7 dagar till Paris och 2 timmar hem – den bästa och tuffaste resan i mitt liv!

Jag fick ett mail från Katja, en kollega här på Stockholmskontoret, som berättade om hennes tuffaste utmaning i sitt liv som jag blev så sjukt imponerad av att jag vill dela med mig av den historien.

Hon berättade att hon hade läst om en utmaning – att cykla med Team Rynkeby från Malmö ned till Paris för att samla in pengar till Barncancerfonden – hur hon fängslats av den, skickat in en ansökan och blivit antagen att ingå i teamet. Utan någon som helst erfarenhet av att cykla på landsvägscykel! Det var några tuffa månaders förberedelser för Katja men till slut kom dagen då hon skulle iväg:

Läs hela hennes inspirerande berättelse här.

Ser du rörelsen?

Jag ser inte skogen för alla träd”. För mig har det innebörden att inte kunna se den viktiga helheten på grund av fokus på detaljer. Följ med i en diskussion kring ”Jag ser inte rörelsen på grund av all träning”.

Skulle det kunna vara så att ett liv i rörelse täcker våra behov av fysisk aktivitetsnäring? För att jämföra med mat. Att äta samma sak varje dag vid ett specifikt tillfälle låter inte särskilt tillfredsställande. Får vi då det vi behöver genom att träna en specifik sak vissa dagar men sen inte göra något annat? Min tes är att precis som en mångsidig och variationsrik kost fyller kroppen med näring, så behövs en mångsidig och variationsrik fysisk aktivitet för att tillfredsställa vårt behov av rörelse.

Fundera på hur mycket av din vardag som fylls av dessa typer av rörelser: Hoppa, klättra, putta, dra, huka, kasta, lyfta, bära, spurta, gå, krypa. Det är exempel på ursprungliga rörelser som vi har gjort sen urminnes tider. Men som många kanske inte alls gör längre. Eller gör vissa saker under korta stunder (träning). Den här typen av rörelser är näring för oss och något som vi mår bra av. Ju mer du lyckas fylla din vardag med dem så kommer det ha positiva effekter.

Det är en härlig upplevelse att väcka behovet av rörelse till liv i kroppen! Jag har tränat i hela mitt liv men inte väckt detta behov ordentligt förrän det blev en del av min vardag. När jag beger mig ut i naturen och klättrar, lyfter, kryper och LEKER så får jag en tillfredsställelse som träning inte ger. Och det går väldigt bra att applicera var som helst. Det finns alltid något att klättra över eller krypa under!

Självklart ska var och en träna och tävla i det man vill och få alla positiva upplevelser som det ger! Glädje, utmaningar och allt vad det innebär. Men genom att få till den vardagliga rörelsen så kommer du att utveckla dina färdigheter som människa och även ha glädje av det i din träning.

Var inte still, rör dig för det är vad du vill!

Ny inriktning för The Rejlers!

Häromdagen så meddelade vår basist Mats Cyrén att han ska sluta på Rejlers och börja hos TeliaSonera. Då detta var mycket tråkigt att höra var det desto roligare att Mats gärna vill fortsätta att spela med The Rejlers.

Detta betyder att vi inte längre kommer att vara 100% anställda i bandet. Det kan ju vara lite tråkigt, å andra sidan så ser vi detta som en ny inriktning för The Rejlers. Från att vara strikt internt så kan vi nu sprida namnet Rejlers på ett mycket bättre sätt. Mats går ju till en av Rejlers, och speciellt då Telekoms, största kund! Det kommer ju att medföra att namnet Rejlers sprids då bandet kommer på tal. Och vi får även möjlighet att spela på Telias After Work och andra tillställningar vilket med rätt bakgrund, Backdrop med ”THE REJLERS ENERGiZED ENTERTAINMENT” kommer att sprida Rejlers på ett mycket effektivt sätt.

Om detta fungerar så finns det ju ytterligare landvinningar att ta hem genom detta koncept. Jag har en gammal musikkollega som jobbar på TDC som frågat lite nyfiket vad vi håller på med. Om han tycker att det verkar kul att spela med oss i The Rejlers kan ju familjen bli ännu större!

/Anders Helge

Har du hukat dig på sistone?

Hur ofta sitter du på huk? Aldrig? Det kanske är något som du har glömt bort men som borde vara en del av din dagliga rutin. I olika delar av världen är det en del av vardagen. Titta också på barn som gör det helt naturligt.

Att kunna sitta på huk (och vara bekväm) ser ut att vara en grundläggande färdighet för människan och bra för hälsan. För att vila eller utföra uppgifter som att lyfta något. Även en bra position för toalettbestyr ”Nr 2”. Det är inte alls omöjligt att du är för stel för att kunna inta positionen eller vara bekväm i den. Det kanske är svårt att komma ned alls, eller så kommer du en bit men kan inte ha hela foten i marken (hälarna sticker upp). Kanske fötterna pekar utåt. Förhoppningsvis kan du sitta och ha det skönt!

Jag använder positionen till olika saker. En enkel och snabb vila om jag har gått eller stått mycket. En skön reset är att ta 10 djupa andetag samtidigt som jag blundar och slappnar av. Jag brukar sitta på huk en längre tid under min dagliga meditation. Alltid när jag t.ex. plockar upp något från golvet för då får jag många chanser att träna på det.

Jag utlyser en utmaning till att sitta på huk minst 10 minuter per dag! Det behöver inte vara i ett svep. Ha detta som en daglig rutin och vana. Om du har svårt för positionen så är det en utmaning till att jobba med rörligheten. Jag tycker det är bäst att göra barfota eftersom skor (särskilt med klack) ger oss en onaturlig position. De flesta skor har mer eller mindre klack och skapar en framåtlutning.

Ett tips är att söka upp Kelly Starrett på youtube och titta på när han visar teknik kring hukandet.

”Lämna den du möter i bättre skick än när ni träffades” – Omtanke

 

Självförsvarskurs på Stockholmskontoret

Här kommer info från Erik Gunnarsson som drog ihop lite Rejlare till en givande självförsvarskurs i Sthlm :)

”Kursen delades in till tre olika tillfällen där första tillfället handlade mestardels om grundtekniker. Raka slag, raka sparkar och vändningar på mark. Instruktören, Daniel, pratade även om vad man ska tänka på i den fasta situationen.

Mesta slående var dock hur farligt en kniv kan vara. En av deltagarna fick en knivatrapp i handen, där det målats med en röd penna på eggen. En annan deltagare fick ett vitt klädesplagg på sig. Personen med kniv skulle sedan under 15 sekunder försöka komma åt den andra med kniven. Efter 15 sekunder kunde många röde märken ses på det vita klädesplagget. Kontentan av uppvisningen var att bara försöka ta sig bort från en person beväpnad med kniv.

Även om jag själv tränar en hel del kampidrott i organisationen som utförde utbildningen så tränas det sällan på detta sättet. Själv kommer jag dra nytta av kursen på ett sådant vis att undvika denna typen av fasta situationer, då det är oerhört svårt att försvara sig mot en bestämd förövare.

Det kommer bli två tillfällen till under denna självförsvarsutbildningen men det kommer fler tillfällen om det önskas. Självförsvar är färskvara och behöver uppdateras någon gång om året.”

//Erik Gunnarsson

Ångestloppet

I helgen gick årets swimrun tävling i Ånga av stapeln , strax utanför Nyköping. På lördagen gick ångaloppet sprint (14 km) och igår gick Ångaloppet original (22 km). Vädret var underbart, terrängen tät och vattnet varmt. Jag har aldrig haft så mkt ångest inför ett lopp. Kände för att hoppa av in i det sista. Eller byta till sprintdistansen.

Förra vintern såg jag en föreläsning om olika personlighetstyper där en typ var personer som mer gärna sätter upp mål som de är säkra på att de når utan problem (om inget oförutsett händer). Insåg att jag tillhörde den kategorin. Så jag bestämde mig för att anmäla mig till ett lopp som låg utanför min ‘klara av gräns’. Ångesten innan start var sjuk, mådde illa och kände gång på gång efter om jag inte kunde hitta på ngt symptom som gjorde att jag borde kliva åt sidan. Men som tur var fanns min lagkamrat Malin där och tog mig tillbaka till verkligheten och bankade in att det finns bara en möjlighet; Att vi skulle i mål inom spärrtiderna. Och det gjorde vi! Känner mig sjukt stolt att ha sprungit 20 km terräng och simmat 2 km och lyckoruset efteråt finns fortfarande kvar idag trots att kroppen värker oerhört.

Oklart om jag kan erkänna att jag faktiskt klarat en utmaning som låg utanför min gräns eftersom att jag aldrig klarat av det utan Malins hjälp. Hade tom vida planer i mitt huvud (efter ca 6 km av oppet) på hur jag skulle vägra springa en meter till efter att vi passerat mål första gången (loppet går i en åtta). Men något förändrades efter ca 9 km och när halvtid kom så kändes det jättetufft men ”bra” och viljan att ta mig i mål kom av sig själv.

Även om jag inte på detta lopp hade fixat det själv så tror jag iaf att jag flyttat fram min mentala spärr för hur mycket jag tror mig klarar av och jag inser mer och mer vikten av att ha träningskompisar som kan ta stötta en. Kanske kan jag inte ge tillbaka lika mycket till Malin som hon gav mig igår men det finns kanske någon annan som jag i min tur kan peppa och förhoppningsvis blir det jämt någonstans iaf.

karta.ångaloppet

Väljer de små utmaningarna i Februari

Sätter mig på pendeln, handen går ner i väskan efter mobilen. Inte där, letar i jackficka, inte där. Letar systematiskt genom väskan, kollar jackan igen. Börjar erkänna för mig själv att mobilen är nog inte med. Letar i minnet efter när jag använde den sist. Hallen? Stressen kryper på. Brottas med den känslan en stund. Hur mycket jag inte vill vara det, så är jag mobilberoende. Oklart vad jag ens skulle ha mobilen till i denna stund. Lägger bak huvudet på sätet, försöker koppla av. Får några återfall att leta efter mobilen igen. Några småattacker av katastrofscenarion flimrar förbi i huvudet. Löjligt intalar jag mig själv och försöker bli av med känslan genom att skaka lite på huvudet. Bara inse att alla har laster. Mina är bland annat socker, choklad och mobilen.

Februari har för mig alltid varit en tung månad mentalt. Vinterns mörker har pågått länge, kylan är ofta påtaglig och sommaren känns avlägsen. Under studieåren var det i tentaperioden i slutet på februari som jag ofta underkändes på en eller flera prov. Vilket resulterade i att jag efter några år hade samlat ihop en hel del omtentor som alla tentades i samma period, tack och lov gick omtentorna precis innan sommaren.

Min motivation för att träna är låg just nu. Hela kontoret är fyllt av kollegor som tränar stenhårt inför olika skidlopp vilket borde vara inspirerande.  Det utmanande med inspirationskällor är att de har en förmåga att förvandlas till dåligt samvete/press om man själv inte är på samma formtopp. Har tränat väldigt lite senaste veckorna både kvalitén och resultatet av träningen har varit låg. Men det får väl vara så tänker jag. För mig måste träning vara roligt, varje pass, och är det inte det får jag väl vänta tills det blir det igen.  Men även denna vinter kommer gå över i vår som ger ny energi och stunder som denna öppnar kanske upp bra tillfälle att reflektera över andra laster som man vill förändra istället för att stressa över att man inte har lust att träna. En sak är iaf säker, jag ska nog hålla mig ifrån att bestiga berg i februari…

 

Det är inne att vara hälsosam!

Sats och Friskis&Svettis jagar medlemmar på gator och torg, funktionskläder och skor ses allt mer som jobbkläder för kontorsanställda samt att det varje år kommer en ny mattrend som ska göra oss piggare och friskare (detta år verkar det vara 5:2 metoden). Jag tycker det är toppen! Perfekt att det är trendigt att bära funktionella och bekväma kläder (mina hälsenor börjar äntligen bli lite längre efter flera år i högklackat vilket jag var för dum tidigare för att inse att det påverkade mig negativt). Jag tycker det är hur kul som helst att vi drar med varandra till gymmet och även om jag aldrig har hakat på någon mattrend så tror jag att oavsett vilken mattrend man väljer att påbörja så skapar det i alla fall en medventenhet i vad vi väljer att äta vilket man kanske inte annars skulle tagit sig tid att reflektera över.

Gränslandet till ohälsa av trender är givietvis också alltid närvarande vilket skapar stress när vi pressar oss att hänga med i det vi tror är alla andras tempo. Där tycker jag att vi gemensamt har ett ansvar att både mot oss själva och mot vår omgivning att påminna om att det inte är så bra att korvstoppa våra scheman med det Alla andra hinner med. För alla andra hinner inte med allt, det är bara vi som lägger ihop massor av scheman från vår omgivning till ett stort schema som vi jämför oss med och då är det inte så konstigt att det ser ut som att vi själva inte hinner något alls.

En annan nackdel med hälsotrenden är att biljetterna till Vätternrundan 2014 tog slut på 12 minuter!! Vårat internet var på tok för segt för att hinna med och vi hade inte förstått att vi var tvungna att skriva ner koden från första steget innan servarna skulle belastas. Besvikelsen var påtaglig. Jag misslyckades att cykla Vättern runt innan jag ens försökt. Så nu jagar jag ett nytt mål, ska googla lite på ‘otrendiga’ lopp 😉

 

 

Kompetenshöjande insatser i Örebro

Utveckling i arbetet brukar vara en återkommande mening när man pratar med människor om vad som är viktigt för att man ska trivas på sitt jobb. Detta har även jag fått till mig från mina medarbetare. Utbildning kan utgöra en del av utveckling. Därför ägnade vi dagen åt något som kändes viktigt för vår utveckling och för att vi ska göra ett bättre och mer effektivt arbete. Det blev en heldag i AutoCAD. En givande dag för vår grupp!

utbildning