Vansbro- en vacker eftermiddag i juli

Under de senaste två åren har jag simtränat regelbundet med stadens lokala simklubb. Visserligen bara en gång i veckan, det krävs tydligen två för att bli bättre, men jag har försökt att köra någon gång till i samband med barnens simskola. Men visst har det gett resultat! Från att ha haft svårt att crawla längre sträckor har jag nu kunnat köra 100m medley (fjäril, bröst, rygg och crawl) och längre sträckor med crawl fungerar bra. Men detta är i simbassäng! Varje gång jag kommer ut i öppet vatten får jag nästan som andnöd efter ett par hundra meter. Inför Vansbrosimningen gjorde jag ett par träningar i en sjö nära Norrköping, dessa långpass på ca 3 km gick bra, men jag tappade farten från 1:45/100m i bassäng till 2:00/100m i sjön. Det är nog som med alla sporter, man måste träna mycket för att lära sig hålla rätt fart under ett lopp, som det är nu blir jag inte speciellt trött, jag kan simma dubbla distansen. Någon dag före loppet kan jag bara acceptera det faktum att Vansbrosimningen är som det är och bir vad det blir. Andas lugnt, slappna av och ha kul så går det bra.

Dagen före start hade det här med kul bytts till lite av en olustkänsla, åka bil 8 timmar för att simma 50-60 min, Sverige spelade dessutom kvartsfinal mot England samma dag…Men det var bara att bita i och förbereda sig så mycket det gick. Jag startade 13:30 vilket innebär att jag har väldigt många simmare framför mig. Det kommer vara svårt att simma fort, mitt mål var att simma på 50 min, men det blir extremt svårt. Förra gången jag simmade var för ca 15 år sedan, det var ungefär samma förhållanden som nu,  jag minns speciellt att det var trångt i vattnet den sista kilometern och man fick lägga mycket kraft på att sicksacka sig fram. För en gång skull vara jag på plats i tid, kunde ta det lugnt och äta lite före promenaden upp till start. Det är ca två kilometer till startplatsen vid Vanån, så det gäller att man inte är för sent ute. Man startar i grupper om 400 simmare var 15:e minut. Starten går genom att man registrerar sig elektroniskt via ett chip man har runt handleden innan man går ner i vattnet. Vattnet är ovanligt varmt för Vansbro, 20 grader, och solen skiner,  förhållandena är med andra ord fantastiska. Jag försökte hålla mig långt fram i starten för att kunna välja ett fritt spår. Det blir med andra ord ytterkurva i början, lite längre att simma men fritt vatten utan trängsel, tyckte det gick bra de första 200m. Sedan hände det som jag hade farhågor för. Jag slutade andas ordentligt, fick andnöd, våtdräkten tryckte ihop kroppen och de negativa tankarna kom rusande…”varför gör du detta?”, ”Simma i land din idiot!!”

Jag har aldrig brutit ett lopp, varken pga skada, trasig utrustning, ork eller motivation. Det ska jag inte göra nu heller, jag börjar simma bröstsim ett par tag. Andas ut, ett simtag i taget, lugnt och fint. Går tillbaka till crawl, ett armtag, två, tre…Andas ut, andas ut. Efter några minuter är jag igång igen och försöker hitta en bra rythm. Tyvärr är jag dålig på att hålla riktningen, det kan bero på att jag bara andas åt ena hållet…, jag sicksackar mig liksom framåt. Jag kommer relativt snabbt i fatt de som startade i gruppen före, nu är det simmare överallt. Jag försöker att hitta ett bra spår och hålla en bra riktning. Känns helt ok när vi vänder upp i Västerdalälven. Sista km är lika beryktad som Lidingöloppets sista mil, 1 km motströms, det är smalt och det är trångt. Snabbast går det att simma längs strandkanten , men det vet ju alla, så det blir huggsexa om att ligga längst in. Jag försöker hålla in mot strandkanten när det går för att sedan gå ut mot mitten för att simma om. Jag tror att det var fel beslut, jag skulle ha lagt mig längre ut från början och haft ett rakare spår, Nu blev jag stoppad flera gånger av simmare framför innan jag kunde hitta ett eget fritt spår för att komma om. Klockan visade på 57min när jag simmade i mål och jag var som jag trodde relativt oberörd efter de tre km simning, så visst hade det kunnat gå fortare, men jag är ändå nöjd!

Jag har nu en totaltid på klassikern på 15:54 med Lidingöloppet kvar, det ger stora förutsättningar att ta mig under 20 timmar och därmed få ihop en rejäl slant till Barncancerfonden!

Men före dess ska det blir premiär på cykelvasan och ParaEnduranceRace.

//Jonas

 

 

Publicerat av

Jonas Viklund

Jonas är en klassisk sportnörd som arbetar som gruppchef på Norrköpingskontoret. Han har en bakgrund som seglare och basketspelare på ungdomselitnivå, alpintränare i över 10 år i Pernilla Wibergs hemmabacke och svart bälte i Ninjutsu. Klarade av ett drömmål 2017, då Ironman genomfördes i Kalmar. Vinnare av Para Endurance Race 2018. Just nu pågår Superklassikern, dvs samtliga klassikerlopp på mindre än 20 h, där varje minut under 20H kommer att ge ett bidrag till barncancerfonden.. Ser balansen mellan arbete-fritid-familj som en nyckelfaktor i hälsoarbetet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.