Vasaloppet 2018

Årets Vasalopp var helt klart bland det jobbigaste jag gjort, fysiskt men fram för allt psykiskt….

Rapporterna från de kollegor som körde Öppet Spår på söndagen vittnade om kärva spår, köldskador och tider långt över det normala. Än värre var det med kölden under måndagen då temperaturen kröp en bit under -30 vid Tännäng. Nattvasan följde jag med spänning då jag hade flera kamrater och kollegor som körde loppet, att åka skate i 9 mil är jobbigare än att åka klassiskt, i alla fall om du inte är riktigt van. Jag är sjukt imponerad av alla er som körde dessa lopp.

Framåt Vasaloppet blev det betydligt varmare men fortfarande kallgrader hela vägen mot Mora. Min tanke före loppet var att köra utan fäste, men det var ingen ide med de kärva spår som det skulle bli. Om Johan Olsson går med fäste så borde nog jag också göra det… Kall, stabil temperatur =Lättvallat före alltså! Jag gjorde som jag brukar och la på glid och sedan fäste, där jag började med grundvax och sedan ett par lager grönt toppat med ett par lager blått. Men vänta lite…grundvax!… när det är kalla torra spår, dessutom nysnö…

Jag gjorde en riktigt bra backe, som vanligt går det bäst ute till höger efter det att startsträckan gjordes om, låg på plats 1260 i Smågan efter 46 min. Kändes helt ok. På vägen mot Mångsbodarna började jag känna att en del hade bättre glid än vad jag hade men ändå kunde jag ligga och hålla min plats i kön. Mot Risberg! Ungefär här tappade jag allt vad glid hette och fick kämpa för varje meter, Blev hela tiden omåkt av andra löpare, kunde inte hålla min plats i kön, upp på tå, Kämpa! Vad fasen händer! Alla kör ju om mig! Kom till slut in mot Evertsberg strax över 3 timmar, men började bli riktigt mör i kroppen och framförallt i armbågarna. Surt! Mitt mål var ju att komma in runt 5:30, det var ju kört, men en bit under 6 tänkte jag att kunde klara…

När man är mitt uppe i något och man tar ett staktag åt gången, man maler på och går in i sig själv så är det extremt svårt att tänka stort. I efterhand borde jag ha kopplat att det dåliga glidet berodde på fästavallan, jag borde ha insett mitt ”nybörjarmisstag” att lägga på ett grundvax i botten. Jag skulle ha stannat och bett servicekillarna att skrapa bort allt vad fäste hette. Men där och då körde jag bara, kämpade och slet. kontrollerna averkades en efter en. Först när jag närmade mig mål, och det fanns en del blanka spår i  nerförsbackarna, insåg jag att mitt glid var bättre än många andras, men så fort spåret bestod av torr, kall snö igen så tog det tvärstopp. Jag tog det lugnt in mot mål, att gå under 6 h var inte aktuellt längre och det spelade ingen roll. Jag släntrade in på 6:06:50, precis topp 2000.

Ibland gör man bort sig och det är bara att bita i det sura äpplet och komma igen. Jag hade inte tänkt att köra Vasaloppet 2019, men nu måste jag nog revanschera mig (igen).

Stort grattis till alla er som genomförde loppet!

….Nu laddar vi om, nästa helg är det Birkebeinerrennet i Norge! Revansch?

//Jonas

Publicerat av

Jonas Viklund

Jonas är en klassisk sportnörd som arbetar som gruppchef på Norrköpingskontoret. Han har en bakgrund som seglare och basketspelare på ungdomselitnivå, alpintränare i över 10 år i Pernilla Wibergs hemmabacke och svart bälte i Ninjutsu. Klarade av ett drömmål 2017, då Ironman genomfördes i Kalmar. Just nu pågår Superklassikern, dvs samtliga klassikerlopp på mindre än 20 h. Ser balansen mellan arbete-fritid-familj som en nyckelfaktor i hälsoarbetet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.