Här kommer min korta version om resan ner till Paris. Jag hoppas den är lagom informativ och inte för krånglig att förstå utan att ni kan få lite av känslan hur cykelresan var i helhet.
Till, Paris, till Paris 🚴💨 🚴🏽💨
Meklådan istället för sminklådan – Priceless
Tyskland
Kiel –Seevetal
Första dagen gick som på räls och det var vackra vyer likt Skånes slätter genom den tyska landsbygden.
Det var bara glädje och förväntan om en härlig cykelvecka som hägrade. Våra rutter var upplagda med ca 5 milaetapper där varje stopp bjöd på något gott från vårat serviceteam. Tyvärr började inte vår resa med en efterlängtad kopp kaffe med gómacka. Vi möttes av vårt serviceteam vid första stoppet där de kunde meddela att lastbilen, som åkt broarna ner genom Danmark, gått sönder under natten på resan ner i Tyskland. För er som vet så är mycket söndagsstängt i Tyskland. Men serviceteamet hade i med sig godis, ”sportbars”, frukt, kokta ägg ( som de bett att få koka någonstans efter vägen?) och vatten så vi klarade oss.
Vi kunde bara hoppas önska att bilen fixades till vårt lunchstopp 5-6 mil bort… Det hände inte. Vi bestämde oss därför vid det tänkta lunchstoppet att pumpa i oss så mycket vatten, sportdrycker ”sportbars”, godis och diverse uppiggande geléer för att fixa hela vägen till dagens mål Seevetal.
Det gjorde vi.
Seevetal Visbek
Vi bjöds på en hel del regn på sträckan Seevetal-Visbek, men fick avsluta dagen med solsken vid ankomst till Visbek ☀ Det var hårt regn emellanåt och även om dag 4 var den stora regndagen så var också denhär dagen väldigt blöt från och till. Jag ”bet i styret”, kämpade på och kunde även passa på att njuta mellan skurarna och vi fick avsluta med sol 🚴 När dagen var slut var även våra cyklar det. Vi fick göra en rejäl rengöring av cyklarna då kedjor och annat hade fått sig en rejäl omgång sand och grus under dagen som gått.
Det kändes bra och jag kunde bara känna glädje att ännu en dag var avklarad 💜
Middagen
Visbek –Bocholt
Delmål 3 avklarat. Dagen trampade vi oss igenom ca 19 mil. Vi hade motvind stor del av dagen så det kändes som det dubbla och mot slutet fick vi även cykla en stund i ösregn vilket aldrig uppskattas. I övrigt kände jag mig fortfarande vid gott mod och såg fram mot morgondagen då vi enligt plan skulle rulla in i Holland.
Morgondagens väderprognos lovade 25 mm regn 😮 Men det fick vänta till att bli morgondagens bekymmer, nu var vi i mål för dagen!
Holland
Bocholt – Valkenburg
Framme i Holland – dag 4 🚴
Första känslan av ”vad gör jag här” infann sig på morgonen då jag blickade ut från hotellfönstret och det ösregnade. Jag förstod att prognosen som var lovad med minimum av 25mm regn stämde och vi fick även höra att regnet låg som en täckmantel hela över hela dagsrutten. På med alla regnkläder och ”tejpa igen” där det eventuells skulle regna in. Det visade sig att det spelade ingen roll hur mycket man försökte skydda sig och det kändes onödigt att byta om vid stoppen för regnet var lika mycket på insidan. Det blev en väldigt lång dag. Det blev flera punkteringar pga regnet då småstenar har förmågan att på något sätt rulla runt och lägga sig som vassa taggar uppåt (har jag fått förklarat för mig). Däckbyte är dock inte något större problem då vi har både cykeltekniker i cykelteamet och en servicebil som är preparerad med färdiga hjul att ”switcha om” till. Det som hände är att vi fick åka i ca 15 km/hr under däckbytet vilket var jobbigt när det var kallt och regnigt och punkteringarna löste av varandra så värmen aldrig orkade sig kvar i kroppen och man längtade efter att få ta i och kämpa sig varm. Det fick vi också.
Dagens etapp var en tur med regn, regn, lite mer regn och till och från spöregn, men med en solig avslutning ☀️ och etappen avslutades med en lång sugande backe som heter Cauberg, känd för att ingå i Amstel Gold Race cykellopp. Det var förmodligen en bra genomkörare inför Mur de Huy som skulle köras dagen efter?
Belgien – Flandern
Valkenburg – Dinant
Det var en hård dag med många branta backar och jag såg knappt en enda rak väg efter att vi kom in i Belgien. Vi fixade även med att klättrade upp på Mur de Huy även om jag fick klättra till fots sista 25 metrarna…Det kändes som jag skulle välta och gå bakåt därför gjorde jag så 🚴 👊🏻.
Torsdagens sträcka var ca 17 mil lång och laget avslutde etappen i Dinant. Vi åt middag på klostret där munkarna bryggt den goda drycken Leffe. Klostret låg på promenadavstånd och kvällen i Dinant var varm och skön.
Morgondagen, fredag innebar att det bara var två cykeldagar kvar tills vi skulle nå slutdestinationen Paris.
Frankrike
Dinant – Soissons (via Champagne)
Vaknade och ville inte cykla mer. Nu ville jag vara framme och vid frukosten skojades det om hur långt vi hade kvar, jag orkade inte lyssna och jag blev överaskad av migsjälv och min svaghet nu då vi snart var framme? Det var ju ändå bara två dagar kvar. Det som var jobbigt var att det var 22 mil denhär dagen och morgondagen skulle vi trampa 14 mil innan vi nådde Paris. Jag kände att jag inte skulle orka och var otröstlig. Det gick över, jag började trampa, jag la mig längst bak med några övriga som hade det jobbigt pga olika orsaker och efter en timme var jag med i matchen igen.
Dagens tramp var mest ”trampa, trampa, överlev”. Det var backigare än det varit tidigare och mot slutet av dagen hade vi en kraftig motvind som gjorde att det sög på krafterna men jag var inte jättetrött ändå. Det var inte kroppen som var trött, det var huvudet. Till Soissons kom vi i alla fall.
Jag längtade efter lördagsmorgonen, efter Paris och ville gå till sängs och somna så snabbt som möjligt!
Soissons – PARIS!
Äntligen, nu är dagen här. Dagen som vi ska trampa in i Paris! Vi måste bara trampa 14 mil innan vi anländer till parken där alla teamen med familjer och vänner ska samlas. PGA olika terrorhot och eventuella attacker fick inte Team Rynkeby tillåtelse att köra en gemensam prolog uppför Champs Elysees vidare till Eiffeltornet och samlingen blev istället i en park någon kilometer söder om Eiffeltornet.
Första delen av etappen är det väldigt dålig väg då vi åker genom en nationalpark där de inte satsat på att fixa till vägen utan vill även låta den gå till naturen?
Vi åker senare de sista milen utmed Canal de Ourgu – Det är en cykelväg med betongläggning vilket gör att det inte blir mindre skumpigt som vi hoppats utan vi ”skuttar på” och jag har ingen koll på var och när vi ska vara framme.
Helt plötsligt åker vi in i en folksamling utefter cykelvägen där det står fullt med glada människor och klappar händerna, vinkar med nordiska flaggor och ropar heja, heja! Vi är framme på Place de la Fontaine aux Lions.
Känslan där och då är så otrolig och tårarna fulla med glädje bara överöser mina kinder. JAG ÄR I MÅL!!
När vi firat klart tog vi cyklarna och cyklade upp för Champs Elysses för att runda Triumphbågen men vi kom inte ända fram pga flera av deltagarna var utmattade och hade slut på vatten. Vi fick därför nöja oss med att svänga av straxt innan och köra direkt till Eiffeltornet där vi avslutade vår cykeltur med lite bilder innan vi åkte vidare till hotellet.
Ansökan för 2018 är fortfarande öppen för dig som blivit sugen 
http://www.team-rynkeby.se/team-rynkeby/ansok-om-deltagande.aspx
Foto Erik Nygren
31 = TR Värmland
