Följ med oss på resan till Paris via Livetracking!

 

Följ oss via en live-tracker

Vårt körschema är klart och för den som vill kan följa oss eller något annat av teamen på en ”livetracker”.
Klicka på nedan länk och välj att se  Icon  31  =  TR Värmland

http://www.team-rynkeby.com/live2017.aspx

Tråkigt nog har vi blivit påverkade av det kritiska som händer runt om i Europa och fick i dagarna följande meddelande från Team Rynkebys HQ:
”Because of the critical situation regarding terror-threat in Europe – and Paris – the authorities in Paris has informed us, that we this year unfortunately will not be allowed to arrive in central Paris with family and friends.
And we will not be allowed the usual ”parade tour” through Paris”

Det är tråkigt men det är en promille jämfört med resan som vi ska göra och har gjort under senaste 10 månaderna.
Rutten är klar och vi önskar sol, medvind utan regn så trippen blir så härlig som den bara kan bli då vi trampar oss igenom Tyskland, Belgien och Frankrike på 7 dagar. Samlingen i Paris kommer ske på annat håll än via Champs Elysees upp mot Triumpbågen.
Jag har fått i uppgift att ha en liten kort informationsstund om rutten Dinant- Soissons innan avfärd dag 6 den 14 juli, och försöker nu hitta några gósaker om sträckan. Jag vet att den går igenom Champagnedistriktet vilket är nog så spännande.
Hörde förresten på nyheterna att det är croissantkris i Frankrike!?
Otur, jag som tänkt äta croissant och dricka champagne när jag kommer fram, kanske får nöja mig med nutella och sniglar..

Sista söndagsturen

Idag gjorde vi vår sista söndagstur dvs veckoträningens långtur tillsammans. Det kändes lite konstigt och inte alls så befriande som jag tidigare föreställt mig? Att det är sista gången jag behöver gå upp med tuppen på söndagarna framöver, skum känsla…
Vi hade iallafall en härlig tur på ca 13 mil via Grums, Liljedal och ett stop för en glass och lite foton vid Borgviks kvarn. Till historian hör att en viss del järn som Eiffeltornet är byggt av kommer från Borgviks bruk. Från 1627 till 1924 producerade man järn i Borgvik. Som mest producerades 4 000 ton per år.
Inget regn på hela cykelturen! Det var nog en av de mer sällsynta turerna då regnet lyste med sin frånvaro men vi fick istället en rejäl dos motvind som inte heller är något att ropa hej för. Nej tacka vet jag medvind och nedförsbacke!

Borgvik_n
Borgviks kvarn


Rutten till Paris

Tyskland
Kiel –Seevetal
Seevetal Visbek

Belgien
Visbek –Bocholt
Bocholt – Valkenburg

Flandern
Valkenburg – Dinant

Frankrike
Dinant – Soissons (via Champagne)
Soissons – PARIS

Vår resa startar på lördag den 8 juli från Karlstad och avslutas den 15 juli i Paris. Följ oss även på FB Team-Rynkeby-Värmland och på Instagram som kommer att uppdateras dagligen :-)

Jag är redo!

HELENA READY

 

Rejlers stöd till Barncancerfonden

Jag är otroligt glad att Rejlers Sverige AB är ett av de företag som är guldsponsor till Team Rynkeby Värmland och på så sätt stöttar Team Rynkebys arbete med insamling till barncancerfonden.
Även om jag på senaste tiden bara fokuserat på att berätta om mina känslor inför cykelresan till Paris och om träningen som krävts under det här året så är det utan tvekan insamlingen till barncancerfonden som är vårt absolut viktigaste mål med det här projektet. Att samla in pengar till forskningen för den hemska sjukdom som drabbar så otroligt många familjer.

IMG_4737

Känslan av att ha stödet från företaget Rejlers och alla kollegor i arbetet vi gör är enorm, TACK!

 

Snart semester och jag ska cykla minst 1 300 000 meter på en vecka!

Måndag den 26 juni, 11 dagar kvar till avtramp…

IMG_4378
Guli

Mätaren står nu på över 4 000 km.
Jag har alltså cyklat 400 mil under våren 2017, oj?
Under vecka 28 ska jag ska cykla minst 1 300 000 meter, vilket låter mer än 1300 km eller ännu mer än 130 mil!
Så 130 mil låter ju inte så långt ändå! Toppenbra för det ska jag ju snart cykla :-)

Jag fick min gula cykel sista veckan i mars och åkte nästan direkt på en veckas semester på Mallorca där vårt mål var att komma igång med cyklingen och det gjorde vi verkligen då vi kom upp i ca 60 mil. En bra början på cykelåret och jag tycker verkligen om min cykel, jättemycket. Den har tagit mig många mil men jag har emellanåt fått kämpa och slita riktigt hårt för att orka, både med kroppen och pannbenet (mestadels pannbenet).

Nu börjar det i alla fall närma sig Paris på riktigt.
Vi har bara 5 träningar kvar i vår kalender, varav en av dem är en prolog genom Karlstad där vi samlas vid Löfbergsskrapan i Inre hamn och minglar farväl med såväl sponsorer, bekanta och nära o kära, ja alla som vill ”vinka av oss” :-)

Torsdagen den 6 juli kl. 18,45 är alla som vill välkomna att ge oss ett ”lycka till på vägen”, vid Löfbergs Lila i Inre hamn.

Välkomna!

19424112_1901793563414064_9064402671946013703_n
Vår maskot Rynke


Göteborg den 8 juli

Lördag den 8 juli åker vi till Göteborg för ännu en prolog tillsammans med Team Rynkeby Göteborg och Team Rynkeby Sjuhärad, Prologen startar vid Hoppets hus sen cyklar vi genom Göteborg till Sjömagasinet för vidare avfärd mot Kiel. Vi kommer att göra vårt bästa för att göra de sjuka barnen glada genom vår närvaro om än bara för en liten stund. Vi kommer i samband med avfärden från sjukhuset att släppa upp heliumballonger i deras ära.

Färdväg för prologen i Göteborg
14.00-16.00 Hoppets Hus, Barncancerfonden Västra, Hagevägen 2, Sävedalen
Sahlgrensa Universitetssjukhuset, Östra Sjukhuset, Drottning Silvias Barnsjukhus.

16.00-18.00 Avvinkning med fika vid Sjömagasinet, Adolfs Edelsvärdsgata 5, Göteborg

18238728_10155522385733968_4478375318428542468_o
Team Värmland in action. Foto: Erik Nygren

 

Köp gärna ett paket disktrasor för en hundring så hjälper du teamet hela vägen ner till Paris.

18194855_1693556110660157_7930964295337204348_n
100

 

PS. Vill du bidra med en liten peng eller stor peng till teamet eller direkt till Barncancerfonden så hör av dig till mig så berättar jag hur du lättast gör det. DS.

Himmelska natten!

Kön till McDonalds är milslång, klockan börjar närma sig 19.00, – skit, hinner jag? Det måste gå, en natt utan mat funkar ju inte…

Det är fredag den 16 juni och jag är på väg till Yxningens camping ett par mil söder om Norrköping, klockan 20.00 går starten för Kolmården Adventures nattäventyr, Den Himmelska Natten. Arrangör är Henrik Vuorinen, mångårig Rejlare och multisportare med en diger meritlista, nattens program består av 35 km paddling, 15 km traillöpning och 60 km mountainbike. Går allt som det ska så påbörjas cyklingen strax efter gryningen. Yxningen ligger nästan spegelblank och solen skiner när vi ger oss iväg. Det kan bli en himmelsk natt!

IMG_2345

Alla paddlar i snabba multisportkajaker och det är märks direkt att jag inte har paddlat tillräckligt mycket. Så fort de andra trycker på tappar jag balansen och tappar fart, jag känner mig som bambi på hal is, det är med stor lättnad vi kommer till första stoppet. Nu väntar en kort traillöpning upp på en bergstopp för att reka nästa paddelsträcka. Ner i kajaken igen och jag försöker följa de andras tempo, 2:a sträckan går skapligt, jag hinner tänka att nu vänder det. En lite längre löpning väntar och det går i ett lugnt skönt tempo. Det börjar mörkna och vi skyndar oss att få i oss lite mat samt riggar pannlamporna innan vi beger oss iväg på tredje sträckan. Det är nu det börjar på riktigt, jag försöker hänga på men det går inte, balansen är borta, det börjar värka i kroppen, motvind. De andra väntar snällt in mig i det tilltagande mörkret. Sista biten in till nästa stopp är en pärs och jag skakar av köld när jag kommer i land. Snabbt av med det blöta och stoppa i så mycket energi som möjligt. – Vi springer om 2 minuter hör jag någon säga. Tankarna fladdrar, var är pannlampan, måste kissa…Löpningen är lite längre denna gång och alla är nedkylda efter paddlingen. Pannlamporna strålar i mörkret, och lyser upp stigen vi springer på. Tempot är förvåningsvärt lugnt, det flyter på och den härliga löpkänslan kommer sakta tillbaka tillsammans med värmen. Vi är tillbaka alldeles för fort. Nu återstår en sista paddlingssträcka tillbaka till Yxningens camping, det börjar ljusna och vi håller tidschemat skapligt. Jag försöker få till paddlingen men jag är för ovan, för trött. De andra paddlar på, väntar in, paddlar på osv, tacksamt men man vill ju vara bättre. Känslan av att äntligen komma i land tror jag ni förstår. skönt. När jag kommer bort till växlingsområdet får jag en varm kopp kaffe i handen! Bästa koppen ever. Jag är oerhört tacksam för det pep som jag fått av de andra under vägen. Av med paddelgrejorna och snabbt byte till cykel, äta och dricka. Det ljusnar och är fantastiskt!

Vi ska cykla runt sjön vi just paddlat på, det börjar på en asfaltsväg, bra rull och jag lägger mig i täten. Jag är inte alls trött, vi småspratar medan vi passar fantastiska vyer, små gårdar, rådjur och vildsvin. Färden går omväxlande på stig, grusväg och delar av östgötaleden. Jag njuter av sällskapet och av terrängen runt omkring. Vi stannar till efter ca halva vägen och studerar några tranor som har landat på en åker, lite dimma gör det John Bauer likt, klockan är 4 på morgonen. Vi stannar ytterligare några gånger innan vi efter ca 60 km är tillbaka vid utgångspunkten efter ca 11 timmar.

Tack för en fantastisk tur!

8 veckor kvar till Ironman!

 

19 dagar kvar till avtramp!

Nedräkning med 19 dagar kvar till avtramp.

I helgen stundade Vätternrundan och jag fick förmånen att ”skicka iväg” både min käreste och delar av teamet från Motala tidig lördagmorgon.
Starten gick 05,56 och solen försökte i morgonstund bränna sig igenom diset. Jag får erkänna att om jag någonsin ska cykla runt Vättern så måste i år, med över 300 mil i benen ha varit absolut bästa tillfället. Jag hade sedan tidigare tackat nej, eller helt enkelt inte anmält mig till Vätternrundan med tanke på att jag hela tiden känt att det måste väl räcka att jag ska träna järnet för att cykla till Paris!? Ja, just det,  jag ska ju cykla till Paris….om 19 dagar!
Just där och då när jag stod med gruppen och kände pirret vid målfållan så kände jag under en mikrosekund att det hade varit en häftig upplevelse att åka med. Men jag stod kvar.
Gruppens prestation var beundransvärd men tyvärr var det några som kraschade och fick föras med ambulans till sjukhuset för omplåstring. Under omständigheterna gick ändå allt bra.

IMG_4751
Team Rynkeby och några andra duktiga cyklister är samlade inför Vätternrundan 2017
IMG_4835
Stolt över deras prestation på 8,54 :-)
IMG_4838
Mat och vila inför hemfärden.

Helgen innan körde vi Ahlselltrampet i samband med vår söndagsträning, som alltid är långdistans.
Det var en tur och returtripp som gick på Klarälvsbanan mellan Karlstad och Hagfors. En väldigt snäll och okuperad bana vilket var enormt skönt med tanke på alla kuperade vägar vi kört tidigare under våren.
Sol, vind och regn sammanfattar dagens väderprognos.
Regn är något som hör till när vi är ute på våra långturer och jag har alltid med mig ”regnkappan” i bakfickan!
När jag kom hem och fick av mig alla plaskvåta kläder fick jag en aha-upplevelse om varför man helst har hängselbyxor på sig när man cyklar. Jag hade inte hängselbyxor och jag kan inte exakt lova vad det var som hade parkerat som en ”kaka” i ”blöjbyxan”?

En trevlig tur, trots blötan.

IMG_4733
Paus i Hagfors och sen vände vi tillbaks mot Karlstad igen.
IMG_4738
Mot Karlstad!
IMG_4731
Vi var sammanlagt 50-60 cyklister.

Den här helgen avslutades med en lugn cykeltur till Värmskog ”dagen efter Vätternrundan”.
Där tog vi en fika och hade det skönt i solen innan vi cyklade hem igen!

IMG_4846
Värmskogs café 11 mil tur och retur.

 

 

Trampa, drick, överlev!

Gummihandskarna på när det var dags för Teamläger nummer två!

Innan träningslägret i Sunne körde vi vår vanliga torsdagsträning. Det blev en 6 mila-tur i solskenet. Vi fick en trevlig överraskning av en sponsor halvvägs in på turen. Vår teamkapten hojtade till att vi skulle svänga in vänster vid OK macken i Grums, där fick vi till vår förtjusning både kaffe och nybakta bullar, lyxigt värre!
Vi körde senare vidare mot Karlstad och passade ännu en gång på att ”tjuvåka” på den nya E18 sträckan, som ännu inte är invigd. Vi gasade (trampade) på och körde så fort vi orkade på den nylagda asfalten, helt utan någon som helst trafik, vilken härlig känsla!

Teamläger nummer två bjöd på både regn och långcykling. Vi började dock lite blygsamt på fredag eftermiddag med en tur på 57 km i vackert solsken och den känslan försökte jag ta med mig resten av helgen när regnet var ett faktum.

Lördag morgon, frukost 07.00, ombytta och klara kl. 07.45, avfärd kl. 08.00  – 21 mil
Diskhandskar, regnkläder och hjälmen på. Vi cyklade mot Torsby, Gräsmark mot riksgränsen och regnet gjorde oss sällskap till och från mest hela vägen. Lätt jämnblött helt enkelt.

IMG_4697 IMG_4696

Vid riksgränsen stannade vi och tog lite foton och jag satte mig på cykeln och började trampa då jag fick en känsla av att jag hoppat upp på fel cykel och jag sa till de som låg bakom; jag tror att jag fått fel cykel?
Kommentaren tillbaka var ungefär ”nu är hon ute och cyklar igen”… Samtidigt la jag märke till att mitt framhjul såg annorlunda ut? Jag hade fått pyspunka!
Servicebilen anropades av teamkapten, ett hjul med ett nypumpat däck levererades och byttes ut mot mitt eget som var trasigt och vi hoppade upp på cyklarna och körde snabbt ikapp klungan som under tiden trampat i sakta mak i väntan på att få ordet ”kontakt” innan farten får öka. Ingen hade lagt märke till att jag fått punka, eller att jag varit frånvarande 5 minuter. Bra eller dåligt men sammanfattar att det var väldigt effektivt hjulbyte och superbra att ha med en servicebil med diverse nödvändiga don.

IMG_4665
Spegelvänt vid Riksgränsen
IMG_4666
På cykeln Norge-Sverige över dagen
IMG_4673
Innan pyspunkan
IMG_4661
Snabbpaus vid vattenbrynet

 

IMG_4655
21 mil

Vi fortsatte vårt tramp mot Kongsvinger och det gick sammanfattat riktigt bra de första 10-15 milen sen började något hända i kroppen, både mina krafter och viljan att trampa försvann helt. Mina ben fortsatte tack och lov ofrivilligt att trampa. Jag fick jobbigt med andningen och det knöt sig i halsen på mig. Jag bet ihop och kunde inte skilja regnet från snor eller tårar.
Efter ca 10 timmars cykling varvat med mellanmål-lunch- och kisspauser anlände vi tillbaka till Selma SPA i Sunne och jag ville aldrig sätta mig på cykeln igen.
Kvällens aktivitet där vi skulle skriva något om oss själva gjorde sig inte rätta. Det jag skrivit kändes så otroligt långt ifrån hur jag känt tidigare samma dag. Jag hade skrivit att ”jag känner mig lycklig och försöker ta vara på varje dag”. Samma dag hade jag känt mig så otroligt ledsen och oförmögen att ens kunna föra fram en cykel och lyckan hade just då känts helt utom räckhåll…Men jag insåg snabbt att frånsett min känsla under 21 mils cykling så är jag lycklig, jag försöker verkligen ta vara på varje dag och vad den har att erbjuda, lappen stämde helt och hållet!
Att jag inte orkade har inget med min lycka att göra :-)

IMG_4663

 

Söndag morgon, frukost 07.00, ombytta och klara kl. 07.45, avfärd kl. 08.00  –  11 mil.
Humöret på topp hos de flesta av oss och en liten oro över vad som skulle komma att ske efter ca 7 mil. Vi skulle klättra Tossebergsklätten 26% lutning på brantaste punkten.
Med sina 343 meter i höjd bjuder dess topp på en fantastisk utsikt över Fryken. Berget ligger i Sunne kommun, strax norr om Stöpafors. En 2 kilometers smal och väldigt brant och slingrande väg, leder upp till en restaurang och ett utsiktstorn. Här kan man äta nävgröt och fläsk och samtidigt blicka ut över det vackra landskapet om man önskar.
Jag orkade inte hela vägen upp och gjorde en tapper ansats i sista backen men fick snabbt dra ut fötterna ur tramporna då det brände till i mina ben och jag kände att jag var körd. Delar av teamet och servicegänget stod och applåderade och hejade när jag och någon mer kom knatandes uppför backkrönet. Huvudet var sänkt, jag var arg på mina dumma ben som inte orkade, jag ville cykla heeeela vägen upp men lyckades inte utan fick gå sista biten…
Senare fick vi lite mat i magen och firade vår etapp med bubblande cider och allt kändes oroväckande bra igen :-)

IMG_4667 IMG_4669 IMG_4672

Cykelturen nerför var mycket roligare. Jag släppte på bromsen så mycket jag orkade och njöt av farten som backen bjöd på, tjoho vad skoj! En gång till!
Det får isåfall bli en annan gång, för man måste ju åka upp för att få åka ner…

 

Idag är det 30 dagar kvar till avtramp!

 

 

 

Tröskeln till slutkörd…

 

Nu har jag lärt mig ännu en grej gällande hur kroppen fungerar, eller i alla fall min kropp.

Sammanfattar torsdagsträningen:

Träningsturen skulle som vanligt på torsdagar vara kort, läs 2-2,5 timme ca 6 mil, med intervallkörning.
Vi kör som jag kanske tidigare berättat i en sk Belgisk kedja, där vi stannar uppe på topp ett par minuter vardera på höger och vänster sida. En riktig Belgisk kedja rullar runt hela tiden har jag lärt mig.
Det började med ett väldigt lugnt tempo och jag kände att jag var väldigt pigg och stark och det här kommer inte att ge mig mycket idag om vi inte snäppar upp tempot lite.
Flera i teamet hade direkt innan vår Team Rynkebyträning  varit ute på en ”Vätternrundaträningssnabbtur”och jag tänkte att det hade jag kanske kunnat hänga med på om jag vetat att vi skulle köra ”så lugnt” idag. Jag fick dock reda på att de legat på ca 31 km/tim i snitt och kände att det var nog tur att jag inte hängde med på den ändå och vande mig vid dagens tempo rätt snabbt.
Cyklingen gick bra och vi kom fram till ett ställe där vi tränar uppför och utförskörning med fri fart uppför, dvs man får ”kötta på” och köra om varandra om man orkar ( det får man som du kanske förstår inte göra i en Belgisk kedja, eller kanske heller inte i annan slags kedja heller för den delen?)

Första varvet var jag stark, jag låg bakom och kunde i uppförsbackarna ”trycka på”, jag kände mig stark!
Andra varvet hamnade jag längst fram i en utförskörning som senare blev en uppförsbacke. Det gick bra.
Vidare blev jag kvar längst fram, i innespår på höger sida lite längre än beräknat, och jag trampade, tryckte på och vi höll ca 35 km/tim på ”platten” med lätt  motvind. Vår coach låg i ytterspår och frågade om det gick bra eller om han skulle gå fram ( fram = lägga sig framför mig så jag fick vila, så som en Belgisk kedja funkar) men jag fick mellan flåset fram …det går bra…sen kom nästa uppförsbacke och han ropade högt och ljudligt bakåt i klungan ”FRI FART”!
Jag kände hur jag långsamt åkte längre och längre bak i klungan för att så småningom vara ca 50 meter bakom och avståndet växte mer och mer. Jag var helt slut i lungor och ben och orkade ”bara trampa”. Efter ca 1 km var jag ikapp igen, lagom till nästa backe som jag då, tro´t eller ej, orkade upp mycket bättre…

Bra lektion för mig: Jag har lärt mig att inte ta ut mig bara för att jag orkar :-)

 

IMG_4587
Klicka för att förstora upp bilden. Ett bra träningspass där jag blir starkare och kommer orka Paristuren bättre. Jajjamensan!

 

Känslan att få koppla av och njuta av lugnet efter en cykeltur, priceless!

IMG_4566

På söndag står det minimum 15 mil på schemat med en sväng förbi ”räkmackefiket” i Värmskog och nästa helg är det teamläger nr 2 med bla Norge och Tossebergsklätten och allt vad det innebär,  jag återkommer…

Lev väl och må gott!

 

Träning, gala och träningsvärk…

Helgen har varit på sadeln vilket börjar bli en vana nu.
Jag har sedan tidigare inte känt på ”riktig” träningsvärk men har under helgen fått en rejäl dos av det och det har inte varit kul.
Lördagen körde jag med i en grupp som ska köra Vätternrundan Sub 10 = under 10 timmar. Tempot var 30 km/tim under ca 13 mil. Jag orkade knappt trampa den sista kilometern hem då mina höfter och ben värkte så pass att jag tänkte att nu vill jag inte cykla mer..
Söndagens träning var den vanliga Team Rynkebyträningen och den var i ett mer lagom tempo ( 26-27 km/tim) men när regnet kom och vi hade mer än halva vägen kvar så kom smärtan i benen tillbaka. Jag klarade dock att ta mig hela vägen hem utan hjälp och det blev återigen ca 13 mils cykling.
Just nu känns det lite tungt och jag känner mig lite knäckt av min kropps reaktion (läs smärta) men det blir nog bättre om några dagar.
Jag ska ju hela vägen till Paris, det måste ju gå!

Den 9 maj hade vi i Team Rynkeby anordnat en Barncancergala där frivilliga artister och personal ställde upp helt gratis och alla intäkter gick till Barncancerfonden. Sammanlagt samlade vi in närmare 115 000 SEK :-)

Kvällen började med förmingel på Plaza och även där gick alla intäkter oavkortat till Barncancerfonden.

IMG_4445

Artister och personal ställde upp helt gratis, precis som vi själva.

IMG_4455 IMG_4462 IMG_4464

Vilket fantastiskt engagemang från alla medverkanden och från publiken som gav en generös summa under kvällen, bland annat genom en kort swish-stund under tonerna av ”Bingolotto musik”.

IMG_4453

 

Utöver träning och Barncancergalan har jag varit delaktig på Elfack i Göteborg där Rejlers Embriq fanns tillhands för våra kunder under hela veckan.

IMG_4429

 

Träningsläger nummer ett av två

Selma SPA i Sunne

Teamträff nummer ett av två är avklarat och vi har fått njutit och tagit del av strålande sol med värme, motvind och även piskande iskallt regn. Nu är jag helt övertygad om att jag aldrig kommer att gå ut på en lång cykeltur i regnväder, om jag inte absolut av någon anledning måste.

Teamträffen hade vi uppe i Sunne på Selma SPA som gav oss ett fördelaktigt pris för vistelsen.
Det var en härlig helg med cykling, god mat, cykling, SPA-bad och åter cykling.

 

TR 1
Cykling i solsken
IMG_4439
En av våra servicebilar från Autowåx i Karlstad med passande regskylt :-)

 

GARAGE385
Cykelgaraget i konferensrummet

 

Totalt blev det 35 mil, varav 24 mil i sol och värme. Vi avslutade helgen med 11 mil i kyla och regn men det har jag nästan glömt bort redan…

TR 1
Uppassning vid ”stoppen” av vårt alldeles egna serviceteam.

 

IMG_4437
Feed me :-)

 

Cykling i solsken och uppassning av vårt alldeles egna serviceteam.
Cykling

 

IMG_4383
Mat!

 

tr442
Paus…

Resan till Paris kommer bjuda på samtliga väderlekar men har vi tur och det blir som jag tror så kommer det såklart mestadels bjuda på sol och ljumma vindar :-)
59 dagar kvar till avtramp…

 

FOTO: Erik Nygren

Glida in på en räkmacka…

Lördagen bjöd på en cykeltur i kraftig motvind och kastvindar men med belöning av en räkmacka i Värmskog .
Kastvindarna var inget att leka med och det känns som det är svårt att vänja sig vid det men det är bra att träna.
Turen var ca 100 km lång och det kändes riktigt bra trots hård vind. Kanske jag får igen för det på morgondagens träningstur? Den smällen tar jag då :-)

 

IMG_4280 IMG_4284 IMG_4285 IMG_4289