Årets bästa vecka på G?

…jag tänker naturligtvis på Vasaloppsveckan!

Det är ett fantastiskt arrangemang där allt flyter på och är extremt väl organiserat. Stor eloge till alla som jobbar med arrangemanget! De senaste åren har vi bott vid Transtrands kyrka, vilket är nära till start, och det har fungerat klockrent. Man åker över till start vid 04:30 och ställer sig i den långa kön in till startfållorna (som för övrigt blir längre och längre för varje år), sedan vid typ 05:45 kan man gå tillbaka till bilen och sova någon timme till innan det är dags att få i sig lite mat och ladda upp för start. Det är en härlig puls och stämning som råder över hela startfältet.

Mina tips till en bra Vasa är:

Kör seedningslopp! Då hamnar du där andra åker lika fort så det är bara att hänga på när tåget går.

Bestäm valla i god tid, det är aldrig bra att stå i mässtältet vid nrlappsutdelningen och panikköpa valla som man tror sig behöva samma kväll, det blir dyrt och ofta fel. En basglidvalla som fungerar i alla fören är Swix Marathon, stark rekommendation! Till i år har jag dock snöat in mig på Racewax vallor och kommer att testa dessa i år, lite billigare men lika bra som de stora märkena. En bra rill är också en nödvändig investering för att få riktigt bra glid, jag kör på Skigos rill, den har funkat bra för mig. Fästet kommer att bli en valla från Guruwax. Jämtländska Guruwax är stort i Norge men har aldrig slagit igenom på hemmaplan. Deras Gurumix är välkänd och grymt bra i rätt före. Oavsett vad ni väljer så kör på märken som ni är trygga med, det är dumt att testa på tävlingsdagen…eller varför inte lämna in era skidor.

Uppladdningen är viktig, jag kör Vitargos Carboloader dagarna före racet tillsammans med mycket mat och vatten. En bra frukost i bilen bestående av keso, mackor, sportdryck och Enervits Carbogel samt en Redbull före start (jag vet, kanske inte politiskt korrekt med Redbull men det är min ritual och det funkar för mig). Jag har också med ett par stycken av Enervits koffeingel i en väska för att fylla på under loppet. Vid varje vätskekontroll kör jag sportdryck och lite vatten, senare i loppet toppar jag med buljong och kaffe. Glöm inte att packa ner ett par cola och chips i omklädningsväskan. Det är grymt gott efteråt!

Mitt mål är att gå under 5:25 i år och en placering runt 1500, men med tanke på att träningsmängden varit minimal pga sjukdom så kommer det bli svårt. Nu kör vi sista träningsrycket uppe i Åre sedan startar vi uppladdningen.

I startlistan finns 7 st Rejlare som kör Vasaloppet, ytterligare sju kör Öppet spår, en i Tjejvasan, ett lag i Stafettvasan och 2 lag i Nattvasan. Lycka till alla Rejlare!

PS 2019 kör jag och Henrik Vuorinen Nordenskiöldsloppet, det ska bli kul med en riktig skidutmaning!

Lev!

/Jonas

Orsa 2018

Har ni sett någon som går lite konstigt under veckan? Liksom staplar sig fram? Då kan nog hen ha varit med på Rejlers skidevent i Orsa. För fjärde året i rad intog ca 150 Rejlare Orsa Grönklitt för att delta i årets Grönklittsstafett, 5 sträckor mellan 5-14 km som fördelas inom laget. Rejlers utgör merparten av stafetten med sina 30 lag och det gör detta till en riktig Rejlersfest, som avslutas med gemensam middag i toppstugan på lördagkvällen. Det som gör det så fantastiskt är att lagen består av allt ifrån erfarna rävar som vår koncern-VD Peter Rejler till nybörjare från Malmökontoret som aldrig har stått på skidor. Stämningen är fantastisk och alla hejar på alla. Jag är mest imponerad av alla de som aldrig har stått på ett par skidor, det är precis detta som eventet handlar om, att våga och att avdramatisera och att ha en riktigt härlig weekend tillsammans.

Om man ska vara ärlig så vi i mitt lag (Norrköping) nog lite för nördiga för att alla ska våga hänga med, något vi måste jobba med…Vi började helgen med ett tufft skatepass i Falun på vägen upp till Orsa, När vi kom upp var alla övriga i team Norrköping/Linköping på plats och kvällen ägnades åt vallning, planering och åt lagindelning. Prognosen för helgen visade på kallt före och nysnön som kom på torsdagen gjorde spåren otroligt kärva (dvs skidorna gled väldigt dåligt). Efter en hel dags skidåkning på fredagen (ca 6 mil) var det härligt att se så många Rejlare på kvällens lagmöte, en del ser man väldigt sällan och stämningen var på topp. Nu visade det sig också att finnarna inte hade fått med sig sitt bagage på flyget, skidor och kläder var tydligen kvar i Helsingfors…Jag har själv varit med om det en gång och det är inte roligt. Lördagens stafett utan finnarna blev också precis vad jag hade trott före loppet. Karlstad, Stockholm och Norrköping tog pallplatserna i nämnd ordning, där fighten på sista sträckans 9km om andra platsen (mellan Mats Lindeberg, Stockholm och Magnus Idman, Norrköping) var enormt spännande! Magnus gick ut med 30 sekunders försprång, ett försprång som Mats hade ätit upp vid varvningen och väntan på att de skulle gå i mål var en nagelbitare. Magnus fick till slut ge sig och 2:a platsen gick till Stockholm. Hade det finländska laget fått med sig sin packning från flyget hade troligtvis vi haft en fight mellan Karlstad och Finland om guldet, synd att vi inte fick uppleva det..

Totalt fick jag ihop 12 mils skidåkning, vilket tyvärr var en bit ifrån målet på 15 mil, men det kanske går nästa år. Nästa år hoppas jag att också Region Väst får ihop 1-2 lag, det borde finnas underlag i en stad där man kan åka skidor året runt. Ni var saknade…Jag ska därför utmana er lite: Om ni kommer med 2 fulla lag från Göteborg så lovar jag att köra alla 5 sträckorna själv nästa år. -:)

TACK PETER FÖR ATT DU GÖR DETTA MÖJLIGT!

 

 

2 dagar till Orsa

Fantastiskt vad tiden går långsamt ibland, men nu är det bara två dagar kvar till Rejlers längdskidträff i Orsa Grönklitt. Vi blir ca 150st Rejlare som åker till Orsa och som är med i Grönklittstafetten, äran om att bli bästa Rejlerslag är den stora utmaningen. Man vet aldrig vilka kontor som har lyckats i sin rekrytering. -:). Som alltid tror jag det kommer att stå mellan Karlstad, Stockholm och Finland, med Norrköping som bubblare (förra året knep vi bronsplatsen). Men tävlingen är faktiskt en bisak, att få resa iväg och bo tillsammans med sina kollegor skapar en härlig gemenskap, en gemenskap som bygger hela Rejlers. Sedan är det ju inte fel att få snacka valla med andra skidnördar också.

I år verkar snötillgången vara enormt bra uppe i Orsa och alla spår är öppna. Vi tänkte ha som mål att köra 15 mil under dessa tre dagar vi är uppe. Det blir tufft men det kan gå…

Hoppas att du har en bra dag och att du ser fram emot ditt äventyr.

Lev

//Jonas

 

EFAC5B7D-

Från prisutdelning från förra året, från vänster Peter Rejler (VD), Benny Thorstensson, Magnus Idman och Nina Andersson från lag Norrköping. (Henrik Vuorinen och Jonas Vikund saknas, de var ute och körde Orsa Nattmarathon…)

 

Babbens sil!

December går mot sitt slut och för vissa av oss är julstressen påtaglig. Allt ska ju hinnas med innan man tar lite ledigt. Jag var på en föreläsning med Babben Larsson för inte så länge sedan och i ärlighetens namn trodde jag nog inte att hon skulle kunna ge mig något bra hälsotips, men där hade jag helt fel. Hon presenterade en enkel prioriteringsformel i tre steg, den så kallade ”Silen”

  1. Har jag Tid?
  2. Påverkar det mitt jobb negativt?
  3. Är det Kul?

Allt ska leda till att vi ska ta kommando över oss själva och vår egen verklighet. Lyckas vi kommer vi att göra mindre, men vi kommer ha fokus på att göra rätt saker. Vi skapar oss ett hälsosammare liv! Så nästa gång du känner att du inte riktigt hänger med, testa Babbens sil!  

Men glöm inte bort att rannsaka er själva ibland, det ska vara dina rätta saker. Du bestämmer över dig!

Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

PS Vill också tipsa om en intressant artikel skriver av Fredrik Montgomery gällande löpning och ledarskap.>

https://www.linkedin.com/pulse/s%C3%A5-h%C3%A4nger-l%C3%B6pning-och-ledarskap-ihop-fredrik-montgomery

Ironman – Race report

Gud vad tiden går fort, snart jul och påsk och midsommar sedan augusti och Ironman för er som vågar…Här kommer i alla fall fortsättningen på Ironman Kalmar pre race report!

Meningen med detta inlägg har hela tiden varit att visa att man inte behöver vara superelit för att genomföra ett långlopp. Balansen mellan familjen, jobbet och träningen måste finnas. Ett mindre antal kvalitetspass och bra förberedelser räcker väldigt långt! Testa själv, lycka till!


…jag vaknar 05.30 på lördag morgon, tom före väckarklockan ringer…, och jag känner mig förvånansvärd utvilad och väldigt lugn. Som om jag vore en karateutövare utför jag mina frukostmoment likt en väl inövad kata, äter gröt med banan och russin och ett helt gäng med mackor. Jag vet precis hur dagen ska se ut och allt går enligt en väl repeterad plan. På pricken 06.00 tar jag på våtdräkten och en jacka, tar min ombytespåse i näven och promenerar ner till start. Kollar till cykeln, pumpar däck, vätska fylls på och ser till att bullpåsen sitter kvar-:). Det är inte ens kö till toaletten. Starten sker 10 min från växlingsområdet, nere vid hamnen. Det råder febril aktivitet när jag kommer dit, men ändå en av de lugnare starter jag varit med om. Startordningen är sådan att först ger sig eliten iväg och 5 min efter får vi andra ge oss iväg. Alla står som packade sillar i olika startgrupper indelade i förväntade simtider. Man seedar sig själv vilket verkar fungera ganska bra, jag ställer mig precis före vid 1:20 skylten vilket är ett lågt satt mål, går det bra borde jag simma under 1:10, men jag tänker att det är skönare att simma förbi andra än tvärtom. Vattnet är lugnt och ca 18-19 grader, vinden ligger på från land vilket iofs innebär motvind på Öland men för simmomentet är det perfekt. 06.50 drar nationalsången igång. 06.55 spelas Kentas klassiker ”Just idag är jag stark…” Jag sjunger med ”jag har väntat så länge på just denna dag…”

Plötsligt går starten och vi börjar sakta röra oss ner mot startrampen. Jag kommer i vattnet på höger sida och försöker komma igång att crawla, men det går dåligt. Min Plan att ligga långt ut på kanten för att få fritt simutrymme spricker och jag hamnar i mitten av fältet med armar och ben överallt. Vattnet kokar, jag blir översimmad och undersimmad, får andnöd och börjar simma (hund)bröstsim för att få tillbaka både ork och lust. Faan, 50m och jag känner för att bryta…jag söker mig ut mot kanten och hittar äntligen lite fritt vatten, nu kommer jag igång med crawlet igen och får upp farten, nu släpper det lite och jag får in en bra rytm. Fokus! Andas ut inte in! Första bojen rundas, andra bojen. 2 km går fort, för fort, vid 3 km börjar tröttheten komma i axlarna och jag orkar inte trycka på ordentligt längre, sista biten går långsamt och väl på land är det en skön känsla att ha simningen avklarad.

Växlingen till cykel tar tid, allt är vått och klibbigt, kläderna fastnar och jag sliter och drar, vill att kläderna ska sitta perfekt för att inte få onödiga skav. Kommer ihåg att smörja in mig med ringblomssalva innan jag sticker ut till cykeln. När jag väl cyklar ut från området är klockan 08:36! Tog simningen så lång tid? Skit samma, nu cyklar jag med ‘lätta’ ben över Ölandsbron med vinden i ryggen. Det känns som det går ruskigt fort när vi svänger höger efter bron ner mot Ölands södra spets. Motvinden börjar öka, men det påverkar mig inte så mycket, jag känner mig väldigt stark. Känslan är bra när man rullar förbi tyskar och ryssar på lyxtempocyklar. Nu ligger jag klart över min tänkta snitthastighet (30 km/h). Hela vägen ner mot Ölands södra spets är det förvånandsvärt mycket folk ute och hejar. Servicen längs banan är exemplarisk, vätskelangning var 20 km, bara att äta och dricka så mycket det går. Vid vändningen tillbaka mot Ölandsbron passerara man rakt över Alvaret, där tar vinden i och hela fältet trycks ihop. Regelverket är rigoröst kring vilka avständ man får ha under cyklingen för att man inte ska kunna ligga på rulle. Domarna har fullt upp att varna medtävlare som ligger för nära varandra. In mot Kalmar står folk i tredubbla led och hejar, när man kommer man in i och rundar rondellen innan sista loopen är läktare uppbyggda med folk som bara skriker! Grymt! Man blir stark! Jag trycker på ut ur Kalmar, men känner ganska snart att inte knäna kommer att hålla om jag drar på, får växla ner istället för att inte riskera något de sista 5 milen. Försöker ligga i tempoställning så mycket det går nu. Lätta ben, lätta ben, lätta ben hela vägen in mot växlingen för att övergången till löpningen ska gå lätt.

Nu börjar folkfesten, längs hela löparbanan är det fullt med folk!  Jag drar en flaska Resorb Sport innan jag ger mig iväg på löpningen, det första jag får se när jag börjar springa är min familj som åkt ner för att heja. Ståpäls! Fortsätter genom Kalmar centrum med hur mycket folk som helst runt banan. Även på löpningen är servicen grymt bra, varannan km finns vätska, bullar, gel och chips. Jag tar ett kort stopp vid varje ställe för att inte missa att få i mig energi. Tittar till på klockan och ser att jag ligger på 5 min/km efter 4 km. På tok för fort, jag drar ner något på farten och ligger stadigt på 5,20, km efter km avverkas. Jag applåderar åt folk som hejar för att sedan få tiofalt tillbaka. Jag springer förbi kollegor på Rejlers som är nere och hejar. På andra varvet börjar jag tappa farten men publiken och vänner som hejar ger mig ny energi. På något sätt lyckas jag komma upp i tempo  igen. In på tredje varvet och käner för första gången att jag kommer att klara det och om inget händer på en bra tid! Fortsätter enligt plan med korta stopp vid varje depå. Jag tar mycket cola, saltgurka och vatten. Kommer in mot sista biten in mot mål, stannar och börjar gå mot mål. Applåderar publiken, arrangemanget och staden. Tar mig sakta mot mål, kramar mina barn och njuter av varje sekund.

En resa är slut, om jag känner mig själv rätt så börjar strax en ny resa…

Resultatet då:

Sim: 1:21:42  Cykel: 5:47:32  Löp: 4:02:41  Totalt: 11:26:20

Ironman 2017
Ironman 2017

Lycka till med er resa, var än den må gå!

Ironman – Pre Race report

Usch vad dålig man är på att skriva ibland, kanske har att göra med fysisk utmattning efter Ironman.-:) Nåja här kommer den i alla fall, Ironman Kalmar Race Report 2017. Men vi börjar ett par dagar före racet… Ni som bara vill veta hur det gick…ni får vänta ett par dagar till.

Tisdag kväll, 4 dagar kvar

Jag kör ett sista snabb pass för att checka utrustningen och för att få fart i kroppen. 3 mil cykling och 8 km löpning i tävlingsfart är planen. Cyklingen går fantastiskt bra, en medelfart på 34 km/h utan någon större ansträngning, snabbt byte till löpning och det känns mycket bra redan efter några hundra meter, de inledande kilometrarna går på räls. Jag hinner tänka att det inte kommer att bli några problem alls att springa en mara på lördag, då det smäller till i knät…Löparknä! efter 5 km!! Jag har rejält ont när jag kommer hem och jag haltar betänkligt. Hur ska jag fixa att springa 42 km om 4 dagar???

Onsdag morgon, 3 dagar kvar

Jag vaknar med rejäla känningar i knät, försöker massera och ‘foam’ rulla, det ska inte hjälpa men mot kvällen känns det ändå betydligt bättre. Kanske kan gå vägen på lördag i alla fall. Jag försöker jaga bort de negativa tankarna och fokuserar på nästa sak, mat! Den stora matfrossan drar igång för att fylla på kroppen med energi. Under lediga stunder roar jag mig att läsa igenom allt som finns på nätet kring kolhydratladdning. Det finns hur många tips som helst, jag håller mig till min egen väg, dvs jag äter mycket och gott. Någon har räknat ut att 700 g godis motsvarar samma kolhydratintag som 5 kg äpple, gissa om jag äter godis! Jag brukar också toppa med att ta Vitargos Carboloader före lopp, det är ett enkelt komplement då det kan vara svårt att äta så mycket som man behöver.

Torsdag, 2 dagar kvar

Åker ner mot Kalmar för registrering och obligatoriskt möte på plats. På vägen ner handlar jag på mig allt jag hittar som kan lindra mitt löparknä (tabletter, kinesiotejp och Voltaren Gel) Känslan är ändå rätt bra på vägen ner. Allt flyter på. I kön på väg till registreringen inser jag en helt annan sak, Ironman är en kringresande rockshow och jag är gitarristen som ska showa på lördag. Det är stora merchandies tält, proffsig personal, stripade långtradare och massor med reklam. Detta är stort! Informationsmötet var nästan som ett väckelsemöte, men det går hem hos de allra flesta.

Fredag, 1 dag kvar

Vaknar utvilad. Idag ska alla ombytespåsar packas och lämnas in på växlingsområdet tillsammans med cykeln, men före dess så erbjuds alla första gångs deltagare en specialvisning av växlingsområdet. Det är en mycket bra service som lugnar ner nerverna något, klart jag ska vara med på det. Jag gick ner för att delta…bara för att inse att jag hade missat tiden med 1h, bara att bita i det sura och vandra tillbaka till Rejlers kontor. Fokus blir istället på att försöka komma på vad man ska packa i de olika ombytespåsarna? Jag bestämmer mig för att se det som tre separata grenar dvs cykelkläder under cyklingen och löparkläder under löpningen, inga special ‘hard core’ triathlonkläder. Det innebär att växlingarna kommer att ta lite mer tid i anspråk, men det får det vara värt. (Ett korrekt val som det visar sig under loppet.) På eftermiddagen går jag ner till havet vi ska simma i och tar en kort simtur, det känns bra. Jag har samlat på mig massor av tips om hur man ska genomföra ett Ironman under vägen, dessa har jag sedan kokat ihop till följande:

  • På cykeln monterar jag fast en påse med kanelgifflar! på tempopinnarna efter tips från en kamrat som körde året innan.
  • I cykelpåsen lägger jag ner en burk ringblomsalva, även kallad rumpräddare, tror ni förstår vad den ska användas till….
  • I löparpåsen finns en flaska med Resorb Sport, att dricka innan jag ger mig ut på löpningen för att förhoppningsvis undvika kramp.
  • Det sista jag gör på kvällen är att tejpa västerknät och baksida lår med kinesiotejp.

Små saker, men som visade sig vara avgörande för ett bra lopp…..


 

 

Målet – och vägen dit

Under en föreläsning med ultralöperskan Frida Södermark för något år sedan tipsade hon om att skriva upp sina mål så att man alltid ser dom, ex på badrumsspegeln. Jag är ingen spegelmänniska, men min kontorsdörr är av glas,  den är perfekt!

På den står 4 st saker, skrivna med svart spritpenna, som jag ser varje dag.

  • Familjen (självklart nr 1)
  • 27% (ett jobbmål)
  • IM 11:43 (mitt mål på Ironman Kalmar 2017)
  • VL 5:20 (Mitt mål på Vasaloppet 2018)

Dessa mål blir man påmind om varje dag, och när de dessutom står på en offentlig plats blir allt så mycket mer påtagligt. Man gör därför lite extra för att nå målen. Man kör det där extra passet istället för att följa med kollegorna på lunch. Prioriteringen av målen varierar, men just nu gäller bara ett mål…IM 11:43!

Det är nu mindre än en vecka kvar till Ironman i Kalmar! Hur har träningen gått då? Jo, tack ganska bra…

Att kombinera jobb, familj och träning är en ytterst avancerad konstform där många förirrar sig in på återvändsgator eller går vilse i cyberrymden, de flesta hittar rätt men inte alla… Nyckeln kan vara att förankra din träning och ditt mål med dina anhöriga innan du drar igång, (jag brukar missa lite här, men det kompenseras av att jag har en fantastisk fru-:)…) Steg 2 är ladda ner ett lämpligt träningsprogram för det mål du har satt upp, det brukar gå att hitta på nätet. Steg 3 är att sätta din egen träningsplan. Därefter reviderar du planen och sedan reviderar du den igen och igen. Kvar blir förhoppningsvis ett träningsproram som är realistiskt att följa utan att känna dig pressad från alla möjliga håll. Titta sedan på dina mål, är de rimliga? OM inte så måste de revideras. I mitt fall är det tveksamt att nå 11:43 på IM med den träningsmängd jag kan lägga ner. Men mitt grundmål är att ta mig runt och det ska gå! (har jag en bra dag hoppas jag fortfarande på under 12 timmar)

För att få ihop min träningsmängd har transportträning varit min räddning. Jag cyklade från Norrköping till regionens sommarfest i Jönköping, Norrköping – Jönköping är ca 17 mil. Perfekt Ironmanträning! Cykla till badplatsen, glasskiosken etc medan familjen tar bilen…och spring hem. Lunchträning är också fantastiskt. Man får ta de tillfällen som bjuds och se till att det är hög kvalite på de pass man kör. Jag har haft riktigt bra träningsveckor med upp till 20 timmars träning, men också veckor då jag inte har haft lust att träna alls. Jag har då valt att lyssna på min kropp och inte tränat alls tills jag har känt suget. Långa pass varierat med korta intervallpass. Kvalitet före kvantitet…Rätt eller fel, det visar sig på lördag. Då får vi se om målet på dörren blir verklighet…

Nu kör vi!

 

Himmelska natten!

Kön till McDonalds är milslång, klockan börjar närma sig 19.00, – skit, hinner jag? Det måste gå, en natt utan mat funkar ju inte…

Det är fredag den 16 juni och jag är på väg till Yxningens camping ett par mil söder om Norrköping, klockan 20.00 går starten för Kolmården Adventures nattäventyr, Den Himmelska Natten. Arrangör är Henrik Vuorinen, mångårig Rejlare och multisportare med en diger meritlista, nattens program består av 35 km paddling, 15 km traillöpning och 60 km mountainbike. Går allt som det ska så påbörjas cyklingen strax efter gryningen. Yxningen ligger nästan spegelblank och solen skiner när vi ger oss iväg. Det kan bli en himmelsk natt!

IMG_2345

Alla paddlar i snabba multisportkajaker och det är märks direkt att jag inte har paddlat tillräckligt mycket. Så fort de andra trycker på tappar jag balansen och tappar fart, jag känner mig som bambi på hal is, det är med stor lättnad vi kommer till första stoppet. Nu väntar en kort traillöpning upp på en bergstopp för att reka nästa paddelsträcka. Ner i kajaken igen och jag försöker följa de andras tempo, 2:a sträckan går skapligt, jag hinner tänka att nu vänder det. En lite längre löpning väntar och det går i ett lugnt skönt tempo. Det börjar mörkna och vi skyndar oss att få i oss lite mat samt riggar pannlamporna innan vi beger oss iväg på tredje sträckan. Det är nu det börjar på riktigt, jag försöker hänga på men det går inte, balansen är borta, det börjar värka i kroppen, motvind. De andra väntar snällt in mig i det tilltagande mörkret. Sista biten in till nästa stopp är en pärs och jag skakar av köld när jag kommer i land. Snabbt av med det blöta och stoppa i så mycket energi som möjligt. – Vi springer om 2 minuter hör jag någon säga. Tankarna fladdrar, var är pannlampan, måste kissa…Löpningen är lite längre denna gång och alla är nedkylda efter paddlingen. Pannlamporna strålar i mörkret, och lyser upp stigen vi springer på. Tempot är förvåningsvärt lugnt, det flyter på och den härliga löpkänslan kommer sakta tillbaka tillsammans med värmen. Vi är tillbaka alldeles för fort. Nu återstår en sista paddlingssträcka tillbaka till Yxningens camping, det börjar ljusna och vi håller tidschemat skapligt. Jag försöker få till paddlingen men jag är för ovan, för trött. De andra paddlar på, väntar in, paddlar på osv, tacksamt men man vill ju vara bättre. Känslan av att äntligen komma i land tror jag ni förstår. skönt. När jag kommer bort till växlingsområdet får jag en varm kopp kaffe i handen! Bästa koppen ever. Jag är oerhört tacksam för det pep som jag fått av de andra under vägen. Av med paddelgrejorna och snabbt byte till cykel, äta och dricka. Det ljusnar och är fantastiskt!

Vi ska cykla runt sjön vi just paddlat på, det börjar på en asfaltsväg, bra rull och jag lägger mig i täten. Jag är inte alls trött, vi småspratar medan vi passar fantastiska vyer, små gårdar, rådjur och vildsvin. Färden går omväxlande på stig, grusväg och delar av östgötaleden. Jag njuter av sällskapet och av terrängen runt omkring. Vi stannar till efter ca halva vägen och studerar några tranor som har landat på en åker, lite dimma gör det John Bauer likt, klockan är 4 på morgonen. Vi stannar ytterligare några gånger innan vi efter ca 60 km är tillbaka vid utgångspunkten efter ca 11 timmar.

Tack för en fantastisk tur!

8 veckor kvar till Ironman!

 

Orsa 2017

Lördag. Klockan närmar sig 19.00, alla i stugan har duschat och i alla fall vissa luktar godare än vanligt, fast nu ljög jag….nästan alla har duschat… Det är snart dags för Rejlers bankett efter dagens skidstafett, det är nu de riktiga medaljerna ska delas ut! Ny kontakter tas mellan de olika lokalkontoren och över affärsområden. Rejlersandan blir nog inte mer påtaglig än så här. Rejlers skidstafett i Orsa är ett fantastiskt event som fler borde uppleva. Att flytta arrangemanget från Mora och alla logistikproblem runt Stafettvasan har i majoritetens ögon varit ett genidrag. Det gemensamma stugboendet är outstanding och möjliggör att medarbetare från resp kontor kommer närmare varandra. Det skapar en utomordentlig plattform för att jobba tillsammans mot de kontorsgemensamma målen. Att lag Norrköping/Linköping lyckades komma trea i år var en rejäl bonus vilket gjorde kvällen desto trevligare, lite av en bragd! (som till viss del berodde på att vissa Rejlerslag inte kom ihåg spårdragningen, men det är faktiskt oväsentligt!). Men åter till stugan. Kvar i underställ, och inte luktande lika gott som de andra, satt nämligen Henrik Vuorinen och undertecknad. Microvärmda rester från lunchen istället för oxfile väntade.

EFAC5B7D-

Nattmaran. I team med Henrik Vuorinen anmälde vi oss till Orsas nattmara (den skulle starta kl 23.00 från början, men flyttades till kl20.00 varpå vi missade hela banketten), Nattmaran var ett substitut fölr att vi inte fick någon startplats till Nattvasan. Kl 19.55 stog de 50 lagen uppställda på startfältet vid Orsa skidcenter. Plötsligt slocknade elljuset och eldarna och marschallerna tog över showen. Det var ett mycket trevligt lopp där man försökte jaga ifatt pannlamporna längre fram under den första milen, men relativt fort kom vi att åka i ingenmansland. Första varvet skatade vi runt på ca 2.10, andra varvet gick lite tyngre där Henrik var den starkare och drog under större delen. Vi gick i mål på 13:e plats efter ca 2,5 timmar. Det gjorde inget att vi missade banketten, detta var ett trevligt substitut som mycket väl kan upprepas nästa år.

PS 24 veckor kvar till Ironman Kalmar. Fick det första (av många) träningsprogram i veckan. Nu ska vi köra vasan först…

 

Omgiven av idioter!

Visuell