Vätternrundan – 18 år senare

År 2000 var senaste gången jag cyklade runt Vättern enligt historiken på vatternrundan.se. Det slutade med stora knäproblem som höll i sig nästan 10 år! Nu var det dags igen för min fjärde runda, men för första gången skulle jag köra med en grupp. Jag valde att köra med Ride of Hope (RoH), det kändes självklart med tanke på så många människor i ens närhet som drabbats av cancer. Planeringen var att ta mig i mål under 10h för att nå slutmålet, en klassiker under totaltiden 20h. Jag insåg ganska tidigt att 10h inte kommer att vara något större problem, men den träningsdos jag ligger på. Dagarna före start fick jag möjligheten att välja mellan att starta med en grupp som skulle köra på under 9 timmar istället, det skulle ha passat bättre, men jag kände mig inte riktigt tränad för ändamålet. Jag hade riktigt ångest före start, men valde den snabbare gruppen.

Uppladdning som vanligt med Carboloader och energidryck toppad med magnesiumtabletter för att förhindra kramp. 03:40 ringde klockan hemma i Norrköping och 05:15 samlades 32 glada cyklister iklädda RoH kläder vid start i Motala för att lägga upp strategin. Planen var att köra två team, ett som drog och ett som låg bakom och vilade, med rotation varje timme. Tre depåstopp om vardera 3, 6 och 6 minuter var planlagda för att fylla på dricka och energi. Det skulle innebära en sluttid på 8:45.

06:16 rullade vi ut bakom MC:n och började färden mot i första hand Jönköping. Ner mot Jönköping gick det lugnt och smidigt, lite trafik och lätt att köra om andra cyklister, vi låg som mest 10 min före plan. Efter Jönköping började det småstrula, kedjebrott som skulle väntas in och biltrafik som var i vägen, depåstopp drog ut på tiden för att det var trångt med andra cyklister, punka vid Hjo med mera gjorde att våra inkörda 10 minuter helt plötsligt försvann och vi låg 10 min efter när vi passerade Karlsborg. Flera långsammare klungor passerades med nöd och näppe. I samband med allt strul splittrades också klungan upp i mindre delar, jag låg i den första med 10-12 cyklister. Alla orkade inte dra så det var 6-8 cyklister som gjorde merparten av jobbet. Det blev tungt för flera, som drabbades av kramp i slutet. För egen del hade jag kämpat med mitt onda knä från 150 km, efter 200km kunde jag bara ligga och köra på extra hög kadens under en lång period för att inte ta slut för tidigt. När det var 50 km kvar fick det bära eller brista, vi som orkade körde långa förningar. Vi gick ner på ett led för att komma om andra cyklister så smidigt som möjligt. Biltrafiken in och ut från Motala borde dirigeras om under den här tiden, det var stundtals riktigt läskigt att köra förbi både bilar och cyklister. När vi rullade in i Motala var vi 6 cyklister kvar i första klungan, men övriga rullade in bara minuter senare. Sammanfattningsvis var det en lyckad Vätternrunda 2018, det gick väldigt lätt, hade vi inte haft strul så hade vi säkert kört 30 min snabbare. Men jag kommer inte att köra nästa år, knät håller inte så bra som jag skulle vilja. Men jag ska köra en gång till, min nästa vätternrunda blir tillsammans med mina barn…

Den 7 juli går insamlingen in på sista halvan då Vansbrosimmet står på agendan.

Totaltid i klassikern efter Vasaloppet och Vätternrundan: 14h 57 min (5h3min tillgodo)

//Jonas

VR 2018 låg

Publicerat av

Jonas Viklund

Jonas är en klassisk sportnörd som arbetar som gruppchef på Norrköpingskontoret. Han har en bakgrund som seglare och basketspelare på ungdomselitnivå, alpintränare i över 10 år i Pernilla Wibergs hemmabacke och svart bälte i Ninjutsu. Klarade av ett drömmål 2017, då Ironman genomfördes i Kalmar. Vinnare av Para Endurance Race 2018. Just nu pågår Superklassikern, dvs samtliga klassikerlopp på mindre än 20 h, där varje minut under 20H kommer att ge ett bidrag till barncancerfonden.. Ser balansen mellan arbete-fritid-familj som en nyckelfaktor i hälsoarbetet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.