Para Endurance Race – report

För mer info se Para Endurance Race hemsida eller Facebook.

Dag -1: Uppladdningen

Normalt sätt påbörjas min uppladdning ca 3 dagar före ett race, nu var jag iväg på konferens under dessa dagar och det är inte att rekommendera, det blir sena kvällar, fel mat och en och annan dryck. Men jobb är jobb och det är bara att anpassa sig. Dessutom är det riktigt kul att träffa alla Rejlerskollegor runt om i Norden.  Jag försökte dock ta det lugnt och sov ut lite extra på fredagsmorgonen dagen före racet. En och annan Carboloader från Vitargo slank också ner för att fylla på kolhydratförrådet. Vi skulle fylla våra ryggsäckar med 20-25kg utrustning, men jag får alltid lite ångest när jag ska bestämma vilken utrustning som ska med? Vi hade köpt in ett stort förråd av chokladbollar, bullar och bars, det borde räcka…

JV vid FJS 2018 lågDetta race var ju en lagtävling. Mitt lag bestod, förutom av mig själv, av en barndomskamrat, Pontus Johnsson. Vi har tränat mycket tillsammans och känner varandra bra. Det var med stor tillförsikt vi kom fram till samlingsplatsen i Karlsborg vid det legendariska fallskärmsjägarlägret.

Kl 19.00 var det uppställning och information, snacka om lumpen Flashbacks. Vi delades in i två gäng där det ena skulle fastställa morgondagens startordning genom att springa 1 km och sedan få tag på ett så högt spaderkort som möjligt. Vi andra skulle få en regelgenomgång och viss obligatorisk materiel.

Dag 0: Start vid Karamossen

Reveljen gick 06:30 för att hinna fixa den sista packningen. 08:30 var det åter uppställning, denna gång inför bussfärden till startplatsen vid Karamossen. När FJS går den riktiga örnmarschen luftlandsätts soldaterna med 32 kg packning. Vi busslandsätts med 20 kg, men vi kommer att utföra fler moment under vägen tillbaka till Karlsborg. Totalt skulle vi varit 50 par som startade men några avhopp gjorde att vi var ca 40 som startade. Reglerna var enkla, Vi skulle ta oss hela sträckningen på drygt 70 km på under 24h. Inga hjälpmedel är tillåtna. Våra telefoner låg väl inpackade i svarta igentejpade hundbajspåsar för att omöjliggöra fusk. Vi hade tagit ett gemensamt beslut om att gå i lätta hikingskor, inte optimalt för en vandring med tung packning, men det skulle minimera risken för skoskav. Solen strålade från en klarblå himmel utan att det var för varmt, med andra ord ett perfekt race väder.

Inför start

Vi gick ut som 7:e lag, alltså 7 min efter redan från start…första kartan innehöll en enkel orientering med två kontroller som skulle tas enskilt, därefter skulle vi sammanstråla vid delmålet ett par kilometer bort. Vid min kontroll nr 2 fanns en ny karta med en extra kontroll inritad, om vi båda tog våra extra kontroller så fick vi 20 min avdrag på totaltiden. Jag chansade och tog min extra och hoppades att min parkamrat tänkte som jag. Väl vid första delmålet var vi första lag där, 1 min senare dyker min parkamrat upp, Vi leder alltså hela tävlingen! Under ca 5h följer vi kraftledningsgatan ner mot byn Åsebol, under tiden tas fler kontroller och moment utförs med glatt humör. Vi äter och dricker konstant för att hålla energidepåerna fyllda. Vi ser inga andra lag bakom oss och inser att det vi går på bra. Många andra lag kör klassiska 50/10 dvs gå 50 min och vila i 10. Vi väljer istället att bara pausa vid själva kontrollpunkterna. Tyngden i packningen känns inte, vi känner oss starka. Vid Åsebol står en delgation av Sjukvårdsmomentgamla fallskärmsjägare. Nu ska vi få utföra ett klassiskt sjukvårdsmoment. Jag ska bära min kamrat över en 400m lång sträcka på mindre än 200 sekunder. Utan att tänka slänger jag upp min parkamrat i ett brandmannagrepp och börjar springa, gå, springa, gå, springa, springa…När vi är klara ligger jag på marken helt utslagen,  Jag hör diffusa applåder och kan knappt ta in att vi gjorde det på 199 sekunder!

Sista delen av dagsträckan bestod av en enkel orientering, men den undermåliga kartan (viket var meningen) gjorde det hela mycket svårare. Efter 7h och ca 2,5 mil kom vi till slut ner mot kontroll 7, vid rastplatsen i Hallerud, där det visade sig att en obligatorisk vila på 2h skulle ske innan vi fick gå vidare. Efter att ett moment i form av en rapport hade skrivits kunde vi äta riktig mat, byta strumpor och försöka sova några minuter. Medan tiden gick blev vi mer och mer förvånade över att inga andra lag hade dykt upp. Det tog ca 1,5h innan lag 2 kom fram. Vi kände för första gången att vi hade en reell vinst chans.

Dag +1: Mot mål

Efter vilan börjar det att skymma, pannlamporna kom på och vi inser snabbt att vår ledning är stor men skör! Minsta lilla orienteringsmisstag och de 1,5h vi leder med försvinner fort. För att kunna maxa farten fördelar vi om vikten lite, jag som är större bär nu 28 kg och fötterna börjar genast ta stryk på de hårda vägarna. Vi tar oss nu nästan rakt söderut förbi Edet i riktning mot militär flygfältet vid Flugebyn. Vi gör några riktigt bra sträckor och får indikationer på att vi har utökat vår ledning upp mot 2h. Nu blir vi övermodiga! Vi har en enkel sträcka framför oss och vi går på fort, för fort, vi missar en stig och en sjö? och fortsätter som ett ostoppbart godståg rakt söderut. När vi kommer till en fyrvägskorsning inser vi att vi inte vet var vi är. Vi hittar inte platsen på kartan, som för övrigt saknar kartskala. Vi fortsätter söderut och kommer till slut fram till en kyrkogård. Vi är nu säkra på att vi är utanför kartan, men var… Vi försöker rekapitulera hur vi gått och inser att vi skulle tagit av österut vid korsningen. Vi har tappat en dryg timme på misstaget och kommer molokna till kontrollen vid flygfältet. Momentet som vi nu tar oss an består av att meddela oss med hjälp av semafortecken. Har vi något fel blir det tidstillägg på en timme. Vi har nu varit igång i 16h och hjärnan är inte riktigt med. Efter rättning visr det sig att vi har ett ynka litet fel och tävlingen känns helt öppen igen. Samtidigt som vi går därifrån kommer nästa lag in till kontrollen. De är bara 30 min efter oss!

Nu ökar vi takten ytterligare. 5km ner till nästa kontroll, som visar sig vara slutet på vandringen med ryggsäck.  Vi har gått ca 62 km och har nu en dryg mil kvar till mål. Resterande del kan göras med endast skrivmateriel, första förband och telefon. Vi ritar en karta som leder oss 5km till nästa kontroll. En stadsorientering på en karta från 1977! Inget stämmer, tiden rinner iväg och vi orkar bara ta 3 av 4 kontroller.  Vi får ytterligare 20 min tidstillägg och Pontus är övertygad om att vi är sist i tävlingen…Vid den sista kontrollen tror vi dessutom  att vi är framme, att vi är i mål, men det visar sig vara 3,5 km kvar…Pannben! Vi tar verkligen ut de sista krafterna på vägarna in mot Karlsborgs fästning. Det värker i varenda muskel och blåsorna på fötterna gör att stegen blir kortare och kortare. Vi går och springer om vartannat, pushar verkligen varandra. Efter att ha varit ute i 19h och avverkat 75km gick vi i mål som första lag kl 05:30. Men skulle det räcka till vinst?Målgång 2018

JA!

 

Prisutdelning

Publicerat av

Jonas Viklund

Jonas är en klassisk sportnörd som arbetar som gruppchef på Norrköpingskontoret. Han har en bakgrund som seglare och basketspelare på ungdomselitnivå, alpintränare i över 10 år i Pernilla Wibergs hemmabacke och svart bälte i Ninjutsu. Klarade av ett drömmål 2017, då Ironman genomfördes i Kalmar. Vinnare av Para Endurance Race 2018. Just nu pågår Superklassikern, dvs samtliga klassikerlopp på mindre än 20 h, där varje minut under 20H kommer att ge ett bidrag till barncancerfonden.. Ser balansen mellan arbete-fritid-familj som en nyckelfaktor i hälsoarbetet.

2 reaktioner till “Para Endurance Race – report”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.