Ironman – Race report

Gud vad tiden går fort, snart jul och påsk och midsommar sedan augusti och Ironman för er som vågar…Här kommer i alla fall fortsättningen på Ironman Kalmar pre race report!

Meningen med detta inlägg har hela tiden varit att visa att man inte behöver vara superelit för att genomföra ett långlopp. Balansen mellan familjen, jobbet och träningen måste finnas. Ett mindre antal kvalitetspass och bra förberedelser räcker väldigt långt! Testa själv, lycka till!


…jag vaknar 05.30 på lördag morgon, tom före väckarklockan ringer…, och jag känner mig förvånansvärd utvilad och väldigt lugn. Som om jag vore en karateutövare utför jag mina frukostmoment likt en väl inövad kata, äter gröt med banan och russin och ett helt gäng med mackor. Jag vet precis hur dagen ska se ut och allt går enligt en väl repeterad plan. På pricken 06.00 tar jag på våtdräkten och en jacka, tar min ombytespåse i näven och promenerar ner till start. Kollar till cykeln, pumpar däck, vätska fylls på och ser till att bullpåsen sitter kvar-:). Det är inte ens kö till toaletten. Starten sker 10 min från växlingsområdet, nere vid hamnen. Det råder febril aktivitet när jag kommer dit, men ändå en av de lugnare starter jag varit med om. Startordningen är sådan att först ger sig eliten iväg och 5 min efter får vi andra ge oss iväg. Alla står som packade sillar i olika startgrupper indelade i förväntade simtider. Man seedar sig själv vilket verkar fungera ganska bra, jag ställer mig precis före vid 1:20 skylten vilket är ett lågt satt mål, går det bra borde jag simma under 1:10, men jag tänker att det är skönare att simma förbi andra än tvärtom. Vattnet är lugnt och ca 18-19 grader, vinden ligger på från land vilket iofs innebär motvind på Öland men för simmomentet är det perfekt. 06.50 drar nationalsången igång. 06.55 spelas Kentas klassiker ”Just idag är jag stark…” Jag sjunger med ”jag har väntat så länge på just denna dag…”

Plötsligt går starten och vi börjar sakta röra oss ner mot startrampen. Jag kommer i vattnet på höger sida och försöker komma igång att crawla, men det går dåligt. Min Plan att ligga långt ut på kanten för att få fritt simutrymme spricker och jag hamnar i mitten av fältet med armar och ben överallt. Vattnet kokar, jag blir översimmad och undersimmad, får andnöd och börjar simma (hund)bröstsim för att få tillbaka både ork och lust. Faan, 50m och jag känner för att bryta…jag söker mig ut mot kanten och hittar äntligen lite fritt vatten, nu kommer jag igång med crawlet igen och får upp farten, nu släpper det lite och jag får in en bra rytm. Fokus! Andas ut inte in! Första bojen rundas, andra bojen. 2 km går fort, för fort, vid 3 km börjar tröttheten komma i axlarna och jag orkar inte trycka på ordentligt längre, sista biten går långsamt och väl på land är det en skön känsla att ha simningen avklarad.

Växlingen till cykel tar tid, allt är vått och klibbigt, kläderna fastnar och jag sliter och drar, vill att kläderna ska sitta perfekt för att inte få onödiga skav. Kommer ihåg att smörja in mig med ringblomssalva innan jag sticker ut till cykeln. När jag väl cyklar ut från området är klockan 08:36! Tog simningen så lång tid? Skit samma, nu cyklar jag med ‘lätta’ ben över Ölandsbron med vinden i ryggen. Det känns som det går ruskigt fort när vi svänger höger efter bron ner mot Ölands södra spets. Motvinden börjar öka, men det påverkar mig inte så mycket, jag känner mig väldigt stark. Känslan är bra när man rullar förbi tyskar och ryssar på lyxtempocyklar. Nu ligger jag klart över min tänkta snitthastighet (30 km/h). Hela vägen ner mot Ölands södra spets är det förvånandsvärt mycket folk ute och hejar. Servicen längs banan är exemplarisk, vätskelangning var 20 km, bara att äta och dricka så mycket det går. Vid vändningen tillbaka mot Ölandsbron passerara man rakt över Alvaret, där tar vinden i och hela fältet trycks ihop. Regelverket är rigoröst kring vilka avständ man får ha under cyklingen för att man inte ska kunna ligga på rulle. Domarna har fullt upp att varna medtävlare som ligger för nära varandra. In mot Kalmar står folk i tredubbla led och hejar, när man kommer man in i och rundar rondellen innan sista loopen är läktare uppbyggda med folk som bara skriker! Grymt! Man blir stark! Jag trycker på ut ur Kalmar, men känner ganska snart att inte knäna kommer att hålla om jag drar på, får växla ner istället för att inte riskera något de sista 5 milen. Försöker ligga i tempoställning så mycket det går nu. Lätta ben, lätta ben, lätta ben hela vägen in mot växlingen för att övergången till löpningen ska gå lätt.

Nu börjar folkfesten, längs hela löparbanan är det fullt med folk!  Jag drar en flaska Resorb Sport innan jag ger mig iväg på löpningen, det första jag får se när jag börjar springa är min familj som åkt ner för att heja. Ståpäls! Fortsätter genom Kalmar centrum med hur mycket folk som helst runt banan. Även på löpningen är servicen grymt bra, varannan km finns vätska, bullar, gel och chips. Jag tar ett kort stopp vid varje ställe för att inte missa att få i mig energi. Tittar till på klockan och ser att jag ligger på 5 min/km efter 4 km. På tok för fort, jag drar ner något på farten och ligger stadigt på 5,20, km efter km avverkas. Jag applåderar åt folk som hejar för att sedan få tiofalt tillbaka. Jag springer förbi kollegor på Rejlers som är nere och hejar. På andra varvet börjar jag tappa farten men publiken och vänner som hejar ger mig ny energi. På något sätt lyckas jag komma upp i tempo  igen. In på tredje varvet och käner för första gången att jag kommer att klara det och om inget händer på en bra tid! Fortsätter enligt plan med korta stopp vid varje depå. Jag tar mycket cola, saltgurka och vatten. Kommer in mot sista biten in mot mål, stannar och börjar gå mot mål. Applåderar publiken, arrangemanget och staden. Tar mig sakta mot mål, kramar mina barn och njuter av varje sekund.

En resa är slut, om jag känner mig själv rätt så börjar strax en ny resa…

Resultatet då:

Sim: 1:21:42  Cykel: 5:47:32  Löp: 4:02:41  Totalt: 11:26:20

Ironman 2017
Ironman 2017

Lycka till med er resa, var än den må gå!

En liten förändring för en stor sak

Nu var det längesedan jag uppdaterade något här på bloggen.

Idag är det första November. November som för mig nästan är mer känt som Movember.
Månaden då man kan göra en liten förändring i sitt eget liv. En liten förändring som betyder något stort.
Denna månaden tänker jag odla mustasch för att visa att jag bryr mig om mäns hälsa.
Min pappa fick för några år sedan diagnosen prostatacancer. Idag är han friskförklarad, men får gå på återbesök årligen.
Som nära anhörig är detta otroligt jobbigt. Jag ser hur jobbigt det är för min far, hur orolig han är varje gång det är dags för återbesök.
Jag känner själv hur det knyts en liten klump i magen varje gång det är dags.
Bland annat tack vare all insamling för bland annat det min pappa blev drabbad av, kunde man tidigt upptäcka det och göra något åt det… i hans fall.
Därför är jag med och stödjer denna sak. För mig är en mustasch en månad är en liten insats för alla män ute i landet/världen som drabbas av dessa hemska sjukdomar.

Jag har även startat ett Team på en välgörenhetshemsida, där alla insamlade pengar går till bland annat forskning kring mäns hälsa.

Var gärna med och stöd mig och mina/dina kollegor runt i landet. Var med och gör en liten förändring i ditt utseende eller kanske bidra med en liten slant till en god sak?
Grow a Mo, save a Bro.

Eller som en känd man sa: ”A small step for me, a giant step for man kind”.

På länkarna nedan finns både min personliga och Teamets sidor.

https://mobro.co/jeppebjornstrom

https://moteam.co/rejlers-mo-team

// Jesper

Ironman – Pre Race report

Usch vad dålig man är på att skriva ibland, kanske har att göra med fysisk utmattning efter Ironman.-:) Nåja här kommer den i alla fall, Ironman Kalmar Race Report 2017. Men vi börjar ett par dagar före racet… Ni som bara vill veta hur det gick…ni får vänta ett par dagar till.

Tisdag kväll, 4 dagar kvar

Jag kör ett sista snabb pass för att checka utrustningen och för att få fart i kroppen. 3 mil cykling och 8 km löpning i tävlingsfart är planen. Cyklingen går fantastiskt bra, en medelfart på 34 km/h utan någon större ansträngning, snabbt byte till löpning och det känns mycket bra redan efter några hundra meter, de inledande kilometrarna går på räls. Jag hinner tänka att det inte kommer att bli några problem alls att springa en mara på lördag, då det smäller till i knät…Löparknä! efter 5 km!! Jag har rejält ont när jag kommer hem och jag haltar betänkligt. Hur ska jag fixa att springa 42 km om 4 dagar???

Onsdag morgon, 3 dagar kvar

Jag vaknar med rejäla känningar i knät, försöker massera och ‘foam’ rulla, det ska inte hjälpa men mot kvällen känns det ändå betydligt bättre. Kanske kan gå vägen på lördag i alla fall. Jag försöker jaga bort de negativa tankarna och fokuserar på nästa sak, mat! Den stora matfrossan drar igång för att fylla på kroppen med energi. Under lediga stunder roar jag mig att läsa igenom allt som finns på nätet kring kolhydratladdning. Det finns hur många tips som helst, jag håller mig till min egen väg, dvs jag äter mycket och gott. Någon har räknat ut att 700 g godis motsvarar samma kolhydratintag som 5 kg äpple, gissa om jag äter godis! Jag brukar också toppa med att ta Vitargos Carboloader före lopp, det är ett enkelt komplement då det kan vara svårt att äta så mycket som man behöver.

Torsdag, 2 dagar kvar

Åker ner mot Kalmar för registrering och obligatoriskt möte på plats. På vägen ner handlar jag på mig allt jag hittar som kan lindra mitt löparknä (tabletter, kinesiotejp och Voltaren Gel) Känslan är ändå rätt bra på vägen ner. Allt flyter på. I kön på väg till registreringen inser jag en helt annan sak, Ironman är en kringresande rockshow och jag är gitarristen som ska showa på lördag. Det är stora merchandies tält, proffsig personal, stripade långtradare och massor med reklam. Detta är stort! Informationsmötet var nästan som ett väckelsemöte, men det går hem hos de allra flesta.

Fredag, 1 dag kvar

Vaknar utvilad. Idag ska alla ombytespåsar packas och lämnas in på växlingsområdet tillsammans med cykeln, men före dess så erbjuds alla första gångs deltagare en specialvisning av växlingsområdet. Det är en mycket bra service som lugnar ner nerverna något, klart jag ska vara med på det. Jag gick ner för att delta…bara för att inse att jag hade missat tiden med 1h, bara att bita i det sura och vandra tillbaka till Rejlers kontor. Fokus blir istället på att försöka komma på vad man ska packa i de olika ombytespåsarna? Jag bestämmer mig för att se det som tre separata grenar dvs cykelkläder under cyklingen och löparkläder under löpningen, inga special ‘hard core’ triathlonkläder. Det innebär att växlingarna kommer att ta lite mer tid i anspråk, men det får det vara värt. (Ett korrekt val som det visar sig under loppet.) På eftermiddagen går jag ner till havet vi ska simma i och tar en kort simtur, det känns bra. Jag har samlat på mig massor av tips om hur man ska genomföra ett Ironman under vägen, dessa har jag sedan kokat ihop till följande:

  • På cykeln monterar jag fast en påse med kanelgifflar! på tempopinnarna efter tips från en kamrat som körde året innan.
  • I cykelpåsen lägger jag ner en burk ringblomsalva, även kallad rumpräddare, tror ni förstår vad den ska användas till….
  • I löparpåsen finns en flaska med Resorb Sport, att dricka innan jag ger mig ut på löpningen för att förhoppningsvis undvika kramp.
  • Det sista jag gör på kvällen är att tejpa västerknät och baksida lår med kinesiotejp.

Små saker, men som visade sig vara avgörande för ett bra lopp…..


 

 

Team Rynkeby 2017 slog rekord!

Sedan september månad 2016, har jag tillsammans med Team Rynkeby Värmland 2017, samlat in pengar till barn och familjer som drabbats av cancer. Vi har anordnat flera större evenemang, haft insamlingar av olika slag och vi har jobbat hårt för att få in sponsorer som genom sina bidrag hjälpt oss att slå insamlingsrekordet från förra året.

Förra året samlade Team Rynkeby Sverige in 18,9 miljoner kronor, pengar som oavkortat gick till Barncancerfonden.
2017  övervann vi summan:
Team Rynkeby Sverige 2017 donerar 26,7 miljoner SEK till förmån för kampen mot barncancer – och slår därmed historiskt rekord och blir Barncancerfondens största enskilda bidragsgivare.”


Sista ”bössräkningen”

I början av augusti hade vi, ett för mig och mina lagkamrater i  Team Rynkeby Värmland 2017´s, sista event där vi tillsammans räknade ihop summan av gamla mynt som vi samlat in i stora bössor ute på sex större ICA-butiker senaste halvåret. Det blev totalt 70 000 SEK!!

En av de större bössorna som en kille i teamet snickrat ihop och som inbringat en stor summa pengar.
En av de större bössorna som en kille i teamet snickrat ihop som inbringat en stor summa pengar.
IMG_5374
1,2, 3… pengar som går direkt till Barncancerfonden!
Många bäckar små...
Många bäckar små… Ni känner säkert igen bössan som stått i fikarummet under året.

 

Nu har jag stängt ett kapitel i mitt liv som varit en otrolig upplevelse och som jag också vill rekommendera andra att göra. Finns viljan finns kraften.
Nu har jag stängt ett kapitel i mitt liv som varit en otrolig upplevelse och som jag också vill rekommendera andra att göra. Finns viljan finns kraften. Jag trodde aldrig jag skulle gilla att cykla på en racercykel, men ack  så fel jag hade. Det har varit jättekul att få lära sig köra i klunga och allt vad det innebär.

Om du inte vill vara med i projektet så finns det andra vägar att göra skillnad både för digsjälv och för andra.
Jag måste bara få säga att jag fortfarande har lite svårt att förstå att jag faktiskt cyklat till Paris….Men det var bara det lilla i det stora hela!


Cykelvasan 2017

Till sist vill jag dela med mig av en skön känsla jag fick då jag för 4 året i rad körde Cykelvasan och kunde kapa tiden med ca 20 minuter trots stop i de flesta kontroller där jag bland annat åt bullar, drack blåbärssoppa och blev intervjuad av SVT i ett lagom förvirrat tillstånd. De lämnade tyvärr mina kommentarer om min resa med Team Rynkeby 2017 utanför klippet. De vill såklart göra bra och rolig TV och det bjuder jag på och hoppas verkligen att de ringer mig när jag får en riktig roll :-) Tills dess kommer jag att behålla mitt ”dagjobb” som jag dessutom trivs alldeles utmärkt med.

IMG_5625
En minut av tiden på mitt 4:e Cykelvasalopp stals av SVT :-)

”Gör vad du vill med livet innan livet gör som det vill med dig!”

<3

 

 

 

Målet – och vägen dit

Under en föreläsning med ultralöperskan Frida Södermark för något år sedan tipsade hon om att skriva upp sina mål så att man alltid ser dom, ex på badrumsspegeln. Jag är ingen spegelmänniska, men min kontorsdörr är av glas,  den är perfekt!

På den står 4 st saker, skrivna med svart spritpenna, som jag ser varje dag.

  • Familjen (självklart nr 1)
  • 27% (ett jobbmål)
  • IM 11:43 (mitt mål på Ironman Kalmar 2017)
  • VL 5:20 (Mitt mål på Vasaloppet 2018)

Dessa mål blir man påmind om varje dag, och när de dessutom står på en offentlig plats blir allt så mycket mer påtagligt. Man gör därför lite extra för att nå målen. Man kör det där extra passet istället för att följa med kollegorna på lunch. Prioriteringen av målen varierar, men just nu gäller bara ett mål…IM 11:43!

Det är nu mindre än en vecka kvar till Ironman i Kalmar! Hur har träningen gått då? Jo, tack ganska bra…

Att kombinera jobb, familj och träning är en ytterst avancerad konstform där många förirrar sig in på återvändsgator eller går vilse i cyberrymden, de flesta hittar rätt men inte alla… Nyckeln kan vara att förankra din träning och ditt mål med dina anhöriga innan du drar igång, (jag brukar missa lite här, men det kompenseras av att jag har en fantastisk fru-:)…) Steg 2 är ladda ner ett lämpligt träningsprogram för det mål du har satt upp, det brukar gå att hitta på nätet. Steg 3 är att sätta din egen träningsplan. Därefter reviderar du planen och sedan reviderar du den igen och igen. Kvar blir förhoppningsvis ett träningsproram som är realistiskt att följa utan att känna dig pressad från alla möjliga håll. Titta sedan på dina mål, är de rimliga? OM inte så måste de revideras. I mitt fall är det tveksamt att nå 11:43 på IM med den träningsmängd jag kan lägga ner. Men mitt grundmål är att ta mig runt och det ska gå! (har jag en bra dag hoppas jag fortfarande på under 12 timmar)

För att få ihop min träningsmängd har transportträning varit min räddning. Jag cyklade från Norrköping till regionens sommarfest i Jönköping, Norrköping – Jönköping är ca 17 mil. Perfekt Ironmanträning! Cykla till badplatsen, glasskiosken etc medan familjen tar bilen…och spring hem. Lunchträning är också fantastiskt. Man får ta de tillfällen som bjuds och se till att det är hög kvalite på de pass man kör. Jag har haft riktigt bra träningsveckor med upp till 20 timmars träning, men också veckor då jag inte har haft lust att träna alls. Jag har då valt att lyssna på min kropp och inte tränat alls tills jag har känt suget. Långa pass varierat med korta intervallpass. Kvalitet före kvantitet…Rätt eller fel, det visar sig på lördag. Då får vi se om målet på dörren blir verklighet…

Nu kör vi!

 

Sen packade vi in cyklarna och tog semester på riktigt!

Efterfesten

Söndagen den 16 juli – sovmorgon

Vi packade alla gamla cykelkläder och tillbehör i väskor, vi packade in cyklarna i bubbelplast och packade sen in allt som skulle åka hem i lastbilarna. Det var dags för hemfärd till Sverige både för cyklar och en del av teamet.
När vi var klara med packningen så var det ett gemensamt ”hejdå” till alla kompisar i teamet då våra vägar hem var bokade på var och ens önskemål och bekostnad. Några fyllde upp och åkte hem i servicebilarna samma dag, några hade familj som kommit för att resa vidare tillsammans i Europa och några stannade kvar i Paris ett tag till.

IMG_5175 IMG_5173 IMG_5181

Vi var några av dem som stannade i Paris. Vi hade även bokat in oss och var kvar på samma hotell i samma hotellrum som vi bokat genom Team Rynkeby och hade det riktigt avkopplande och skönt dagarna som kom.
Vi strosade runt i Paris och stannade till vid små mysiga restauranger och caféer och bara njöt livet ”efter cykelturen”.  Det var varma härliga kvällar med mycket god mat och dryck.

IMG_5235
Att orka slappa…härligt!
IMG_5231
Många poliser vid sevärdheterna ( vi sitter och fikar med polisbevakning :) )
Fika!
Fika!
Vanliga turister
Vanliga turister

God mat och sevärdheter

IMG_5245 IMG_5250 IMG_5258

IMG_5263IMG_5221IMG_5222IMG_5228

 

Hemresan

Jag känner sedan flera år tillbaka en obekväm känsla i kroppen inför och under flygresor och har länge lagt vikt vid att vänja mig av från min ovilja att flyga genom att läsa diverse inlägg och böcker för att inte behöva lägga så mycket energi på det vid mina resor. Det hjälper till viss mån men jag är ändå inte sugen på att flyga, tyvärr. Hoppas det blir bättre med åren?

Lektyr

Boktipset

Dagen innan hemresa blev fokus än mer på just hemresan ( den hade varit i fokus och tagit energi från och till under hela cykelresan och även innan cykelresan…).
Onsdag morgon kom. Taxin kom, flyget flög och landade lugnt och fint (efter ett par, för mig,  jobbiga timmar) .
Jag tackade vänligen flygvärd och pilot för skjutsen men ville av så snart som möjligt.

Släpp ut mig, tack!

IMG_5288 IMG_5289

Cykelturen till Paris – Del 2

Här kommer min korta version om resan ner till Paris. Jag hoppas den är lagom informativ och inte för krånglig att förstå utan att ni kan få lite av känslan hur cykelresan var i helhet.
Till, Paris, till Paris  🚴💨 🚴🏽💨

Meklådan istället för sminklådan – Priceless

IMG_5079
Bakluckan
Servicebilen med alla "meklådor" och extradäck
Det var full trafik vid servicebilen varje morgon där varje deltagare hade plats för sin egen ”meklåda” och dess innehåll för dagen
Min "meklåda" nr.15 där jag hade alla nödprovianter och ombyten på varje etapp -Ovärderligt!
Inne i servicebilen där  lådorna för var och en av deltagarna hade sin plats. Min ”meklåda” hade nr.15. Där packade jag om alla nödprovianter och ombyten som behövdes inför varje etapp. Utan den hade jag inte klarat mig -Ovärderligt!

 

Tyskland
Kiel –Seevetal

Första dagen gick som på räls och det var vackra vyer likt Skånes slätter genom den tyska landsbygden.
Det var bara glädje och förväntan om en härlig cykelvecka som hägrade. Våra rutter var upplagda med ca 5 milaetapper där varje stopp bjöd på något gott från vårat serviceteam. Tyvärr började inte vår resa med en efterlängtad kopp kaffe med gómacka. Vi möttes av vårt serviceteam vid första stoppet där de kunde meddela att lastbilen, som åkt broarna ner genom Danmark, gått sönder under natten på resan ner i Tyskland. För er som vet så är mycket söndagsstängt i Tyskland. Men serviceteamet hade i med sig godis, ”sportbars”, frukt, kokta ägg ( som de bett att få koka någonstans efter vägen?) och vatten så vi klarade oss.

RUTTBILD
Måndag den 10 juli Kiel – Seevetal
TR%20VARM%20170709-Kiel-Seevetal-5
Samling på Kiel-kajen.
Kiel-Seevetal
Nu rullar vi iväg mot Seevetal

 

Solen skiner mellan träden och cykeln rullar på!
Solen skiner mellan träden och cykeln rullar på!

Vi kunde bara hoppas önska att bilen fixades till vårt lunchstopp 5-6 mil bort… Det hände inte. Vi bestämde oss därför vid det tänkta lunchstoppet att pumpa i oss så mycket vatten, sportdrycker ”sportbars”, godis och diverse uppiggande geléer för att fixa hela vägen till dagens mål Seevetal.
Det gjorde vi.

TR%20VARM%20170709-Kiel-Seevetal-100
Samling efter ankomsten i Seevetal.

Seevetal Visbek
Vi bjöds på en hel del regn på sträckan Seevetal-Visbek, men fick avsluta dagen med solsken vid ankomst till Visbek  ☀ Det var hårt regn emellanåt och även om dag 4 var den stora regndagen så var också denhär dagen väldigt blöt från och till.  Jag ”bet i styret”, kämpade på och kunde även passa på att njuta mellan skurarna och vi fick avsluta med sol 🚴 När dagen var slut var även våra cyklar det. Vi fick göra en rejäl rengöring av cyklarna då kedjor och annat hade fått sig en rejäl omgång sand och grus under dagen som gått.
Det kändes bra och jag kunde bara känna glädje att ännu en dag var avklarad  💜

Samling inför avfärd
Samling inför avfärd
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-5
Fulladdad för de första 5 milen :-D
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-41
Ett blött depåstopp
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-42
Lite avsköljning
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-45
Regnkappa till lilla gosenallen
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-51
Lunchrast under tak – Lyxigt!

 

SOL i sinnet
”Regn på vägen men SOL i sinnet”
IMG_5034
Sol vid ankomst till Visbek
Städning av cykel var välbehövligt den här dagen
Städning av cykel var välbehövligt den här dagen då vi plaskat genom grus och sand utefter vägarna

Middagen

IMG_5038
Hotellet hade fixat en ”Team Rynkebymeny”.
IMG_5035
Kolla in den fantasifulla menyn som hotellägaren själv skapat. Kan vara bra att ha i åtanke när man använder google translate :-)


Visbek –Bocholt

Delmål 3 avklarat. Dagen trampade vi oss igenom ca 19 mil. Vi hade motvind stor del av dagen så det kändes som det dubbla och mot slutet fick vi även cykla en stund i ösregn vilket aldrig uppskattas. I övrigt kände jag mig fortfarande vid gott mod och såg fram mot morgondagen då vi enligt plan skulle rulla in i Holland.
Morgondagens väderprognos lovade 25 mm regn  😮 Men det fick vänta till att bli morgondagens bekymmer, nu var vi i mål för dagen!

TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-33
MC-Micke aka ”Roadrunner” stretchar bakom klungan
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-20
Det var många skumpiga vägar och en del var värre än de andra och värre blev det ju längre söderut vi kom
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-36
Någon får en hjälpande hand för att orka hela vägen
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-61
En kisspaus
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-62
De flesta kisspauser hölls vid majsfält då de erbjöd finfina ”damrum” med lagom privacy
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-98
Dags att sätta på regnkappan!
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-14
Trampa, trampa..
"Oh jag har blommor i min hjälm.."
”Oh jag har blommor i min hjälm..”


Holland

Bocholt – Valkenburg
Framme i Holland – dag 4  🚴
Första känslan av ”vad gör jag här” infann sig på morgonen då jag blickade ut från hotellfönstret och det ösregnade. Jag förstod att prognosen som var lovad med minimum av 25mm regn stämde och vi fick även höra att regnet låg som en täckmantel hela över hela dagsrutten. På med alla regnkläder och ”tejpa igen” där det eventuells skulle regna in. Det visade sig att det spelade ingen roll hur mycket man försökte skydda sig och det kändes onödigt att byta om vid stoppen för regnet var lika mycket på insidan. Det blev en väldigt lång dag. Det blev flera punkteringar pga regnet då småstenar har förmågan att på något sätt rulla runt och lägga sig som vassa taggar uppåt (har jag fått förklarat för mig). Däckbyte är dock inte något större problem då vi har både cykeltekniker i cykelteamet och en servicebil som är preparerad med färdiga hjul att ”switcha om” till. Det som hände är att vi fick åka i ca 15 km/hr under däckbytet vilket var jobbigt när det var kallt och regnigt och punkteringarna löste av varandra så värmen aldrig orkade sig kvar i kroppen och man längtade efter att få ta i och kämpa sig varm. Det fick vi också.
Dagens etapp var en tur med regn, regn, lite mer regn och till och från spöregn, men med en solig avslutning ☀️ och etappen avslutades med en lång sugande backe som heter Cauberg, känd för att ingå i Amstel Gold Race cykellopp. Det var förmodligen en bra genomkörare inför Mur de Huy som skulle köras dagen efter?

Denhär outfiten hade passat bra för dagen
Denhär outfiten hade passat bra för dagen

 

IMG_5059
Pustar ut uppe på Cauberg där solen sken och regnet var ett minne blott

 

Belgien  –  Flandern 
Valkenburg – Dinant
Det var en hård dag med många branta backar och jag såg knappt en enda rak väg efter att vi kom in i Belgien. Vi fixade även med att klättrade upp på Mur de Huy även om jag fick klättra till fots sista 25 metrarna…Det kändes som jag skulle välta och gå bakåt därför gjorde jag så  🚴 👊🏻.
Torsdagens sträcka var ca 17 mil lång och laget avslutde etappen i Dinant. Vi åt middag på klostret där munkarna bryggt den goda drycken Leffe. Klostret låg på promenadavstånd och kvällen i Dinant var varm och skön.
Morgondagen, fredag innebar att det bara var två cykeldagar kvar tills vi skulle nå slutdestinationen Paris.

Morgonens bestyr runt servicebilarna
Morgonens bestyr runt servicebilarna i Valkenburg innan avtramp mot Dinant
Vi besökte en amerikansk krigskyrkogård, Margraten med 8 300 vita kors upprättade till minne av de soldater som förlorat sina liv i kriget. Korsen står i raka linjer hur du än tittar på dem.
Vi besökte en amerikansk krigskyrkogård, Margraten med 8 300 vita kors upprättade till minne av de soldater som förlorat sina liv i kriget. Korsen står i raka linjer hur du än tittar på dem.
IMG_5071
Det var en mäktig syn men vi blev vänligt upplysta att lämna platsen då det inte var tillåtet att ta med cyklar in på kyrkogården.
IMG_5084
Fikapaus vid en flod
IMG_5083
Lite fix med en punka
Trampa, trampa överlev!
Trampa, trampa överlev!
IMG_5086
Mållinjen efter klättringen upp på Mur de Huy
IMG_5101
Uppe på toppen av Mur de Huy
IMG_5103
Jag och en skylt gällande lutningen
Leffes place
Leffes place

Frankrike
Dinant – Soissons (via Champagne)
Vaknade och ville inte cykla mer. Nu ville jag vara framme och vid frukosten skojades det om hur långt vi hade kvar, jag orkade inte lyssna och jag blev överaskad av migsjälv och min svaghet nu då vi snart var framme? Det var ju ändå bara två dagar kvar. Det som var  jobbigt var att det var 22 mil denhär dagen och morgondagen skulle vi trampa 14 mil innan vi nådde Paris. Jag kände att jag inte skulle orka och var otröstlig. Det gick över, jag började trampa, jag la mig längst bak med några övriga som hade det jobbigt pga olika orsaker och efter en timme var jag med i matchen igen.
Dagens tramp var mest ”trampa, trampa, överlev”. Det var backigare än det varit tidigare och mot slutet av dagen hade vi en kraftig motvind som gjorde att det sög på krafterna men jag var inte jättetrött ändå. Det var inte kroppen som var trött, det var huvudet. Till Soissons kom vi i alla fall.
Jag längtade efter lördagsmorgonen, efter Paris och ville gå till sängs och somna så snabbt som möjligt!

Morgonen som jag helst vill glömma
Morgonen i Dinant som jag helst vill glömma
IMG_5112
En lunchpaus

Soissons – PARIS!

Äntligen, nu är dagen här. Dagen som vi ska trampa in i Paris! Vi måste bara trampa 14 mil innan vi anländer till parken där alla teamen med familjer och vänner ska samlas. PGA olika terrorhot och eventuella attacker fick inte Team Rynkeby tillåtelse att köra en gemensam prolog uppför Champs Elysees vidare till Eiffeltornet och samlingen blev istället i en park någon kilometer söder om Eiffeltornet.
Första delen av etappen är det väldigt dålig väg då vi åker genom en nationalpark där de inte satsat på att fixa till vägen utan vill även låta den gå till naturen?
Vi åker senare de sista milen utmed Canal de Ourgu – Det är en cykelväg med betongläggning vilket gör att det inte blir mindre skumpigt som vi hoppats utan vi ”skuttar på” och jag har ingen koll på var och när vi ska vara framme.
Helt plötsligt åker vi in i en folksamling utefter cykelvägen där det står fullt med glada människor och klappar händerna, vinkar med nordiska flaggor och ropar heja, heja! Vi är framme på Place de la Fontaine aux Lions.
Känslan där och då är så otrolig och tårarna fulla med glädje bara överöser mina kinder. JAG ÄR I MÅL!!

När vi firat klart tog vi cyklarna och cyklade upp för Champs Elysses för att runda Triumphbågen men vi kom inte ända fram pga flera av deltagarna var utmattade och hade slut på vatten. Vi fick därför nöja oss med att svänga av straxt innan och köra direkt till Eiffeltornet där vi avslutade vår cykeltur med lite bilder innan vi åkte vidare till hotellet.

IMG_5111
En av många vägar påväg till Paris
IMG_5110
Damrummet skymtas bakom mig
IMG_5105
Snabbpaus
Lite firande av att vi är framme i Paris
Lite firande av att vi är framme i Paris

 

IMG_5160
Yes, we I did it!
IMG_5353
Känslan är enorm

 

Ansökan för 2018 är fortfarande öppen för dig som blivit sugen :)

http://www.team-rynkeby.se/team-rynkeby/ansok-om-deltagande.aspx

 

Foto Erik Nygren

 

Cykelturen till Paris – Del 1

Karlstad –  Kiel

8 juli 2017 – Cykla till Paris, på riktigt!
Jag vaknar tidig lördagmorgon den 8 juli 2017 och vill inte åka! Jag sväljer och sväljer men tårarna vill inte hålla tillbaka och så fortsätter det ända till jag är halvvägs till Göteborg, då släpper det och jag börjar känna lusten till att fullfölja det jag sedan länge påbörjat, men ångesten kommer att återkomma, jag vet bara inte när…
Jag pratar under resan med mitt tågsällskap, Anna och säger slutligen att jag som tycker det är tråkigt att bädda sängen, längtar av hela mitt hjärta att få göra det igen.  Hon småler och instämmer på min längtan och det blev där och då en trygghet som var med mig under hela resan då mitt mantra ”Trampa, trampa överlev” hade fått mental tillökning – Tanken att få bädda min egen säng!?

IMG_5348
En bild som fanns med mig under resan, längtan att få bädda sängen..?


Karlstad – Göteborg
Vi samlades  vid centralstationen i Karlstad. Ja, det är sant, vi började vår cykeltur på SJ-tåget till Göteborg och det kan diskuteras om det varit bättre att cykla? Men denhär gången höll SJ i alla fall tiden så argumentet får vila från min sida :)

Vi körde en prolog genom Göteborg tillsammans med team Göteborg och team Sjuhärad. Jag laddade med mycket kläder då jag tänkte en lugn cykeltur på Avenyn genom ”platta” Göteborg. Ack så fel det blev då tempot var högt och Göteborg på vissa ställen likaså. Kämpigast var den branta backen upp mot Partille där vi senare käkade en gemensam lunch på Partille Golfbana. Sen var det bara nerför, nästan. Avenyn bjöd på ett par vurpor bland annat orsakat av de spåriga vägarna som inte var snälla mot våra smala cykelhjul men tack och lov blev det bara cykel-eksem och ingen större kroppsskada vid de separata olyckorna.

På gång nerför Avenyn
På gång nerför Avenyn


Hoppets Hus och Drottning Silvias barnsjukhus
Vårt mål med Göteborgsprologen var att besöka Hoppets Hus och Drottnings Silvias barnsjukhus och efter lunch begav vi oss dit. Hoppets Hus är ett hus för familjer med barn som vårdas på sjukhuset.
Vid Drottnings Silvias barnsjukhus samlades vi och släppte upp ballonger som en symbol för barnens hopp i deras kamp mot cancern. De barn som var pigga nog att komma ut var med ute på gårdsplanen. Det var en jobbig men väldigt meningsfull stund där vi fick en bild av verkligheten, som den ser ut för de sjuka barnen, att ta med oss på vår resa ner till Paris.
De här barnen har inget val. Den bilden kom att hjälpa mig i de stunder jag kände mental trötthet, att inte ge upp.

Hoppets Hus, Göteborg
Hoppets Hus, Göteborg
Påväg från Hoppets Hus till Drottning Silvias barnsjukhus
Påväg från Hoppets Hus till Drottning Silvias barnsjukhus
Vi släpper ballongerna utanför sjukhuset där barn och familjer samlats
Vi släpper ballongerna utanför sjukhuset där barn och familjer samlats
En av våra cyklister pratar med mamman till en sjuk flicka som sitter bredvid i en rullstol. De bestämmer att hålla kontakt under resan.


Inte bara en båtresa
Kielbåten hade jag gärna bytt ut mot cykeltur genom Danmark men det var bara att bita ihop och försöka genomstå mina hjärnspöken natten över havet. Det gungade på rejält vid middagen och man hörde både fnitter och ”oj vad det gungar”, som jag tolkar som ”nu är det illa”. För att försäkra mig om att det inte var något ovanligt med ”sjögunget” tog jag kontakt med informationsdisken där jag blev lugnad av en äldre dam bakom disken, som såg ut att veta vad hon pratade om, att det ”skulle lugna sig om ett par timmar”.
Jag tog hennes ord med mig in i vår fönsterklädda hytt och vaggades utmattad av dagen till sömns och vaknade tidig morgon till ett spegelblankt solbelyst hav. Jag klarade det!

IMG_5012
Morgonbild från båtens matsal
IMG_5324
Cyklarna hade egen sovplats på bildäck


Kiel

På plats i Kiel och redo att fortsätta trampa mot Paris
Här har vi kört av båten i Kiel och står redo att fortsätta trampa mot Paris

Snart släpper jag på handbromsen och rullar iväg…

Meklådan och jag är färdigpackad (tror jag..) och nu är jag så väl förberedd som jag kan bli för det här även om det just nu känns otroligt nervöst.

IMG_4660 (002)

Jag lovar att jag kommer att trampa och ta i allt jag förmår, nu gör vi det här hela vägen till Paris!

18839450_10155630651813968_1052818429992181037_o

 

Följ oss gärna via  live-tracker

Vårt körschema är klart och för den som vill kan följa oss eller något annat av teamen på en ”livetracker”.
Klicka på nedan länk och välj  –   Icon  31  =  TR Värmland

http://www.team-rynkeby.com/live2017.aspx

och på Team Rynkeby Värmlands facebooksida :-)

Sista riktiga träningen innan Paris

Ikväll körde vi sista tisdagsträningen i välförtjänt strålande solsken. Vi stannade till vid Mörudden för en liten glasspaus där en av teammedlemmarna även passade på att ta ett kyligt klädsim.

Innan vi trampade iväg stannade vi till vid Autowåx i Karlstad där vi mottog servicebilarna från bilfirman som är vänliga att sponsra oss med fordon på resan till Paris. Nu är det bara packningen av väskor, packning av bilar och prologen i Inre hamn kvar innan lördag då vi åker på riktigt.
Prologen i Inre hamn är på torsdag ca kl. 18.30-19-30.

IMG_4938
Autowåx Karlstad Foto: Erik Nygren

 

IMG_4928
I väntan på avfärd mot Hammarö.

 

IMG_4924
Cykeln är nyservad med uppfräschning och nya bromsklossar, direkt från cykelaffären idag.

 

IMG_4933
Teamet pirriga eller bara lite slöa i solen?