Nordenskiöldsloppet – en sen race report

Jokkmokk 29 mars!

Jag och Ola Oppås (en hängiven multisportare och kollega från Rejlers Norrköpingskontor) reste upp till Jokkmokk via bil/flyg/bil på fredag morgon, dagen före loppet. Allt på resan flöt på fantastiskt bra, inga köer genom Stockholm, inga förseningar och inget förlorat bagage.  Vi hämtade ut våra startpåsar och åkte sedan för att lämna in skidorna på vallning hos Christer Majbäck på SkiGo.

Väderprognosen såg ut att hålla i sig, en temperatur runt nollan och klart väder. Det som ställde till det var vinden! En hård motvind på ca 17 m/s under de första 100 km till vändpunkten. Hoppet stod till medvinden efter vändpunkten, men det gällde att ligga på dit, för det skulle mojna framåt natten.

Kvällen före start infann sig den bekanta Vasaloppskänslan, man packar klädpåsar, kollar utrustning, läser väderprognosen om och om igen trots att man har stenkoll. Till slut lägger man sig och försöker vila/sova, medan den normala dygnsrytmen säger att man borde vara vaken ett par timmar till. Det blir någon slags sömnlös slummer tills klockan ringer 03:45. Strax innan vi somnade sa Ola att vi hade tre mål, Att ta oss i mål! Att ta medalj! Att bara åka skidor på lördagen!

Jokkmokk 30 mars!

Efter en snabb frukost gick vi ner till vallaboden och hämtade ut våra nyvallade skidor. Jag fick mina utlämnade av Christer Majbäck himself, det tolkade jag som ett gott omen. 04:45 steg vi på bussen som skulle ta oss de 2 milen till starten i Purkijaur. Vi försökte båda få i oss lite mer mat under bussturen, men det gick trögt. Vilket i sig är ett bra tecken. Kroppen var så fulladdad med kolhydrater att den helt enkelt inte tog emot mer.

Start

Ola med startnr 244 och jag med 277 vid starten i Purkijaur. Dåliga spår redan här…

 

 

Vi hamnade ganska långt fram i startledet och hade bara ett tiotal meter fram till eliten. På pricken 06:00 gick startskottet och alla 450 åkare gav sig iväg på en lång tur som för vissa skulle hålla på i mer än 28 timmar! Jag och Ola låg ganska långt framme under hela första milen och försökte hitta bra ryggar som kunde ta lite av motvinden. Vinden hade tyvärr gjort så att det inte gick att stå i spåren och JV 1åka, bäst glid var det helt klart mellan spåren, vissa delar hade vinden lagt igen hela spårbredden och man fick pulsa fram. Jag hade fantastiska skidor fram till vändpunkten och kunde enkelt glida med. Under en kort period drog jag en klunga, där bland annat forna  storåkare som Mattias Svahn ingick. Kul!

Kontrollerna ligger med ca 10 km mellanrum, och det var ett bra delmål. Börjar man tänka på hela sträckningen så blir det mental tungt. En kontroll i taget alltså! Vi tog det väldigt lugnt vid kontrollerna, stannade och åt av det som erbjöds i form av ostmackor, bullar, energigel, sportdryck, soppa och buljong mm. Att hela tiden få i sig energi är extremt viktigt då för lite energi bland annat leder till att man börjar frysa. Börjar man äta för sent så är det…just det….för sent!

Vackraste delen på loppet var strax innan man kom fram mot vändpunkten, de stora fjällen tornade upp sig som en majestätisk fond framför oss. Vackert!Ola

Någonstans runt 6mil börjad min ena glasögonlins att imma igen, mycket irriterande, jag fick inte bort det hur mycket jag än putsade. Efter 10 mil bytte jag glasögon bara för att inse att det var något med ögat som inte stämde. Jag blev något orolig, men körde vidare. I slutet av loppet kunde jag inte använda vänster ögat alls, i kombination med mörkret var det riktigt jobbigt då jag inte såg ojämnheter i spåren. (Jag fick tillbaka synen efter någon dag, det visade sig vid kontroll vara en mild form av snöblindhet)

Jag hade egentligen bara en mental dipp under loppet och det var mellan 14-16 mil, jag började frysa rejält och innan jag kom till min klädpåse, där jag kunde ta på mig varmt och torrt, tappade jag ryggen på Ola, han kom sedan i mål ca 45 min före mig. Jag skulle ha bytt till torrt redan vid vändpunkten, ett dåligt beslut.

Det var vid markeringen 3 mil kvar då jag insåg att det var 100% klart att jag skulle klara av loppet. Jag skulle dessutom klara av alla våra tre delmål! Resan in mot Jokkmokk försökte jag därför inte stressa igenom, jag tog det lugnt! Njöt av att ha genomfört en sådan utmaning.

JV mål 2Pressen har varit ganska stor till detta lopp, man är hela tiden rädd för att inte bli sjuk, (vilket jag blev) och jag har hela tiden varit tvungen att balanserat på gränsen för vad som har varit hälsosamt. Men det har det varit värt!

Tack alla Rejlare för allt stöd!

Dagen efter

 

Publicerat av

Jonas Viklund

Jonas är en klassisk sportnörd som arbetar som gruppchef Industry på Norrköpingskontoret. Han har en bakgrund som seglare och basketspelare på ungdomselitnivå, alpin skidtränare i över 10 år och svart bälte i Ninjutsu. De senaste åren har ägnats åt konditionsidrott, tex har Jonas genomfört Ironman, gjort en Superklassiker, Ultimata Kolmården och Nordenskiöldsloppet. Vinnare av Para Endurance Race 2018 och 2019. Ser den individuella flexibiliteten mellan arbete-fritid-familj som en nyckelfaktor i hälsoarbetet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.