Orsa 2018

Har ni sett någon som går lite konstigt under veckan? Liksom staplar sig fram? Då kan nog hen ha varit med på Rejlers skidevent i Orsa. För fjärde året i rad intog ca 150 Rejlare Orsa Grönklitt för att delta i årets Grönklittsstafett, 5 sträckor mellan 5-14 km som fördelas inom laget. Rejlers utgör merparten av stafetten med sina 30 lag och det gör detta till en riktig Rejlersfest, som avslutas med gemensam middag i toppstugan på lördagkvällen. Det som gör det så fantastiskt är att lagen består av allt ifrån erfarna rävar som vår koncern-VD Peter Rejler till nybörjare från Malmökontoret som aldrig har stått på skidor. Stämningen är fantastisk och alla hejar på alla. Jag är mest imponerad av alla de som aldrig har stått på ett par skidor, det är precis detta som eventet handlar om, att våga och att avdramatisera och att ha en riktigt härlig weekend tillsammans.

Om man ska vara ärlig så vi i mitt lag (Norrköping) nog lite för nördiga för att alla ska våga hänga med, något vi måste jobba med…Vi började helgen med ett tufft skatepass i Falun på vägen upp till Orsa, När vi kom upp var alla övriga i team Norrköping/Linköping på plats och kvällen ägnades åt vallning, planering och åt lagindelning. Prognosen för helgen visade på kallt före och nysnön som kom på torsdagen gjorde spåren otroligt kärva (dvs skidorna gled väldigt dåligt). Efter en hel dags skidåkning på fredagen (ca 6 mil) var det härligt att se så många Rejlare på kvällens lagmöte, en del ser man väldigt sällan och stämningen var på topp. Nu visade det sig också att finnarna inte hade fått med sig sitt bagage på flyget, skidor och kläder var tydligen kvar i Helsingfors…Jag har själv varit med om det en gång och det är inte roligt. Lördagens stafett utan finnarna blev också precis vad jag hade trott före loppet. Karlstad, Stockholm och Norrköping tog pallplatserna i nämnd ordning, där fighten på sista sträckans 9km om andra platsen (mellan Mats Lindeberg, Stockholm och Magnus Idman, Norrköping) var enormt spännande! Magnus gick ut med 30 sekunders försprång, ett försprång som Mats hade ätit upp vid varvningen och väntan på att de skulle gå i mål var en nagelbitare. Magnus fick till slut ge sig och 2:a platsen gick till Stockholm. Hade det finländska laget fått med sig sin packning från flyget hade troligtvis vi haft en fight mellan Karlstad och Finland om guldet, synd att vi inte fick uppleva det..

Totalt fick jag ihop 12 mils skidåkning, vilket tyvärr var en bit ifrån målet på 15 mil, men det kanske går nästa år. Nästa år hoppas jag att också Region Väst får ihop 1-2 lag, det borde finnas underlag i en stad där man kan åka skidor året runt. Ni var saknade…Jag ska därför utmana er lite: Om ni kommer med 2 fulla lag från Göteborg så lovar jag att köra alla 5 sträckorna själv nästa år. -:)

TACK PETER FÖR ATT DU GÖR DETTA MÖJLIGT!

 

 

Cykelturen till Paris – Del 2

Här kommer min korta version om resan ner till Paris. Jag hoppas den är lagom informativ och inte för krånglig att förstå utan att ni kan få lite av känslan hur cykelresan var i helhet.
Till, Paris, till Paris  🚴💨 🚴🏽💨

Meklådan istället för sminklådan – Priceless

IMG_5079
Bakluckan
Servicebilen med alla "meklådor" och extradäck
Det var full trafik vid servicebilen varje morgon där varje deltagare hade plats för sin egen ”meklåda” och dess innehåll för dagen
Min "meklåda" nr.15 där jag hade alla nödprovianter och ombyten på varje etapp -Ovärderligt!
Inne i servicebilen där  lådorna för var och en av deltagarna hade sin plats. Min ”meklåda” hade nr.15. Där packade jag om alla nödprovianter och ombyten som behövdes inför varje etapp. Utan den hade jag inte klarat mig -Ovärderligt!

 

Tyskland
Kiel –Seevetal

Första dagen gick som på räls och det var vackra vyer likt Skånes slätter genom den tyska landsbygden.
Det var bara glädje och förväntan om en härlig cykelvecka som hägrade. Våra rutter var upplagda med ca 5 milaetapper där varje stopp bjöd på något gott från vårat serviceteam. Tyvärr började inte vår resa med en efterlängtad kopp kaffe med gómacka. Vi möttes av vårt serviceteam vid första stoppet där de kunde meddela att lastbilen, som åkt broarna ner genom Danmark, gått sönder under natten på resan ner i Tyskland. För er som vet så är mycket söndagsstängt i Tyskland. Men serviceteamet hade i med sig godis, ”sportbars”, frukt, kokta ägg ( som de bett att få koka någonstans efter vägen?) och vatten så vi klarade oss.

RUTTBILD
Måndag den 10 juli Kiel – Seevetal
TR%20VARM%20170709-Kiel-Seevetal-5
Samling på Kiel-kajen.
Kiel-Seevetal
Nu rullar vi iväg mot Seevetal

 

Solen skiner mellan träden och cykeln rullar på!
Solen skiner mellan träden och cykeln rullar på!

Vi kunde bara hoppas önska att bilen fixades till vårt lunchstopp 5-6 mil bort… Det hände inte. Vi bestämde oss därför vid det tänkta lunchstoppet att pumpa i oss så mycket vatten, sportdrycker ”sportbars”, godis och diverse uppiggande geléer för att fixa hela vägen till dagens mål Seevetal.
Det gjorde vi.

TR%20VARM%20170709-Kiel-Seevetal-100
Samling efter ankomsten i Seevetal.

Seevetal Visbek
Vi bjöds på en hel del regn på sträckan Seevetal-Visbek, men fick avsluta dagen med solsken vid ankomst till Visbek  ☀ Det var hårt regn emellanåt och även om dag 4 var den stora regndagen så var också denhär dagen väldigt blöt från och till.  Jag ”bet i styret”, kämpade på och kunde även passa på att njuta mellan skurarna och vi fick avsluta med sol 🚴 När dagen var slut var även våra cyklar det. Vi fick göra en rejäl rengöring av cyklarna då kedjor och annat hade fått sig en rejäl omgång sand och grus under dagen som gått.
Det kändes bra och jag kunde bara känna glädje att ännu en dag var avklarad  💜

Samling inför avfärd
Samling inför avfärd
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-5
Fulladdad för de första 5 milen :-D
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-41
Ett blött depåstopp
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-42
Lite avsköljning
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-45
Regnkappa till lilla gosenallen
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-51
Lunchrast under tak – Lyxigt!

 

SOL i sinnet
”Regn på vägen men SOL i sinnet”
IMG_5034
Sol vid ankomst till Visbek
Städning av cykel var välbehövligt den här dagen
Städning av cykel var välbehövligt den här dagen då vi plaskat genom grus och sand utefter vägarna

Middagen

IMG_5038
Hotellet hade fixat en ”Team Rynkebymeny”.
IMG_5035
Kolla in den fantasifulla menyn som hotellägaren själv skapat. Kan vara bra att ha i åtanke när man använder google translate :-)


Visbek –Bocholt

Delmål 3 avklarat. Dagen trampade vi oss igenom ca 19 mil. Vi hade motvind stor del av dagen så det kändes som det dubbla och mot slutet fick vi även cykla en stund i ösregn vilket aldrig uppskattas. I övrigt kände jag mig fortfarande vid gott mod och såg fram mot morgondagen då vi enligt plan skulle rulla in i Holland.
Morgondagens väderprognos lovade 25 mm regn  😮 Men det fick vänta till att bli morgondagens bekymmer, nu var vi i mål för dagen!

TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-33
MC-Micke aka ”Roadrunner” stretchar bakom klungan
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-20
Det var många skumpiga vägar och en del var värre än de andra och värre blev det ju längre söderut vi kom
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-36
Någon får en hjälpande hand för att orka hela vägen
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-61
En kisspaus
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-62
De flesta kisspauser hölls vid majsfält då de erbjöd finfina ”damrum” med lagom privacy
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-98
Dags att sätta på regnkappan!
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-14
Trampa, trampa..
"Oh jag har blommor i min hjälm.."
”Oh jag har blommor i min hjälm..”


Holland

Bocholt – Valkenburg
Framme i Holland – dag 4  🚴
Första känslan av ”vad gör jag här” infann sig på morgonen då jag blickade ut från hotellfönstret och det ösregnade. Jag förstod att prognosen som var lovad med minimum av 25mm regn stämde och vi fick även höra att regnet låg som en täckmantel hela över hela dagsrutten. På med alla regnkläder och ”tejpa igen” där det eventuells skulle regna in. Det visade sig att det spelade ingen roll hur mycket man försökte skydda sig och det kändes onödigt att byta om vid stoppen för regnet var lika mycket på insidan. Det blev en väldigt lång dag. Det blev flera punkteringar pga regnet då småstenar har förmågan att på något sätt rulla runt och lägga sig som vassa taggar uppåt (har jag fått förklarat för mig). Däckbyte är dock inte något större problem då vi har både cykeltekniker i cykelteamet och en servicebil som är preparerad med färdiga hjul att ”switcha om” till. Det som hände är att vi fick åka i ca 15 km/hr under däckbytet vilket var jobbigt när det var kallt och regnigt och punkteringarna löste av varandra så värmen aldrig orkade sig kvar i kroppen och man längtade efter att få ta i och kämpa sig varm. Det fick vi också.
Dagens etapp var en tur med regn, regn, lite mer regn och till och från spöregn, men med en solig avslutning ☀️ och etappen avslutades med en lång sugande backe som heter Cauberg, känd för att ingå i Amstel Gold Race cykellopp. Det var förmodligen en bra genomkörare inför Mur de Huy som skulle köras dagen efter?

Denhär outfiten hade passat bra för dagen
Denhär outfiten hade passat bra för dagen

 

IMG_5059
Pustar ut uppe på Cauberg där solen sken och regnet var ett minne blott

 

Belgien  –  Flandern 
Valkenburg – Dinant
Det var en hård dag med många branta backar och jag såg knappt en enda rak väg efter att vi kom in i Belgien. Vi fixade även med att klättrade upp på Mur de Huy även om jag fick klättra till fots sista 25 metrarna…Det kändes som jag skulle välta och gå bakåt därför gjorde jag så  🚴 👊🏻.
Torsdagens sträcka var ca 17 mil lång och laget avslutde etappen i Dinant. Vi åt middag på klostret där munkarna bryggt den goda drycken Leffe. Klostret låg på promenadavstånd och kvällen i Dinant var varm och skön.
Morgondagen, fredag innebar att det bara var två cykeldagar kvar tills vi skulle nå slutdestinationen Paris.

Morgonens bestyr runt servicebilarna
Morgonens bestyr runt servicebilarna i Valkenburg innan avtramp mot Dinant
Vi besökte en amerikansk krigskyrkogård, Margraten med 8 300 vita kors upprättade till minne av de soldater som förlorat sina liv i kriget. Korsen står i raka linjer hur du än tittar på dem.
Vi besökte en amerikansk krigskyrkogård, Margraten med 8 300 vita kors upprättade till minne av de soldater som förlorat sina liv i kriget. Korsen står i raka linjer hur du än tittar på dem.
IMG_5071
Det var en mäktig syn men vi blev vänligt upplysta att lämna platsen då det inte var tillåtet att ta med cyklar in på kyrkogården.
IMG_5084
Fikapaus vid en flod
IMG_5083
Lite fix med en punka
Trampa, trampa överlev!
Trampa, trampa överlev!
IMG_5086
Mållinjen efter klättringen upp på Mur de Huy
IMG_5101
Uppe på toppen av Mur de Huy
IMG_5103
Jag och en skylt gällande lutningen
Leffes place
Leffes place

Frankrike
Dinant – Soissons (via Champagne)
Vaknade och ville inte cykla mer. Nu ville jag vara framme och vid frukosten skojades det om hur långt vi hade kvar, jag orkade inte lyssna och jag blev överaskad av migsjälv och min svaghet nu då vi snart var framme? Det var ju ändå bara två dagar kvar. Det som var  jobbigt var att det var 22 mil denhär dagen och morgondagen skulle vi trampa 14 mil innan vi nådde Paris. Jag kände att jag inte skulle orka och var otröstlig. Det gick över, jag började trampa, jag la mig längst bak med några övriga som hade det jobbigt pga olika orsaker och efter en timme var jag med i matchen igen.
Dagens tramp var mest ”trampa, trampa, överlev”. Det var backigare än det varit tidigare och mot slutet av dagen hade vi en kraftig motvind som gjorde att det sög på krafterna men jag var inte jättetrött ändå. Det var inte kroppen som var trött, det var huvudet. Till Soissons kom vi i alla fall.
Jag längtade efter lördagsmorgonen, efter Paris och ville gå till sängs och somna så snabbt som möjligt!

Morgonen som jag helst vill glömma
Morgonen i Dinant som jag helst vill glömma
IMG_5112
En lunchpaus

Soissons – PARIS!

Äntligen, nu är dagen här. Dagen som vi ska trampa in i Paris! Vi måste bara trampa 14 mil innan vi anländer till parken där alla teamen med familjer och vänner ska samlas. PGA olika terrorhot och eventuella attacker fick inte Team Rynkeby tillåtelse att köra en gemensam prolog uppför Champs Elysees vidare till Eiffeltornet och samlingen blev istället i en park någon kilometer söder om Eiffeltornet.
Första delen av etappen är det väldigt dålig väg då vi åker genom en nationalpark där de inte satsat på att fixa till vägen utan vill även låta den gå till naturen?
Vi åker senare de sista milen utmed Canal de Ourgu – Det är en cykelväg med betongläggning vilket gör att det inte blir mindre skumpigt som vi hoppats utan vi ”skuttar på” och jag har ingen koll på var och när vi ska vara framme.
Helt plötsligt åker vi in i en folksamling utefter cykelvägen där det står fullt med glada människor och klappar händerna, vinkar med nordiska flaggor och ropar heja, heja! Vi är framme på Place de la Fontaine aux Lions.
Känslan där och då är så otrolig och tårarna fulla med glädje bara överöser mina kinder. JAG ÄR I MÅL!!

När vi firat klart tog vi cyklarna och cyklade upp för Champs Elysses för att runda Triumphbågen men vi kom inte ända fram pga flera av deltagarna var utmattade och hade slut på vatten. Vi fick därför nöja oss med att svänga av straxt innan och köra direkt till Eiffeltornet där vi avslutade vår cykeltur med lite bilder innan vi åkte vidare till hotellet.

IMG_5111
En av många vägar påväg till Paris
IMG_5110
Damrummet skymtas bakom mig
IMG_5105
Snabbpaus
Lite firande av att vi är framme i Paris
Lite firande av att vi är framme i Paris

 

IMG_5160
Yes, we I did it!
IMG_5353
Känslan är enorm

 

Ansökan för 2018 är fortfarande öppen för dig som blivit sugen :)

http://www.team-rynkeby.se/team-rynkeby/ansok-om-deltagande.aspx

 

Foto Erik Nygren

 

Cykelturen till Paris – Del 1

Karlstad –  Kiel

8 juli 2017 – Cykla till Paris, på riktigt!
Jag vaknar tidig lördagmorgon den 8 juli 2017 och vill inte åka! Jag sväljer och sväljer men tårarna vill inte hålla tillbaka och så fortsätter det ända till jag är halvvägs till Göteborg, då släpper det och jag börjar känna lusten till att fullfölja det jag sedan länge påbörjat, men ångesten kommer att återkomma, jag vet bara inte när…
Jag pratar under resan med mitt tågsällskap, Anna och säger slutligen att jag som tycker det är tråkigt att bädda sängen, längtar av hela mitt hjärta att få göra det igen.  Hon småler och instämmer på min längtan och det blev där och då en trygghet som var med mig under hela resan då mitt mantra ”Trampa, trampa överlev” hade fått mental tillökning – Tanken att få bädda min egen säng!?

IMG_5348
En bild som fanns med mig under resan, längtan att få bädda sängen..?


Karlstad – Göteborg
Vi samlades  vid centralstationen i Karlstad. Ja, det är sant, vi började vår cykeltur på SJ-tåget till Göteborg och det kan diskuteras om det varit bättre att cykla? Men denhär gången höll SJ i alla fall tiden så argumentet får vila från min sida :)

Vi körde en prolog genom Göteborg tillsammans med team Göteborg och team Sjuhärad. Jag laddade med mycket kläder då jag tänkte en lugn cykeltur på Avenyn genom ”platta” Göteborg. Ack så fel det blev då tempot var högt och Göteborg på vissa ställen likaså. Kämpigast var den branta backen upp mot Partille där vi senare käkade en gemensam lunch på Partille Golfbana. Sen var det bara nerför, nästan. Avenyn bjöd på ett par vurpor bland annat orsakat av de spåriga vägarna som inte var snälla mot våra smala cykelhjul men tack och lov blev det bara cykel-eksem och ingen större kroppsskada vid de separata olyckorna.

På gång nerför Avenyn
På gång nerför Avenyn


Hoppets Hus och Drottning Silvias barnsjukhus
Vårt mål med Göteborgsprologen var att besöka Hoppets Hus och Drottnings Silvias barnsjukhus och efter lunch begav vi oss dit. Hoppets Hus är ett hus för familjer med barn som vårdas på sjukhuset.
Vid Drottnings Silvias barnsjukhus samlades vi och släppte upp ballonger som en symbol för barnens hopp i deras kamp mot cancern. De barn som var pigga nog att komma ut var med ute på gårdsplanen. Det var en jobbig men väldigt meningsfull stund där vi fick en bild av verkligheten, som den ser ut för de sjuka barnen, att ta med oss på vår resa ner till Paris.
De här barnen har inget val. Den bilden kom att hjälpa mig i de stunder jag kände mental trötthet, att inte ge upp.

Hoppets Hus, Göteborg
Hoppets Hus, Göteborg
Påväg från Hoppets Hus till Drottning Silvias barnsjukhus
Påväg från Hoppets Hus till Drottning Silvias barnsjukhus
Vi släpper ballongerna utanför sjukhuset där barn och familjer samlats
Vi släpper ballongerna utanför sjukhuset där barn och familjer samlats
En av våra cyklister pratar med mamman till en sjuk flicka som sitter bredvid i en rullstol. De bestämmer att hålla kontakt under resan.


Inte bara en båtresa
Kielbåten hade jag gärna bytt ut mot cykeltur genom Danmark men det var bara att bita ihop och försöka genomstå mina hjärnspöken natten över havet. Det gungade på rejält vid middagen och man hörde både fnitter och ”oj vad det gungar”, som jag tolkar som ”nu är det illa”. För att försäkra mig om att det inte var något ovanligt med ”sjögunget” tog jag kontakt med informationsdisken där jag blev lugnad av en äldre dam bakom disken, som såg ut att veta vad hon pratade om, att det ”skulle lugna sig om ett par timmar”.
Jag tog hennes ord med mig in i vår fönsterklädda hytt och vaggades utmattad av dagen till sömns och vaknade tidig morgon till ett spegelblankt solbelyst hav. Jag klarade det!

IMG_5012
Morgonbild från båtens matsal
IMG_5324
Cyklarna hade egen sovplats på bildäck


Kiel

På plats i Kiel och redo att fortsätta trampa mot Paris
Här har vi kört av båten i Kiel och står redo att fortsätta trampa mot Paris

Snart släpper jag på handbromsen och rullar iväg…

Meklådan och jag är färdigpackad (tror jag..) och nu är jag så väl förberedd som jag kan bli för det här även om det just nu känns otroligt nervöst.

IMG_4660 (002)

Jag lovar att jag kommer att trampa och ta i allt jag förmår, nu gör vi det här hela vägen till Paris!

18839450_10155630651813968_1052818429992181037_o

 

Följ oss gärna via  live-tracker

Vårt körschema är klart och för den som vill kan följa oss eller något annat av teamen på en ”livetracker”.
Klicka på nedan länk och välj  –   Icon  31  =  TR Värmland

http://www.team-rynkeby.com/live2017.aspx

och på Team Rynkeby Värmlands facebooksida :-)

Sista riktiga träningen innan Paris

Ikväll körde vi sista tisdagsträningen i välförtjänt strålande solsken. Vi stannade till vid Mörudden för en liten glasspaus där en av teammedlemmarna även passade på att ta ett kyligt klädsim.

Innan vi trampade iväg stannade vi till vid Autowåx i Karlstad där vi mottog servicebilarna från bilfirman som är vänliga att sponsra oss med fordon på resan till Paris. Nu är det bara packningen av väskor, packning av bilar och prologen i Inre hamn kvar innan lördag då vi åker på riktigt.
Prologen i Inre hamn är på torsdag ca kl. 18.30-19-30.

IMG_4938
Autowåx Karlstad Foto: Erik Nygren

 

IMG_4928
I väntan på avfärd mot Hammarö.

 

IMG_4924
Cykeln är nyservad med uppfräschning och nya bromsklossar, direkt från cykelaffären idag.

 

IMG_4933
Teamet pirriga eller bara lite slöa i solen?

 

 

 

 

Rejlers stöd till Barncancerfonden

Jag är otroligt glad att Rejlers Sverige AB är ett av de företag som är guldsponsor till Team Rynkeby Värmland och på så sätt stöttar Team Rynkebys arbete med insamling till barncancerfonden.
Även om jag på senaste tiden bara fokuserat på att berätta om mina känslor inför cykelresan till Paris och om träningen som krävts under det här året så är det utan tvekan insamlingen till barncancerfonden som är vårt absolut viktigaste mål med det här projektet. Att samla in pengar till forskningen för den hemska sjukdom som drabbar så otroligt många familjer.

IMG_4737

Känslan av att ha stödet från företaget Rejlers och alla kollegor i arbetet vi gör är enorm, TACK!

 

Träning, gala och träningsvärk…

Helgen har varit på sadeln vilket börjar bli en vana nu.
Jag har sedan tidigare inte känt på ”riktig” träningsvärk men har under helgen fått en rejäl dos av det och det har inte varit kul.
Lördagen körde jag med i en grupp som ska köra Vätternrundan Sub 10 = under 10 timmar. Tempot var 30 km/tim under ca 13 mil. Jag orkade knappt trampa den sista kilometern hem då mina höfter och ben värkte så pass att jag tänkte att nu vill jag inte cykla mer..
Söndagens träning var den vanliga Team Rynkebyträningen och den var i ett mer lagom tempo ( 26-27 km/tim) men när regnet kom och vi hade mer än halva vägen kvar så kom smärtan i benen tillbaka. Jag klarade dock att ta mig hela vägen hem utan hjälp och det blev återigen ca 13 mils cykling.
Just nu känns det lite tungt och jag känner mig lite knäckt av min kropps reaktion (läs smärta) men det blir nog bättre om några dagar.
Jag ska ju hela vägen till Paris, det måste ju gå!

Den 9 maj hade vi i Team Rynkeby anordnat en Barncancergala där frivilliga artister och personal ställde upp helt gratis och alla intäkter gick till Barncancerfonden. Sammanlagt samlade vi in närmare 115 000 SEK :-)

Kvällen började med förmingel på Plaza och även där gick alla intäkter oavkortat till Barncancerfonden.

IMG_4445

Artister och personal ställde upp helt gratis, precis som vi själva.

IMG_4455 IMG_4462 IMG_4464

Vilket fantastiskt engagemang från alla medverkanden och från publiken som gav en generös summa under kvällen, bland annat genom en kort swish-stund under tonerna av ”Bingolotto musik”.

IMG_4453

 

Utöver träning och Barncancergalan har jag varit delaktig på Elfack i Göteborg där Rejlers Embriq fanns tillhands för våra kunder under hela veckan.

IMG_4429

 

Rejlersinnebandyn är skoj på allvar!

Tisdagar kl. 17 är det skoj på allvar i Tingvallaskolans gympasal i Karlstad.
Vi är ett gäng som kämpar i en timme för att få den lilla rackarn i mål. Många gånger tar handbollsmålet äran och även basketkorgen har agerat målbur, vilket nästan borde räknas som dubbelpoäng.
Inte för att det spelar någon roll, för det är ju bara på skoj vi spelar?.. men jag fick äran att göra säsongens första mål  :-) Det kan innebära att det var säsongens enda mål för undertecknad  men det var i alla fall ett mål som kändes underbart att göra.

 

När jag började spela med innebandygänget var det en del jag försökte få ordning på och det var dels våra oskrivna regler och även en del ord som för mig inte riktigt stämde in med spelet?
”Samarkand,  Samarkand” hör jag någon ropa om och om igen. Jag funderar naturligtvis hur ”Tusen och en natt-staden” hör ihop med att springa och fånga och skjuta bollen i mål, för det är väl det som är hela poängen? Kanske personerna är sådär härligt teatraliska, häftigt här passar jag verkligen in, inget är omöjligt och jag är på!
När jag så småningom hör någon ropa andra kant så går det upp för mig vad som menas med ”Samarkand” och jag känner mig lite fånig men än mer bekväm i spelet. Jag börjar fatta. Nu ska bara bollen in i rätt mål och jag får utöva min teatersida vid annat tillfälle för nu är det skoj på allvar, det är Rejlersinnebandytisdag.

FullSizeRender

Beitostölen tillsammans med nya kollegor

Förra helgen var jag tillsammans med mina befintliga kollegor och träffade våra nya kollegor i Beitostölen, Norge. Det var några dagar med samkväm och aktiviteter för att ge en bra start till vårat nya team som gått från 35 personer till 150 personer i en härlig norsksvensk blandning.
Vi heter numera Rejlers Embriq. Läs mer om Rejlers Embriq och våra ”systrar” på www.rejlers.com

 

Min nya Rejlers Embriqmössa
Min nya Rejlers Embriqmössa.

 

Några av mina svenska kollegor i lika fina mössor
Några av mina svenska kollegor i lika fina mössor.
Morgonstund med manchestersnö.
Morgonstund med manchestersnö i backen.

 

Här står vi i backen och väntar att åka iväg
Här står vi i backen och väntar att åka iväg.
Inte mycket action i backen för jag står ju still :-).
IMG_3248
Afterski i toppstugan.

Variationen underlättar nöjet

God fortsättning på 2017 önskar jag alla!

Min träning började på topp precis innan julhelgen och även i mellandagarna då jag till och med körde några dubbla pass vissa dagar men tyvärr gav kroppen igen och jag fick tillbaka för mina försök till de plötsliga överprestationerna… Det blev några dagar med öm kropp, magsjuka och andra febersymtom som jag hade lite svårt att acceptera.
Efter min matthet som gjorde att jag knappt orkade igenom arbetsveckan fick jag ny energi och under helgen har jag kunnat njuta av utomhusträning med snö och kyla som underlag.
En härlig helg på Högfjällshotellet i Sälen har gjort susen och mina bacillusker verkar vara bortblåsta eller bortfrusna :-)

Träning för att orka cykla till Paris kan även göra på skidor. All träning är bra träning och variationen underlättar nöjet.
Jo, jag är medveten om att jag ändå måste fortsätta spinna fram till cykelsäsongen är här för att orka hänga med att cykla på riktigt också.

IMG_3147
Nu är jag glad! Vi får vila och fylla på med energi :-)
IMG_3141
Fina spår ”Kalven runt” uppe på Sälenfjällen.
IMG_3123
Kom jag verkligen 2:a igen? Är du säker att jag inte vann över dig idag?