Vad hände?

Efter att ha återhämtat mig från Nordenskiöldsloppet och de förkylningar som kom som ett brev på posten, så kom jag igång bra med cykelträning och paddelträning inför Ultimata Kolmården (se inlägg från 2018). Jag testade också att köra Kolmårdsbiken vilken är ett mycket fint MTB-lopp med en något oväntad naturupplevelse…

orre

Kolmårdsbiken 2019

 

Veckan före Ultimata Kolmården var formen ganska god. Jag skulle ”bara testa” lite vägval på lunchen när olyckan var framme. På toppen av Kolmårdens högsta punkt går stigen ner mot Ågelsjön, stigen innehåller ett par mindre dropp innan man kommer ner till ett cykellyft upp genom en smal klyfta. Första droppet gick perfekt, hittade linjen ner mot dropp nr 2, en stock som låg tvärsöver stigen. Timingen vid droppet blev denna gång totalt fel och det tog tvärstopp. Jag flög inte framåt utan rakt ner i backen! Landade hårt på axel, nacke och sidan av huvudet, som tur var missade jag de stora stenarna och träden. När jag kom på benen kunde jag krasst konstatera att axeln inte riktigt satt där den skulle…

Någonstans mindes jag en väns ord om att försöka åtgärda en luxerad axel direkt efter händelsen (när muskeln stelnar så är det svårt att få tillbaka axeln i rätt läge). Jag provade att trycka axeln utåt med min friska arm samtidigt som jag roterade armen bakåt. Det krasade, men kändes bättre. En gång till. Det krasade igen och nu såg det ut som axeln var på rätt ställe igen. Jag roterade en tredje gång men nu gjorde det så sjukt ont att det fick vara. Att ta sig ut från skogen och tillbaka till bilen igen var en resa i sig. Efter att ha fått hjälp med cykeln upp på biltaket körde jag till akuten, på väg in började stelheten komma i nacke och rygg. Jag kände mig rejält mörbultad. på sjukhuset konstaterades, axelluxation och en nyckelbensfraktur vid bröstbenet. Dock var inget trasigt i nacke och rygg. Hjälmen hade gjort sitt jobb, jag vågar inte tänka på hur det skulle gått annars.

axel 1 axel 2

 

 

 

 

 

 

Prognosen är 4-6 veckors vila för att ge nyckelbenet en chans att läka och därefter rehab i upp till 4 månader.

4 augusti är det AimChallenge i Lindvallen, jag ska vara tillbaka då.

Vi ses!

Publicerat av

Jonas Viklund

Jonas är en klassisk sportnörd som arbetar som gruppchef på Norrköpingskontoret. Han har en bakgrund som seglare och basketspelare på ungdomselitnivå, alpintränare i över 10 år i Pernilla Wibergs hemmabacke och svart bälte i Ninjutsu. Klarade av ett drömmål 2017, då Ironman genomfördes i Kalmar. Vinnare av Para Endurance Race 2018. Just nu pågår Superklassikern, dvs samtliga klassikerlopp på mindre än 20 h, där varje minut under 20H kommer att ge ett bidrag till barncancerfonden.. Ser balansen mellan arbete-fritid-familj som en nyckelfaktor i hälsoarbetet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.