Jag är otroligt glad att Rejlers Sverige AB är ett av de företag som är guldsponsor till Team Rynkeby Värmland och på så sätt stöttar Team Rynkebys arbete med insamling till barncancerfonden.
Även om jag på senaste tiden bara fokuserat på att berätta om mina känslor inför cykelresan till Paris och om träningen som krävts under det här året så är det utan tvekan insamlingen till barncancerfonden som är vårt absolut viktigaste mål med det här projektet. Att samla in pengar till forskningen för den hemska sjukdom som drabbar så otroligt många familjer.
Känslan av att ha stödet från företaget Rejlers och alla kollegor i arbetet vi gör är enorm, TACK!
Nu har jag lärt mig ännu en grej gällande hur kroppen fungerar, eller i alla fall min kropp.
Sammanfattar torsdagsträningen:
Träningsturen skulle som vanligt på torsdagar vara kort, läs 2-2,5 timme ca 6 mil, med intervallkörning.
Vi kör som jag kanske tidigare berättat i en sk Belgisk kedja, där vi stannar uppe på topp ett par minuter vardera på höger och vänster sida. En riktig Belgisk kedja rullar runt hela tiden har jag lärt mig.
Det började med ett väldigt lugnt tempo och jag kände att jag var väldigt pigg och stark och det här kommer inte att ge mig mycket idag om vi inte snäppar upp tempot lite.
Flera i teamet hade direkt innan vår Team Rynkebyträning varit ute på en ”Vätternrundaträningssnabbtur”och jag tänkte att det hade jag kanske kunnat hänga med på om jag vetat att vi skulle köra ”så lugnt” idag. Jag fick dock reda på att de legat på ca 31 km/tim i snitt och kände att det var nog tur att jag inte hängde med på den ändå och vande mig vid dagens tempo rätt snabbt.
Cyklingen gick bra och vi kom fram till ett ställe där vi tränar uppför och utförskörning med fri fart uppför, dvs man får ”kötta på” och köra om varandra om man orkar ( det får man som du kanske förstår inte göra i en Belgisk kedja, eller kanske heller inte i annan slags kedja heller för den delen?)
Första varvet var jag stark, jag låg bakom och kunde i uppförsbackarna ”trycka på”, jag kände mig stark!
Andra varvet hamnade jag längst fram i en utförskörning som senare blev en uppförsbacke. Det gick bra.
Vidare blev jag kvar längst fram, i innespår på höger sida lite längre än beräknat, och jag trampade, tryckte på och vi höll ca 35 km/tim på ”platten” med lätt motvind. Vår coach låg i ytterspår och frågade om det gick bra eller om han skulle gå fram ( fram = lägga sig framför mig så jag fick vila, så som en Belgisk kedja funkar) men jag fick mellan flåset fram …det går bra…sen kom nästa uppförsbacke och han ropade högt och ljudligt bakåt i klungan ”FRI FART”!
Jag kände hur jag långsamt åkte längre och längre bak i klungan för att så småningom vara ca 50 meter bakom och avståndet växte mer och mer. Jag var helt slut i lungor och ben och orkade ”bara trampa”. Efter ca 1 km var jag ikapp igen, lagom till nästa backe som jag då, tro´t eller ej, orkade upp mycket bättre…
Bra lektion för mig: Jag har lärt mig att inte ta ut mig bara för att jag orkar
Klicka för att förstora upp bilden. Ett bra träningspass där jag blir starkare och kommer orka Paristuren bättre. Jajjamensan!
Känslan att få koppla av och njuta av lugnet efter en cykeltur, priceless!
På söndag står det minimum 15 mil på schemat med en sväng förbi ”räkmackefiket” i Värmskog och nästa helg är det teamläger nr 2 med bla Norge och Tossebergsklätten och allt vad det innebär, jag återkommer…
Tisdagar kl. 17 är det skoj på allvar i Tingvallaskolans gympasal i Karlstad.
Vi är ett gäng som kämpar i en timme för att få den lilla rackarn i mål. Många gånger tar handbollsmålet äran och även basketkorgen har agerat målbur, vilket nästan borde räknas som dubbelpoäng.
Inte för att det spelar någon roll, för det är ju bara på skoj vi spelar?.. men jag fick äran att göra säsongens första mål Det kan innebära att det var säsongens enda mål för undertecknad men det var i alla fall ett mål som kändes underbart att göra.
”Andra kant”….
Fokus på innebandybollen
Nu tar vi dom!
När jag började spela med innebandygänget var det en del jag försökte få ordning på och det var dels våra oskrivna regler och även en del ord som för mig inte riktigt stämde in med spelet?
”Samarkand, Samarkand” hör jag någon ropa om och om igen. Jag funderar naturligtvis hur ”Tusen och en natt-staden” hör ihop med att springa och fånga och skjuta bollen i mål, för det är väl det som är hela poängen? Kanske personerna är sådär härligt teatraliska, häftigt här passar jag verkligen in, inget är omöjligt och jag är på!
När jag så småningom hör någon ropa andra kant så går det upp för mig vad som menas med ”Samarkand” och jag känner mig lite fånig men än mer bekväm i spelet. Jag börjar fatta. Nu ska bara bollen in i rätt mål och jag får utöva min teatersida vid annat tillfälle för nu är det skoj på allvar, det är Rejlersinnebandytisdag.
Den första i raden av vinterns alla spinningpass
Förra söndagen var det dags att slänga på sig sommarshortsen och styra bilen till gymmet.
Spinning 90 minuter stod på schemat.
Vi körde igång med lite lätt tramp och sen var det blod, svett och tårar (om jag får överdriva lite grann). Jag var helt matt när vi gick ifrån passet och kände mig ändå relativt nöjd med ”trampet”.
För 10 år sen fick jag tyvärr inte blodad tand av företeelsen spinning men nu ska jag göra allt för att det här kommer att bli min ”vinterfluga” innan snön kommer då jag kan varva den med härlig längdskidåkning.
Fortsättningsvis kommer gruppen träna spinning tillsammans på SATS 2 dagar i veckan varav en av dagarna följs av ett cirkelpass, som jag delar med mig av i bilderna nedan.
Det känns härligt att komma igång med träningen på riktigt samtidigt som jag fortfarande inte alltid förstår storheten i vår träning utan måste påminna migsjälv om det lite då och då.
Det är alltså en träning vi gör tillsammans för att stärka laget både till att orka jobba med huvuduppdraget, som är insamlingen till Barncancerfonden och i slutänden också för att klara själva cykelturen till Paris.
Det känns stort.
Jag ser fram mot det fortsatta trampandet och om några dagar är vi på´t igen!
GO, GO, GO!!!
Jag fick ett mail från Katja, en kollega här på Stockholmskontoret, som berättade om hennes tuffaste utmaning i sitt liv som jag blev så sjukt imponerad av att jag vill dela med mig av den historien.
Hon berättade att hon hade läst om en utmaning – att cykla med Team Rynkeby från Malmö ned till Paris för att samla in pengar till Barncancerfonden – hur hon fängslats av den, skickat in en ansökan och blivit antagen att ingå i teamet. Utan någon som helst erfarenhet av att cykla på landsvägscykel! Det var några tuffa månaders förberedelser för Katja men till slut kom dagen då hon skulle iväg:
Ulf och jag fick till två bra träningspass tillsammans innan det var dags för årets tävlingspremiär. Vi har haft lite justeringsjobb att utföra på utrustningen inför premiären. Framför allt att få till rätt längd på draglinan mellan oss så att den blir optimal för både simning och löpning.
Vi startade i ett för oss bra tempo för att slippa den värsta trängseln i de första simningarna där det kan vara lite trångt med 120 lag nästan samtidigt i vattnet på korta sim sträckor.
Ulf drog bra på simningarna och navigerade spikrakt som vanligt. Själv skötte jag draghjälpen på löpningarna så vi kompletterade varandra riktigt bra.
Banan förlagd på Utö samt Ålö är otroligt vacker med riktig tuff terräng på vissa delar. Temperaturen i vattnet låg mellan 8°-12° enligt uppgifter från de lokalt boende på öarna.
Ulf och jag höll det andra Rejlers laget bakom oss hela tiden och kom i mål på tiden 4tim 14min 55sek. Peter Rejler och John Norling kom i mål på tiden 4tim 30min 30sek. så Ulf och jag är nöjda med att tagit hem Rejlerskampen.
Nu ser vi fram emot en riktigt bra sommar med massor av bra träning fram till ÖTILLÖ den 1 september.
Vi tackar för superbra support från Björn Karlsson, Eva Pettersson, Rebecka Oxelström, Anders Bexenius och Karin Irvall.
Så var det äntligen dags för Utö Swimrun. Vilken dag det blev.
Jag åkte dit för att heja på Rejlers två lag. Väl ute fanns cyklar att hyra. Med Christians kompis Björn som guide kunde jag göra flera stopp på ön där det gick att heja på de tävlande. Med var också Christians fru Eva. Vi fick en härlig och svettig tur för att hålla något så när jämna steg med de tävlande. Tror det blev omkring två mil på cykel i sol och regn men det går givetvis inte att jämföra med de som tävlade. 31 km löpning och 4 km simning uppdelat på 13 sträckor i vattnet. Hur varmt eller snarare kallt det var i vattnet var det ingen som riktigt visste. Omkring 10 grader var det någon som gissade.
Det är bara att lyfta på hatten och gratulera alla som tog sig runt. Tack också hela ÖTILLÖ-gänget för ett väldigt bra arrangemang.
För er som är nyfikna så kom Christian och Ulf först i mål av Rejlers lag. En stund efter kom Peter och John.
Christian återkommer säkert med en rapport från loppet till veckan. Här kan du se några bilder från loppet. Många fler fina bilder hittar du så klart på http://www.utoswimrun.se/.
Nu ser vi fram emot ÖTILLÖ i september.
Christian och Ulf längs banan.
Peter och John upp från vattnet.
Tävlingen är i full gång.
Först i mål på Utö Swimrun. Marcus Hultgren och Björn Englund. GRATTIS!
Mitt cykelsällskap. Först Björn som kramar om Ulf……
Senaste snackisen här i Stockholm (förutom att det äntligen kommit lite vitt på backen : ) är Plankan x 30. Det är Jenny Jacobsson som utmanat hela kontoret att köra plankan 30 dagar i följd enligt:
Dag 1 – 20 sekunder
Dag 2 – 20 sekunder
Dag 3 – 30 sekunder
Dag 4 – 30 sekunder
Dag 5 – 40 sekunder
Dag 6 – VILA
Dag 7 – 45 sekunder
Dag 8 – 45 sekunder
Dag 9 – 60 sekunder
Dag 10 – 60 sekunder
Dag 11 – 60 sekunder
Dag 12 – 90 sekunder
Dag 13 – VILA
Dag 14 – 90 sekunder
Dag 15 – 90 sekunder
Dag 16 – 120 sekunder
Dag 17 – 120 sekunder
Dag 18 – 150 sekunder
Dag 19 – VILA
Dag 20 – 150 sekunder
Dag 21 – 150 sekunder
Dag 22 – 180 sekunder
Dag 23 – 180 sekunder
Dag 24 – 210 sekunder
Dag 25 – 210 sekunder
Dag 26 – VILA
Dag 27 – 240 sekunder
Dag 28 – 240 sekunder
Dag 29 – 270 sekunder
Dag 30 – PLANKA SÅ LÄNGE DU KAN!
Stafettvasangänget som drar till fjälls på torsdag kommer att köra plankan stenhårt och har lovat att ge oss lite fina vita bilder därifrån! (Kanske tom plankan i snö?)
Jag har dålig koll på hur många vi är nu som antagit utmaningen men jag och KJ har gjort en egen variant för att kunna få ut lite nördig statistik så vi kör plankan så länge vi kan varje dag i 30 dagar :). Vi har redan provat att formtoppa under helgen med god mat och alkohol samt även morgontrött och dödshungrig innan plankan (och det finns möjligheter till förbättring här). Den kanske största utmaningen så här långt ligger i att komma ihåg att det ska göras varje dag, samt att inte få ett skrattanfall om man kör samtidigt som medutmanare som drar psykande skämt…;).
Leendet på mina läppar kan inte försvinna, trots att det snart gått ett dygn. Igår fick jag glädjen att träffa en ny fantastisk, inspirerande och rolig människa.
Ett gemensamt kundevent för våra divisioner i Karlstad hade ordnats och inbjuden som föredragshållare var drottningen bland kungar själv: Tina Thörner.
Får erkänna att jag inte riktigt hade koll på hennes karriär innan mötet, visste att hon hållit på med rally och varit med i Lets Dance, men inte så mycket mer (trodde faktiskt att det var hon som var förare).
Men efter kvällen var jag väl medveten om hennes storhet inom rally och imponerad av den vilja , energi och det driv som hon besitter och, som hon hävdar, finns inom oss alla bara rätt metoder används för att plocka fram det.
Hennes föredrag för kvällen innefattade det mesta. Från ”slumpen” av att börja med rally, tankarna kring valet av förare, vikten av att kramas till den situation hon befinner sig i idag.
Och visst måste jag lyfta fram en av hennes pågående insattser lite extra. Hon jobbar nämligen med Örebro Hockeys mentala träning. Örebro Hockey som innan säsongen var tippade sist i tabellen, men som idag ligger på 3:eplats!! De har lyckats prestera på en nivå som den stora skaran nog aldrig hade förväntat sig. Så visst kan man ju inte annat än fundera på HUR stor betydelse hennes mentala träning med laget faktiskt haft?
För mig blev Tina en ny idol och jag har till och med lovat, trots väldigt svagt hockeyintresse, att jag ska ta mig ner till ishockeyhallen för att heja fram ÖIK!
Jag och ett tiotal kollegor fick många bra löptips idag på lunchen av Christian. Hållning som en kvinna som bär tungt på huvudet, ägg i händerna och en halvöppen mun var några av godbitarna. Ett och annat hoppsasteg och några höga knän smög sig också in under turen i skogen. Sedan var det bara att rusa på!
