Var tog tiden vägen?

Skulle skrivit detta förra året men så blev det bara nytt år och hej och hå så var det slutet av januari. Men bättre sent än aldrig. The Rejlers gjorde i vart fall ett bejublat framträdande på kontorets Halloween fest den 31 december 2014, nej november eller nej oktober var det visst. Där ser ni så tiden springer iväg!

I god tid så tog vi fram en speciell affisch för detta stora event, se bilden. Med lite Photoshopjobb så fick vi nya fina ansikten och en ruskigare bakgrund. Det är ju viktigt med en bra marknadsföring. Trots risken att skrämma iväg någon så försökte vi se så hemska ut som vi bara kan på en Halloweenaffisch. Vet inte om detta var orsaken men festen drog inte någon historiskt bra uppslutning direkt. Ca 20 talet utspökade kollegor vågade sig ner till vårt stora gemensamma kafferum.

Det var utsmyckat med både spindelnät och pumpor i alla storlekar. Även maten var serverad i pumpor och med rätter som mer påminde om maskar och fladdermusvingar än kyckling med tillbehör.

Vi riggade upp vår utrustning i ena hörnet och kopplade in vår specialdesignade bakgrunds generator med en Halloweenbild för var låt. Ett litet bidrag till den hemska stämningen som man bör ha under en Halloweenfest. Öppningslåten för denna afton var Free Faling som följdes av den passande  Hotel California som ju handlar om ett ruskigt hotell dit man är hjärtligt välkommen men aldrig kan lämna. Ni mins väl sista raden i texten ” You can check out any time you like. But you can never leave!”. The Joker och No Women no Cry följde och så dags för en paus och lite god mat.

När maten satt sig ordentligt så var det dags igen för ett litet pass. Vi drog snabbt igen Here Comes the Sun, Brown Eyed Girl, Every Breath You Take, Hungry Heart och sedan var det dags för min gamla paradlåt Mustang Sally. Dags för en liten paus igen och en pratstund med kollegorna om de just framförda låtarna. Kvällen började bli lite sen och det var lika bra att dra på med sista passet. Unchain my Heart blev starten på detta sista pass tätt följd av Tommas Ledins evigt unga I natt är jag din, förövrigt första låten på svenska för i kväll. En gammal goding från Pink Floyd, Wish You Were Here fick bli näst sista låten och sedan tackade vi för kvällen med allsång I Give Me hope Joana. Efter att det klappats en del för ett extranummer så drog vi direkt igång med Snowstorms jätte hitt Sommarnatt.

Vi tackade publiken och anslöt oss till den samma för att själva fira lite Halloween. Discokulan startade och vi hann med att umgås en bra stund innan det bar iväg hemåt. Mycket trevlig kväll och en kul spelning och jag hoppas alla kände det samma.

/Anders Helge

 

Spelning på Liseberg

Den 13 maj var det dags för Rejlers och våra kunder att testa Lisebergs nya bergochdalbana Helix. Ett glatt gäng kollegor och kunder samlades vid starten för att få information och ta en provtur, för de som vågade. Under tiden så förberedde sig The Rejlers för att möta gänget med musik inne på Tyrolen. Vi hade satt upp instrumenten dagen före och även gjort en så kallade ”Sound Check” (provat ljudet i lokalen). Det verkade fungera bra med både ljud och ljus.

Vi stod beredda att gå upp på scenen då dörrarna flög upp och de första genomblöta gästerna ramlade in. Regnat hade startat nästan samtidigt som första åket drog igång och som tur var hade Rejlers med sig regnponchos åt alla som så behövde. När lokalen var sånär fylld med gäster så drog vi igång med öppningslåten, Brown Eyed Girl en gammal Van Morrison låt som Daniel river av i rask takt. Han fyller på med The Joker och jag hoppar in med George Harrisons fina Her Comes the Sun. Sista låten före pausen blev den mycket omtyckta Hotel California som föregicks av ett försök att inbilla publiken att Daniel bokat hotellrum åt alla på just Hotel California för att fira att han bara dagen före gigget gått och blivit pappa! Det var föresten på håret att han kunde slita sig från sin nya roll och äntra scenen med oss andra! Men det et var väl ingen som var så sugen på att checka in där efter sista raderna i texten på låten ” You can check out any time you like. But you can never leave!”

Efter pausen var det min tur att inleda andra passet med Pink Floyd låten Wish You Were Here det blev en riktigt bra stämning direkt då många tycktes trivas med den låten. Efter detta var det dags för en av mina gamla följeslagare Mustang Sally som fick ett mycket varmt mottagande av den allt varmare publiken. En spontan tjej kör vid första bordet på vänster sida gör att vår version lyfts till magiska höjder! Fyller väl på med Unchain my Heart, när vi ändå är inne på gamla godingar. Daniel river sedan av Sumer of 69 och Gimme Hope Joana i rask takt. I den senare av dessa får vi med oss publiken rejält och det blir en riktigt lång och svängig version innan det var dags för mig att sjunga tonsillerna ur halsen med Snowstorms den gamla dänga Sommarnatt.

Trodde vi att vi kunde gå av scenen sedan eller? Nej då! Ett enat Tyrolen fullkomligt skrek efter One more time! Då vi inte hunnit med att repetera in så många låtar så fick vi köra en repris på Mustang Sally för att blidka vår entusiastiska publik.

Det var en grym kväll att minas för oss i bandet! Publikens stöd och alla glada tillrop är vår belöning för alla timmar i replokalen. Vår kontorschef gav oss mycket väl godkänt och hälsade att våra kunder var både förvånade och imponerade av vårt framträdande. Men ”ingen rast och ingen vila” nu måste vi repa in lite fler låtar så vi åtminstone klarar att bli inropade! Framträdandet har även spritt sig till Kungälv där man frågat oss om vi kan ta ett gigg på ett stort kundevent med TV-Laget. En fotbollsmatch mellan kändisar och företagare med efterföljande bankett för oss att lira på. Ja detta tål att fundera på! Fler låtar och lite mer show får det nog bli om vi skall åka på turné till Kungälv!

helixrnet2

Skönt att vara basist

Det var ett lyckat rep i måndags trots manfall, eftersom Daniel behagade gå och se Blåvitt få stryk av MFF i hemmapremiären istället.  Anders fick helt enkelt ta lead på alla låtar, vilket han fixade med bravur. Daniels pipa hör dock vissa låtar till och saknas verkligen då han är borta.

Lustigt det där med dagsform. Vissa gånger får man bara inte till det rätta groovet på somliga låtar och nästa gång sitter de som en smäck. En del låtar funkade förvisso så bra att Anders blev helt lyrisk och faktiskt levererade en kärleksförklaring rätt ut i luften. (Då blev det lite konstig stämning i bandet). Konstig stämning blev det även på Martins gitarr, så han skall byta strängar till nästa gång. Han var inte heller riktigt nöjd med ljudet, trycker och skruvar på sina effektboxar med bekymrad blick. Då är det ganska skönt att vara basist. Inga konstigheter, utan bara leverera rätt toner vid rätt tillfällen, vilket det kändes som jag gjorde några gånger till Jonas ständigt stadiga beat. Jag hittade inget fel på Martins sound, kompet och solona var det definitivt inget fel på i alla fall.

Nu skall vi försöka skall intensifiera våra reptillfällen närmsta tiden, eftersom nästa spelning närmar sig med stormsteg. I fredags var vi iväg och inspekterade scenen, vilken visade sig vara av det mindre slaget, väldigt liten, det blir en utmaning att trängas med detta gänget där.

/Mats

Full fart i replokalen – nästan

Inställt rep igår, synd var riktigt sugen… Men det kommer ju fler tillfällen. Känns riktigt kul att vi nu kör i en riktig replokal. Vi har dock Anders att tacka för att det gått så bra att repa som det gjort innan vi hade möjligheten med lokalen vi är i nu. Eller kanske frugan hans som stått ut med att vi kört på i Anders studio på övervåningen i deras hus. Enda klagomålen vi fått är dock från grannfrun som behövde lugn och ro i trädgården för att skriva på sin nästa novell av det mer lättklädda slaget.

Själv försöker man då bidra med lite sång i detta band. Efter lite skräckhistorier om mikrofoner i offentliga replokaler blev det att införskaffa sig en egen mick. Gick två rep, efter det har den varit spårlöst borta ett antal veckor. Sökt högt och lågt utan resultat ända tills i söndags. Efter att varit inne i förrådet under trappan hemma och letat (för typ sjunde gången) slog det mig att påsen som vi har för att slänga andra påsar i påminde en hel del om den jag hade mina saker i vid tillfället då jag senast hade micken vid ett rep. Fick rotat ut alla hundra påsar och vad fanns i botten? Jo, ett litet fodral innehållandes en mikrofon samt öronpluggar inköpta på 4-sound. Ska inte lägga skulden på någon, men det är inte jag som startat systemet med påsförvaringen där hemma! ;). Skämt åsido, skönt att ha funnit den igen! Får återigen passa på att tacka Anders för utlånande av mick under denna tid, fast å andra sidan, vem vet om den är bättre än de offentliga mickarna i lokalen…?

Nu får vi blicka framåt mot nästa utmaning. Känns bra att ha något att sikta mot, blir lite mer ordning på repen på det viset och något att se fram emot. Problemet för egen del att man kommer bli pappa för första gången i samma veva. Förhoppningsvis så blir det inga problem, men skulle den lille välja att stanna kvar ett tag så kan det köra ihop sig. Dock inget jag räknar med i detta läge, men alltid bra att ha en back-up plan. Vad nästa utmaning blir? Den som lever får se…

/Daniel

Klackarna i taket!

Så var det dags för årets julfestligheter. Det finns ett stort utbud av tillställningar att välja bland när det gäller julfester. Vi valde dock att köra en julfest på hemmaplan och bjöd in alla medarbetare med respektive till ett julbord på kontoret. Det är alltid lika trevligt att få träffa allas respektive och jag tror att det är en uppskattas av den andra hälften också.

Julbuffé dukades upp och kontoret pyntades fint! Det pratades , skrattades och lektes en och annan lek.

När middagen var över röjdes borden undan och det blev dans för hela slanten.

Vi har ett antal medarbetare som är duktiga på att bugga, så vissa av dem bjöd på en ordentlig danslektion. Vi fick även se exempel på dansen gnussa. Något jag aldrig hört talas om, men som tydligen var vanligt förekommande ute i dansparkerna Jag beundrar verkligen de som har rytmen i blodet och smidigheten att föra sig på dansgolvet. Det ser ju så kul ut!

Nu tar jag de sista takterna för detta år och vill passa på att önskar alla medarbetare på Rejlers en riktig God Jul och Gott Nytt År!

Rockstjärnor sökes

Japp då vi var vi igång. Bandet The Rejlers som kommer att blogga om musik och annat som intresserar oss . Vi kommer berätta om sådant som gör att vi mår bra och trivs. Vi jobbar alla på Göteborgskontoret till vardags och repar i ABF:s Rockverkstad på Lundbystrand varje måndag. Sättningen är inte spikad utan det är bara trevligt om fler kan sluta upp och spela och ha trevligt tillsammans. Så kan du spela något instrument eller sjunga så hör av dig till bandets initiativtagare Anders så kanske du blir en rockstjärna var det lider.