Cykelturen till Paris – Del 2

Här kommer min korta version om resan ner till Paris. Jag hoppas den är lagom informativ och inte för krånglig att förstå utan att ni kan få lite av känslan hur cykelresan var i helhet.
Till, Paris, till Paris  🚴💨 🚴🏽💨

Meklådan istället för sminklådan – Priceless

IMG_5079
Bakluckan
Servicebilen med alla "meklådor" och extradäck
Det var full trafik vid servicebilen varje morgon där varje deltagare hade plats för sin egen ”meklåda” och dess innehåll för dagen
Min "meklåda" nr.15 där jag hade alla nödprovianter och ombyten på varje etapp -Ovärderligt!
Inne i servicebilen där  lådorna för var och en av deltagarna hade sin plats. Min ”meklåda” hade nr.15. Där packade jag om alla nödprovianter och ombyten som behövdes inför varje etapp. Utan den hade jag inte klarat mig -Ovärderligt!

 

Tyskland
Kiel –Seevetal

Första dagen gick som på räls och det var vackra vyer likt Skånes slätter genom den tyska landsbygden.
Det var bara glädje och förväntan om en härlig cykelvecka som hägrade. Våra rutter var upplagda med ca 5 milaetapper där varje stopp bjöd på något gott från vårat serviceteam. Tyvärr började inte vår resa med en efterlängtad kopp kaffe med gómacka. Vi möttes av vårt serviceteam vid första stoppet där de kunde meddela att lastbilen, som åkt broarna ner genom Danmark, gått sönder under natten på resan ner i Tyskland. För er som vet så är mycket söndagsstängt i Tyskland. Men serviceteamet hade i med sig godis, ”sportbars”, frukt, kokta ägg ( som de bett att få koka någonstans efter vägen?) och vatten så vi klarade oss.

RUTTBILD
Måndag den 10 juli Kiel – Seevetal
TR%20VARM%20170709-Kiel-Seevetal-5
Samling på Kiel-kajen.
Kiel-Seevetal
Nu rullar vi iväg mot Seevetal

 

Solen skiner mellan träden och cykeln rullar på!
Solen skiner mellan träden och cykeln rullar på!

Vi kunde bara hoppas önska att bilen fixades till vårt lunchstopp 5-6 mil bort… Det hände inte. Vi bestämde oss därför vid det tänkta lunchstoppet att pumpa i oss så mycket vatten, sportdrycker ”sportbars”, godis och diverse uppiggande geléer för att fixa hela vägen till dagens mål Seevetal.
Det gjorde vi.

TR%20VARM%20170709-Kiel-Seevetal-100
Samling efter ankomsten i Seevetal.

Seevetal Visbek
Vi bjöds på en hel del regn på sträckan Seevetal-Visbek, men fick avsluta dagen med solsken vid ankomst till Visbek  ☀ Det var hårt regn emellanåt och även om dag 4 var den stora regndagen så var också denhär dagen väldigt blöt från och till.  Jag ”bet i styret”, kämpade på och kunde även passa på att njuta mellan skurarna och vi fick avsluta med sol 🚴 När dagen var slut var även våra cyklar det. Vi fick göra en rejäl rengöring av cyklarna då kedjor och annat hade fått sig en rejäl omgång sand och grus under dagen som gått.
Det kändes bra och jag kunde bara känna glädje att ännu en dag var avklarad  💜

Samling inför avfärd
Samling inför avfärd
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-5
Fulladdad för de första 5 milen :-D
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-41
Ett blött depåstopp
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-42
Lite avsköljning
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-45
Regnkappa till lilla gosenallen
TR%20VARM%20170710-Seevetal-Visbek-51
Lunchrast under tak – Lyxigt!

 

SOL i sinnet
”Regn på vägen men SOL i sinnet”
IMG_5034
Sol vid ankomst till Visbek
Städning av cykel var välbehövligt den här dagen
Städning av cykel var välbehövligt den här dagen då vi plaskat genom grus och sand utefter vägarna

Middagen

IMG_5038
Hotellet hade fixat en ”Team Rynkebymeny”.
IMG_5035
Kolla in den fantasifulla menyn som hotellägaren själv skapat. Kan vara bra att ha i åtanke när man använder google translate :-)


Visbek –Bocholt

Delmål 3 avklarat. Dagen trampade vi oss igenom ca 19 mil. Vi hade motvind stor del av dagen så det kändes som det dubbla och mot slutet fick vi även cykla en stund i ösregn vilket aldrig uppskattas. I övrigt kände jag mig fortfarande vid gott mod och såg fram mot morgondagen då vi enligt plan skulle rulla in i Holland.
Morgondagens väderprognos lovade 25 mm regn  😮 Men det fick vänta till att bli morgondagens bekymmer, nu var vi i mål för dagen!

TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-33
MC-Micke aka ”Roadrunner” stretchar bakom klungan
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-20
Det var många skumpiga vägar och en del var värre än de andra och värre blev det ju längre söderut vi kom
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-36
Någon får en hjälpande hand för att orka hela vägen
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-61
En kisspaus
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-62
De flesta kisspauser hölls vid majsfält då de erbjöd finfina ”damrum” med lagom privacy
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-98
Dags att sätta på regnkappan!
TR%20VARM%20170711-Visbek-Bocholt-14
Trampa, trampa..
"Oh jag har blommor i min hjälm.."
”Oh jag har blommor i min hjälm..”


Holland

Bocholt – Valkenburg
Framme i Holland – dag 4  🚴
Första känslan av ”vad gör jag här” infann sig på morgonen då jag blickade ut från hotellfönstret och det ösregnade. Jag förstod att prognosen som var lovad med minimum av 25mm regn stämde och vi fick även höra att regnet låg som en täckmantel hela över hela dagsrutten. På med alla regnkläder och ”tejpa igen” där det eventuells skulle regna in. Det visade sig att det spelade ingen roll hur mycket man försökte skydda sig och det kändes onödigt att byta om vid stoppen för regnet var lika mycket på insidan. Det blev en väldigt lång dag. Det blev flera punkteringar pga regnet då småstenar har förmågan att på något sätt rulla runt och lägga sig som vassa taggar uppåt (har jag fått förklarat för mig). Däckbyte är dock inte något större problem då vi har både cykeltekniker i cykelteamet och en servicebil som är preparerad med färdiga hjul att ”switcha om” till. Det som hände är att vi fick åka i ca 15 km/hr under däckbytet vilket var jobbigt när det var kallt och regnigt och punkteringarna löste av varandra så värmen aldrig orkade sig kvar i kroppen och man längtade efter att få ta i och kämpa sig varm. Det fick vi också.
Dagens etapp var en tur med regn, regn, lite mer regn och till och från spöregn, men med en solig avslutning ☀️ och etappen avslutades med en lång sugande backe som heter Cauberg, känd för att ingå i Amstel Gold Race cykellopp. Det var förmodligen en bra genomkörare inför Mur de Huy som skulle köras dagen efter?

Denhär outfiten hade passat bra för dagen
Denhär outfiten hade passat bra för dagen

 

IMG_5059
Pustar ut uppe på Cauberg där solen sken och regnet var ett minne blott

 

Belgien  –  Flandern 
Valkenburg – Dinant
Det var en hård dag med många branta backar och jag såg knappt en enda rak väg efter att vi kom in i Belgien. Vi fixade även med att klättrade upp på Mur de Huy även om jag fick klättra till fots sista 25 metrarna…Det kändes som jag skulle välta och gå bakåt därför gjorde jag så  🚴 👊🏻.
Torsdagens sträcka var ca 17 mil lång och laget avslutde etappen i Dinant. Vi åt middag på klostret där munkarna bryggt den goda drycken Leffe. Klostret låg på promenadavstånd och kvällen i Dinant var varm och skön.
Morgondagen, fredag innebar att det bara var två cykeldagar kvar tills vi skulle nå slutdestinationen Paris.

Morgonens bestyr runt servicebilarna
Morgonens bestyr runt servicebilarna i Valkenburg innan avtramp mot Dinant
Vi besökte en amerikansk krigskyrkogård, Margraten med 8 300 vita kors upprättade till minne av de soldater som förlorat sina liv i kriget. Korsen står i raka linjer hur du än tittar på dem.
Vi besökte en amerikansk krigskyrkogård, Margraten med 8 300 vita kors upprättade till minne av de soldater som förlorat sina liv i kriget. Korsen står i raka linjer hur du än tittar på dem.
IMG_5071
Det var en mäktig syn men vi blev vänligt upplysta att lämna platsen då det inte var tillåtet att ta med cyklar in på kyrkogården.
IMG_5084
Fikapaus vid en flod
IMG_5083
Lite fix med en punka
Trampa, trampa överlev!
Trampa, trampa överlev!
IMG_5086
Mållinjen efter klättringen upp på Mur de Huy
IMG_5101
Uppe på toppen av Mur de Huy
IMG_5103
Jag och en skylt gällande lutningen
Leffes place
Leffes place

Frankrike
Dinant – Soissons (via Champagne)
Vaknade och ville inte cykla mer. Nu ville jag vara framme och vid frukosten skojades det om hur långt vi hade kvar, jag orkade inte lyssna och jag blev överaskad av migsjälv och min svaghet nu då vi snart var framme? Det var ju ändå bara två dagar kvar. Det som var  jobbigt var att det var 22 mil denhär dagen och morgondagen skulle vi trampa 14 mil innan vi nådde Paris. Jag kände att jag inte skulle orka och var otröstlig. Det gick över, jag började trampa, jag la mig längst bak med några övriga som hade det jobbigt pga olika orsaker och efter en timme var jag med i matchen igen.
Dagens tramp var mest ”trampa, trampa, överlev”. Det var backigare än det varit tidigare och mot slutet av dagen hade vi en kraftig motvind som gjorde att det sög på krafterna men jag var inte jättetrött ändå. Det var inte kroppen som var trött, det var huvudet. Till Soissons kom vi i alla fall.
Jag längtade efter lördagsmorgonen, efter Paris och ville gå till sängs och somna så snabbt som möjligt!

Morgonen som jag helst vill glömma
Morgonen i Dinant som jag helst vill glömma
IMG_5112
En lunchpaus

Soissons – PARIS!

Äntligen, nu är dagen här. Dagen som vi ska trampa in i Paris! Vi måste bara trampa 14 mil innan vi anländer till parken där alla teamen med familjer och vänner ska samlas. PGA olika terrorhot och eventuella attacker fick inte Team Rynkeby tillåtelse att köra en gemensam prolog uppför Champs Elysees vidare till Eiffeltornet och samlingen blev istället i en park någon kilometer söder om Eiffeltornet.
Första delen av etappen är det väldigt dålig väg då vi åker genom en nationalpark där de inte satsat på att fixa till vägen utan vill även låta den gå till naturen?
Vi åker senare de sista milen utmed Canal de Ourgu – Det är en cykelväg med betongläggning vilket gör att det inte blir mindre skumpigt som vi hoppats utan vi ”skuttar på” och jag har ingen koll på var och när vi ska vara framme.
Helt plötsligt åker vi in i en folksamling utefter cykelvägen där det står fullt med glada människor och klappar händerna, vinkar med nordiska flaggor och ropar heja, heja! Vi är framme på Place de la Fontaine aux Lions.
Känslan där och då är så otrolig och tårarna fulla med glädje bara överöser mina kinder. JAG ÄR I MÅL!!

När vi firat klart tog vi cyklarna och cyklade upp för Champs Elysses för att runda Triumphbågen men vi kom inte ända fram pga flera av deltagarna var utmattade och hade slut på vatten. Vi fick därför nöja oss med att svänga av straxt innan och köra direkt till Eiffeltornet där vi avslutade vår cykeltur med lite bilder innan vi åkte vidare till hotellet.

IMG_5111
En av många vägar påväg till Paris
IMG_5110
Damrummet skymtas bakom mig
IMG_5105
Snabbpaus
Lite firande av att vi är framme i Paris
Lite firande av att vi är framme i Paris

 

IMG_5160
Yes, we I did it!
IMG_5353
Känslan är enorm

 

Ansökan för 2018 är fortfarande öppen för dig som blivit sugen :)

http://www.team-rynkeby.se/team-rynkeby/ansok-om-deltagande.aspx

 

Foto Erik Nygren

 

Cykelturen till Paris – Del 1

Karlstad –  Kiel

8 juli 2017 – Cykla till Paris, på riktigt!
Jag vaknar tidig lördagmorgon den 8 juli 2017 och vill inte åka! Jag sväljer och sväljer men tårarna vill inte hålla tillbaka och så fortsätter det ända till jag är halvvägs till Göteborg, då släpper det och jag börjar känna lusten till att fullfölja det jag sedan länge påbörjat, men ångesten kommer att återkomma, jag vet bara inte när…
Jag pratar under resan med mitt tågsällskap, Anna och säger slutligen att jag som tycker det är tråkigt att bädda sängen, längtar av hela mitt hjärta att få göra det igen.  Hon småler och instämmer på min längtan och det blev där och då en trygghet som var med mig under hela resan då mitt mantra ”Trampa, trampa överlev” hade fått mental tillökning – Tanken att få bädda min egen säng!?

IMG_5348
En bild som fanns med mig under resan, längtan att få bädda sängen..?


Karlstad – Göteborg
Vi samlades  vid centralstationen i Karlstad. Ja, det är sant, vi började vår cykeltur på SJ-tåget till Göteborg och det kan diskuteras om det varit bättre att cykla? Men denhär gången höll SJ i alla fall tiden så argumentet får vila från min sida :)

Vi körde en prolog genom Göteborg tillsammans med team Göteborg och team Sjuhärad. Jag laddade med mycket kläder då jag tänkte en lugn cykeltur på Avenyn genom ”platta” Göteborg. Ack så fel det blev då tempot var högt och Göteborg på vissa ställen likaså. Kämpigast var den branta backen upp mot Partille där vi senare käkade en gemensam lunch på Partille Golfbana. Sen var det bara nerför, nästan. Avenyn bjöd på ett par vurpor bland annat orsakat av de spåriga vägarna som inte var snälla mot våra smala cykelhjul men tack och lov blev det bara cykel-eksem och ingen större kroppsskada vid de separata olyckorna.

På gång nerför Avenyn
På gång nerför Avenyn


Hoppets Hus och Drottning Silvias barnsjukhus
Vårt mål med Göteborgsprologen var att besöka Hoppets Hus och Drottnings Silvias barnsjukhus och efter lunch begav vi oss dit. Hoppets Hus är ett hus för familjer med barn som vårdas på sjukhuset.
Vid Drottnings Silvias barnsjukhus samlades vi och släppte upp ballonger som en symbol för barnens hopp i deras kamp mot cancern. De barn som var pigga nog att komma ut var med ute på gårdsplanen. Det var en jobbig men väldigt meningsfull stund där vi fick en bild av verkligheten, som den ser ut för de sjuka barnen, att ta med oss på vår resa ner till Paris.
De här barnen har inget val. Den bilden kom att hjälpa mig i de stunder jag kände mental trötthet, att inte ge upp.

Hoppets Hus, Göteborg
Hoppets Hus, Göteborg
Påväg från Hoppets Hus till Drottning Silvias barnsjukhus
Påväg från Hoppets Hus till Drottning Silvias barnsjukhus
Vi släpper ballongerna utanför sjukhuset där barn och familjer samlats
Vi släpper ballongerna utanför sjukhuset där barn och familjer samlats
En av våra cyklister pratar med mamman till en sjuk flicka som sitter bredvid i en rullstol. De bestämmer att hålla kontakt under resan.


Inte bara en båtresa
Kielbåten hade jag gärna bytt ut mot cykeltur genom Danmark men det var bara att bita ihop och försöka genomstå mina hjärnspöken natten över havet. Det gungade på rejält vid middagen och man hörde både fnitter och ”oj vad det gungar”, som jag tolkar som ”nu är det illa”. För att försäkra mig om att det inte var något ovanligt med ”sjögunget” tog jag kontakt med informationsdisken där jag blev lugnad av en äldre dam bakom disken, som såg ut att veta vad hon pratade om, att det ”skulle lugna sig om ett par timmar”.
Jag tog hennes ord med mig in i vår fönsterklädda hytt och vaggades utmattad av dagen till sömns och vaknade tidig morgon till ett spegelblankt solbelyst hav. Jag klarade det!

IMG_5012
Morgonbild från båtens matsal
IMG_5324
Cyklarna hade egen sovplats på bildäck


Kiel

På plats i Kiel och redo att fortsätta trampa mot Paris
Här har vi kört av båten i Kiel och står redo att fortsätta trampa mot Paris

Trampa, drick, överlev!

Gummihandskarna på när det var dags för Teamläger nummer två!

Innan träningslägret i Sunne körde vi vår vanliga torsdagsträning. Det blev en 6 mila-tur i solskenet. Vi fick en trevlig överraskning av en sponsor halvvägs in på turen. Vår teamkapten hojtade till att vi skulle svänga in vänster vid OK macken i Grums, där fick vi till vår förtjusning både kaffe och nybakta bullar, lyxigt värre!
Vi körde senare vidare mot Karlstad och passade ännu en gång på att ”tjuvåka” på den nya E18 sträckan, som ännu inte är invigd. Vi gasade (trampade) på och körde så fort vi orkade på den nylagda asfalten, helt utan någon som helst trafik, vilken härlig känsla!

Teamläger nummer två bjöd på både regn och långcykling. Vi började dock lite blygsamt på fredag eftermiddag med en tur på 57 km i vackert solsken och den känslan försökte jag ta med mig resten av helgen när regnet var ett faktum.

Lördag morgon, frukost 07.00, ombytta och klara kl. 07.45, avfärd kl. 08.00  – 21 mil
Diskhandskar, regnkläder och hjälmen på. Vi cyklade mot Torsby, Gräsmark mot riksgränsen och regnet gjorde oss sällskap till och från mest hela vägen. Lätt jämnblött helt enkelt.

IMG_4697 IMG_4696

Vid riksgränsen stannade vi och tog lite foton och jag satte mig på cykeln och började trampa då jag fick en känsla av att jag hoppat upp på fel cykel och jag sa till de som låg bakom; jag tror att jag fått fel cykel?
Kommentaren tillbaka var ungefär ”nu är hon ute och cyklar igen”… Samtidigt la jag märke till att mitt framhjul såg annorlunda ut? Jag hade fått pyspunka!
Servicebilen anropades av teamkapten, ett hjul med ett nypumpat däck levererades och byttes ut mot mitt eget som var trasigt och vi hoppade upp på cyklarna och körde snabbt ikapp klungan som under tiden trampat i sakta mak i väntan på att få ordet ”kontakt” innan farten får öka. Ingen hade lagt märke till att jag fått punka, eller att jag varit frånvarande 5 minuter. Bra eller dåligt men sammanfattar att det var väldigt effektivt hjulbyte och superbra att ha med en servicebil med diverse nödvändiga don.

IMG_4665
Spegelvänt vid Riksgränsen
IMG_4666
På cykeln Norge-Sverige över dagen
IMG_4673
Innan pyspunkan
IMG_4661
Snabbpaus vid vattenbrynet

 

IMG_4655
21 mil

Vi fortsatte vårt tramp mot Kongsvinger och det gick sammanfattat riktigt bra de första 10-15 milen sen började något hända i kroppen, både mina krafter och viljan att trampa försvann helt. Mina ben fortsatte tack och lov ofrivilligt att trampa. Jag fick jobbigt med andningen och det knöt sig i halsen på mig. Jag bet ihop och kunde inte skilja regnet från snor eller tårar.
Efter ca 10 timmars cykling varvat med mellanmål-lunch- och kisspauser anlände vi tillbaka till Selma SPA i Sunne och jag ville aldrig sätta mig på cykeln igen.
Kvällens aktivitet där vi skulle skriva något om oss själva gjorde sig inte rätta. Det jag skrivit kändes så otroligt långt ifrån hur jag känt tidigare samma dag. Jag hade skrivit att ”jag känner mig lycklig och försöker ta vara på varje dag”. Samma dag hade jag känt mig så otroligt ledsen och oförmögen att ens kunna föra fram en cykel och lyckan hade just då känts helt utom räckhåll…Men jag insåg snabbt att frånsett min känsla under 21 mils cykling så är jag lycklig, jag försöker verkligen ta vara på varje dag och vad den har att erbjuda, lappen stämde helt och hållet!
Att jag inte orkade har inget med min lycka att göra :-)

IMG_4663

 

Söndag morgon, frukost 07.00, ombytta och klara kl. 07.45, avfärd kl. 08.00  –  11 mil.
Humöret på topp hos de flesta av oss och en liten oro över vad som skulle komma att ske efter ca 7 mil. Vi skulle klättra Tossebergsklätten 26% lutning på brantaste punkten.
Med sina 343 meter i höjd bjuder dess topp på en fantastisk utsikt över Fryken. Berget ligger i Sunne kommun, strax norr om Stöpafors. En 2 kilometers smal och väldigt brant och slingrande väg, leder upp till en restaurang och ett utsiktstorn. Här kan man äta nävgröt och fläsk och samtidigt blicka ut över det vackra landskapet om man önskar.
Jag orkade inte hela vägen upp och gjorde en tapper ansats i sista backen men fick snabbt dra ut fötterna ur tramporna då det brände till i mina ben och jag kände att jag var körd. Delar av teamet och servicegänget stod och applåderade och hejade när jag och någon mer kom knatandes uppför backkrönet. Huvudet var sänkt, jag var arg på mina dumma ben som inte orkade, jag ville cykla heeeela vägen upp men lyckades inte utan fick gå sista biten…
Senare fick vi lite mat i magen och firade vår etapp med bubblande cider och allt kändes oroväckande bra igen :-)

IMG_4667 IMG_4669 IMG_4672

Cykelturen nerför var mycket roligare. Jag släppte på bromsen så mycket jag orkade och njöt av farten som backen bjöd på, tjoho vad skoj! En gång till!
Det får isåfall bli en annan gång, för man måste ju åka upp för att få åka ner…

 

Idag är det 30 dagar kvar till avtramp!

 

 

 

Tröskeln till slutkörd…

 

Nu har jag lärt mig ännu en grej gällande hur kroppen fungerar, eller i alla fall min kropp.

Sammanfattar torsdagsträningen:

Träningsturen skulle som vanligt på torsdagar vara kort, läs 2-2,5 timme ca 6 mil, med intervallkörning.
Vi kör som jag kanske tidigare berättat i en sk Belgisk kedja, där vi stannar uppe på topp ett par minuter vardera på höger och vänster sida. En riktig Belgisk kedja rullar runt hela tiden har jag lärt mig.
Det började med ett väldigt lugnt tempo och jag kände att jag var väldigt pigg och stark och det här kommer inte att ge mig mycket idag om vi inte snäppar upp tempot lite.
Flera i teamet hade direkt innan vår Team Rynkebyträning  varit ute på en ”Vätternrundaträningssnabbtur”och jag tänkte att det hade jag kanske kunnat hänga med på om jag vetat att vi skulle köra ”så lugnt” idag. Jag fick dock reda på att de legat på ca 31 km/tim i snitt och kände att det var nog tur att jag inte hängde med på den ändå och vande mig vid dagens tempo rätt snabbt.
Cyklingen gick bra och vi kom fram till ett ställe där vi tränar uppför och utförskörning med fri fart uppför, dvs man får ”kötta på” och köra om varandra om man orkar ( det får man som du kanske förstår inte göra i en Belgisk kedja, eller kanske heller inte i annan slags kedja heller för den delen?)

Första varvet var jag stark, jag låg bakom och kunde i uppförsbackarna ”trycka på”, jag kände mig stark!
Andra varvet hamnade jag längst fram i en utförskörning som senare blev en uppförsbacke. Det gick bra.
Vidare blev jag kvar längst fram, i innespår på höger sida lite längre än beräknat, och jag trampade, tryckte på och vi höll ca 35 km/tim på ”platten” med lätt  motvind. Vår coach låg i ytterspår och frågade om det gick bra eller om han skulle gå fram ( fram = lägga sig framför mig så jag fick vila, så som en Belgisk kedja funkar) men jag fick mellan flåset fram …det går bra…sen kom nästa uppförsbacke och han ropade högt och ljudligt bakåt i klungan ”FRI FART”!
Jag kände hur jag långsamt åkte längre och längre bak i klungan för att så småningom vara ca 50 meter bakom och avståndet växte mer och mer. Jag var helt slut i lungor och ben och orkade ”bara trampa”. Efter ca 1 km var jag ikapp igen, lagom till nästa backe som jag då, tro´t eller ej, orkade upp mycket bättre…

Bra lektion för mig: Jag har lärt mig att inte ta ut mig bara för att jag orkar :-)

 

IMG_4587
Klicka för att förstora upp bilden. Ett bra träningspass där jag blir starkare och kommer orka Paristuren bättre. Jajjamensan!

 

Känslan att få koppla av och njuta av lugnet efter en cykeltur, priceless!

IMG_4566

På söndag står det minimum 15 mil på schemat med en sväng förbi ”räkmackefiket” i Värmskog och nästa helg är det teamläger nr 2 med bla Norge och Tossebergsklätten och allt vad det innebär,  jag återkommer…

Lev väl och må gott!

 

Träning, gala och träningsvärk…

Helgen har varit på sadeln vilket börjar bli en vana nu.
Jag har sedan tidigare inte känt på ”riktig” träningsvärk men har under helgen fått en rejäl dos av det och det har inte varit kul.
Lördagen körde jag med i en grupp som ska köra Vätternrundan Sub 10 = under 10 timmar. Tempot var 30 km/tim under ca 13 mil. Jag orkade knappt trampa den sista kilometern hem då mina höfter och ben värkte så pass att jag tänkte att nu vill jag inte cykla mer..
Söndagens träning var den vanliga Team Rynkebyträningen och den var i ett mer lagom tempo ( 26-27 km/tim) men när regnet kom och vi hade mer än halva vägen kvar så kom smärtan i benen tillbaka. Jag klarade dock att ta mig hela vägen hem utan hjälp och det blev återigen ca 13 mils cykling.
Just nu känns det lite tungt och jag känner mig lite knäckt av min kropps reaktion (läs smärta) men det blir nog bättre om några dagar.
Jag ska ju hela vägen till Paris, det måste ju gå!

Den 9 maj hade vi i Team Rynkeby anordnat en Barncancergala där frivilliga artister och personal ställde upp helt gratis och alla intäkter gick till Barncancerfonden. Sammanlagt samlade vi in närmare 115 000 SEK :-)

Kvällen började med förmingel på Plaza och även där gick alla intäkter oavkortat till Barncancerfonden.

IMG_4445

Artister och personal ställde upp helt gratis, precis som vi själva.

IMG_4455 IMG_4462 IMG_4464

Vilket fantastiskt engagemang från alla medverkanden och från publiken som gav en generös summa under kvällen, bland annat genom en kort swish-stund under tonerna av ”Bingolotto musik”.

IMG_4453

 

Utöver träning och Barncancergalan har jag varit delaktig på Elfack i Göteborg där Rejlers Embriq fanns tillhands för våra kunder under hela veckan.

IMG_4429

 

Träningsläger nummer ett av två

Selma SPA i Sunne

Teamträff nummer ett av två är avklarat och vi har fått njutit och tagit del av strålande sol med värme, motvind och även piskande iskallt regn. Nu är jag helt övertygad om att jag aldrig kommer att gå ut på en lång cykeltur i regnväder, om jag inte absolut av någon anledning måste.

Teamträffen hade vi uppe i Sunne på Selma SPA som gav oss ett fördelaktigt pris för vistelsen.
Det var en härlig helg med cykling, god mat, cykling, SPA-bad och åter cykling.

 

TR 1
Cykling i solsken
IMG_4439
En av våra servicebilar från Autowåx i Karlstad med passande regskylt :-)

 

GARAGE385
Cykelgaraget i konferensrummet

 

Totalt blev det 35 mil, varav 24 mil i sol och värme. Vi avslutade helgen med 11 mil i kyla och regn men det har jag nästan glömt bort redan…

TR 1
Uppassning vid ”stoppen” av vårt alldeles egna serviceteam.

 

IMG_4437
Feed me :-)

 

Cykling i solsken och uppassning av vårt alldeles egna serviceteam.
Cykling

 

IMG_4383
Mat!

 

tr442
Paus…

Resan till Paris kommer bjuda på samtliga väderlekar men har vi tur och det blir som jag tror så kommer det såklart mestadels bjuda på sol och ljumma vindar :-)
59 dagar kvar till avtramp…

 

FOTO: Erik Nygren

Träningsläger och Annandagspåskcykling

En härlig vecka på Mallorca med ca 60 mils cykling förbyttes i en inställd snötäckt Långfredagscykeltur.

IMG_3850
Matpaus på torget i Petra.
IMG_3933
Cap de Formentor, norra Mallorca.
IMG_4070
Cykelhäng
IMG_4249
Långfredagen i Karlstad

Cykeluren ställdes tack och lov in på Långfredagen och kördes istället på Annandag Påsk. Vi var över 100 cyklister som körde 60 km i barncancerfondens ära.
Det är en årlig cykeltur som sker i lugnt tempo så att alla som vill ska kunna delta.

IMG_4267

Insamlingen för dagen blev ca 17 000 SEK och pengarna går oavkortat till Barncancerfonden, helt suveränt!

 

Tillbaka till Mallorcaresan. Den var fullspäckad med härlig cykling och det var skönt att ha med nya cykeln på turen så cykelvanan sätter sig på rätt cykel :-).

IMG_3804
Smidiga väskor att packa cyklarna i.
IMG_3802
Det gäller att komma ihåg var alla delar ska sitta…

Barnmässa och premiärcykling ute

Tack för att ni tar er tid att läsa om min resa som jag gör tillsammans med Team Rynkeby 2017 :-)
Nu börjar det kännas mer på allvar dels med utecyklingen ( läs mer om premiären längre ner)  och med alla event som vi klarat av och även de som vi har kvar under våren. Vi ska också hinna med två teamläger innehållande ”jättelånga” distanscyklingpass vilket ska bli spännande och skrämmande…

I helgen har Team Rynkeby Värmland deltagit på Barnmässan i Karlstad. Där har vår ”teammate” Anna Lycke fixat och pysslat godsaker med barnen medan övriga i teamet turats om att pärla armband där donationen går oavkortat till barncancerfonden med öronmärkning Team Rynkeby.
Annas kokbok för barn ”Fixa festen själv” fanns att köpa och pengarna gick även där till Barncancerfonden.

IMG_3786
Godispyssel med Anna Lycke.
IMG_3789
Tre av teamgrabbarna pärlar armband medan jag hojtar glada hejarrop.

 

Premiärtur nummer ett blev äntligen av i helgen. Det var alltså första gången den fina gula cykeln fick komma ut och bli lite dammig, men nu är det gjort.
Vi skulle ta det lugnt första turen, min sambo och jag. Det var garanterat lugnt utifrån hans träningstempo men jag fick kämpa på som värsta superwoman för att hänga med i tempoväxlingarna mellan Karlstad och Deje och sen tillbaka till Karlstad igen. Jag kände mig trots att det var väldigt jobbigt rätt nöjd och till och med jätteglad att jag faktiskt tyckte det var kul att cykla utomhus efter all Spinning som jag inte varit så förtjust i.
Vi var ute i 2 timmar och 37 minuter och det blev en tur på 7,4 mil
Min maxpuls var 156 slag/min vilket inte var så farligt men nog så jobbigt.
Snittpulsen var 129 slag/min.
Jag fick en bra tur och förbättrade mina musklers uthållighet och min aeroba kondition och min förmåga att stå emot trötthet.

Cykeltur nummer 2 kom direkt dagen efter den första premiärturen. Solen sken så härligt på söndagseftermiddagen och det kändes tokigt att inte ta tillvara det vackra vädret med tanke på hur många mil vi måste få in i våra kroppar innan avfärden den 8 juli. ( Jag ska cykla till Paris….!)
Vi skulle ta det lugnt men mina två cykelkompisar var även idag starkare än mig och jag har ju svårt att visa mig sämre och försökte hänga med så gott jag orkade i hård motvind och uppförsbackar. Vi körde 5,7 mil fram och tillbaks från Karlstad till Kil. Det gick inte så fort i genomsnitt och jag kände mig hopplös inför att jag ska klara högre snittempo hela vägen till Paris. Den här känslan vill jag inte ha så ofta om jag slipper…det var jättejobbigt och gjorde ont.
Vi var ute i 2 timmar och 31 minuter och det blev en tur på 5,9  mil
Min maxpuls var 165 slag/min vilket var lite högre än dagen innan
Snittpulsen var 129 slag/min, samma som dagen innan.
Jag fick precis som lördagen en bra tur och förbättrade mina musklers uthållighet och min aeroba kondition och min förmåga att stå emot trötthet.

 

Visste ni förresten att ni kan donera till Team Rynkeby när ni lämnar blod och plasma. Säg till i receptionen när ni ska få era poäng eller hämta ut en gåva så kan ni donera en peng till Barncancerfonden vid något tillfälle istället.

 

Första teamträffen

Första teamträffen söndag den 26 september

ÅNGEST

Hur tänkte jag? Hur ska jag klara det här?

”Kom ombytta i träningskläder. Vi duchar på KMTI efter träningspasset”, står det i inbjudan. Jag som inte gjort något markant mer än härliga långpromenader sen cykelvasan i augusti. Tänk alla vältränade cyklister som kommer att dyka upp på söndag, speciellt de som var med i TR (Team Rynkeby)2016.
Våjne, våjne….det här blir ett riktigt kraftprov.

Träff nummer ett
En kort sammanfattning av vårt första Teammöte:
Vi  tog en långpromenad för att lära känna varandra och avslutade promenaden med lite fys.

Efter promenaden gjorde vi gemensamma grupparbeten för att komma igång med insamlingsarbetet till Barncancerfonden och fortsatte med eventarbete och även träningsupplägg.
Alla är med av samma orsak, att samla in pengar för forskningen av barncancer. Ingen orsak till ångest.
Det känns bra nu, det känns riktigt bra nu!

Träffnr1

7 dagar till Paris och 2 timmar hem – den bästa och tuffaste resan i mitt liv!

Jag fick ett mail från Katja, en kollega här på Stockholmskontoret, som berättade om hennes tuffaste utmaning i sitt liv som jag blev så sjukt imponerad av att jag vill dela med mig av den historien.

Hon berättade att hon hade läst om en utmaning – att cykla med Team Rynkeby från Malmö ned till Paris för att samla in pengar till Barncancerfonden – hur hon fängslats av den, skickat in en ansökan och blivit antagen att ingå i teamet. Utan någon som helst erfarenhet av att cykla på landsvägscykel! Det var några tuffa månaders förberedelser för Katja men till slut kom dagen då hon skulle iväg:

Läs hela hennes inspirerande berättelse här.