Vattern2015_Christer_960

Snabbaste kvinnan runt Vättern cyklar för Rejlers

Rejlers Cycling Team nådde sitt stora mål att cykla in under 8 timmar när Vätternrundan avgjordes i helgen som gick. I laget cyklade även loppets snabbaste kvinna. Nedan följer en rapport från rundan.

  • Laget knep en delad 237-plats av 19329 som gick i mål.
  • Lagets peloton kom in på 7h 45 min.
  • Lagets medeltid blev 7h 52 min.
  • Loppets medeltid var 12h 02 min.
  • Lagets majoritet gjorde loppets 297,3 km med en snitthastighet på 38,7 km/h.
  • Laget fick in ca 40 medlemmar av 56 startande under måltiden 8h (måste vara ett rekord i VR-sammanhang).
  • Laget har den snabbaste kvinnan runt sjön; Cecilia Erling Widegren.
  • Laget är fantastiskt!!!
Cecilia Erling Widegren - snabbaste kvinnan runt Vättern!
Cecilia Erling Widegren – snabbaste kvinnan runt Vättern!

Med en gnutta distans är det med lite rädsla i kroppen jag skriver det här. Vad händer nu? Ska jag inte sitta och planera och klura på hur vi bygger vidare på våra gemensamma träningar/tävlingar? Med erfarenhet kommer dock vishet. Förra året hade jag samma känsla vid denna tid på året, och nu sitter jag här igen. Resan hit har varit underbar. Så många känslor som svallat fram och tillbaka. Och nu är det gjort, med bravur dessutom. 7h 45 min tog det för oss att cykla runt Vättern. Gratulerar Rejlers Cycling Team!

Men, tillbaka ett par steg nu. Till veckan innan närmare bestämt. Här kommer en liten insikt i vad som hänt i ledargruppen.

Jag (Christer) hade djupa veck i pannan efter min haltande insats på Siljan Runt veckan innan. Kroppen svarade inte alls som många märkte av, och något drastisk behövde göras. På söndagen späkte jag därmed min kropp med 3h+ solodistans på bara vatten. Sedan sömn, sömn, sömn. Och på onsdagen en urladdning med Le Peloton för att trigga benen att fatta att vila är inte nåt som står på schemat nu. Under tiden tillämpande jag lite avhållsamhet från ledarchattgruppen. Det vibrerade och plingade mest hela tiden med olika bud och givar på genomförandet. Det jag memorerade mest är något Danne skrev som fick mig att skratta, han liknade ambivalensen kring motorbyten, motorsammanslagningar, tidsschema, depåstoppstider vid deltagarnas val om ramväska eller inte. Bara något annan proportion. Efter det kom nästa skratt, tror det var Robin som tog upp ämnet hinken. Det beskrevs stark oro om depåhinken matchade cykeln eller inte. Hmm, som sagt, det här med att cykla är inte enkelt…

Ett par hundra meddelanden senare fanns planen som var baserad på erfarenheter från genrepet, Siljan runt och medlemmars inlägg i gruppen. Som Jönssonligans Charles-Ingvar, David (Christer anm.), skulle sagt: – Jag har en plan! Denna pdf:ades och lades ut.

Ett par dagar senare dags för färd till Motala och exekvera planen. Allt flöt på bra. Undertecknad tillsammans med Micael Bennet, Micke Andersson och Gunnar Larsson packade ihop oss och åkte. Under färden får jag lite svårtydliga meddelanden från David. Han var bekymrad över cykelvägar efter starten och mumlade något om ett växelöra. Nu är David nervös tänkte jag, och försökte agera nallebjörn och lugna ner. Vad som inte var känt vid tillfället var att Tomas Backteman troligt vred planeten Tellus ur led med cyklar, ej helt fastsatta, på bilens tak då han trampade för hårt på gaspedalen ca 13 minuter från Stockholm på E4:an. Resultat blev att Davids Cervelo stannade kvar ungefär vid Trosaavfarten medan bilen fortsatte mot Motala. Skräck! Uppskattningsvis ett par hundra samtal, en inkopplad budfirma och ett par deciliter adrenalin senare var en Crescent EXA var på väg söderut och RS4:an på väg norrut för upphämtning. Bekymmer löst.

Väl inkvarterade i Motala var det dags för nummerlappsmontering på tröja och cykel. Aero, tänkte jag och delade med mig via bild i gruppen. Har jag en cykel som är vindtunnelutvecklad och kladdar på en nummerlapp stor som ett segel hade jag fått utvecklingsingenjörerna att slita sitt hår likt matadoren i Disneys Tjuren Ferdinand. Undveks med andra ord.

Morgonen började harmoniskt med frukost #1. Den försvann lika fort som en chipsskål blir tömd under fredagsmyset. Efter det hinkinlämning följt av radiomeck i servicebilen och lite tjo o tjim med övriga som var på plats. Bytte ett par ledarord med Robin och vi var rörande överens om dagens plan som vi gick igenom en sista gång. Fokus, lugn och peppning längs vägen var på schemat. Oj vilken bra känsla jag hade i kroppen!

Tillbaka i till boendet och frukost #2. Den blev stor märkte jag då tröjan stramade lite extra med alla gels, bars och radio i bakfickan. Tänkte att jag får dra in magen lite extra under genomgången i parken. Väl vid parken i Motala för genomgången var Peter Rejlers högra hand, Mats Lindeberg, på plats. Jättekul!

Rejlers Cycling Team samlat inför start i Motala.
Rejlers Cycling Team samlat inför start i Motala.

Genomgången klar, och dags att bemanna startfållorna. Dagen till ära fick vi sällskap runt sjön av 2 Crescentcyklister, Freddy Johansson och Magnus Bäckstedt. Tanken slog mig då, hur agerar man auktoritärt samtidigt som man är star-struck? Tänk om herrarna halvhjular… Nu i efterhand känner jag mig som en ärthjärna som fått dessa tankar innanför hjälmen. Bättre cyklister finns inte!

Nåväl, loppet startade och direkt kom ett bekymmer, Lasse G’s kedja hoppade. Magnus Bäckstedt tog direkt ansvar och hjälpte, vi fick ihop klungan fint efter det. Vi värmer upp, rytmen är bra, alla är fokuserade. Vinden var sida-mot söderut, och då vi vänder västerut rakt emot oss. Farten är hög söderut. Riktigt hög. Gruppen låg långt före tidsschema relativt tidigt och nervositet över den klassiska ”slakten” ner till Jönköping infann sig. Gruppen lugnades ner en smula för att hålla ihop det hela. Med tanke på vind var planen att ligga på, eller nära på, totala tidsschemat söderut, och sedan jobba fram en buffert på Vätterns västsida. Gränna och Jönköping gick fint, bilglest vilket vi cyklister tackar alla i lokalbefolkningen för. Genom Gränna fick vi höra folk jubla då den Vätternrundans paveavsnitt övervanns. Efter Gränna en bekvämlighetspaus planerad till 90 sekunder. Den tog 2 minuter. Efter pausen var grupperna lite ihopmixade, men genom positivt agerande från alla reddes trasslet snabbt ut.

Nu, genom Jönköping och uppför slakmotorna mot Bankeryd och ett annalkande möte med VR-subcyklistens allra bästa vän, sin hink! TVÅ MINUUUUUTER OCH TRETTTIO SEKUUUUUUUNDER vrålade jag så Rejlersflaggorna höll på att välta, då vi gick in i depån. Alla fipplade för fullt. 3 minuter senare var det fortfarande väldigt få som hade gränslat sin cykel. Mekaniskt bekymmer haltade oss. Beslut om att få klungan att röra på sig togs. Bekymret ordnade sig och vi är ute på vägen igen. Snitthastigheten var nu låg och vi hade bränt viktig depåtid. Jag räknade och bedömde… Det hade gått 5 minuter av vår planerade totala depåtid på 6 min 30 sek. Vi låg efter tidsschemat med 9 minuter (snittfarten sjönk mot Bankeryd då vi cyklade rakt mot vinden). Tidsschemat var beräknat på 7:50… Med andra ord var vi i detta läge på 7:59-tid. Kyla tänkte jag, kyla… ”vinden är med oss nu, vi hämtar hem” tvingar jag mig att tänka, dock med vetskapen om att tidigare satsningar ALDRIG lyckats med att ”hämta hem” alltför stora tapp av tid med en majoritet av klungan kvar. Upphämtningar betyder alltid stort tapp av medlemmar.

Rejlers Cycling Team i depå 1.
Rejlers Cycling Team i depå 1.

Klungan ökade på tempot med kraft och snittet började krypa uppåt. Detta i par med snittpuls och mjölksyrakoncentrationen i benen hos alla. Skoningslöst trampades det på och i motsatt koncentration till mjölksyran kvarstod antalet cyklister i rotationen. Då snittet hade krupit upp till att ge oss tid till en andra langning bestod rotationen av endast 10-12 åkare. Ledaragerande behövdes.

Situationssammanfattning som snurrade i mitt huvud; ca 7 minuter före tidsschemat (fantastisk upphämtning!) men endast fåtal cyklister i rotation, desto fler i cafevagn. Marschfart kring 43-45, med avvikelser för terrängen. Efter genrepscykling och Siljan runt är bedömningen att gruppen har en ”medlemströskel” i rotationen runt 42km/h. Beslut om att sänka hastigheten, vilket genomfördes med uppmaning att hålla 40-42. Efter ca 4 minuter började fler och fler leta sig tillbaka, och lite senare var laget ca 30-35 starka man upp i rotation igen! En sådan fantastisk känsla att se alla ”ge allt de kan för laget” är ett sådant lyft för arbetshästarna framme i spets.

Gruppen närmar sig Karlsborg, tempo och besättning i rotationen är stabil om än något decimerad sedan tidigare. För info så öppnas bron varje hel timme. Vi passerade med någon minuts marginal från den planerade 18:00-öppningen. Höll detta tyst för mig själv för att inte röra till det och orsaka onödig stress och oro. Men så skönt, att det klaffade.

Innan Karlsborg radioförhandlades det om pauslängd i sista depå med tanke på tidsschema och kommande backar och mer teknisk cykling sista biten hem. Vi låg före schemat så bedömning var att ge gruppen de utlovade 2:30.

Depån nås. Rejlersflaggorna som vajade var ännu vackrare i denna depå. Än en gång vrålade jag för full hals, TVÅÅÅ MINUTTTER O TREEETTTIO SEKUNDER! Efter att ha halsat en 50cl ”nappflaska” med vatten och bytt de tomma flaskorna och lite tid hade gått, nu med munnen full med hembakad peanubutter-jelly sandwich, var det dags att annonsera 30 sekunder till avfärd vilket jag gjorde med kraft. Tror vår servicekvinna Therese fick halva mackan i ansiktet då detta annonserades. Ursäkta för det. (not. vår eminenta langningspersonal hade känt på era flaskor i hinkarna och fyllt de som var tomma, och delat ut en treat, tack! Såvida inte någon hade tappat en sådan i min hink… TACK!)

Depåstoppet var en symfoni denna gång, alla var alerta och depåstoppet avklarades på 01:58. Nu ”endast” ca 87 km kvar, och det såg bra ut! Gruppen klättrar upp mot Askersund, där VR-organisationen informerat oss ledare dagen innan om trånga vägar och avspärrningar som kräver uppmärksamhet. (not. VR-organisationen har ingen juridisk möjlighet att spärra av, detta gör Trafikverket. Och, Trafikverket spärrar av för att separera biltrafik från cyklister, inte för att styra cyklister, därav de ”livsfarliga” konerna.) Fokus genom partierna är då att hålla sin position rakt bakom framförvarande cyklist och lita på att denne gör kloka spårval. Exekvering vart galant, allt säkert och snyggt, nu hade vi även vinden i ryggen på väg ”hem” till Motala.

Hemlängtan är en stark drivkraft vilket visade sig. Vips vart det mer eller mindre full bemanning i rotationen, 30+ igen, och i närheten av 50km hem. Nu trummas det på rejält och jag börjar glappa information om att detta kommer gå vägen. Inte för tydligt då det kan signalera avslappning, och sämre fokus. Oj, vad alla jobbar, lagtempot funkar smidigt, vi trampar och trampar. Ja, de flesta trampar utan avbrott, dock inte David. Bästa sätt att beskriva Davids orala läten är att likna dem vid en missnöjd åsnas. Han verkar krampa tänkte jag då och ger honom en saltpåse som han får skölja ner med min egenblandade sportdryck som jag uppfattar att han tycker smakar huggorm. Fy faan hör jag honom säga, men faktum är att med lite hjälp från Freddy så biter sig David fast. Perfekt.

Efter avtag mot Medevi med mindre vägar tog vi ner farten något för att safe:a hem. Vi hade tiden på vår sida och vill gå in utan incidenter och för att få med så många som möjligt in under den respektabla gränsen 8 h, det vill säga sub8. Laget defilerar in med David, Thomas, Magnus B, och Freddy i spets på ett mycket snyggt sätt.

Vilket race, vilket resultat, vilket team, VI GJORDE DET!!!

Stort tack till er alla, ni har gjort min resa fram hit fantastisk! Även stort tack till alla andra ledare, organisatörer, inspiratörer och fixare.

Det episka lidandet är över… för detta år!

Publicerat av

Rejlers Cycling Team

Rejlers Cycling Team startades 2014 och består av drygt 70 elitmotionärer i Stockholmsregionen. Laget blev en av de mest uppmärksammade satsningarna inom svensk motionscykel under 2014 och fortsätter under 2015 med att befästa sin position som Sveriges ledande cykellag för elitmotionärer. Rejlers Cycling Team kommer att representera Rejlers på alla stora motionslopp i Sverige, i flera internationella motionslopp samt på tävlingsbanan för seniorer och veteraner. Flera av Rejlers medarbetare kommer att köra med laget, bland annat Peter Rejler. Laget kommer även att användas för utbildning och inspiration kring cykling på Rejlers.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.