Målet – och vägen dit

Under en föreläsning med ultralöperskan Frida Södermark för något år sedan tipsade hon om att skriva upp sina mål så att man alltid ser dom, ex på badrumsspegeln. Jag är ingen spegelmänniska, men min kontorsdörr är av glas,  den är perfekt!

På den står 4 st saker, skrivna med svart spritpenna, som jag ser varje dag.

  • Familjen (självklart nr 1)
  • 27% (ett jobbmål)
  • IM 11:43 (mitt mål på Ironman Kalmar 2017)
  • VL 5:20 (Mitt mål på Vasaloppet 2018)

Dessa mål blir man påmind om varje dag, och när de dessutom står på en offentlig plats blir allt så mycket mer påtagligt. Man gör därför lite extra för att nå målen. Man kör det där extra passet istället för att följa med kollegorna på lunch. Prioriteringen av målen varierar, men just nu gäller bara ett mål…IM 11:43!

Det är nu mindre än en vecka kvar till Ironman i Kalmar! Hur har träningen gått då? Jo, tack ganska bra…

Att kombinera jobb, familj och träning är en ytterst avancerad konstform där många förirrar sig in på återvändsgator eller går vilse i cyberrymden, de flesta hittar rätt men inte alla… Nyckeln kan vara att förankra din träning och ditt mål med dina anhöriga innan du drar igång, (jag brukar missa lite här, men det kompenseras av att jag har en fantastisk fru-:)…) Steg 2 är ladda ner ett lämpligt träningsprogram för det mål du har satt upp, det brukar gå att hitta på nätet. Steg 3 är att sätta din egen träningsplan. Därefter reviderar du planen och sedan reviderar du den igen och igen. Kvar blir förhoppningsvis ett träningsproram som är realistiskt att följa utan att känna dig pressad från alla möjliga håll. Titta sedan på dina mål, är de rimliga? OM inte så måste de revideras. I mitt fall är det tveksamt att nå 11:43 på IM med den träningsmängd jag kan lägga ner. Men mitt grundmål är att ta mig runt och det ska gå! (har jag en bra dag hoppas jag fortfarande på under 12 timmar)

För att få ihop min träningsmängd har transportträning varit min räddning. Jag cyklade från Norrköping till regionens sommarfest i Jönköping, Norrköping – Jönköping är ca 17 mil. Perfekt Ironmanträning! Cykla till badplatsen, glasskiosken etc medan familjen tar bilen…och spring hem. Lunchträning är också fantastiskt. Man får ta de tillfällen som bjuds och se till att det är hög kvalite på de pass man kör. Jag har haft riktigt bra träningsveckor med upp till 20 timmars träning, men också veckor då jag inte har haft lust att träna alls. Jag har då valt att lyssna på min kropp och inte tränat alls tills jag har känt suget. Långa pass varierat med korta intervallpass. Kvalitet före kvantitet…Rätt eller fel, det visar sig på lördag. Då får vi se om målet på dörren blir verklighet…

Nu kör vi!

 

Himmelska natten!

Kön till McDonalds är milslång, klockan börjar närma sig 19.00, – skit, hinner jag? Det måste gå, en natt utan mat funkar ju inte…

Det är fredag den 16 juni och jag är på väg till Yxningens camping ett par mil söder om Norrköping, klockan 20.00 går starten för Kolmården Adventures nattäventyr, Den Himmelska Natten. Arrangör är Henrik Vuorinen, mångårig Rejlare och multisportare med en diger meritlista, nattens program består av 35 km paddling, 15 km traillöpning och 60 km mountainbike. Går allt som det ska så påbörjas cyklingen strax efter gryningen. Yxningen ligger nästan spegelblank och solen skiner när vi ger oss iväg. Det kan bli en himmelsk natt!

IMG_2345

Alla paddlar i snabba multisportkajaker och det är märks direkt att jag inte har paddlat tillräckligt mycket. Så fort de andra trycker på tappar jag balansen och tappar fart, jag känner mig som bambi på hal is, det är med stor lättnad vi kommer till första stoppet. Nu väntar en kort traillöpning upp på en bergstopp för att reka nästa paddelsträcka. Ner i kajaken igen och jag försöker följa de andras tempo, 2:a sträckan går skapligt, jag hinner tänka att nu vänder det. En lite längre löpning väntar och det går i ett lugnt skönt tempo. Det börjar mörkna och vi skyndar oss att få i oss lite mat samt riggar pannlamporna innan vi beger oss iväg på tredje sträckan. Det är nu det börjar på riktigt, jag försöker hänga på men det går inte, balansen är borta, det börjar värka i kroppen, motvind. De andra väntar snällt in mig i det tilltagande mörkret. Sista biten in till nästa stopp är en pärs och jag skakar av köld när jag kommer i land. Snabbt av med det blöta och stoppa i så mycket energi som möjligt. – Vi springer om 2 minuter hör jag någon säga. Tankarna fladdrar, var är pannlampan, måste kissa…Löpningen är lite längre denna gång och alla är nedkylda efter paddlingen. Pannlamporna strålar i mörkret, och lyser upp stigen vi springer på. Tempot är förvåningsvärt lugnt, det flyter på och den härliga löpkänslan kommer sakta tillbaka tillsammans med värmen. Vi är tillbaka alldeles för fort. Nu återstår en sista paddlingssträcka tillbaka till Yxningens camping, det börjar ljusna och vi håller tidschemat skapligt. Jag försöker få till paddlingen men jag är för ovan, för trött. De andra paddlar på, väntar in, paddlar på osv, tacksamt men man vill ju vara bättre. Känslan av att äntligen komma i land tror jag ni förstår. skönt. När jag kommer bort till växlingsområdet får jag en varm kopp kaffe i handen! Bästa koppen ever. Jag är oerhört tacksam för det pep som jag fått av de andra under vägen. Av med paddelgrejorna och snabbt byte till cykel, äta och dricka. Det ljusnar och är fantastiskt!

Vi ska cykla runt sjön vi just paddlat på, det börjar på en asfaltsväg, bra rull och jag lägger mig i täten. Jag är inte alls trött, vi småspratar medan vi passar fantastiska vyer, små gårdar, rådjur och vildsvin. Färden går omväxlande på stig, grusväg och delar av östgötaleden. Jag njuter av sällskapet och av terrängen runt omkring. Vi stannar till efter ca halva vägen och studerar några tranor som har landat på en åker, lite dimma gör det John Bauer likt, klockan är 4 på morgonen. Vi stannar ytterligare några gånger innan vi efter ca 60 km är tillbaka vid utgångspunkten efter ca 11 timmar.

Tack för en fantastisk tur!

8 veckor kvar till Ironman!

 

Orsa 2017

Lördag. Klockan närmar sig 19.00, alla i stugan har duschat och i alla fall vissa luktar godare än vanligt, fast nu ljög jag….nästan alla har duschat… Det är snart dags för Rejlers bankett efter dagens skidstafett, det är nu de riktiga medaljerna ska delas ut! Ny kontakter tas mellan de olika lokalkontoren och över affärsområden. Rejlersandan blir nog inte mer påtaglig än så här. Rejlers skidstafett i Orsa är ett fantastiskt event som fler borde uppleva. Att flytta arrangemanget från Mora och alla logistikproblem runt Stafettvasan har i majoritetens ögon varit ett genidrag. Det gemensamma stugboendet är outstanding och möjliggör att medarbetare från resp kontor kommer närmare varandra. Det skapar en utomordentlig plattform för att jobba tillsammans mot de kontorsgemensamma målen. Att lag Norrköping/Linköping lyckades komma trea i år var en rejäl bonus vilket gjorde kvällen desto trevligare, lite av en bragd! (som till viss del berodde på att vissa Rejlerslag inte kom ihåg spårdragningen, men det är faktiskt oväsentligt!). Men åter till stugan. Kvar i underställ, och inte luktande lika gott som de andra, satt nämligen Henrik Vuorinen och undertecknad. Microvärmda rester från lunchen istället för oxfile väntade.

EFAC5B7D-

Nattmaran. I team med Henrik Vuorinen anmälde vi oss till Orsas nattmara (den skulle starta kl 23.00 från början, men flyttades till kl20.00 varpå vi missade hela banketten), Nattmaran var ett substitut fölr att vi inte fick någon startplats till Nattvasan. Kl 19.55 stog de 50 lagen uppställda på startfältet vid Orsa skidcenter. Plötsligt slocknade elljuset och eldarna och marschallerna tog över showen. Det var ett mycket trevligt lopp där man försökte jaga ifatt pannlamporna längre fram under den första milen, men relativt fort kom vi att åka i ingenmansland. Första varvet skatade vi runt på ca 2.10, andra varvet gick lite tyngre där Henrik var den starkare och drog under större delen. Vi gick i mål på 13:e plats efter ca 2,5 timmar. Det gjorde inget att vi missade banketten, detta var ett trevligt substitut som mycket väl kan upprepas nästa år.

PS 24 veckor kvar till Ironman Kalmar. Fick det första (av många) träningsprogram i veckan. Nu ska vi köra vasan först…

 

Omgiven av idioter!

Visuell

Riktiga karlar

Visuell