lera_karlstad1

Lera upp till midjan

I lördags var det då dags att genomföra det omtalade Tjurruset i Karlstad. Jag hade förberett mig på bästa sätt. Jag hade läst informationen från arrangörerna ett antal gånger, genomfört backintervaller på luncherna och till och med inhandlat nya trailskor. Men vad jag inte förberett mig på var att inget av detta spelade någon roll, för väl ute på banan så var det bara ett starkt pannben och ett jävlaranamma som gällde.

Dagen bjöd på strålande sol och humöret var på topp. På startlinjen kände jag mig stark och redo att ta mig an detta skitiga lopp. Min strategi var att ta det försiktig över de gyttjiga hindren för hålla mig så torr som möjligt och på så sätt slippa bli kall och tung.  Från bilderna föregående år såg jag de som badad i gyttjan och de som försiktigt lyfte på knäna. Jag tänkte köra på det sista.

Men tji fick jag. Första och andra hindret gick bra, hittade några tuvor att sätta fötterna på. Tredje hindret var lite lerigare och jag klafsade i med hela fötterna så att leran sipprade in i skorna. Men än så länge ingen ko på isen.

Men vid fjärde hindret fanns det inga tuvor att trippa på och när deltagrana framför mig försökte ta sig över hindret sjönk ner längre i gyttjan än vad jag tidigare sett någon göra. Hindret var som en stor vallgrav fylld av lera och det gick inte att ta sig förbi det utan att ta sig igenom det. Övriga deltagera omkring mig mer eller mindre kastade sig ner i infernot. Efter viss tvekan insåg jag at det inte fanns någon återvändo för mig. Försiktigt satte jag ner fötterna och tänkte att om jag ”smyger” mig igenom leran så borde jag ändå kunna kontrollera graden av skitighet. Men den som någon gång gått ner sig i lera vet att den fasta marken under inte på något sätt är jämn utan snarare liknar en puckelpist. Mitt första försiktiga steg lyckades jag sätta på en puckel och leran gick mig bara upp till knäna, men mitt nästa steg blev i en dal och plötsligt hade jag lera upp till midjan. Är man inte beredd på detta så är det också väldigt svårt att hålla balansen. Jag stupade handfallen framåt och blev rejält nedbäddad i gyttjan. Till min glädje lyckades jag dock hålla huvudet ovanför ytan.

För varje hinder jag passerade tänkte jag att det borde vara det sista, men snart dök det upp ett till. Mer eller mindre djupa, kortare eller väldigt mycket längre vallgravar av lera följde de 11 km som tjuvruset varade.  Jag provade alla metoder att ta mig igenom, långsamt och försiktigt, snabbt och hänsynslöst, hoppandes på tuvor, klättrandes över andras ryggar, jag till och med simmade i leran när jag blev för trött för att ställa mig upp. Tillslut var jag totalt uppgiven och varje gång jag kom till ett nytt hinder skrek jag ut min frustration att behöva kasta mig ner i kall, illaluktande gyttja som letade sig in under alla klädlager. Men skam den som ger sig. Påhejad av familj, kollegor och kollegors familj tog jag mig i mål, precis som alla övriga 24 deltagande Rejlare. Ett stort grattis och bra kämpat till oss alla!

För den som söker efter en extra utmaning kan jag stark rekommenderar att delta i tjurruset kommande år. Till alla Rejlare och övriga deltagare som gjorde detta för andra året eller mer lyfter jag på hatten och utnämner er till riktiga tjurar. Att ställa sig på startlinjen första gången är kanske i sig en bedrift, men att genomföra det flera gånger tyder på grym styrka både fysiskt och psykiskt.

Jag förblir nog en engångstjur, som hädanefter nöjer mig med att nöta asfalt. Men vem vet, kanske har skräcken för lera försvunnit om ett år och jag står där på startlinjen igen…..

 

Bilder på glada Rejlare före och efter leran….

lera_karlstad4

lera_karlstad5 lera_karstad2

lera_karlstad3

Publicerat av

Johanna Baatz

Johanna Baatz är gruppchef i Örebro. Tillsammans med sina kollegor på kontoret arbetar hon aktivt för att skapa en trevlig arbetsplats där alla ska kunna trivas och utvecklas. Hon jobbar också för att göra Rejlers mer känt i Örebro så att hon och kollegorna kan få möjlighet att träffa nya kunder och växa på den lokala marknaden.

5 reaktioner till “Lera upp till midjan”

  1. Roligt att ni såg likadana ut! Har ni köpt in t-shirtar för tjurruset enkom?
    Riktigt bra jobbat och roligt att ni blev så många!

    /Jesper

    1. T-shirtarna är inköpta för tidigare lopp, med viss komplettering. De har som sagt används tidigare och är riktigt snygga och gör också att vi syns väldigt bra!

  2. Vilken fantastisk beskrivning av loppet. Blir både rädd och förtjust samtidigt i mina funderingar att vara med nästa år!
    Lysande bild!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.