fear and anxiety is action and hustle. If you’re wasting time because you’re afraid to pursue an idea, speak up, or are worried what others will think of you, you won’t achieve your goals. If you push through the worry and the fear, however, and take action, you’ll almost always find that you were worried about nothing.
  9. Failure is not an end. If you give up when you fail, you’ll never learn anything. Instead, look at failure as an opportunity, as the beginning of a new journey. If you do, you’re much more likely to try again and succeed at something else.
  10. Happiness is a journey, not a destination. So many people put off their happiness; they think, “I’ll be happy when I get that job, when I lose that weight, when I’m in a relationship, when I’m out of a relationship…” and so on. But we can choose to be happy. Happiness is a habit and a choice. No matter what your situation, if you can approach it with an attitude of happiness, you will be more successful.

Slutligen…Vasaloppsveckan är nu i full gång och vi har redan sett fina resultat av flera Rejlare. Stort Grattis till alla er som har åkt och lycka till till oss som ska köra på söndag! Förra året vallade jag bort mig totalt, så för att undvika detta i år igen så kommer jag att köra utan fästvalla. Det kommer nog inte att gå snabbare, men jag hoppas i alla fall kunna glida med alla andra på myrarna…och Vasaloppet är ju bara ett träningspass inför Nordenskiöldsloppet i slutet av mars.

Vi hörs av!

//Jonas

 

Orsa 2019!

Texten kommer att uppdateras…

Rejlers årliga företagsevent är nu tillända. Det var 175 rejlare som var på plats i Orsa vilket låter som ett nytt deltagarrekord!!! Detta är ett unikt sätt att skapa den berömda Rejlersandan, som är väl värt att bevara (även om vi saknade Peter och Viktor detta år).

I Norrköpingsstugan har det åkts stjärtlapp, lagats finmiddag, vallats, bastat, applicerats ansiktsmask, sjungits och ljugit.

Vad gäller resultaten från stafetten så tippade jag inte så galet, det var precis de lag jag hade tippat som 1,2 och 3:a som gjorde upp om medaljplatserna…

Slutsegrare: NORRKÖPING!! före Finland och Karlstad.

Segrande laget blogg

Orsa – Here we come!

Äntligen har det gått ett helt år!

Om en vecka dra halva Norrköpingskontoret till Orsa Grönklitt och Rejlers skidstafett. Det ska bli kul att träffa alla trevliga Rejlare från de andra kontoren runt om i landet. Nu återstår ett teknikträningspass och en vallakväll innan det blir gemensam färd mot det snötäckta Dalarna. Man kan väl säga att en del av oss går in för träningen och andra tar det mer lugnt. Det viktigaste är i alla fall planerat…maten!

Jag brukar alltid ge ett tips på Rejlers stafetten, i år tror jag så här…

  1. Karlstad
  2. Finland 1
  3. Norrköping
  4. Stockholm
  5. Norge 1

Linnea stakar 2

 

OBS! Träning pågår!

Håll till höger…